fredag 22 september 2017

Trossystem

"Ett sammanhängande trossystem" är definitionen enligt SAOL. Nationalencyklopedin skriver att det "är en kulturyttring, som inte låter sig infångas av någon heltäckande definition". Wikipedia (huga!) definierar enligt "En kollektiv tro, som grundas på en trosföreställning [...]".

Låter dessa definitioner bekanta? Känns det som att dessa passar in på dig, din föreställningsvärld om ekonomi och din unika, men av många delade, portföljsstrategi? Om ditt svar är nej på sistnämnda fråga, är det skrämmande, för det betyder att du ej tror på din strategi. Om svaret är ja, kan du karaktärisera dig själv samt alla som delar din portföljsstrategi tillika de som delar samma innehav, som religiös. Ja, du läste rätt. Ingenstans står det att läsa om någon Gud i definitionen av "religion". Gud har egentligen ingenting med religion att göra, utan är ett bihang; blindtarmen som, förutom att existera, egentligen ej gör något.

Nuns with guns

Jag har alltid haft ett kluvet förhållningssätt till religion; ömsom kan jag finna den vacker och jag kan avundas dem som tror (på något), ömsom finna det skrämmande hur denna tro kan göra de troende blinda, ignoranta och fientliga för och till andra föreställningsvärldar. Till de elever jag undervisar i historia brukar jag gå in på att grunden till en majoritet, ja, kanske t.o..m alla(?), krig har religionsfrågor som en av orsakerna. Det är hemskt och skrämmande att vissa människors avvikande trosföreställning ses som en anledning och ursäkt för att bedriva allt från hets, illdåd och krig.

Inom bloggosfären samt på twitter finns investerare med olika strategier, filosofier samt innehav. De som har samma strategi tillika filosofi delar en gemensam trosföreställning om att denna är den bästa. Många delar också samma bolag och har, likt ovan, en gemensam trosföreställning om att detta bolag kommer att utvecklas mycket bra. Dessa har en förmåga samt tendens att språkas, dunka varandra på ryggen och stå upp för varandra vid eventuella diskussioner. Känns detta bekant? Det borde det göra.

Sedan har vi de andra; de med andra strategier, filosofier och, troligtvis, bolag. Dessa har sin trosföreställning och, likt ovan, delar de denna gemensamt och är beredda att att försvara och stå upp för den.

För att exemplifiera men även förtydliga; medan det i den allmänna världen finns katoliker, muslimer, ortodoxare, buddhister, hinduer et cetera, finns det i el mundi de economica utdelningsinvesterare, värdeinvesterare, daytraders, swingtraders, förhoppningsbolagsinvesterare et cetera.

"[...]Gud vill det![...]"

Anno 1095 kallade Påve Urban II till korståg. Han såg med bedrövelse hur pilgrimer överfölls på deras pilgrimsfärder till Jerusalem men också på det faktum att staden ej styrdes av kristna. Sedan hade han även på sin agenda att dels motverka de interna stridigheter som förekom i Europa och med det stärka enigheten kring Jesus och den kristna läran, dels motverka det faktum att kungar och furstar kom att skapa sig en allt starkare ställning mot kyrkans väldiga makt. Detta hade framför allt kommit att göras tydligt då Henrik IV, Kejsare i det tysk-romerska riket, krävde att själv få tillsätta länsherrar på sin mark, medan kyrkan hävdade annat. Det hela slutade med att påven bannlyste Henrik IV, vilket ledde till att denne att korsade alperna för att besöka påvens residens Canossa, vandrade barfota uppför den branta vägen upp till slottssporten och för att slutligen be om nåd. Allt detta för att sedan, så fort han kommit hem och satt sig vid brasan, fortsätta med sitt motstånd och återta sina ståndpunkter. Således hyckleri i dess sanna form.

"[...]Tempelriddarna, som sägs ha funnit en gudomlig skatt[...]"

De kristna kom att samlas kring korset, ty påven förkunnade att "Gud vill det!". För den som ej kan sin historia mynnade korståget  bland annat ut i att de kristna blev inbördes osams, att de fick ännu sämre relationer med muslimerna (handel och kultur mycket blev negativt påverkat) och att Jerusalem fortsatte att vara under muslimskt styre. Således blev inget till det bättre (borträknat Tempelriddarna, som sägs ha funnit en gudomlig skatt, vilket gjorde dem mycket rika och så inflytelserika att Påven, anno 1307, kom att se dem som ett hinder och såg till att fredagen den 13:e för alltid kom att förknippas med något dåligt).

Bland de som jag följer på Twitter finns många som ej delar den investeringsfilosofi som jag har. Detta gäller även de bloggar som jag väljer att läsa. Jag är också mycket noga med att bredda mitt perspektiv i vad jag läser och med detta, samt ovan nämnda, som underlag ömsom vidga min föreställningsvärld, ömsom ifrågasätta denna. Många blir ofta irriterade på dem som ifrågasätter deras innehav eller deras strategi. Mer ofta än sällan brukar dessa svara med personangrepp eller med något totalt onödigt tillika, i sammanhanget, oväsentligt. Istället borde de vara tacksamma. När någon ifrågasätter nödgas du att lyssna på argumenten och komma med motargument. Du tvingas reflektera över dina ställningstaganden utifrån de argument du fått. Kan du ej bemöta dessa är du ej säker i din tro och då bör du överväga om denna förblindat dig.

Det finns flera som skriver positivt om H&M och många är snabba med att sälla sig till skribentens positiva perspektiv och tro. De som höjer sin röst och säger annat brukar, tyvärr, ofta mötas med snäva kommentarer. Sedan tror jag att många också tänker "den där j***n igen" så fort en nej-sägare twittrar, bloggar eller kommenterar.

"[...]Pågens lingongrova skulle framstå som rena Skogaholmslimpan[...]"

Som exempel kan nämnas Lundaluppen och Magnus på Fundamentalanalys. Båda är högt ansedda och har visat på mycket bra track-records. De är även öppna och har under en lång tid visat att de är kunniga inom investeringsvärlden. Tidigare delade de samma tro om H&M, men sedan 2016 har Magnus konverterat. Sedan dess har han skrivit flera inlägg där han delger sina läsare sin negativa tolkningssyn på bolaget och alla de risker tillika hinder som just nu kan betraktas som synonymer till nämnda bolag. Detta har gjort att Magnus vid flera tillfällen fått motstå diverse dumma och ogenomtänkta svar/påhopp/anklagelser från de H&M-frälsta. Det är min övertygelse att dessa frälsta ej är pålästa, då de ej bemöter fakta med fakta. De vägrar att ta åt sig av andras tankar. De är förblindade av sin religion och nåde den som ifrågasätter. Vad de grundar sin religion på blir även det en fråga? Ryggtagande?

Ytterligare ett exempel är Fingerprint. Att ifrågasätta den sektens tro brukar mer ofta än sällan vara ekvivalent med personpåhopp som grova att Pågens lingongrova skulle framstå som rena Skogaholmslimpan. Här är de ej sena att utropa korståg och att "Crowhater vill det!" eller skicka en snapchat till spanska inkvisitionen.

Acceptans, förståelse, öppna sinnen och förhållningssätt är de kriterier som är ett måste om man vill utvecklas inom allt och som, i detta fall, investerare. Att hålla sig fast till sin religion är något många tenderar att göra, för den känns säker och är det något det mänskliga psyket gillar är det just rutiner, säkra kort, invanda mönster et cetera. Dock måste man ifrågasätta; våga se världen med andra ögon. Annars kommer utveckling ej att ske, för hur mycket har kyrkan utvecklats sedan anno noll? Herregud, det var först på 1960-talet de öppet "erkände" att jorden inte är universums mittpunkt...

Om det jag diskuterat kom förra helgen Financeamir med en mycket läsvärd krönika, i vilken han diskuterar vikten, men även risken, med att ha övertygelse; en tro om såväl sin strategi som sina innehav.

Går du på söndagspredikan? Manar du till Jihad?

Tillkännagivande: Undertecknad upplever sig själv som en agnostiker med en touch av buddhism och zoroastrism.  


fredag 15 september 2017

Bostäder i framtiden

Att spåna om framtiden är, för det mesta, ett roligt nöje, speciellt med rätt sällskap. Var är vi om tio år? Tjugo? Femtio? Hundra? Även om det är intressant är jag mer för att spåna om specifika sfärer, istället för att tänka alltför brett. Något jag tänkt mycket på är... förlåt, där ljuger jag. Jag har ej tänkt mycket på det; ty jag är icke en sådan där filosof som älskar att sitta (ensam) i sitt elfenbenstorn och grotta ned blicken i en kaffesump medan alla andra röster föraktas som rena gallimatias. Således vill jag börja om; en tanke som slog mig, och som jag därefter ägnade en liten stund till att reflektera kring, var hur det kommer bli med bostäder i framtiden.

Låt mig först börja med en kortfattad historielektion. För lite mer än 10 000 år sedan levde människan som nomad. Vi förflyttade oss i takt med att vi förbrukade råvaror, såsom nötter, rötter, frukter, bär och djur, som fanns att tillgå på varje ställe. När dessa resurser var uttömda rörde vi oss vidare. Vi vare sig sparade eller lagrade stora volymer. Istället åt som allt vi kom över och frossade gärna tills magen nästa sprack, för vem kunde veta när nästa mål mat skulle serveras?



Sedan hände något. Forskarna käbblar fortfarande om exakta anledningar, men de vanligaste förklaringarna till att vi blev bofasta var dels att många djurarter var på väg att dö ut (pga. att vi jagade) och att klimatet ändrades och blev fuktigare, t.ex. i Mellanöstern. Detta gjorde att områden som tidigare varit "döda" nu blev levande med växter och andra grödor. Då djuren hissat vit flagg behövde människan ett annat sätt att överkomma föda. Människan kom att skapa sig kunskaper om odling, konstbevattning, hur grödor kunde förädlas och användas et cetera. Vi lärde oss även att domesticera djur och blev således, vilket är paradoxalt, även själva detta.

"[...]Tid att leka, självförverkliga sig själv eller se när byns shaman dansade[...]"

Hur blev vi själva domesticerade? Forskning visar att den genomsnittliga jägaren ägnade ca 5 timmar per dag med sina beting. All annan tid var fri. När människan lärde dig att domesticera växter och grödor (läs: bli jordbrukare) kom deras liv att bli allt annat än bekvämligt, vilket man annars ej skulle kunna tro. Logiskt torde ju en teknisk utveckling leda till något bra, eller hur? Ja, jordbruksrevolutionen ökade visserligen den totala mängden livsmedel som stod till mänsklighetens förfogande, men detta omsattes ej i mer och bättre fritid. Istället omsattes detta i befolkningsexplosioner och övergödda eliter. Befolkningsexplosion plus klasskillnader ledde till mer slit på de odlade markerna för att dels producera till sig själva, dels för att betala till de högra uppsatta samt bygga lager som de högre uppsatta kunde använda att dela ut vid missväxter. Tid att leka, självförverkliga sig själv eller se när byns shaman dansade... nej, den fanns ej. I alla fall ej för en "avarage joe".

Sedan denna tid har genomsnittlig arbetstid gått från ovan 5-6 timmar per dag till allt från 7,5-9 timmar per dag (OECD). Vem domesticerade egentligen vem?

Nåväl. För att återgå till inläggets essens: bostäder. Människan gick alltså från att vara nomader till att bli bofasta.

Hur ser det ut idag? Idag äger eller hyr människan sin bostad. Vi är, i allra högsta grad, ett bofast släkte. Många äger sin bostad och för många har detta även varit en lukrativ affär; ty värdet på bostäder i Sverige har de senaste åren ökat mer än antalet tweets från Trump.

"In the future we will all be homeless" (James Scott)

Sedan vi blev bofasta har jobben varit i närhet med bostaden eller det samhälle vi verkat i. Detta har gällt i alla tider; flodkulturerna, antiken, medeltiden, renässansen, upplysningen och industrialiseringen. Jobbet har varit bundet med en fast geografisk punkt. Dock är detta på väg att ändras, och det i en mycket snabb takt. Idag är det allt fler som jobbar hemifrån, reser till Indien för att sluta ett avtal för att senare bege sig till USA och inspektera murbygget. Ingen av dessa behöver "stämpla in" likt fabriksarbetaren á la 1900-talet. Ej heller jobbar de 9:00-17:00. Deras produktivitet mäts på andra variabler, främst via dataflöde eller dylikt.

I takt med att människor jobbar med/på jobb som kan vara på andra sidan jorden, kan de allt mer nödgas förflytta sig. I takt med att globaliseringen ökar, ökar även utbudet av billiga transportmedel. I samband med detta kommer frågan om det är värt att ha en fast boplats? Är det då ej bättre att man hyr eller har delat boende (delningsekonomi, som även kan/kommer gälla bilar et cetera) med andra och sedan hyra i de länder där man arbetar under en viss tid? Jag ser ej att det finns någon som helst anledning, den sentimentala och möjliga lukrativa borträknad, att i dessa fall äga en bostad i ett land.

I flera länder har bolag likt Airbnb satsat på att bygga egna lägenheter som kommer att hyras ut under kortare perioder och jag tror just bolag likt dessa kommer växa markant kommande år. Det finns ingen anledning att äga ett hem om du vet att du ej kommer vistas där en majoritet av årets alla dagar. Bättre då är att dela det eller hyra ut det. Således; från nomad till bofast. Från bofast till "nomad"?

Vad tror du om detta scenario? Hur kommer det att påverka de fastighetsbolag som huserar på Stockholmsbörsen? Hur kommer det påverka enskilda individer? Hur kommer det att påverka bostadsmarknaden, mer generellt?

fredag 8 september 2017

Face Everything And Rise

Jag har flera gånger under bloggens dryga tre år varit inne på människan och hennes limbiska system. Detta då jag har en fäbless för psykologi, men även filosofi. Jag går med övertygelsen att det finns få saker en människa inte kan göra och de gånger ett hinder uppenbarar sig är hindret, mer ofta än sällan, inte mer än ett psykologiskt sådant; jag orkar inte, det känns jobbigt, ger mig obehag et cetera. Förstå mig rätt; det finns orsaker som är kroniska eller dylikt, där inte ens terapi, mindfulness, Dr Phil med mera twenty-four-seven hjälper.


Ofta när människan drar sig för något beror detta på obehag. Detta obehag är, i längden, kopplat till en rädsla. De som är rädda för ormar känner ofta ett obehag då dessa kommer på tals och en ren och skär rädsla då de vistas med dem. Detsamma kan sägas om nedgångar på börsen. Många känner nog ett sorts obehag då de minns nedgångarna vid millenniumkrisen eller finanskrisen och kan möjligt, om de ej dragit lärdomar, känna en rädsla då nästa infinner sig. Detta gäller såklart även de oinvigda.

Emellertid är rädsla bara en känsla. Likt det jag diskuterade för ett par veckor sedan, om människan och hennes förmåga att drabbas av panik, kan rädslor tränas bort, i alla fall en majoritet av dem.

Låt mig börja med en kortfattat överblick. Det limbiska systemet är ett komplex av nervceller på insidan av hjärnans båda hemisfärer med en delstruktur i vardera tinningloben. Det limbiska systemet utgörs bl.a. av amygdala, gyrus, cinguli och hippocampus. 



Det limbiska systemet kallas för känslohjärnan och tillhör det centrala nervsystemet. Det är på grund av detta system som man blir irrationell vid förälskelser. Limbiska systemet påverkar också det autonoma nervsystemet genom att göra individen stressad via det sympatiska systemet. Faktum är att även sexualiteten styrs härifrån, om du nu undrade... När det gäller minnet och inlärning har detta system en mycket viktig roll, då hela människans beteende i grund och botten baserar sig på att stimulera sådant som ger känslor av välbehag och undvika sådant som ger känslor av obehag.


"[...]våra förfäder, som fann nöje i att jaga mammutar[...]"

Det är alltså i detta system som bland annat rädsla skapas och vad som framkommer är att rädsla är något som skapas via diverse triggers. Alla människor är, hör och häpna, unika och således har envar olika triggers? Ja, eller i alla fall nästan. Det finns nämligen vissa som är inprogrammerade sedan födseln, bland annat vassa föremål, höga höjder, ormar och ögon (psychology today; G.H. Orians). Dessa är arv från våra förfäder, som fann nöje i att jaga mammutar, hugga träd med stenyxor och ragga på kvinnor med trädklubbor, och kommer vara med vår släkt en lång tid till. Dessa ligger till grund för det kända uttrycket "fight or flight", vilket kopplas till det sympatiska och parasympatiska nervsytemet, vilka jag tidigare diskuterat ett flertal gånger.

Emellertid finns rädsla för börsnedgångar, karuseller, mat, alkohol et cetera ej med på ovan lista. Detta var ingenting våra förfäder kände att de behövde ägna tankemöda åt, vilket låter logiskt. Dessa rädslor är något som en individ har skapat, oftast då de upplevt en situation som har kommit att förknippats med obehag, panik, ångest eller dylikt. För att undvika detta igen lär sig kroppen att "karusell" är ekvivalent med "obehag" och således sätter den in ett "chip" i denna nervkoppling, som vid nästa tillfälle först kommer att signalera "obehag", då det kommer på tals, och "rädsla", då situationen blir akut, till hjärnans nervcentra. 


"[...]kan en individ lära sig att lägga handen på spisplattan[...]"

Vad som är fascinerande med detta är att det är ett invant beteende. Ett annat sätt att formulera är att dessa saker är inlärda, detta såväl medvetet som omedvetet. En individ har, ännu en gång; medvetet eller omedvetet, applicerat ett visst förfarande till en viss sak, t.ex. att många firar den dagen de går på semester med en Dom Perignon 1983, eller att man undviker att lägga handen på spisplattan efter att tidigare ha bränt sig. Detta är saker som kan "av-läras". Även om det strider mot all logik, kan en individ lära sig att lägga handen på spisplattan. Den kan, även om det tar emot mer än spisplattan, lära sig att fira semestern med vatten och (knäcke)bröd. Ja, det kommer och kännas jobbigt och hemskt i början och det kommer ej vara roligt (och nej; jag vet att ingen har sagt att livet skall vara just det, men låt oss ej ta den diskussion nu).


"[...]Förvisso får man gratis kaffe[...]"

Hur kan man bekämpa rädsla? Ja, bra sätt är att utsätta sig för den (KBT). Konfrontera den, se den i vitögat, utmana den et cetera. Okej, en börsnedgång kan vara svår att möta, då vi ej kan gå ut och leta upp den. Men här kan man förbereda sig genom att bekämpa de rädslor som man faktiskt kan utsätta sig för. Genom detta kommer man ha många positiva minnen om hur man övervunnit tidigare hinder och kan således applicera dem när väl en eventuell rädsla slår till vid nästa börskrasch. Om jag kommer ihåg att jag, genom att använda förfarande X, besegrade rädsla Y, kommer jag även att lyckas med Z, detta eftersom jag har bevisat att det är psykiskt; en föreställning!

Skriv, använd bilder, prata högt - välj vilken metod som passar bäst men/och kombinerar du dessa har du starka chanser att lyckas. Fungerar ej dessa finns alltid psykologhjälp, men... vem vill sitta med en hjärnskrynklare när man innerst inne vet att denne ej kan göra jobbet åt en? Ja, denne kan ställa bra och adekvata frågor, men innerst inne vet du såväl frågorna som svaren. Att då gå via en psykolog är både slösad tid och, för att använda ett slitet uttryck; #slösad krona. Förvisso får man gratis kaffe och kanske en kaka. Automatkaffe och, i bästa fall, Gilles småkakor...