fredag 15 juni 2018

Siffror eller psyke?

Undertecknad har vistats med alla de stora; när jag var ung lärde Sokrates, Platon och resten av "grabbarna" (vänligen alla förespråkare för ett jämställt samhälle; detta var före er tid, såväl bildligt som bokstavligt talat) mig allt om allt och inget. När dessa valde att lämna Tellus för  att istället festa i Hades, eller i Elysium, kom jag att få vandra ensam ett tag tills upplysningsepoken anlände. Väl därefter kunde jag ånyo vistas med människor, som istället för att jobba och göra rätt för sig valde att bara vara; bara sitta och tänka på vad meningen med livet är, vad som kom först; hönan eller ägget; hur långt ett snöre är med mera. Inte för att jag vill baktala dem och vara den som är "den", men de var inte så lite torra (jmfr. med valfri fransk "vin"), vilket slutligen gjorde att vi kom att gå skilda vägar. Dock bör tilläggas att de franska vännerna var relativt roliga att umgås med. Detta trots deras förmåga att inte bara tappa ansiktet då man satte dem på plats, utan även huvudet...



Det som alla dessa tänkare har gemensamt är att deras filosofi är nära knuten till psykologi och det är ämnet (förvånad?) för dagens inlägg. Psykologi och investeringskunskaper. Likt de lärda fortsätter att tvistas om vad som kom först - hönan eller ägget, är min fråga snarlik: vad behövs först för att en nybörjare skall lyckas: ett starkt/hållbart psyke eller investeringskunskaper?

"[...]sitter Lotta i soffan och äter nyttiga snacks från[...]"

Utan ett starkt psyke kommer vederbörande att ha svårt att släppa de ständigt uppdaterade och levande köp- och säljblocken därtill lida med varje rödfärgad siffra samtliga sekunder som börsen är öppen envar dag. Denne kommer att tvivla för varje nedgång; tvivla på sig själv, på bolaget och dess styrelse samt på alla andra som är positiva till bolaget. Mer troligt är även att denne fiktiva person, låt oss kalla honom för Leif, kommer ha svårt att fokusera på sitt vardagliga liv, såsom jobb, familj, fritid et cetera, då all psykisk energi går till att bekämpa och försöka hålla ångesten bi. Leif förstår inte varför han tvivlar. Han har läst envar kvartals- och årsrapport, studerat och analyserat nyckeltal via Börsdata samt diskuterat med andra, såväl positivt som negativt inställda, personer. Han har räknat ut ett P/E och anser att Catena Media är kraftigt undervärderat och att kassaflödet är mycket starkare än vad dessa s.k. "experter" anser och bedömer.

Medan Leif livnär sig på naglarna denna femtonde septemberafton anno 2017, sitter Lotta i soffan och äter nyttiga snacks från Taotaenoi, helt lugn och harmonisk. Gällande hennes köp av Fingerprint tidigare samma dag finns det lite som berör henne. Folk, bloggar, tidningar och experter säger att bolaget är en svensk framtida klenod och riskerna att bolaget skulle gå i graven är obefintliga; ja, t.o.m. omöjliga. Hon förstår inte mycket om det här med bruttomarginal, ROE, RoIC, nettoskuldsättning, kassaflöde med mera, men... äh, det får gå och det kommer att gå. När allt kommer omkring är det ju bara pengar; pengar som hon förvisso inte vill förlora men kom igen - vad är chansen för det i det långa loppet?

Leif och Lotta är båda nya på börsen och besitter två olika och viktiga egenskaper. I en utopi besitter de båda dessa, men när man är ny på börsen och som investerare är det sällan som båda dessa finns och agerar i ett bra samarbete; en symbios. Mer ofta än sällan verkar det som att de flesta saknar det psykiska; att våga lita på/till sig själv och ignorera de dagsaktuella svängningarna. Undertecknad tillhörde denna kategori då det begav sig. Till en början gick det bra - Shamaran gav mig en härlig avkastning. Sedan gick det mindre bra, då psyket fick mig att ta en förlust x2 i ett annat oljebolag. Jag hade studerat och analyserat båda bolagen, men detta hjälpte föga i det sistnämnda fallet. Anledningen till att jag ej fick panik i Shamaran är att jag, av ren tur, lyckades köpa på 2,10 kronor och sedan sälja på kurser om 3,10 - 3,17 kronor. Mellan dessa siffror var det aldrig någon nedgång och jag låg hela tiden på plus. Således kände jag mig som en kejsare men utan slaven som ständigt skall viska "memento mori".

"[...]Mer ofta än sällan är det unga personer som har noll procent erfarenhet[...]"

Vi har alla olika preferenser och oavsett om vi försöker att inta ett objektivt förhållningssätt, eller ett mer fenomenografiskt eller fenomenologiskt sådant, kommer svaren att bli varierande. Det är inte ofta som någon frågar mig om vad jag anser att de skall investera i, men vid de fåtal gånger som det händer brukar jag först fråga om vad målet är, hur mycket tid de tror sig vilja lägga ned, vilken erfarenhet de har et cetera. Mer ofta än sällan är det unga personer som har noll procent erfarenhet. Till dessa brukar jag säga, men inte "föreslå", att ett bra förfarande är att månadsspara i Avanza Zero eller någon annan gratisfond samt 1-3 andra, billiga fonder som riktar in sig på globala index samt mot tillväxtmarknader. Vill de prompt ha aktier är mitt andra förslag investmentbolag.

Varför har jag detta förfarande? Min tro är att här får den oerfarne möjlighet att lära känna sig själv, då investmentbolag och fonder går upp, och ned, i pris envar dag - här sätts alltså psyket på plats. Till skillnad från andra "renodlade" aktier (bolag), kan investeraren här applicera tankesättet "De där Wallenbergarna/Lundbergarna vet nog vad de gör och de har nog bättre förutsättningar än jag att använda mina pengar på bästa sätt. I alla fall just nu". Detsamma kan sägas/tänkas om fonder och dess förvaltare.

Under tiden som månaderna går är min förhoppning att investeraren, Leif eller/och Lotta, hela tiden utvecklar sina egenskaper och i en sakta men säker takt, kan/vågar att bli mer och mer självständiga. Det blir som att lära sig cykla med stödhjul.

Dock kvarstår frågan: vilken är den "första" och viktigaste egenskapen som krävs av en ny/grön investerare. Är det kunskap om att räkna/värdera? Ett starkt psyke? Eller är det något annat?
Självklart är att de båda finns och är lika starka från den första minuten som börslivet börjar, men låt oss ta bort denna utopiska bild. Vad anser du?






fredag 8 juni 2018

Kopparbergs

Att diskutera kring kvartalsrapporter må ej vara det roligaste, men i valet och kvalet mellan att lyssna på grannarnas val av "musik", strömmande från deras portabla högtalare placerad på den gemensamma gården, och läsa en rad eller två av en sådan, valde jag det sistnämnda med lurarna pressade så hårt mot trumhinnan att Nicko McBrains slag skulle vara lika vaga likt Stefan Löfvens och det socialdemokratiska partiets stöd.

För ett par veckor sedan kom Kopparbergs med sin delårsrapport Q1 2018 och det var verkligen en rapport att likställa med mellanmjölk, en aning, ändock ej fullt ut, sur sådan. Förvisso ökade, trots tappade intäkter(!), resultatet till 30,6 miljoner (24,0) och resultatet per aktie till 1:48 kr (1:16), men nettoomsättningen sjönk till 343 miljoner kronor (362). Gällande tappade intäkter är detta något som bör beaktas. En, rimlig, tolkning torde vara att bolaget slåss med prispress, då volymerna är desamma som förra året, vilket enligt Vd, Peter Bronsman, är att betrakta som "mycket positivt". Undertecknad tycker inte att samma volym är positivt, trots VD:ns argument att inga nya smaker/varor har lanserats. Målet skall alltid vara att växa; växa, växa och växa på konkurrenternas bekostnad. Undertecknad vill se lite mer mentalitet á la Ivan Drago "I must break You" (exklusive hur det sedan de facto slutar) och mycket mindre snuttefiering á la Nalle Puh. En farhåga i diskussionen är, såklart, att bolagets konkurrenter har börjat komma ikapp...

Källa: Börsdata
Källa: Börsdata

Likt tidigare rapporter är Bronsman sparsam med orden, vilket ömsom är att tolka som positivt, ömsom dess antonym. Emellertid hade det varit önskvärt med lite mer än "Övriga exportmarknader har börjat bra och vi har positionerat oss som ett premiumvarumärke på de flesta marknader där vi är verksamma". Önskvärt vore mer om metoden; bolagets sätt att exponera sig, då det, i en högst ovetenskaplig undersökning utförd av en avanzian, visar sig att bolagets aktivitet på sociala medier är lägre än kvaliteten på Donald Ducks... förlåt, Trumps, tweets.

Att pundet fortfarande spelar en stor roll för bolaget var väntat och så kommer det att vara i minst tre, eller kanske t.o.m. fyra, år till. Detta givet att expansionsplanerna fortgår enligt plan och att USA välkomnar den Kopparbergska cidern likt de gjorde med Karl-Oskar och Kristina.

I den sparsamma rapporten skriver även Bronsman att "Året har börjat mycket bra, med det bästa resultatet någonsin för perioden. Resultatförbättringen härrör sig bland annat till att pundet har återgått till en mer normal nivå jämfört med perioden föregående år. Än är det för tidigt att säga hur årets resultat kommer att bli då de stora osäkerhetsfaktorerna är valutakursutvecklingen framförallt [sic!] på pundet samt hur vädret blir under sommarmånaderna".

Vädret är mer tillåtet för Kopparbergs än H&M eller Inwido att skylla på och gällande valutan är situationen inget annat än, vad Bronsman själv skriver; osäker. Att bolaget är så mycket beroende/utsatta för det brittiska pundet är att betrakta som en svaghet från bolagets ledning; ty, att bedriva tvåfrontskrig är förvisso riskabelt, men att bedriva enfrontskrig och inte vinna mark är att likställa med första världskrigets skyttegravskrig. Undertecknad vill inte ha något "På västfronten intet nytt", utan raka motsatsen!

Även om det ovan har fokuserats på det negativa kan det ändå konstateras att såväl soliditet som vinst ökar lite i Q1,

Källa: Börsdata


Om ni nu tillåter undertecknad att lämna diskussionen kring Q!, kommer här lite andra tankar och information. I mitt förra inlägg om Kopparbergs gavs deras IR möjlighet att besvara ett par frågor, varav en var om de ämnade göra någon satsning mot fotbolls-VM. Svaret var: "inget som jag kan avslöja". Med fjorton dagar kvar har ännu ingen specifik produkt eller kampanj synts till, vilket bör betraktas som ett misslyckande. När en av världens största , ja, kanske t.o.m. den största, sportevent går av stapeln skall man satsa, och det rejält.

När jag framförde ovan kritik/tankar fick jag som svar av Sarah Bronsman, IR-ansvarig: "Vårt största fokus under VM ligger på att synas i samband med matcherna, och då offline. Alltså hos våra kunder där Sofiero säljs. Utöver detta lanserar vi vårt VM-tips på torsdag eller fredag denna vecka (V. 23, förf. anmärkning) vilket blir online"

Utöver ovan "misslyckande", finns även andra. Anno 2017 tappade Kopparbergs sin post som förmedlare av flytande vätska till alla Sweden Rocks besökare. Istället var det Carlsberg som tog över den mycket inkomstbringande rollen. Även detta år råder samma ordning...

Beträffande övriga festivaler syns inga cider eller kopparbärz. Summerburst har Heineken, Way Out West och Brännbollsyran kör med Norrlands och... ja, såhär fortsätter det då listan på årets stora festivaler genomsökes. Att inte närvara; att inte visa upp sig och hålla sina produkter framför näsan/munnen för potentiella kunder, är inte ett bra förfarande om man önskar vinna konsumenter och expandera verksamheten.

När jag ifrågasatte ovan fick jag som svar av Sarah Bronsman, IR-ansvarig att: "Vi är med på Big Slap, Statement Festival samt har försäljningen på Nya Ullevi och Gamla Ullevi i Göteborg. Arenorna är då på helår vilket är mer lönsamt i längden".

Utöver ovan finns ytterligare en kritik att framföra. Bolag som säljer tillika tillhandahåller produkter, som är inbegripna av en åldersgräns, skall ha en tydlig kontroll/varning på sina sidor innan besökaren kan börja navigera. När en besökare surfar in på systembolagets hemsida kommer genast nedan bild upp. Här finns två tydliga val: "Jag är under 20 år" och "Jag är 20 år eller äldre". Förvisso är det inget som hindrar en person som är under 20 år att trycka på sistnämnda, men det finns i alla fall ett val!



När Kopparbergs hemsida besöks finns inte ens något val, utan besökaren har enbart ett alternativ. Det kan, av många, ses som ett dåligt och ansvarslöst förhållningssätt mot alkohol och de risker som är förknippade med detta. Förstå mig rätt - jag vill att sidan får många besökare, men det är viktigt att bolaget har ett bra, adekvat och korrekt förhållningssätt. Om jag skulle sätta min brorson, som snart uppnår en ålder om cirka 1,5 år, vid datorn för att leka med musen är möjligheten mycket stor att denne lyckas trycka rätt (han kan ju i alla fall inte trycka fel...). Förvisso är det ingen "skada" att detta händer, men jag är av åsikten att det skall vara lite mer "svårt" att besöka hemsidor som tillhandahåller varor där det finns åldersbegränsningar.



Likt ovan frågade jag bolaget om detta, som via Sara Bronsman svarade: "Ja, det är verkligen en fråga som det går att spekulera i och vi har alla olika åsikter."

I maj startade bolaget, dvs. Kopparbergs och inte Systembolaget, sin sommarkampanj på de brittiska öarna - Outside is Ours. Med detta kom också en ny produkt att lanseras - Kopparberg Black, som är en äppelcider med toner/smaker av björn- och svarta vinbär. Denna lanserades den 4 juni och finns, än så länge, enbart tillgänglig på fat och att köpa/beställa på pubar & festivaler, s.k. "on-salers". Bolaget kommer även att närvara på flera festivaler i UK, där de ämnar att marknadsföra denna produkt extra. Bland annat kommer de att närvara på Lovebox, som är i London, och Citadel, även den i London (Morningadvertiser). Hittills har bolaget lyckats bra när nya produkter har lanserats och undertecknad hoppas att så även blir fallet denna gång.



Jag har ej haft mycket tid till annat än jobb denna vecka(student- och betygstider), men jag hann i alla fall med en liten stund där jag försökte hitta bloggar, "recensioner" e.d. om denna, men föga fanns att finna.

Innan detta inlägg avslutas bör ett, eller två, ord nämnas om USA och bolagets försäljning där. Den 8 mars i år, 2018, blev publicerades en intervju med Bronsman i Affärsvärlden, i vilken han berättar att de har en partner på gång "over there", vilket kan göra att distributionen kan gå från nuvarande tre delstater, New York, Florida och Georgia, till att inberäkna samtliga  femtiotvå. Då detta avtal ej nämns i Q1 utgår jag från att det vare sig är klart, eller avbrutet. Ej heller fick vi läsa något om intåget i de baltiska länderna och senare Ryssland. Emellertid tror jag att detta kommer ta tid, då Bronsman är en strateg som hellre applicerar "better safe then sorry" och tar små, men stadiga och bestämda kliv. Hittills har detta visat sig vara ett bra förfarande, men kommer det fortsätta att vara det? Konkurrenterna tittar på Kopparbergs produkter och vad bolaget gör "rätt", men även "fel". Med dessa hasandes i hälarna kanske ledningen i cidergruvan bör lägga i en högre växel?

lördag 2 juni 2018

PISA och skoldebatten

Nej, detta är inte ett inlägg som handlar om investeringar och ekonomi i den bemärkelse att det går att finna tips, idéer, underlag e.d. för att investera i sin privata portfölj, utan det kommer att handla om skolan, som är en investering för alla. För cirka ett år sedan diskuterade undertecknad, kortfattat skall tilläggas, med en vän - Anders Ölve -via twitter om skolan och denne sade att det skulle vara intressant att läsa mer om skolan och framför allt PISA. Således...

Det är ömsom roligt (förstå mig rätt), ömsom tragiskt att visats ute på diverse bistros, pubar et cetera och mingla som lärare, för så fort du nämner "jag arbetar som lärare" brukar det alltid bli diskussioner á la "Vad är det för fel på dagens skola? Jo, det skall jag säga dig. Det beror på X, Y och Z". Vad skolan behöver, för alla tycks tycka att den inte är bra, tycks alla och envar veta. Utan att ha någon vetenskaplig grund för min tes, vågar jag utgå från att om DU skulle fråga en vän, släkting e.d., skulle denne snabbt ha ett "botmedel" mot det som är dåligt i skolan. Varför? Jo, alla har gått i skolan och vet därför vad som behövs. Att samhället har ändrats sedan dess, är inget som berör denne ej heller något som skall tas med i deras "botmedel".



Idag tycks en majoritet (läs: "alla") använda PISA-resultat/undersökningar som underlag för att säga att den svenska skolan inte fungerar som den skall och att något måste göras. Så sent som tisdagen den 29 maj kunde läsarna läsa i Dagens Industri att "Sverige borde kopiera den finska skolan". Jag tänker här inte diskutera om den svenska skolan måste förändras och/eller vad som måste göras. Det jag vill diskutera är att dessa monologer (ja, Mr. Björklund och Mr. Fridolin - jag tittar på er), löpsedlar, diskussioner tycks bygga på undersökningar som genomförs av en myndighet - OECD -, som till en början var fokuserad på ekonomisk utveckling och som saknar några egentliga befogenheter. Till skillnad från Världsbanken eller Internationella valutafonden har OECD ingen möjlighet att med ekonomiska styrmedel påverka eller styra en viss sorts politik.

Kortfattat redovisat om hur OECD kom att bli en mer betydande spelare i diskussionerna kring skolan börjar med att USA, som på 1980-talet hade insett via en rapport, A Nation At Risk, som visade på katastrofala siffror för den amerikanska utbildningssektorn,  att det minst sagt såg brunt ut för landet. USA önskade mer internationella data om utbildning i syfte att kunna kopiera andra framgångsrika metoder. Just detta "copy & paste" är något som har blommat upp i den svenska pedagogiken de senaste tio åren. Det kallas för "evidensbaserad pedagogik/undervisning" och argumentet för att använda en annan metod än den som inte fungerar, utan att vare sig anpassa efter elevunderlag, kultur, förkunskaper et cetera, är att det fungerar för någon/några andra, mer ofta än sällan i ett annat land. På en annan kontinent. För ett folk med en annan historia. Med en annan kultur. Ja, ni märker nog hur min inställning till detta förfarande är. Emellertid är jag för att detta kommer in i skoldebatten, men det måste ses på med mer nyktra ögon. Vad gör andra bra och vad kan vi se/lära av detta? Hur kan vi införliva och applicera detta i vår skola/samhälle och samtidigt anpassa efter skolans/klassens/elevens förkunskaper tillika förutsättningar. Evidensbaserad forskning har mycket att ge, men att köpa den rakt av, utan att klämma på grisen och syna säcken, är ett steg som är dömt till dåligt lärande för eleverna.



Slutligen, innan jag återgår till att diskutera PISA, måste det lyftas fram att den evidensbaserade pedagogiken har fått en extraskjuts på grund av tillkomsten an New Public Management (NPM), där vinster, maximal nytta till minimal kostnad, kvantitet för kvalitet et cetera har fått en maktställning iom. tillkomsten av friskolorna, vara många, men inte alla, mer strävar efter att gynna ägarna på bekostnad av b.la. lärarna. Medan lärarna önskar mer tid, möjlighet till fortbildningen et cetera, händer mer ofta än sällan att ledningen hänvisar till en viss pedagogisk metod som ömsom är billig(are), ömsom har fungerat ypperligt i ett annat land/skola/geografi och att denna kan appliceras här. Rakt av. Utan krusiduller. Ja, nu drar jag alla över en kam och jag vet att jag är bred i min generalisering, men jag hoppas att syftet och andemeningen framkommer.

"New Public Management var ett misstag" (L. Lewin, 2017)

Den komparativa metoden kan sägas ha sitt "moderna" ursprung under det Kalla Kriget och då USA såg hur Sovjet förlöjliga dem med sina framsteg med Sputnik. I USA såg man med rädsla på hur Sovjets framgång kunde vara en indikator på att landet, och dess befolkning, hade blivit mer okunniga. Något måste de röda göra rätt, för annars skulle de ej vinna över de blå. Sagt och gjort slog man inte bara på den lilla, utan den stora trumman. USA:s framtid, dvs. barnen/de unga, skulle ges bästa möjliga förutsättningar och landet satsade stora summor på sin utbildning. Man tog intryck, jämförde, utvärderade et cetera. inom landet. Samtidigt som detta kom IEA - den internationella utbildningsorganisationen, som gör utvärderingar och jämförelser - att se gryningsljus. Idag är det IEA som står bakom de, efter PISA, mest ansedda undersökningarna gällande utbildning - TIMSS och PIRLS. För att inte bli för utdragen rekommenderas denna länk för att lära sig mer om organisationens historia tillika vad dessa undersökningar undersöker.

Så. Finland är bättre än Sverige - bara att kopiera(?)! Ja, om vi utgick från att vi har samma historiska, kulturella och sociala förutsättningar tillika faktorer. Detta är vad som påverkar vad som är möjligt, om, när, hur och varför det är det. Skolan är en del av samhället, politiken, kulturen samt historien, detta såväl på lokal, regional samt nationell nivå - dvs. vad som fungerar bra i Åmål behöver inte fungera lika bra i Stockholm. Dock torde möjligheterna för detta vara högre än i Hongkong, då de svenska städerna har, allt annat lika, samma kultur, historia tillika sociala förutsättningar. Skolan lever således i en symbios med hela samhället och kan ej fungera utan sin andra hälft.

"[...]Ungefär 80 procent av alla sydkoreanska ungdomar går i extraskola på eftermiddagarna[...]"

Om vi nu ändå skall ge oss an att kopiera, kanske vi lika gärna kan ta från Sydkorea! Sydkoreanska femtonåringar går 100 timmar mer i skolan per år, läser läxor 3,5 timmar mer per dag, tränar idrott 22 mindre per dag och sover en timme mindre en svenska femtonåringar (ncee.org). Det är, i sammanhanget, värt att notera att 3,5 timmar mer per dag under 180 skoldagar i nio år motsvarar 5670 timmar, vilket motsvarar ungefär 7,5 läsår enligt den svenska timplanen (6890 timmar/9 år). Dock ställer denna studiekultur högra krav på framför allt föräldrarna, som både själva måste assistera vid läxläsning samt betala för bästa möjliga eftermiddagsskola. Ungefär 80 procent av alla sydkoreanska ungdomar går i extraskola på eftermiddagarna och deras föräldrar betalar mellan 10 och 25 procent av sin disponibla månadsinkomst för privatutbildning (Park, Byun & Kim, 2011). Det finns studier som visar att föräldrar lägger ned lika mycket på privat undervisning för sina barn på eftermiddagarna, som regeringen lägger på den statliga grund- och gymnasieskolan (Kim & Lee, 2010).

Som framkommer finns här en annan studiekultur; ett annat förhållningssätt till studier och utbildning. Kan Sverige kopiera detta? Ja, men det kommer ej att fungera förrän även den svenska mentaliteten, kulturen tillika samhället (förstå mig rätt) ändrar sig. Du kan inte klämma ned en fot i storlek 45 i ett par 38:or.

En annan sak som påverkar utgången av PISA är det faktum att olika länder har olika läroplaner, där vissa har mer fokusering på de naturvetenskapliga ämnena, medan andra på de humanistiska. Sverige är ett land som historiskt har tillhört det sistnämnda lägret, men sedan PISA-chocken anno 2000 har allt fler röster börjat höjas för att byta mot den förstnämnda. Är detta bra, eller dåligt? Det kan vi ej veta, då det finns såväl för- som nackdelar med båda systemen. PISA mäter kunskaper inom matematik, läsförståelse, naturkunskap samt problemlösning. Sett till läsförståelse tillika problemlösning, har Sverige mer ofta än sällan hamnat på de högre nivåerna, medan landet, historiskt, har legat strax under, eller på, snittet gällande matematik och naturkunskap. I omvärlden är matematik och naturkunskap ämnen som bedöms mer viktiga än andra, vilket är en anledning, men inte den enda, till att många ser på Sverige och dess utbildningssystem som mindre bra.

"[...]Lyd sedan dessa, vilket är den punkt där det mer ofta än sällan, oavsett ämne/spörsmål, brister från de styrande och beslutsfattande[...]"

Då inlägget nu börjar bli långt skall en slutsats försöka nås. Att PISA, PIRLS och TIMSS finns som komparativa studier är bra, men resultaten från dem används fel i skoldebatten. Vad som inte behövs är politiker som skall göra en snabb och stor förändring, grundad på... ja, egentligen ingeting (host herr Björklund och Fridolin). Ej heller är det bra att envar kvällsblaska skriker ut att det är "Skolkris" då resultaten från varje undersökning jämförs. Undertecknad är inget mattesnille och självklart framstår jag som en noob värre än Jan-Olof då jag jämförs med mer duktiga matematiker. Dock anser sig undertecknad vara mer stark gällande läsförståelse, där mattesnillena kanske är lite svagare. Min önskan är att samtliga resultat ses på och bedöms med nyktra ögon och att staten istället låter experter, såsom Christian Lundahl, Dylan William, John Hattie, Sir Ken Robinson och Gunnel Colnerud, för att nämna vissa, samlas, diskutera och föreslå de förändringar som bedöms nödvändiga att genomföra. Att ändra skolan, dess läroplan och övriga styrdokument var fjärde eller åttonde år är dömt att leda till ett misslyckande, då det tar en mycket längre tid att dels applicera tillika implementera alla dessa. Självklart skall läroplanen utvecklas i takt med samhället, men detta skall ske under kontrollerade former och inte likt det hafsverk som Lgr11 och GY11 var. Ge experter möjlighet att påverka och lyssna sedan på deras råd. Lyd sedan dessa, vilket är den punkt där det mer ofta än sällan, oavsett ämne/spörsmål, brister från de styrande och beslutsfattande.

Att en ändring, som skall vara mer hållbar och långtgående, erfordras tror jag det är många som anser. Undertecknad är enig i detta, men grundar ej sitt ställningstagande enbart på PISA, utan på de fakta som kommer från mer nationella rapporter. Nyligen publicerades b.la. en ny rapport om hur elever som kommer från familjer med låg socioekonomisk bakgrund tenderar att få sämre betyg än de som kommer från familjer med en stark studiekultur tillika socioekonomisk bakgrund. Detta är ett, av många skall tilläggas, problem som måste lösas. En elev, en människa, skall ej stå och falla bara för att denne är född i en viss stad i ett visst land och har föräldrar som inte har haft förmånen, viljan, insikten, lusten att tidigare i sina liv studera. Enligt Skolvärden (5:18) har 142 597 elever, mellan åren 2008-2017, gått ur grundskolan utan gymnasiebehörighet. Det skall inte vara tillåtet; detta är inget annat än ett stort misslyckande. Hur skall det lösas? Vi kan ju fråga Björklund, som med GY11 och LGR11 slog sig för bröstet. I samma publikation (Skolvärlden, 5:18) säger denne, samt utbildningsminister Gustav Fridolin: "Det är ett stort misslyckande".



fredag 25 maj 2018

Lloyd Banking Group

Lloyd Banking Group
Handlas på brittiska marknaden
P/E 10,6
ROA: 0,68 %
ROE: 11,5 %
Yield:  5 %

När brittiska banker kommer på tal brukar det ofta vara Barclays, eller HSBC, som nämns. Mer sällan än ofta nämns dock Lloyds Banking Group, vilket är smått komiskt, då banken har en gedigen historia. Kortfattat kan säga att banken är en avel av Taylors and Lloyd, som bildades anno 1765 i Birmingham. Genom avknoppningar och förvärv kom banken att växa sig allt större och starkare, ja, precis som Ferdinand, tills 2008 inträffade... dock gick man ej under och man var, egentligen, när rena fakta studeras, aldrig nära. Dock bedömde många externa experter och även den brittiska regeringen detta, vilket gjorde att sistnämnda gick in och "räddade" banken, trots att den, egentligen, inte behövde en livboj. Som mest kom den brittiska regeringen att äga cirka 77 % och har sedan dess skalat ned sitt ägande till... noll procent anno 2018. För en mer detaljerad genomgång om de kritiska åren 2008-2013 rekommenderas denna länk.



Vad gjorde Lloyds Banking Group för misstag 2008? Det enkla och korta svaret är; samma som övriga storbanker - man förvärvade finansgiganter till vad man själv ansåg var låga priser. Mer sant var nog att priset var hutlöst, då dessa "giganter" mer eller mindre var att definiera som korthus. Ett av de största köpen/förvärven som man gjorde var det av Halifax, en bank som grundades anno 1853.

"The goeverment today confirmed it will take majority control of Lloyds Banking Group, with the taxpayer owning 65v% of the voting shares in return for insuring 260bn of the group's toxic assets." (The Guardian, 2008)

Under tiden som Lloyd Banking Group var under pappa statens kontroll/ägande, kom deras utdelningar att utebli. Detta var ett restriktion från den Europeiska kommissionen, vilken trädde i kraft med regeringens övertagande och skulle gälla t.o.m. 2012. Detta står att läsa i samtliga bokslut från dessa år, bland annat i bokslutet 2011 (s. 11). Detta är anledningen till den uteblivna utdelningen, vilket många, däribland undertecknad, gärna vill se. Således kan inte en "underbar utdelningshistorik" á la Johnson & Johnson eller Castellum ses. Emellertid finns en tydlig anledning till detta. Sedan 2013, då restriktionerna försvann, har banken återgått till utdelning; en som också visar en stigande trend. Att tillägga är att bolaget brukar DRIP men "default-läge" är, åtminstone om du handlar via Avanza, att du får rena dollares.. förlåt. pundes. Gällande DRIP rekommenderas denna länk, vilken blev viral i samband med att H&M lade fram sin önskan om att införa detta förfarande.

"Lloyds TSB snatched the Halifax from the jaws of the credit crunch - but with thousands of jobs on the line and HBOS's capital problems far from solved, the giant new bank will need skillful handling to ensure that it is a succes." (The Guardian, 2008)

Banken har sin verksamhet i Storbritannien och enkom Storbritannien. Här skiljer de sig mot sina peers, såsom Barclays och HSBC. Detta kan ömsom ses som en fördel, då de har en mindre marknad, lagar, regler et cetera att förhålla sig till, ömsom en nackdel, då de är utlämnade till den brittiska ekonomin i allmänhet, men de brittiska bolagens välbefinnande i synnerhet. De bolag som Lloyd främst riktar sig mot tillhör nivåerna "mellan" och "små", men självklart har de även några större kunder. Detta gör att de kan betraktas som cykliska, vilket två artiklar på Motley Fool tar upp; "Beware of the Siren call of the Lloyds share price" samt  "4 reasons the cheap Lloyds share price dosen't appeal to me". Skribenterna hävdar att när UK:s ekonomi stagnerar, och sedan/eventuellt fallerar, kommer Lloyd att drabbas hårdare än övriga banker, då de inte har andra marknader som kan hålla lönsamheten uppe. Detta kan absolut stämma och investerare bör ta dessa varningar på allvar. Emellertid bör också investerare se det faktum att banken är kraftigt överkapitaliserad, har en gedigen historia, en kunnig och erfaren styrelse samt har de dragit lärdomar av 2008 samt 2011. Hell, de har ju varit med i varenda kris, nedgång, sättning you name it sedan T-Rex sprang runt och jagade vegetarianer. På tal om att de är överkapitaliserade - nämnde jag att de detta år iscensatte ett återköpsprogram på £1bn av sina egna aktier.

Ett trevligt axplock från bokslutet anno 2017: "In line with our progressive and sustainable ordinary dividend policy, the Board has recommended a final ordinary dividend of 2.05 pence per share, taking the total ordinary dividend for 2017 to 3.05 pence per share, up 20 per cent on 2016. Given our strong capital generation the Board has also announced its intention to implement a share buyback of up to £1 billion, equivalent to up to 1.4 pence per share."




Banken, som har sin gedigna historia, har hittills lyckats att acklimatisera sig till alla de förändringar som skett sedan dess grundande. Nu, anno 2018, är det IT som är nästa steg. I Sverige syns detta tydligt då många banker stänger ned kontor för att möta kunden "på nätet" samt investerar multum i fintech. Utöver detta har nischbanker, såsom Resurs, Collector, Avanza, Nordnet med flera blommat upp, vilka alla erbjuder produkter som inte gör det lätt för storbankerna. Hur simmar Lloyd i dessa farliga vatten? Faktum är att de simmar "pretty damm good". FSTech, som är en av Storbritanniens största hemsidor/aktörer som delar ut priser till nationella bolag för deras framgångar och utvecklingar inom IT, har prisat Lloyd flera år i rad. Därtill har banken vunnit "Business Bank of the Year" 12 år i rad, en svit som bröts 2017. Som om detta ej räcker kan deras prisskåp anno 2017 beskådas här; ett prisskåp som inte går av för hackor.

"Lloyd could double if U.K. gilts catch up with U.S. treasuries" (Fullständig analys: Seeking Alpha, 2018-03-21)

Undertecknad är emot generaliseringar per definition, men kan ej undgå att tänka: "SEB" fast versionen mycket större samt att de enbart är nationella. Vi ser här en bank för de lite mindre bolagen och som även vågar satsa ordentligt på IT/fintech.

Lite siffror skadar aldrig

Beträffande ägandet i Lloyd består detta av främst institutionella aktieägare. De fem största är:

Oakmark Internationl Fund - äger ca 2,3 biljon aktier. Detta antal motsvarar 3,19 % av Lloyds totala aktier. För fonden ligger totalt 3,8 % av dess tillgångar i Lloyd Banking Group.

Dodge & Cox International Stock Fund - äger ca 1 biljon miljoner aktier, vilket motsvarar cirka 1,44 % av tillgängliga dito. För fonden ligger totalt 1,44 % av dess tillgångar i Lloyd Banking Group.

Vanguard International Stock Index - äger cirka 972 miljoner aktier, vilket motsvarar cirka 1,34 % av tillgängliga dito. För fonden ligger totalt 0,25 % av dess tillgångar i Lloyd Banking Group.

Artisan International Value Investor - äger 419 miljoner aktier, vilket motsvarar cirka 0,9 % av tillgängliga dito. För fonden ligger totalt 0,56 % av dess tillgångar i Lloyd Banking Group.

VA CollegeAmerica Cap Inc- äger 399 miljoner aktier, vilket motsvarar cirka 0,55 % av tillgängliga dito. För fonden ligger totalt 1,2 % av dess tillgångar i Lloyd Banking Group.

Efter att ha läst tillgänglig information, såväl på bankens hemsida som via andra tillgängliga publikationer, om ledningen och andra viktiga personer högst upp i bankens hierarki, kan undertecknad konstatera att samtliga har en gedigen erfarenhet. En nackdel är att många i ledningen, som förvisso har gedigen erfarenhet av branschen, har en kort historik på banken i fråga (reuters). Om detta är en för- eller nackdel kan de visa fortsätta tvista om; undertecknad är humanist väljer att inte försöka sig på att ta en ställning. Beträffande de tre högstas eget ägande ser fördelningen ut likt följande:

Mr. Antonio Horta-Osorio - 24.431.166 st
Executive Director, Group Chief Executive Officer 

Mr. George Mark Culmer - 13.846.629 st
Executive Director, Chief Financial Officer

Mr. Juan Colombas - 9.148.455 st

Executive Director, Chief Operating Officer

Efter en diskussion med nyckeltalskungen, George, a.k.a "4020", skaparen av Börsdata, kan de tyvärr för tillfället ej erbjuda den brittiska marknanden. Dock fick jag en mycket rolig nyhet berättad för mig om att detta "snart" (allt är relativt) kan komma att ändras. Således; glöm för tusan inte att fortsätta köpa denna tjänst, för snart kommer vi ha tillgång till allt fler marknader. Dock hjälper detta "snart" inte undertecknad med att presentera fina diagram. Dock har Lloyd Banking Group en fin finess på sin hemsida, där läsaren kan finna fina och talande diagram över vissa, om än ej alla, nyckeltal. Nedan har undertecknad valt att publicera en del av dem.



Utöver ovan kan även Simply Wallstreet rekommenderas för den som önskar en mer överskådlig bild av nyckeltal, dessa gällande såväl historik som framtidsprognoser. Undertecknad väljer dock ej att kopiera dem, utan överlåter till den läsare som har "orkat" att läsa ända hit att själv grotta ned sig.

Som framkommer är detta inte en bank/bolag som man kan finna en explosionsartad tillväxt i. Dock bedömer undertecknad att det finns vissa aspekter som analytiker tycks ha tagit höjd på gällande framtiden. Det första är återköpen samt att de är överkapitaliserade - detta kommer att hålla banken stabil i tider då det blåser. Utöver detta finns den härliga fruktan för Brexit. Faktum är att ingen vet hur detta kommer att sluta; hur mycket "exit" kommer det att bli? Vissa banker kommer och går, men de starkaste består.

Lloyd Banking Group har funnits i 253 år. Även om staten gick in och "räddade" dem (trots att det ej behövdes) anno 2008, har de stått stadigt i vått och torrt. För den som tror att historien kan och kommer att återupprepa sig, kan denna bank vara ett alternativ att investera i.