Återkommande läsare av denna blogg har säkert, såväl explicit som implicit, noterat att jag har en fäbless för lyxbolagen i dess allmänhet. Den främsta anledningen till detta är att jag dels lockas till, dels fascineras av psykologin som får människor att betala, enligt mig, hutlösa summor för en viss produkt. Absolut finns det nyanser kring vad ”hutlöst dyrt” är samt ska det ej förringas att de produkter som LVMH, Moncler, Keering, Hermés med flera har en hög kvalitet, vilket gör att de klarar av mer slitage än en vara från Shein. Emellertid är frågan om just kvalitén på till exempel en Hermés Birkin motsvarar priset om $10 400 – 2 000 000, motsvarande 100 000 kr – 20 000 000 kr. Jag har svårt att se att ens priset för en begagnad, som snittar cirka 100 000 kr, kan försvars med en kvalitét som skulle få min pizzabagares, låt oss kalla honom Elias, kebabsås att framstå som dess antonym.
Människor är flockdjur och savannismen, som jag många gånger tjatat er läsare sönder och samman om, lever kvar i oss än idag. Utan en stam var vi utlämnade till ett ensamt liv på savannen. Att överleva ensam var omöjligt och därmed ett beroende av andra, en grupp; en flock; en stam. För att få behålla sin plats krävdes dock något i gengäld, för någon räkmacka gick inte att glida. Kanske var du bra på att jaga (föda), eller bygga (hus/skydd)? Kanske hade du en annan förmåga som värdesattas av övriga flockmedlemmar, men om du ej hade det blev du utesluten snabbare än Lucky Luke hinner dra, eller Dagens Industri be Ålandsbankens Lars Söderfjäll om ett utlåtande om valfritt bolag.
Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en fortsatt god helg!
/Cristofer
