Sidor

onsdag 9 oktober 2019

Lita inte på mig(?)


Jag finner det paradoxalt. Jag står mig själv närmast och jag svarar enkom för mig själv. Jag är såväl målsägande som tilltalad, såväl domare som jury och oavsett hur jag försöker att vrida och vända på tingen är det till syvende och sist jag själv som måste ta ett beslut.

Beslutsprocesser kan, beroende på situation, vara både lätta och svåra och vi har alla olika förfaranden när det kommer till detta. Många söker andras råd och har inga problem med att låta andra fatta besluten åt dem, vilket till viss del ligger i vår genetik: beslut kräver energi och då vi historiskt har lidit brist på denna vill hjärnan inte slösa den på ”onödiga ting”. Bästa (kortsiktiga) möjliga lösning föredras mer ofta än sällan och i och med detta sparas det lite, lite energi. Att det sedan kan visa sig vara kontraproduktivt i längden är hjärnan duktig på att negligera, eller mer korrekt: dess system 1 är mycket duktigt på att dölja detta för dess system 2.

Nåväl… då vi står oss själva närmast torde det inte, rent logiskt, vara som så att vi hyser störst tilltro till oss själva? Detta till trots vittnar många att de har svårt att lita på sina egna analyser och gärna ser att andra antingen bekräftar eller dementerar dem. Absolut är det ett sunt beteende att söka råd och input från andra, men att tvivla på sig själv och mer lita till och på andra när ett beslut skall tas låter som om det är något fel, eller?

"[...] litar du på dig själv?[...]"

Även här finns en förklaring att finna i vår biologi tillika evolution, eller kanske brist på denna. När vi var nomader på savannen för 30 000 år sedan var vi beroende av gruppen och utan den kunde vi ej överleva. Alla inom denna fyllde en roll/funktion och således levde alla i en sorts symbios. En ensam människa skulle inte klara av att jaga sabeltandade tigrar, plocka rötter, nötter, bär et cetera, sova men samtidigt vaka över lägret, fortplanta sig(!) och så vidare, utan gruppen var nyckeln till överlevnad. Med detta som utgångspunkt kan det finnas en viss logik att individen - människan i singularis - har det infött att ha en viss misstro till sig själv? Jag vet att jag går utanför gängse normer och vetenskapliga produktioner när jag skriver detta, men finns ändå inte en viss poäng i resonemanget?  

Många profiler på twitter och bloggare skriver ofta i andemeningen: ”men vad vet jag och vad du än gör, så lita inte på mig, för jag vet ingenting”. Självklart förstår jag att ingen vill bli anklagad för att påverka handeln i en viss aktie, men om vi bortser från det – skulle du, eller andra, skriva annorlunda, eller beror ovan utlåtande på att du verkligen inte vill att någon lyssnar till dig, då du är till grunden tveksam på din egen analysförmåga och förmåga att fatta bästa möjliga rationella beslut? Och m så är fallet - vad gör du för att motverka detta?

Jag finner detta högst intressant och själv kan jag ofta komma på mig själv hur stor misstro till mig själv och min förmåga att analysera ett bolag och dess framtida potential. Ändå handlar jag på denna misstro…

Självklart är tilliten bunden olika sfärer tillika situationer, men om vi håller oss till aktier och investerande - litar du på dig själv?



10 kommentarer:

  1. Jag litar på långa tydliga trackrecords - siffror som talar sitt tydliga språk med en tydlig överprestation mot index.

    När det gäller börs ska det helst vara upp mot 20 års trackrecord för att jag ska kunna lita på källan, oavsett om det är mitt eget, eller andras, såsom tex trovärdiga kvalitetsaktiepodden med sina 30% per år senaste 15 åren. Börjar likna ngt att lita på.

    Ett 20 års perspektiv begränsar utbudet ordentligt. Ta tex hedgefonder - ge mig ett exempel på en svensk hedgefond som överpresterat i ett 20 års perspektiv. Finns inte..de flesta av det fåtal som presterar bra har startat senare än 2001. Samma sak med fonder som omsätts ganska snabbt - ett fåtal med riktigt långt starkt track record.

    Jag litar på Latour med sina 22.5% årlig avkastning sedan 1985, det är sånt jag vill se. Sen får man ju givetvis ständigt ut och omvärdera även stjärnorna - även de kan falla och "behåll för evigt" är en högst tveksam strategi. Didner faller ihop som en suffle, förra årets superhedgefond Gladiator likaså, etc etc. Spiltan har ett urstarkt track record men mkt tack vare ett gaming bolag - vad händer om det kraschar, etc? Ingenting är tvärsäkert och allt behöver ständigt ut och ev omvärderas, inkl min egen förmåga - bättre än index= fortsätt investera aktivt själv, längre period med underprestation= lägg ut på dem som gör det bättre..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Road och tack för såväl återkommande besök som kommentarer!

      20 år som track-record låter dels riktigt bra och imponerande, dels som en perfekt bra grund att återkomma till - stort grattis!

      Kloka tankar och enligt mig även korrekta!

      Får jag fråga om du vill delge med ditt/dina topp tre bästa investeringar och dess utveckling?

      Önskar dig allt gott!

      /Sofokles

      Radera
    2. Mina tre bästa investeringar var de tre aktier som jag hittade de första åren jag började på heltid med investeringar - runt 2006: Vitrolife, Vitec och Lagercrantz. Vitec hade jag följt sedan de var ett microbolag på Innovationsmarknaden - kommer ihåg att de omsatte ca 10msek då..

      Har inga exakta siffror på vilken avkastning de har gett då jag sålt i omgångar över åren, men de var helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta privatinvestera på heltid. Och det lite paradoxala är att även om jag hittat många fina bolag sedan dess är det nog inget som matchar dessa första bolag i kvalitet. Vitrolife och Vitec är fantastiska bolag. Idag är de dock sålda sedan länge, och en påminnelse om att om min styrka är att hitta riktigt fina små doldisbolag tidigt så är min svaghet att släppa dem lite tidigt. Viktig lärdom.

      Idag tycker jag dock bolagen är för dyra, i alla fall för mig, PE talen har dragit iväg lite väl mkt..

      Radera
    3. Tusen tack att du dels tog dig tid att skriva ned detta, dels att du ville dela med dig!

      Vitec är ett mycket fint bolag och gällande Vitrolife har jag inget ont att säga. Äger Bure och är tacksam för att jag får vara med på resan, om än något mer indirekt.

      Tack!

      /Sofokles

      Radera
  2. Brukar slänga ut en sådan text mest för att jag har sett någon som replikerar min portfölj. Vill verkligen inte stå till svars om det går åt pipan. Att tro att man kan påverka en large-cap-aktie är någon smula övermod.

    Tror det är väldigt bra att vara kritisk till sin analysförmåga, det finns alltid någon som vet mer eller kan något bättre. Att bli dogmatisk är inte ett vinnande koncept.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Myntaren och tack för din kommentar!

      Absolut är det hybris att tro att man kan påverka på Large Cap. Att ständigt ha en självdistans tillika insikt om de egna förmågorna samt styrkorna, men också dess antonym tror jag är essentiellt för att lyckas på börsen.

      Tack för ditt besök.

      Ber att få önska dig en trevlig afton!

      /Sofokles

      Radera
  3. Med tanke på alla stolligheter jag har hittat på när det gäller aktiehandel har jag inte det minsta förtroende för mig själv. Jag försöker därför alltid komma med korrigerande åtgärder när jag upptäckt att jag begått ett fel. Ligger aldrig kvar i några surdegar.

    mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. God lillördag bästa herr Lars,

      Jag känner igen mig i "stolligheter" och jag är hundra procent övertygad om att jag kommer att fortsätta utföra sådana. Däremot är min tro lika stark att dessa blir färre (de kommer aldrig att försvinna, men förhoppningsvis minska i antal).

      Vore det för mycket att be dig delge en, eller två, av dina värsta stolligheter från din tid på börsen?

      Önskar dig en härlig afton!

      /Sofokles

      Radera
  4. Ska jag vara helt ärlig så måste
    jag säga nej jag litar inte på mig
    själv så till den grad att jag hade
    investerat i aktier om det inte vore
    för det faktum att vanligt lönearbete
    aldrig kommer och ge mig en minsta chans
    till och kunna samla ihop lika mycket
    kapital som jag skulle få om jag så
    skulle underprestera index långa perioder
    med dom pengarna som jag lägger undan.

    Förutsatt att jag inte går minus då så
    klart men den risken måste jag ta då
    alternativet är och se noll-räntan och
    kronförsvagningen sakta men säkert äta
    upp varenda en av mina sparkronor så
    länge som det fortsätter så här.

    Vill dock tillägga att om ränteläget
    skulle ändras så hade jag dragit ner
    min exponering mot aktier som i dags-
    läget är 100% av mitt sparade kapital
    exklusive en liten del buffert på kontot
    för oförutsedda utgifter.

    Men som det ser ut nu så ser jag ingen
    anledning till varför man inte skulle
    vara 100% aktier konjunkturoron till trots
    då ingen tjänar pengar på och låsa in
    sina pengar på ett räntekonto i dagsläget.

    Det är min syn på saken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym (varför "Anonym"?) och tack för din kommentar!

      Kloka tankar och helt enig med dig att givet dagens ränteläge är 100 % mot aktier inte "dumt".

      Tack för ditt besök!

      /Sofokles

      Radera