onsdag 15 augusti 2018

Min, din, vår & övrigas världsbild

När vi gör analyser och försöker att bedöma hur bolag kan komma att utvecklas, gör vi det ofta med vår egen världsbild - vårt eget perspektiv - som fundament. Detta är ett vanligt förfarande för vi står alltid oss själva närmast. Vad som har betydelse för mig har alltid högsta prioritet, vilket är en del av människans primitiva instinkter - vi vill överleva!

Emellertid finns det mycket problem med att vi alltid, såväl medvetet som omedvetet, först och främst utgår från oss själva. Vi missar att ta in andra perspektiv och förhållningssätt. Jag kan ofta komma på mig själv med detta då jag sitter och mer allmänt reflekterar kring ett bolag och dess potentiella framtid.


Förra veckan postade jag ett inlägg om Disney och jämförde dem med Netflix. När jag tänker på vilket av dessa bolag som kan komma att bli det starkaste och mest framgångsrika, utgår jag från min livsvärld och mina perspektiv. Jag ser, hör och läser hur mina närmaste använder/inte använder Netflix och vilka serier som de ser. Jag tänker sedan på hur jag gör detta. Om en majoritet av mina närmaste inte är några större Netflixtittare och jag själv inte är någon storkonsument av deras tjänster, kommer jag att tänka: "Nej, bolaget kommer inte att växa lika snabbt som de gör och Disney kommer att bli en bättre investering, för jag gillar deras filmer, parker och allt annat kring bolaget. Om jag har förstått det hela rätt gäller det även mina vänner. Vi var ju t.ex. och såg Lejonkungen, Herkules och Toy Story på bio när vi var små. Alla älskar Disney!"

Jag grundar dessa tankar på alla trevliga och positiva minnen som jag har av Disney; deras filmer, serier och den gamla hederliga Disneyklubben med Johan Petersson, Eva Röse och Alice Bah Kunkhe. Jag gör sedan antaganden, grundade på såväl mitt förflutna som nutida upplevelser.

"[...]Även om jag inte är en koffeinnarkoman[...]"

Detta är mina tankar, mina åsikter. Dessa är speglade av min livsvärld och trots att vi lever i en globaliserad sådan, där twitter, Facebook, Instagram och fan och hans moster alltid finns tillgängliga, tenderar jag, och du, att bli speglade av dem som vi oftast och dagligen umgås med. Till denna skara kan Twitter och övriga sociala medier räknas, men oavsett är "gruppen" tämligen liten sett i det globala perspektivet.

Ytterligare ett exempel är kaffe. Starbucks. Kommer kaffe och Starbucks att vara framtiden? Kommer folk att gå på fik och kaffebarer? Jag tittar mig omkring. Hur ofta går jag på fik? Hur ofta går mina vänner och släktingar på fik och/eller köper take-awaykaffe från en kaffekedja? Mina kollegor? Hur ser det ut på de sociala plattformarna? Ser jag ofta poster där detta förekommer?

Jag uppskattar kaffe och dricker det varje dag. Även om jag inte är en koffeinnarkoman likt många av mina kära kollegor, är jag inte i mina bästa dagar om jag inte får min java på eftermiddagen. Detta är något invant sedan den första koppen i mitt liv, som jag förvisso tvingade i mig, och då detta sitter i ryggmärgen utgår jag från (då jag inte aktiverar hjärnan och aktivt reflekterar) att samma gäller övriga av världens medborgare. På ett sätt, och förstå mig rätt nu, skulle detta kunna sägas vara en form av home bias - vi håller oss till det som står oss närmast och utgår ofta från dem och deras potential, dvs. oss själva, våra värderingar, tankar och värderingar samt desamma för våra vänner och bekanta.

"[...]Gång på gång upptäcker jag hur jag färgas och begränsas av min snäva världsbild[...]"

När jag sedan lutar huvudet tillbaka och försöker tänka mig in i hur det är i andra länder och städer, har jag nog ofta en förskönande bild. Denna har nog tillkommit pga. alla serier och filmer som jag har utsatt mig själv för sedan små barnsben, men även reklam och berättelser från andra. Jag ser karriärsdrivna människor, såväl unga som lite äldre, rusar i trafiken mot sina jobb och alltid med en kopp från Starbucks i handen likt det vore livets elixir. När de skall på ett möte över gatan måste de stanna på Starbucks och handla en dubbel-latte-no-caffeine-with-thich-foam-but-with-no-fat. Samma procedur gäller när de skall ha eftermiddagskaffet...

Förvisso är den svenska "fika-kulturen" en särart av sällan skådat slag och jag vet att det inte är "fika" som gäller i resten av världen, likväl...

Stämmer denna bild? Troligtvis inte, men den finns ändå där och dels stör mig, dels påverkar mig. 

Gång på gång upptäcker jag hur jag färgas och begränsas av min snäva världsbild, som är uppbyggd på gener, miljö, erfarenheter och kultur. Då jag upplever mig som beläst gällande hjärnan och hur vårt psyke fungerar, vet jag att hjärnan mer ofta än sällan lurar oss. Det är inte dess vilja, men dess system är uppbyggt att alltid hushålla på energi, vilket gör att den bara aktiverar geniknölarna när den måste, dvs. när vår överlevnad är i fara. Önskvärt vore om detta system gick att ha igång 24/7, men tyvärr skulle detta kräva alldeles för mycket energi. Således tar vi ofta, men långt i från alltid, beslut som vi sedan, i efterhand och när vi verkligen tänker igenom saken, ångrar. Den snabbtänkande, och av system 1 styrda, hjärnan hushållar hellre på energi än tillåter oss/sig att alltid vara i Defcon 1.


Det krävs alltså energi och ett medvetet mindset när man skall reflektera kring bolag och att aldrig tillåta sig att bara utgå från sig själv, sin närmaste omgivning och sina egna erfarenheter. Då jag själv bor i en håla till stad blir min möjlighet att se kommande trender eller hur "folk" diskuterar/är till en viss produkt, milt och snällt sagt, ytterst begränsad. Jag tror nog att detsamma gäller om man är bosatt i någon av Sveriges största städer. För att verkligen kunna se därtill ge sig på att tyda eventuella trender och hur människor är, brukar och förhåller sig till ett visst bolags produkt, erfordas nog att man besöker flera städer i olika länder. Mer lättare kan nog vara att söka via kanaler som man annars aldrig brukar - allt för att se hur andra tycker, tänker och agerar.

Det som jag gång på gång upptäcker när jag breddar mitt synfält är hur olik jag tycks vara "majoriteten". Jag är en av de som inte tycker att alla superhjälteserier är bra, eller filmerna. Ja, det finns vissa som lyckas med en viss form av underhållning, men... men när jag tittar på Imdb, olika forum et cetera, ser jag att det finns en enorm skara av beundrare och påhejare. Hur skall man som investerare resonera här? Alla andra tycks uppskatta bolaget och dess produkter, medan jag inte gör det. Skall man i dessa fall investera i bolaget och acceptera att man har "fel", och att "alla" andra har rätt? Eller skall man hålla sig till sin åsikt baserat på sina egna erfarenheter, upplevelser och tolkningar? Jag vågar inte ens gå in på den mer djupa diskussionen om verklighet och förvrängd verklighet á la Platons spegelvärld, utan den sparar jag till ett annat tillfälle. Emellertid. Hur skall man förhålla sig till de fakta, erfarenheter och tolkningar som man gör och skall man acceptera att "min åsikt" tycks vara fel, eller skall man stå på sig?




fredag 10 augusti 2018

Disney - the Streaming Wars


Disneys (DIS) beslut att starta en streamingstjänster är en ”gamechanger”. HBO, Hulu i allmänhet, men Netflix i synnerhet har visat att streaming är framtiden. Medan Disney inte kommer att ha den första "mover-fördelen", har de utan tvekan innehållet för att skapa ett övertygande alternativ och ge sig in i matchen. Med förvärvet av Fox kan inget annat medieföretag konkurrera med portföljen av Disneys innehåll - det är enormt! Dock, som Spindelmannens mantra säger: ”with great power comes great responsibility”.

Med Foxs utbud av underhållningsartiklar får Disney mer IP, med vilken de kan korsa marknaden över hela sina affärssegment. Förvärvet omfattar bland annat Fox, FX och 21st Century Fox, som bland annat faller under samma ägarparaply som Lucasfilm, Marvel, ESPN, Touchstone och Disney. Ledningen betalade mycket för att köpa Fox, men innehållet de köpt är unikt och nästan helt otänkbart för konkurrenterna. Medan Fox förfinar det redan fina utbud som Disney har iom. sin mediastruktur, kommer det verkliga värdet från en kombination av innehåll som är värt mer än summan av dess delar. Och detta tar form av en streaming-tjänst.



Streaming är framtiden för tv, om det råder nog föga tvivel. Från och med anno 2018 abonnerar 55 % av amerikanerna på en över-the-top (OTT) streaming-service och dessa siffrorna väger tungt i den yngre demografin, dvs. det är fler unga än äldre som är konsumenter av streamingtjänster. Eftersom OTT-alternativ fortsätter att vara eftertraktat, har kabelskärningen ökat med endast 63 % av de amerikanska hushållen som betalar för kabel. År 2016 var det 74 %... 

Detta är fullt förståeligt, då dagens befolkning vill kunna se vad de vill, när de vill. Visst finns det en tjusning i att bänka sig i soffan vid en specifik tidpunkt, men… ja, dessa tillfällen är få till tillfället och det är verkligen en underbar service att kunna se sin favoritserie när man vill, och inte när tv-bolaget vill.

Kabel-tv:ns relativt låga utbud av on-demand-erbjudanden är låga i förhållande till tjänster som Netflix eller Hulu. Live-TV har blivit ett mindre övertygande alternativ i stället för att ge kunderna omedelbar och direkt tillgång till det innehåll som de vill ha. Vidare tillåter streaming konsumenterna att göra det till en bråkdel av kabel-tv:ns pris. Således finns det en #sparadkrona att finna här!


Disneys konkurrensfördelar på streamingmarknaden kommer från dess innehåll. Med tanke på dess mångfald av IP, som sträcker sig från Frozen till Star Wars till Always Sunny i Philadelphia och åter till Aladdin, kommer deras service att vara omsättningsbar för både barn och vuxna. I synnerhet bör de traditionella disneyfilmerna och Disney Channel-programmen skapa en massiv karta för såväl föräldrar som små barn. Och även om de har Captain Jack Sparrow till sin hjälp kommer de inte förmå att utforska hela denna de första åren.

Om Disnyes streamingtjänster lanseras till ett spekulerat pris mellan 4,99- $ 7,99/månad, kommer det att vara ett billigt alternativ för vad konsumenterna annars skulle hosta upp för premium kabelpaket. Dessutom ökar värdetillförseln av biblioteket med vuxeninnehåll som tillhandahålls av Fox, FX och deras filmstudio, för att inte nämna de universellt tilltalande Marvel and Lucasfilm-franchisen. 

Några förstå-sig-på-are kan säkert fråga; ”hur är det med live-tv”? Hur möter OTT-tjänsterna den efterfrågan? Detta är en mycket rimlig fråga och här finns just nu ingen kommunicerad lösning från Disney, eller från Netflix heller, för den delen. Dock kommer detta att vara ännu en ”game-changer” när det väl händer, för det kommer att hända och de som kommer vara först kommer ha en enorm stryka i att vara ”first mover”, i alla fall de första åren.

Min uppfattning tillika erfarenhet är att folk vill ha två saker ur sin kabel-tv: nyheter och sport. Om dessa förutsättningar kan uppfyllas av en OTT-tjänst, kommer kabeln som vi känner den, denna dumburk sedan tidigt 1900-tal, att försvinna. Det är sanning utan modifikation att leverantörer ännu inte effektivt integrerar live-tv i sina plattformar, men Hulu är för närvarande beta-testande en modell med live-tv. Denna beta kombinerar sin standard-streamade plattform med en rad 60-kanaliga erbjudanden, som fokuserar på nyheter och sport. Disney, med Foxs f.d. tillgångar, har nu 60 % ägarandel i Hulu, som kommer att ge dem kompetens och infrastruktur vid lansering av egen service.


På liknande sätt köpte Disney BamTech för några år sedan för att fungera som back-end-streaming. Innan förvärvet arbetade BamTech med HBO för att utveckla sin HBO-Now-plattform, som lanserades på ett bra och integrerat sätt, trots att det bara gavs två månader. HBO beskrev prestationen som en en insats likt Herkules bravader. 

Det som alla streamande tjänster/bolag har som största hinder är att locka kunder och att behålla dem. För detta erfordras data, människans nya valuta. IP och kunskap om kunder är det som är barriärerna att bygga, men även att skydda. Ja, du läste rätt - ”moat/vallgrav” är så ”1900-tal”. Låt oss vara lite postmodernistiska! Join the ride!

Netflix har t.ex. gjort ett mästerligt jobb med att använda in-house-analys för att skapa ”personaliseringsalgoritmer”. Detta syns b.la. tydligt i "gillar du denna, kommer du att gilla denna" samt att deras app kan skicka ut notiser med att det senaste avsnittet av din favoritserie nu finns tillgängligt eller dylikt. Som ett resultat av detta håller de abonnenterna mer engagerade genom att mata dem med riktade innehåll.


"[...]Lägg även till serier till detta PLUS sport PLUS Disney channel[...]"

BamTech håller på att utveckla ett liknande verktyg, men personalisering är i slutändan bara en bit av ett större operativt pussel. Michael Paull, Chef för BamTech, beskriver utvecklingsprocessen och säger ”The complexity there is incredible. It’s thousands and thousands of different applications we need to build to support that entire ecosystem. Then you add in international and the complexities of languages, currencies, payment mechanisms.”

Som sagt, om någon framgångsrikt kan konkurrera med Netflix, är det Disney. Innehållet är mycket svårare att "kopiera" än strömmande infrastruktur och Disney har ingen brist på innehåll. Värt att notera är att 75-80 % av Netflix utbud är genom licensierat innehåll. Och detta kommer inte billigt! Det beräknas att Netflix betalar Disney 400 miljoner dollar för innehållet. 

Jag tror att det är först nu som folk, fans och alla andra (vilka det nu kan vara) börjar förstå att Netflix kan tappa alla serier och filmer som Disney äger. Därtill kommer det komma mycket nytt 2019 som Netflix inte får visa - Toy Story 4, Avengers 4, Frozen 2, Star Wars Episode XI, Captain Marvel med mera. Och detta är bara filmer. Lägg till även serier till detta PLUS sport PLUS Disney channel. Förvisso ämnar Netflix att öka satsningen på eget content med hela 16 billioner dollar och inget säger att detta inte kan löpa väl ut, men kommer det att kunna konkurrera med Disney, som, såväl bildligt som bokstavligt har "kraften på sin sida"? På tal om "kraften". Star Wars. Som tv-serie. Smaka på den

Disney äger tillräckligt med innehåll, serier och filmer, som de inte skulle behöva ”hyra ut” till andra IP-rättigheter och skulle därför kunna minska kostnadsstrukturen dramatiskt. Disney kommer också att dra in sitt innehåll från Netflix när kontraktet löper ut vid årsskiftet.




Hur marknadsför de ESPN, Hulu och Disney?

Det här är en knepig fråga. Om vi ​​antar att lanseringen av Disneys streamingtjänst sker i slutet av 2019 kommer Disney att äga tre separata OTT-tjänster som vädjar till olika publikgrupper. Här är nuvarande uppdelning:

  • ESPN+, en hängiven sportströmmande app, säljs för 4,99 USD / mån.
  • Hulu, med bara innehållsbiblioteket, säljs för 7,99 USD / mån.
  • Hulu, med live-tv (ingår ESPN), säljs för 39,99 USD / mån.
  • Disneys streamingservice spekuleras till detaljhandel mellan $ 4,99 / mo .- $ 7,99 / mo.
ESPN passar bra med Hulu Live:s TV-plattform, eftersom de redan har införlivat 6 kanaler som en del av beta-erbjudandet. ESPN+ kostar separat $5/månad för lite differentierat sportinnehåll, vilket verkar dyrt i jämförelse med sorten som erbjuds av Hulu och Netflix för några få dollar. Efterfrågan på detta verkar begränsad till sportentusiaster, som i takt med tiden bara blir allt mer missnöjda med kabelns standardutbud. ESPN+ skulle av dessa behöva köpas till utöver andra strömmande alternativ (en tjänst/IP för ”tv-serier” e.d.) och en tjänst/IP för ”sport”). Här kan Disney slå sig fram med att kunna erbjuda ett kombinerat innehåll med såväl sport som tv-serier. ESPN+ med Hulu Live TV gör Hulu till ett mycket mer övertygande alternativ. Sedan skall vi ej glömma e-sport och dess utveckling!

Disneys integrering av sitt bibliotek är en annan historia. De har tillräckligt med innehåll för att starta en oberoende streamingtjänst. Om de skulle sammanfoga hela innehållet till bara en OTT-tjänst, skulle de kunna ta ett högre månatligt pris än Netflix. Bob Iger har dock sagt att tjänsten "kommer att ligga väsentligt under Netflix" vid lanseringen. Om detta blir en sanning återstår att se.

Värdering

Jag har tittat lite på min servett och det som där står att läsa är ungefär detsamma som finns att läsa i detta inlägg på Seeking Alpha. Läs gärna detta, men kom ihåg att vara kritisk. Alla, du, jag, de och vi, alla, är alltid speglade av sin egen uppfattning och världsbild. Siffror är siffror, ja, men de tolkas av människan och människan är inte likt en dator; objektiv.

Parkerna 

Ett besök på en av Disneys nöjespark är nog något som många, ja näst intill alla barn (och vuxna?) vill uppleva. Undertecknad har bara varit på deras park i Paris och vet att Orlando är parken framför övriga, för att inte heller nämna Hong Kong, som tycks gå extremt bra. 

Parkerna är en viktig inkomstkälla och viktigt för bolaget är att de ständigt eftersträvar att öka begäret hos kunderna att inte bara besöka, utan också att återbesöka parkerna. Om vi utgår från den statistik som nedan presenteras tycks de göra detta jobb med bravur. 

Disneys parker är, relativt, något dyra, men likt många andra premiemärken är folk beredda att betala, speciellt när de har barn som annars kommer förpesta sina föräldrars vardag i resten av deras liv...

Underlaget till nedan diagram är från disneynews.com, där andra intressanta och nyttiga fakta finns att ta del av.




Risker

Den största risken i samband med Disneys lansering av streamat innehåll är att det kommer att kosta. Genom att dra tillbaka innehållet från Netflix kommer de att avstå från 400 miljoner dollar i garanterade intäkter. Om de bestämmer sig för att dra sitt innehåll från stora TV-kabelleverantörer, för att göra deras strömmande alternativ mer exklusivt, skulle de ge upp till 2 miljarder dollar i garanterade intäkter. Så förutom att öka investeringarna för att få plattformen igång samt alla PR som måste göras, kommer de att förlora betydande affärer från licensiering.

Som alltid finns det skuldsättning. Efter fusionen kommer Disney att ha 80 miljarder dollar för medelhöga obligationer i sin balansräkning. Mycket av Foxs befintliga 20 miljarder dollar av skuld har en räntesats mellan 5% -7%, vilket är högt. Affären kommer att ge Disney hävstångsförhållande till 3,4x, vilket är mer i linje med industrin. Tidigare var det bara 1,4x EDITDA, vilket är mer roligt att som investerare se.

Disney är ett mediaföretag för konsumenter. Dessa tenderar att spendera mindre vid lågkonjunkturer. Frågan är dock om ett streamningpaket är det första som man drar in på? Har människan inte blivit nog så bekväm att annat kan snålas på innan just ”min favoritserie” tas ifrån dem? Emellertid kan det bli som så att hushåll som har mer exklusiva avtal, som att kunna se på fyra tv-apparter med 4k-upplösning e.d., väljer att gradera ned. Dock tror jag att det kommer vara á William Wallace: "They may take away our lifes, but they'll never take our Hulu!" 

En annan risk är att Disney förstör det fina content som de har. Typiskt amerikanskt manér är att mjölka en produkt tills dess att det inte finns en droppe kvar, och då mjölka lite till. Själv är jag lite "rädd" att de kan riskera att göra detta med Star Wars. Nu finns filmen om Han Solo och innan vi vet ordet av kommer det att finnas en om varje karaktär. Och deras kusiners kusiners barn. Förstå mig rätt, för vem vill inte se mer från och av detta universum, men det måste ske i en takt att publiken aldrig upplever att det blir "för mycket" samt att en mättnad aldrig uppnås. Publiken skall alltid känna att de vill ha lite mer.

Ej att förglömma är också iQiyi - "Kinas Netflix". Med en regering som är beredda att satsa och göra allt för "made in China 2025" samt att Netflix har ett samarbete med detta bolag, kan frågan vara om Disney har kraften (haha...suck) att stå emot(?).


Folks bekvämlighet och Netflix's förmåga att utnyttja detta. Netflix har lyckats slå sig fram som "first mover" och kan med det ha blivit så "vanliga" och uppskattade av dagens prenumeranter att de förvisso tycker det är synd att vissa av deras favoritserier försvinner, men energin och det omständiga med att dels säga upp, dels skaffa en ny prenumeration hos en annan leverantör, kan göra att Disney ej vinner över dem till sin sida. Bara en sådan sak att många TV-apparter, med dess dosor, idag har Netflix-knapp säger inte så lite.

Slutord

Jag har länge velat äga Disney. Emellertid har jag aldrig låtit viljan övervinna den (rationella?) sida hos mig som säger "dyrt". Dock undrar jag om nuvarande värdering verkligen tar hänsyn till vad Disney kan komma att bli, vilket även Jim Cramer diskuterar? Förvisso kan mycket hända och Netflix ligger ej heller på latsidan (läs gärna denna artikelserie), men med Disneys content samt deras parker, som årligen lockar miljontals och åter miljontals kunder, är de en spelare som inte så lättsamt låter sig spelas med. De vill, och enligt vad jag tror, och kommer att vara en av spelarna i den ständigt pågående finalmatchen. De kommer inte låta sig skitas, utan kommer göra allt för att vara den som skiter (pardon my language). 

Jag har den senaste tiden skrivit om Tencent samt Brookfield Asset Management och alla av dem lockar. Emellertid är det något speciellt med Disney. Dels är det ett bolag som verkar i en bransch/på en marknad som jag idag inte har en en exponering mot, dels... ja, vem vill inte ha/äga Disney? För mig är det en del av min barndom, men även mitt senare och "vuxna" liv. Jag ser fram emot den dagen då jag får äran att gå med min lilla broson på en Disneymatiné. Tills dess kommer minnen såsom Aladdin anno 1992 och Lejonkungen anno 1994 att vara fina och värmande hos mig.

Är Disney ett bolag att äga och är nuvarande värdering okej att handla till? Varför skall man äga/inte äga dem?









onsdag 8 augusti 2018

Strategiförändring

Min strategi är att investera i bolag som jag ämnar äga under en lång tid. Ett fokus på utdelningar har varit prioriterat, men detta kommer nu, om än i en liten skala, att minskas. För cirka ett år sedan satt jag och skissade på en plan om hur jag tänker agera under de kommande åren. En av flera punkter var, att när jag har uppnått ett kassaflöde i form av utdelningar på en viss summa och denna bedöms vara hållbar, givet att Domedagen inte inträffar, att då allt mer ta in bolag som dels har mer tillväxt än de "stora och stabila utdelarna", dels våga investera mer enligt Värdepapprets förfarande, dvs. värdeinvestering. På ett sätt har tillväxt- och värdeinvestering som strategi liknande drag och påminner i mångt och mycket om varandra, men skillnader finns och bör tas i beaktande.


Gällande att jag ämnar fördela en del av mitt månadssparande enligt ovan förfarande skall inte likställas med att jag lämnar utdelningsinvestering. Förstå mig rätt, för jag kommer fortfarande att investera i utdelningsbolag, men en en del av mitt månadssparande kommer att läggas på tillväxtbolag och värdecase.

Med tillväxtbolag syftar jag icke på små, av majoriteten knappt upptäckta bolag. Ej heller syftar jag på på de som handlas på Spotlights' kusins lillebrors lista, utan tillväxtbolag som har eller är nära en fin, hållbar därtill stigande lönsamhet och vinst. Exempel på bolag kan vara Nibe, Apple, Fortnox et cetera, vilka jag, för tillfället, inte äger.

Varför byta strategi om den nuvarande har visat sig att fungera, i alla fall hittills? Varför laga det som ej behöver lagas? Detta är frågor som har tagit mycket av mina reflektioner. Att fortsätta på inslagna väg kommer, om historien låter sig upprepas, att fortsätta ge därtill öka mina årliga utdelningar, men jag tror att jag har mer att vinna på att behålla nuvarande bolag med dess utdelningar samt den förmodade totalavkastning som tillväxtbolag och värdecase har att erbjuda. Detta givet att jag investerar i sådana som utvecklas väl.

"[...]Jag älskar verkligen mitt jobb[...]"

Det finns många argument för att göra denna ändring och ett av de främsta är min ålder. Ett annat är att jag, just nu, inte upplever mig vilja sluta att förvärvsarbeta. Jag älskar verkligen mitt jobb och jag har underbara kollegor därtill en bra chef (ack, jag vet att det låter klyschigt, men jag gillar dem verkligen). Utöver detta har jag haft "turen"(?) att alltid ha bra klasser/elever, där alla förstår vikten av att anstränga sig och att skolan är en plats där tiden inte skall läggas på att jaga Pokémon, utan till att laga för bästa möjliga framtid. Just nu trivs jag mycket bra och ser inte att denna uppfattning kommer att ändras inom en snar framtid, vilket jag är inget annat än tacksam för.

Kanske kommer mina tankar och känslor gentemot mitt jobb och situation i allmänhet att ändras; kanske händer detta redan i morgon. Eller nästa vecka. Eller nästa månad. Eller nästa år. Detta vet jag inte och allt som en människa kan göra är att planera och agera utifrån de fakta som för dagen står till buds.

En annan faktor till att jag kommer att övergå till mer fokus på tillväxt och värdecase är att jag ser det som nästa steg i min utvecklingsprocess som hobbyinvesterare. Dessa bolag är mer svåra att analysera och mer ofta än sällan har de inte heller många institutioner/banker som följer och ger sina analyser, vilket annars jag ser som en tillgång (med tillägget att jag läser men/och förhåller mig kritiskt till dem, precis som när jag läser en bloggares analys).

"[...]visste det hela tiden; detta bolag är GRYMT[...]"

Jag började att applicera denna strategi med juni månads sparande och ett bolag köptes in i början av juli. Då detta är ett litet och illikvit bolag, kommer jag inte att skriva vad det heter. Detta bolag var något som en mycket nära vän delgav mig om tidigare i våras. Nej, inte taxichaffisen, utan den andra, han med den det krulliga, orangea håret. vita hyn och det stora och röda leendet och vars namn börjar med "B". Ja, han. Jag läste på om bolaget via de källor som stod, och fortfarande står, till buds och då de inte är många, förutom bolagets egna rapporter, ställdes höga krav på mig allena.

Min plan var att äga bolaget fram till deras nästa rapport, för att däromkring se vad för nya fakta som låg på bordet. Emellertid gjorde kursrusningen att den vinst jag bedömde mig kunna hämta ut innan rapporten nåddes snabbare, mycket snabbare. Dessutom blev avkastningen ca 15 % mer (totalt 30 %) än vad jag hade räknat med (i det korta perspektivet). Likt alltid finns möjlighet att bolagets fina utveckling fortsätter, men då jag hade satt ett mål var det lätt att sälja och hämta hem vinsten.

Mycket av kursen tjurrusning under hela juli är, enligt mig, uppbyggd på förväntningar och förhoppningar. Den kraftiga uppgången har även lett till att det i diverse forum står att läsa "nästa tenbagger", "snart når vi X och därefter är det bara stjärnorna som står i vår väg", "visste det hela tiden; detta bolag är GRYMT", "fattar inte att inga andra har sett och upptäckt denna pärla till bolag", "jag skall belåna portföljen och köpa mer på måndag"... ja, ni förstår säkert att det inte är svårt att tänka på Fingerprint e.d. och då jag tidigare, för flera år sedan, var en sådan som hade lätt att låta mig ryckas med, då jag dels inte hade gjort min egen analys (och därmed hade denna att luta mig mot), dels var grön och trodde att de flesta enbart menade väl och inte hade sin personliga agenda, är jag nu mycket mer återhållsam och intar en tydlig distanserande ställning.

Jag kommer fortsätta att följa bolaget och om kommande rapport visar sig bra, men som av marknaden tolkas som dess motsats, kan det inte bli omöjligt att jag köper in mig igen, för bolaget är fint och har mycket i sin pipeline. Frågan är dock om tiden är nu, eller senare och vilken alternativavkastning jag kan få i ett annat bolag under tiden.

Utöver ovan bolag har även ett annat köpts in för julis sparande. Detta bolag är större och är noterat på en utländsk lista. Det har, sedan årskiftet, tappat över 50 % av sitt värde då det har blivit lite problem med införlivandet av ett förvärv. Även här var det via en  trevlig och högst uppskattad bekant som jag fick nys om detta företag. Den servettanalys som jag gör säger att det om bolaget får ordning på dessa tillfälliga hinder/problem, finns en enorm uppsida. Under tiden låter jag, just det; tiden, ha sin gilla gång.

Vad anser du - gör jag rätt som breddar min portfölj med mer tillväxts- och värdecase, eller skall jag fortsätta på den inslagna utdelningsvägen? Alla vägar bär till Rom, men vilken är den är bäst?


fredag 3 augusti 2018

Wig Wam BAM


Förlåt, men... det var öppet mål.

Jag har tidigare diskuterat Brookfield Renewable Partners och nu är det dags för Brookfield Asset Management (BAM). Efter att ha läst flera artiklar är min samlade uppfattning att bolaget erbjuder investerare, främst långsiktiga med ett stort "L", stabila tillika ökande intäkter och utdelningstillväxt samt potentialen att generera avkastning på marknaden under en lång sikt. Likt i alla bolag finns en nedsida, men bolaget är starkt och har en minst lika stark vallgrav i form av både ett kraftigt kassaflöde och en stor kassa. Sedan vill jag även hävda att bolagets VD, Bruce Flatt, kan adderas till denna, vilket kommer att framkomma längre ned i texten.

Att använda detta bolag istället för en kanadensiskt eller, för den delen, (värld)indexfond är något som investerare bör överväga, eftersom bolaget historiskt har visat att de inte bara spöar skiten ur index och inflationen, utan även korrektioner och lågkonjunkturer. Jisses, med ovan framläggning bör jag kunna sälja ostkrokar till envar vänsterpartist likt smör i solsken. Finns det en sanning bakom orden?


Vilka är Brookfield Asset Management?
Brookfield Asset Management är en ledande global alternativförvaltare och en av de största investerarna i fasta tillgångar i världen. Bolagets investeringsfokus är på fastigheter, förnyelsebar energi, infrastruktur och kapitalandelar. Deras mål är att skapa attraktiva långsiktiga riskjusterade avkastningar till fördel för deras kunder och aktieägare.

BAM hanterar en rad offentliga och privata investeringsprodukter och tjänster för institutionella och detaljhandelskunder. De tjänar/får kapitalförvaltningsinkomster för att göra det och anpassa bolagets intressen till sina kunders dito genom att investera tillsammans med dem. BAM har en exceptionellt stark balansräkning, med över 30 miljarder dollar investerat kapital, främst i deras fyra noterade partnerskap: Brookfield Property Partners, Brookfield Infrastructure Partners, Brookfield Renewable Partners och Brookfield Business Partners. Denna tillgång till storskaligt kapital gör att bolaget kan göra investeringar i stora, och de "främsta", tillgångar över geografiska områden och tillgångsklasser som få andra managementbolag kan göra. För en mer övergripande samt kort genomgång om dessa olika delar rekommenderas Dividendearner.com

Lägg till bildtext



Varför investera i BAM?
En stor orsak till att investera i BAM är bolagets A-kreditbetyg och de stabila utsikter från b.la. Standard & Poor's som spås i den erkända kaffesumpen (s. 23 i BAM:s Annual Information Form). Denna elitklassificering återspeglar BAM:s konservativa investeringsstrategi när det gäller att förvärva och driva sina underliggande företag, vilket marknaden gång på gång har kommit att prisa dem för. Det är inte för inte som jag anser att de bör klassas som Kanadas (världens?) svar på Berkshire. De må kanske ej ha en Buffett, men de har beridna poliser, hälften av alla världens isbjörnar med mera. Dessutom har de Bruce Flatt, 2017 års VD enligt The Globe och Mail. Ytterligare ett "bevis" för deras likhet, men främst förträfflighet, är att de finns i Spiltan Globalfond Investmentbolag med en andel om cirka 6,1 procent, vilket enbart överträffas av Berkshire (Markel Corp. och Fairfax Financial Holding har även de 6,1 procent och intar således andraplatsen tillsammans med nämnda BAM).

BAM investerar normalt endast i högkvalitativa motparter i nationer vilka har en visad historik som visar respekt för utländska aktörer med privat kapital. Vidare fokuserar bolaget på förvärvande av fasta tillgångar som köper/säljer med en stor säkerhetsmarginal. Som en slutgiltig säkring mot nedsidan finansierar BAM projekten med icke-utnyttjande tillgångsskulder och likviderar likvida investeringar när risken för en nedsida blir betydande. Detta gör de oavsett om värderingar blir för höga eller en ökad geopolitisk risk förekommer. 


Bruce Flatt - CEO på Brookfield Asset Management

I intervjuer samt i deras strategi som skisseras i  årsredovisningarna betonar ledningen, med VD Bruce Flatt i spetsen, upprepade gånger sitt fokus på att begränsa nedsidan i stället för att ta hög risk för att jaga uppåt. Detta är något som jag uppskattar och det märks att de kan sin Marks, vars "The Most Important Thing" bör ses som en bibel för investerare som anser sig ha problem med att fokusera på risker och nedsida kontra dess antonym. Ännu en gång vill jag lyfta fram podden Market Makers, som denna sommar har fyra specialavsnitt om kända investerare, varav ett handlar om nämnda Marks. Det är cirka 30 minuter långt och här får du en mycket bra presentation om personen samt hans filosofi.

Utöver sin defensiva affärsmodell har BAM också en Karl-Alfred-stark balansräkning. Först och främst ger den enorma omfattningen på cirka 250 miljarder dollar tillgång till en enorm mängd kapital till mycket attraktiva kostnader. Dessutom är bolagets skulder och dess löptider noggrant kontrollerade. Den genomsnittliga löptiden är 11 år och mindre än 0,75 miljarder kronor senast anno 2021. Dessa faktorer kombinerar för att ge bolaget en betydande likviditet; 4,7 miljarder bolagslikviditet och 27,2 miljarder i dotterbolagens likviditet per 1 januari 2018. Detta gör det mycket lätt för bolaget att ta sig an de ekonomiska skyldigheter som kommer med att äga/styra samtidigt som man fortsätter att opportunistiskt driva tillväxtmöjligheter. Denna likviditet torde förbättras då bolaget just nu saktar ned förvärvstillväxten för att istället bygga upp torrt krut för en mer attraktiv förvärvsmiljö, eftersom värderingar på världens mer utvecklade marknader har nått ganska höga nivåer. Samma tankesätt kan ses hos de svenska investmentbolagen, varav en majoritet nämnde detta i sina årsredovisningar för räkenskapsåret 2017. Värt att notera för sig själv är att själv kanske ta detta i beaktande(?).


Källa: 4 traders
Brookfield Asset Management har också en mycket bred och djup vallgrav från sin väldiga operationella position samt tillgång till kapital, växande global närvaro och överlägsna drifts- och värdeförbättringsmöjligheter, vilka ger bolaget mycket hållbara kassaflöden från sina kärninnehav i fastigheter, energi och infrastruktur. Som en av de få stora aktörerna inom internationell infrastruktur  har BAM betydande inflytningsbarriärer, som bara växer i takt med att storleken ökar. Vidare bidrar företaget till att isolera sina kassaflöden från lågkonjunkturrisken genom att fokusera på att förvärva framträdande investeringsobjekt, som för tillfället är icke önskvärda av mr. market samtidigt som de lönsamma kapitalförvaltningsavgifterna på över 125 miljarder dollar av det avgiftsbärande kapitalet fortsätter att rulla in oavsett underliggande affärsvolatilitet. Jag skriver det igen: 125 miljarder! 

Slutligen, som om ovan inte var nog, använder BAM och dess underordnade affärssamarbeten betydande valutasäkringar för att minimera geopolitiska och makroekonomiska risker för sina kassaflöden. Detta är att se både som en nack- som fördel, men min åsikt är att hellre veta och räkna på detta (dvs. ha en sorts "kontroll") än att gå ovetandes.

Med en sådan stark balansräkning och stor, högkvalitativ, moderniserad och diversifierad tillgångsbas med starka värdetillägg därtill operativa möjligheter, framstår BAM nästan lika "säkert" som Berkshire Hathaway, om inte en indexfond. Emellertid bör nog diskuterade bolag ha mer robusta tillväxtutsikter.

Utdelningsjägare kanske ryggar undan då de ser att bolaget "bara" har en direktavkastning på ca 1,5 %, men jag är av uppfattningen att bolagets stabila kassa, dess förhållandevis låga utdelningsandel (ca 50 %) samt dess historik att själva skapa mervärde till sina delägare väger över. Sedan har de en fin utdelningshistorik, som över tid, om än i modest takt, är i stigande trend. Utöver detta bör det tas i beaktande att bolaget har genomfört 7 splittar, vilket är en förklaring till att deras aktiekurs ibland ser ut att ha underpresterat jämfört med S&P 500 eller/och DJ World index.


Källa: Avanza
BAM tillkom anno 2007 på Avanzas sida, därav det "startdatumet"

Beträffande utdelning och utdelningstillväxt har den, som ovan kommunicerats, varit i en stigande trend, sett i ett längre perspektiv. Det skall tilläggas att den vid ett flertal år varit densamma, men de senaste fem åren har den höjts och om detta är ett mönster som är här för att stanna låter jag vara osagt, men jag tror att detta är en sanning, då bolaget har en enorm kassa och starka kassaflöden. Sedan skall det tilläggas att utdelning ej är "allt", utan kan ledningen förränta pengarna bättre än jag, även om jag uppskattar att själv få bestämma, klagar jag inte. På ett, tre och fem års historik är utdelningstillväxten 9,9 %, 9,8 % och 8,4 %.

Tillväxt
BAM har upplevt en robust och vad som verkar vara nästan exponentiell tillväxt sedan Bruce Flatt, som VD, fattade tag kring ratten på denna sköldpadda strax efter tusenårsskiftet:


Källa: Ycharts

Året efter Flatts tillträdande ökade det avgiftsbärande kapitalet med 12 %, det avgiftsrelaterade resultatet med 56 %, årsavgifterna och målsökningen med 20 % och fondens verksamhet med 34 %. Som om detta inte var nog ökade tillgängliga kontanter för distribution med hela 53 %. Av det operativa kassaflödet från den operativa verksamheten (släpande tolv månader) om cirka  4,3 miljarder dollar kom nästan 30 % av kapitalförvaltningsavgifterna. Med den nuvarande tillväxttakten för dessa intäkter på över 50 % och ledningens förmåga att förränta sina tillgångar, växer sig bolaget bara starkare och starkare med sin storlek och ökande globala skala. 


Förutom de 4,3 miljarder dollar från det operativa kassaflödet har BAM också tjänat 1 miljard dollar i orealiserade nettobärande räntor i prestationsavgifter för privata investeringsfonder. Även om dessa bör fortsätta växa, och så småningom vara tillgängliga som fria kassaflöden, när fonderna väl är mogna, är de utsatta för mer oförutsägbara marknadskrafter som fluktuerar över tiden. Ledningen är övertygad om att de kan fördubbla sin verksamhet på 5 år (15 % CAGR), även med sitt mer konservativa tillvägagångssätt för förvärv och något svalare marknadsutsikter. Om marknaden fortsätter att vara i den nuvarande "hause" som vi har, kan BAM mycket troligt uppnå +20 % CAGR under denna tidsperiod.

På lång sikt har BAM ett utgångsläge som är lika svårt att föreställa sig som att Ulla Andersson skulle välja att lämna tillbaka alla ostkrokar som hon har norpat (i sig). Med stora investeringar i Brasiliens utvecklingsekonomi och etablering av fotfäste för framtida tillväxt i de stora asiatiska jättarna, såsom Indien och Kina, är BAM väl positionerad för att dra nytta av de allvarliga infrastrukturbristerna på dessa marknader såväl i industriländer som Förenta staterna, som, med Mr Donald Duck... förlåt, Trump, har börjat placera ett förnyat politiskt fokus på återställande av åldrande infrastruktur. 



Med tanke på BAM:s operativa kapacitet, tillsammans med global skala och relationer, kommer bolaget att vara vid eller nära fronten för de största och bästa infrastrukturavtalen som är tillgängliga i den närmaste framtiden. En extra edge som BAM åtnjuter är dess uppdelning i partnerskap, var och en med sin speciella fokus och ledning (se presentation tidigare i detta inlägg). Vart och ett av dessa partnerskapshuvudmän kan, genom och via regelbunden kommunikation med varandra och CEO, Bruce Flatt, utnyttja omfattningen och kollektiva kunskaper och anslutningar för hela Brookfield-organisationen samtidigt som de använder en effektiv arbetsfördelning genom sin specialiserade och fokuserade uppmärksamhet på de egna områdena. Detta gör det möjligt för BAM att njuta av det bästa av båda världar som kommer från att kombinera storlek och skala med specialiserad operativ excellens.


Medan stora konglomerat, som Berkshire, finner det alltmer utmanande att distribuera sina stora kassakistor på ett alfa-genererande sätt inom sin kompetenskrets, har BAM potentialen att betydligt överträffa utan att lämna sin kompetenskrets, då denna täcker allt och inget!

Värdering
BAM har, väsentligt skall tilläggas, överträffat både Berkshire och S&P 500 under Bruce Flatt-eran. Att tillägga till detta är att bolaget inte hade samma fina och stabila ställning som idag då Flatt tog över rodret, vilket syns i aktiekursen under 2000-talets inledande år. Emellertid var deras position inte så dålig att de inte hade en stark balansräkning, vilken de kom att utnyttja under krisen våld.

Källa: Ycharts

Idag är, som tidigare nämnts vid ett flertalet gånger, balansräkningen och vallgraven ännu starkare och ledningen tar, att döma av de senaste årens årsrapporter, konkreta åtgärder för att stärka sin position i väntan på att börja återköpa aktier och/eller en lågkonjunktur på marknaden. De låga räntorna gör att pengar fortsätter att söka sig till mer reella tillgångar, såsom infrastruktur, något som Flatt tror kommer fortsätta de närmaste 6-12 månaderna pga. sin konkurrenskraftiga avkastning.



Även om stigande kostnader för kapital och byggmaterial kan tyckas vara negativa för tillgångsverksamheten, tjänar det faktiskt som en betydande medvind för en organisation som BAM. För det första, som en konsekvens av kapitalökningar, kommer bolagets låga kapitalkostnad i förhållande till mindre konkurrenter att vara en enda konkurrensfördel för ett hinder för införsel, vilket stärker bolagets vallgrav. Med tanke på att BAM fokuserar på att köpa befintliga kassaflödeaktiva tillgångar, i stället för utvecklingsprojekt, och finansiera dem med en långfristig och fast räntesskuld, samtidigt som man lånar ut till kreditvärdiga hyresgäster med långa löpetider, kommer stigande räntor att få minimal inverkan på deras rörelseresultat under överskådlig framtid. Under tiden kommer de primära negativa effekterna att ses i utvecklingsbranschen, eftersom stigande räntor och materialkostnader kommer att driva upp ersättningskostnaden för befintlig infrastruktur, vilket ytterligare ökar BAMs tillgångsbarriärer för inträde.

En extra sak att komma ihåg är att BAM sysselsätter sina operativa och värdeskapande plattformar för att generera betydande alfa ovanpå sin säkerhetsmarginal, vilket gör att 8-12 % avkastning, som är typisk för dessa fasta tillgångar, till 12-15 % avkastning. När det samlas på lång sikt kan detta leda till ett betydande gap i totalavkastningen (vilket framgår av det faktum att BAM överträffar b.la. S & P 500).




Trots sin starka prestanda handlar BAM fortfarande till en attraktiv värdering: ~ 10x TTM FFO. Medan delar av FFO härrör från engångsvinster, ingår inte vinsten från prestationsavgifterna i bolagets privata investeringsfonder och ledningen kommer fortsättningsvis att generera stark avkastning på sina dispositioner. Vidare finns det enorma upp- och tillväxtmoment i företagets kapitalförvaltning, medan dess investerade kapitalvinster även fortsättningsvis ska ge god tillväxt. Återigen är det viktigt att komma ihåg att mycket av bolagets FFO är fritt kassaflöde, vilket gör det möjligt att ytterligare öka aktieägarens avkastning genom återköp och utdelningstillväx, beroende på vad ledningen bedömer bäst. Dessutom behöver investerare inte frukta en feljustering, eftersom Bruce Flatt också har en stor andel i bolagets aktier och faktiskt är humoristiskt ryktad att överväga att "börja samla på BAM-aktier som en sorts hobby" Och till skillnad från Berkshires vd är Bruce Flatt relativt ung (53 år), vilket bör ses som en enorm fördel för en fortsatt långsiktighet. Jag tror att det som BAM historiskt har presterat är här här för att stanna och fortsätta. Här finns en VD med ett, relativt sätt, stort eget innehav och erkänd kompetens, ett starkt kassaflöde, hög kompetens, stor kassa och en långsiktighet hos ledning. 

Reflektioner
Jag tycker att BAM, med bred marginal, uppfyller de krav som jag har för att klassa dem som defensiva och, med tillägget att allt kan hända men givet nuvarande fakta, "säkra". Jag vill äga bolaget men likt ofta står jag i valet och kvalet om jag bör börja ett månadssparande i bolaget, eller invänta Domedagen, då det handlas till kurser som är i närheten med ATH. Emellertid är det ju det här med pris och värde... och att den där Domedagen, som många har förutspått sedan 2011 års nedgång bröts, mycket väl kan dröja ytterligare en tid. 

Jag tror att BAM, tidigare omskriva Tencent och diverse andra stora bolag, såsom Fairfax och Lg Corporation, kan ge fin avkastning till ren relativt låg risk på en mycket lång sikt. Förvisso kan man göra det enkelt för sig och köpa Spiltan Globalfond Investmentbolag, men jag vill dels ha mer från den asiatiska och afrikanska kontinenten, dels tror jag att BAM kan prestera bättre än nämnda fond.

Har du BAM? Är det ett bolag att äga? Varför/varför inte?