Starbucks är en
amerikansk global cafékedja. Bolaget erbjuder via egna caféer ett utbud av
kaffe, dryck, mellanmål, snacks och lunchmåltider runtom den globala marknaden.
Internt sker även egen rostning och produktion av kaffe och te, som säljs vidare under ett eget varumärke. Starbucks grundades under 1971 och har sitt huvudkontor i
Seattle, Washington.
Sedan tidigt 2000-tal
har bolaget utvecklats väl, vilket även har synts i aktiens – som är ett
derivat av bolaget – utveckling. Dock var det stiltje mellan 2015 och slutet av
2018, då många undrade om det inte skulle blir så mycket roligare än såhär. Under 2019 har aktien däremot utvecklats med cirka 34 %, vilket skall jämföras
med Dow Jones, vars utveckling detta år är cirka 18–19 %.
Det som främst driver
tillväxten i Starbucks är deras satsning i Kina, deras fokus på
att binda till sig kunder via medlemskap
samt samarbetet med Nestlé.
Beträffande jakten på medlemmar
var dessa
vid Q3 17,2 miljoner, vilket är en ökning med 14 % jämfört med
året innan. Att konvertera engångsbesökande kunder till återvändande sådana är
mycket viktigt för den nya VD, Kevin Johnson. Densamma drar nytta av
medlemskapsprogrammet och e-postkommunikation för att informera konsumenterna
om nya produkter, erbjudanden, evenemang och nya butiksöppningar.
Att separera ny tillväxt från
befintliga butiker är viktigt - särskilt när man tittar på ett företag med
kedjor som växer snabbt - och kallas jämförbar butiksförsäljning (jmf. H&M
såväl innan som efter deras ”kris”). Denna jämförelse gör det möjligt att se
hur bra befintliga butiker presterar. I slutet av tredje kvartalet presenterade
Starbucks en jämförbar butiksförsäljning på 6 %, vilket jag anser är mer
positivt än negativt.
Bildkälla: Motley Fool |
Starbucks har öppnat 2 000 butiker under 2019, vilket är enligt utsagd plan.
Av de hittills öppnade butikerna är 600 belägna i USA, 1100 i Kina och Asien
och Stillahavsområdet (CAP) och 300 licensierade butiker i Europa, Mellanöstern
och Afrika (EMEA). Det finns två typer av butiker som drivs under
Starbucks-varumärket; företagsdrivna och licensierade butiker.
Av de cirka 30 000 butikerna i drift
är 52 % företagsdrivna och 48 % licensierade. Detta är en viktig faktor att
beakta, eftersom de företag som driver butiker genererar i genomsnitt 1,28
miljoner dollar per år, medan licensierade butiker genererar 189 000 dollar.
Det finns risker och kostnader för varje butikstyp, men Starbucks fördelar
strategiskt mellan de två baserat på den geografiska platsen för varje butik.
Butiksöppningar i Kina är en stor del av företagets
tillväxtstrategi. Kaffekonsumtionen i USA har i genomsnitt 363 koppar per
capita, medan den i Kina har ett genomsnitt om 3 koppar. Kinas godkännande av
premiumkaffe kanske inte når 363 koppar årligen, men Starbucks säljer också
premiumte. Med en befolkning på 1.392 miljarder människor under 2018 krävs det
ingen högskoleutbildning för att inse potentialen. Emellertid skall det
tilläggas att det är många ”om” och ”men” i denna potential och att vägen till
fortsatt dominans inte ligger utan fällor, eller andra hinder.
"[...]Något som också väntas växa, hur banalt det än låter, är[...]"
Konkurrensen om den kinesiska
konsumenten är hård mellan Starbucks, Luckin Coffee och Coca-Colas Costa
Coffee. Starbucks, som har varit i Kina i 20 år, driver över 3 400 butiker för
närvarande och verkar inte alltför bekymrad över konkurrensen, då de fokuserar
på premiumprodukter, vilket deras märke är nära associerat med. Dock skall det
tilläggas att kedjan har fått utstå
mycket hat i Hongkong, då Maxim’S Group, som äger Starbucks licenser i Kina, uttryckte
stöd frö den kinesiska regimen under demonstrationerna. Detta
ledde till att boende i Hongkong förde fram budskap att alla invånare borde
bojkotta Starbucks och deras produkter. Detta är en stor sak. Nu. Emellertid
kvarstår frågan om det är en stor sak om 2-3 kvartal, eller om 2-3 år.
Något som också väntas växa, hur
banalt det än låter, är hemkörning och leverans av kaffe. Under augusti 2019 kommunicerades
att Starbucks
och Alibaba gått samman, där den förstnämnda står för kaffet och den
sistnämnda för leverans. Liknande
har bolaget redan iscensatt i UK, där Uber står för utkörningen.
Precis som H&M har fått erfara om fysiska butiker, finns risken att Starbucks kan öppna för många. Om galleriadöden fortsätter samt om det blir mindre "liv och stoj" i stadskärnorna, kommer kaffekedjan att drabbas. Här måste investerare lita till att ledningen har kolla på situationen samt att de ej binder upp sig på dyra hyreskontrakt.
Precis som H&M har fått erfara om fysiska butiker, finns risken att Starbucks kan öppna för många. Om galleriadöden fortsätter samt om det blir mindre "liv och stoj" i stadskärnorna, kommer kaffekedjan att drabbas. Här måste investerare lita till att ledningen har kolla på situationen samt att de ej binder upp sig på dyra hyreskontrakt.
En, relativt, kontroversiell affär
inträffade mellan Nestle och Starbucks i slutet av 2018, vilket gav Nestlé rätten att sälja Starbucks förpackade kaffeprodukter på stormarknader,
restauranger och på andra håll under varumärket Starbucks. Nestlé betalade
Starbucks 7,15 miljarder dollar för affären.
Starbucks gick med på en liknande
överenskommelse med Kraft under tidigt 2000-tal, men anklagade sedan Kraft för
hur de hanterade varumärket och bröt sitt avtal, vilket gjorde att Starbucks
tvingades betala Kraft över 2,7 miljarder dollar i slutet av avtalet 2013.
Eftersom Nestlé kommer att vara i samma skor som Kraft i fråga om att bara bry
sig om försäljning och inte varumärkeshantering, finns det en risk att
Starbucks kan hamna i samma scenario med Nestlé som med Kraft. Det positiva med
detta avtal är dock att Starbucks fullt ut kan koncentrera sig på segment med hög vinstmarginal
i verksamheten genom att använda pengarna till investeringar med hög
bruttoavkastning.
Framöver kommer det att vara viktigt
att hålla ett öga på tillväxten i Kina, jämförbar butiksförsäljning,
medlemstillväxt, konkurrens samt hur försäljning via Nestlé fortgår.
Risker är något som hör alla bolag till och detta gäller såklart även en storspelare såsom Starbucks. Bolaget verkar i en hårt konkurrenskraftig bransch. I USA finns konkurrens från Dunkin 'Brands och JAB Holding. Den senare äger Peet's, Caribou Coffee, Einstein Bagels, Panera och Keurig Green Mountain. Dessutom är McDonald's nu en stor aktör inom kaffe med sitt McCafe. I Kina möter Starbucks, som tidigare har nämnts, konkurrens från den snabbt växande Luckin Coffee Inc.
Luckin Coffee växer snabbt i Kina - deras Q3 visade att genomsnittet av betalande kunder i butik ökade med 410 % year to year samt att deras produktförsäljning ökade med 589,7 %.
Företaget har över 3 000 butiker i Kina och planerar att ha 4 500 i slutet av
2019. Men Luckin Coffee är ännu inte lönsamt, till följd av höga
marknadsföringsutgifter, rabatter och ett lägre pris per kopp kaffe än
Starbucks. Starbucks är å andra sidan lönsamt i Kina/Asien och Stilla havet.
Starbucks organiska försäljning ökade med 5 % under det senaste kvartalet och
rörelseresultatet var $269,8 miljoner, med 20,2 % rörelsemarginaler i Kina Asien.
Därtill visade Stillahavsområdet att konkurrensen från Luckin Coffee inte har
haft någon betydande inverkan. Ännu.
Trots konkurrensen på Starbucks' två
stora marknader står företaget inför större risker från en eventuell ekonomisk
nedgång på grund av produktens i stort sett diskretionära karaktär.
Konsumenter kan alltid, i sann spar/snålanda, tillreda sitt kaffe hemma till ett mycket lägre pris per
kopp. Att köpa en påse Starbuckskaffe från mataffären kostar till exempel från
$7 till $10 i genomsnitt och dessa påsar ger cirka 34 koppar kaffe. Om dessa
koppar istället skulle köpas på en av Starbucks inrättningar skulle det ”bara”
räcka till cirka 3 till 5 koppar. Kostnadsskillnaden är ganska stor. Slutligen
är kaffe, grädde och mjölkråvaror viktiga tillbehör som kan öka i inköpspris.
Vad som även bör tas med är den "nationalistiska risken", dvs. att kineser väljer lokala och nationella bolag/varumärken framför utländska, vilket South China Morning Post diskuterar kring.
Bolaget är mycket aktiva med återköp
av aktier samt med att höja sin utdelning. Tyvärr sker detta på bekostnad av lånade
pengar. Några relevanta nyckeltal, vilka är hämtade från börsdata, är:
Utdelning, som är något som jag uppskattar
och söker är relativt låg och ligger på cirka 1,7 %. Emellertid vill jag inte se att denna premieras på bekostnad av företagets finansiella hälsa.
Utdelningstillväxten ser ut likt nedan.
12
månader
|
3 år
|
5 år
|
7 år
|
10 år
|
25,22 %
|
21,64 %
|
22,59 %
|
22,9 %
|
-
|
Utdelningsandelen ligger på dryga 50
%, medan utdelning/FCF ligger på cirka 15 %.
Förvisso lågt, vilket är bra, men min
fråga blir varför man anstränger och utsätter bolagets finansiella hälsa för
att dels återköpa aktier, dels för att hålla denna imponerande
utdelningstillväxt(?).
Beträffande återköp av aktier har
bolaget spenderat för cirka 7,98
miljarder dollar, vilket är en ökning med 94 % från föregående år. Detta är
en stor anledning till att VPA – Vinst Per Aktie- har ökat under detta år,
vilket i sin tur har setts i aktiekursen. Programmet
startades anno 2018 och har som ambition att till senaste 31 december 2020
ha återköpt för 25 miljarder dollar(!).
Det finns mycket att säga om detta koffeinladdade bolag, men jag hoppas att jag ovan har lyckats skapa en något sånär bredare
bild. Jag kan också rekommendera denna artikel på Seeking Alpha samt det som Morningstar skriver (fokus på deras starka vallgrav). Dessa är mer positivt än
negativa, så var kritisk till och ifrågasätt slutsatserna som dras.
Jag gillar Starbucks. Deras IP är
något som säljer och jag tror att de inom de närmaste 10 åren kommer att
fortsätta växa, om än inte lika kraftigt och ”stabilt”. Jag har svårt att se
att de skulle blir nedgjorda av den konkurrens som finns och det största hotet
är mer ledningen och deras girighet beträffande återköp och utdelning. Starbucks
är ett bolag som jag vill äga och förvisso kan jag tänka likt följande: Du
köper för att äga ”för alltid”. Att försöka att ”tajma” vet du är bortkastad
tid, då devisen ”timing the market” beats ”time in the market” är lika sann som
att det bakas barkbröd hos envar ”knäckebrödsmiljonär”. Köp, glöm och kolla om
ett par år.
Emellertid kan jag lyssna till den mer
rationella sidan, som förvisso också kan lura mig.
Äger du Starbucks? Hur går dina
tankar?
Vilken ypperligt fin genomgång! Starbucks är spännande, men då jag inte äger "lyx" ännu så ligger nog LVMH närmre till hands då diversifieringen blir bredare.
SvaraRaderaHej MRKIA och tack för din kommentar - och ditt besök!
RaderaLVMH är en bra investering och jag tycker det låter klokt att fokusera på det bolaget. Dock kanske det är bra att köpa under en längre tid, alternativt avvakta lite då de är något högt värderade nu?
Önskar dig allt gott!
/Sofokles
Ja herregud, ingen som har kortare tidshorisont än 10år bör köpa LVMH nu. Samma sak med ICA/Axfood och övriga bolag som klarar sig bra under sämre konjunktur. Men när lägre än historiska P/E kommer i bolagen så bör vi vara redo med krigskassan :)
Radera