fredag 21 juli 2017

Petters semester Del 1

Under påsken kom Petter, spararnas sparare nummer ett, att göra entré i bloggvärlden. Då Chansar Mest, på vars axlar det låg att fortsätta berättelsen, tycks ha fullt upp med att ömsom dricka Campari, ömsom strosa runt likt någon sorts globetrotter i Snigellandet, tar jag på mig uppgiften att berätta lite om hur protagonistens sommar varit (för er som, mot förmodan och all logik, undrat hur det har gått för honom). Då Petters reseskildring är något lång kommer del 2 att publiceras nästa fredag, den 28/7.

Petter på Liseberg

Petter satte sig i bilen, den, av fem människor, fullproppade bilen som skulle ta dem från Linköping till Göteborg och Liseberg. Resan skulle ta dem dryga tre timmar och även om morgonen var ung, var värmen redan påtaglig. Att sitta fem personer i en Nissan Micra, utan AC och med en av kompisgängets egenutnämnda flatulens- och koldioxidmästare, var nog inte vad många personer vid sina sinnes fulla bruk skulle utsätta sig för. Speciellt inte en lördag. I Juli. I ett Sverige som slagit värmerekord. Emellertid var detta några av de flera krav som Petter hade ställt för att följa med på denna resa.

"För det första", hade han börjat då de satt hemma hos honom och drack (egna medtagna) alkoholhaltiga drycker, "är Stefans bil den bensinsnålaste. Och kan vi också komma överens om att ta med Oscar, hans 'brister' till trots, sänker vi bensinkostnaden med tjugo procent. Det är ju som att få en Lisebergsglass gratis! Att åka en lördag är, om vi skall åka, en icke-fråga, i och med att jag sommarjobbar. Dessutom bör trafiken på kvällen vara lugn, vilket gör att bensinen kan utnyttjas till max."

De hade tittat på honom, medvetna om att oavsett vad de sade; att de bara ville åka iväg, de fyra och att han ej skulle fokusera så mycket på kostnaden, utan på det roliga; upplevelsen, skulle det vara som att tala till en döv. Att försöka övertala Petter, speciellt när det var pengar inblandat, var svårare än att försöka föreställa sig Lundaluppen som trader.

"[...]Viktiga poänger, men det kommer göra resan så mycket dyrare[...]"

Stefan hade dock tagit mod till sig. "Men Petter, varför skall det alltid krånglas till? Du, Nils, Erik och jag, kan åka själva och det är ju mycket bättre att vi lånar min mammas XC60. Då kommer det både gå snabbare samt vara mer komfortabelt. Dessutom går är Micran ingen att lita på. Flera gånger händer det att den ej vill starta. Och kan vi inte sova över? Du, den enda av oss som har sommarjobb, har mer pengar än oss övriga och vi har råd. Då kan vi bo på Gothia Towers och spatsera på avenyn efter Liseberg."

Petter, som från början hade som plan att inte resa något; inte göra något som kostade något denna sommar, hade tagit ett djupt andetag och lagt på sin mest manipulativa tillika "it's either my way or the highway"-röst. "Viktiga poänger, men det kommer göra resan så mycket dyrare och visst kommer det bli extra roligt om vi alla känner att vi kan få ut maximal glädje och nytta för minsta möjliga kostnad? Och kom inte med invändningen att åka fem till Liseberg är det sämsta som man kan göra. Jag erbjuder mig att alltid åka själv i de karuseller där man sitter i par. Det är lugnt. Beträffande fem personer i din Nissan anmäler jag mig att sitta i mitten både på hem- och tillbakavägen." Han hade tagit en konstpaus för att dels ge dem en påminnelse om att det verkligen var hans way or the highway som gällde, dels ville han finna orden för att fortsätta. Medan han gjorde detta fortsatte hans vänner att fylla sina kval med alkohol. "Jag är inte så sugen på att bo på Gothia och det har ej med kostnad att göra, utan jag har planer att hinna med lite husgöra innan måndagen anlöper med jobb." Alla visste att det var skitsnack, då hans "husgöra" max kunde vara att dammsuga sitt, för sommaren gratis, studentrum och möjligtvis tvätta. Emellertid hade han tvättat förra söndagen och alla visste att han enbart tvättade en gång i månaden för att verkligen få mest valuta för tvättmedelskonsumtion (det vill säga de gånger han använde det).

Samtliga närvarande, exklusive Petter, som förvisso kände ett enormt behov men samtidigt ville att hans öl skulle räcka hela kvällen, hade ånyo tagit djupa klunkar för att försöka lägga band på de tankar och känslor som pyrde inom dem. Det var en, som så ofta, lönlös kamp.


"Tjenare", sa samtliga medan Petter hoppade in i mitten, mellan Oscar och Nils. "Laddad?"
"Ja, jag har laddat med såväl mellanmål som lunch och middag. Sedan har jag tagit med ett par extra PET-flaskor som ni kan fylla med vatten om ni vill. Dock vill jag gärna ha tillbaka dem." Han kom på sig själv att inte säga att det berodde på panten samt lägga till #sparadkrona, vilket annars hade varit perfekt för alla hans nitton följare på twitter att trycka "hjärta" på.

Stefan svalde hårt, bet sig i tungan och nickade lite lättsamt medan han skruvade upp volymen till precis den decibel där samtal inte kunde föras utan att någon valde att skrika, men där huvudvärk kunde undvaras. Sedan skulle bilens konstruktion göra sitt till, då de väl kom ut på motorvägen.

Färden gick smärtfritt och när de närmade sig Brahehus, frågade Stefan om de inte skulle stanna till och köpa sig en kopp kaffe och kanske något fikabröd. De hade ju ändå gott om tid och trafiken var lugn. Att hans huvud skrek av ljudet från trafiken och bilens förmåga att ej motstå dess ljud, för att inte tala om bristen av servo, lät han förbli osagt.



"Låter som en bra plan!", "Ja, jag ligger efter mitt normala koffeinintag", "Bra, då kan jag passa på att besöka herrarnas", var tre gensvar som mötte förslaget och när Stefan tittade i backspegeln för att möta den individ som satt i mitten mellan de två bestarna möttes han av en blick som sa: "Jag har med eget kaffe och fikabröd, men visst... spendera ni. Köp till överpris". Suckarna från övriga lät sig förbli outtalade och Petter undrade om han inte skulle uttala "#slösadkrona", men tänkte att dagen var ung och fler och bättre tillfällen skulle nog infinna sig.

"[...]en sorts övertygelse att det var ekvivalent med dödstraff att spendera pengar[...]"

Fikat var relativt snabbt avklarat, då personalen på fiket ifrågasatt varför en av dem satt med termos och en torr kanelbulle, vilka inga var köpta därifrån. Innan de hade hunnit förklara, förklara att en av dem led av en sorts övertygelse att det var ekvivalent med dödstraff att spendera pengar som vida översteg nyttan eller produktens värde, hade de blivit utschasade. Självklart hade det blivit onda blickar men Petter hade inte upplevt detta. Han hade ju ej gjort något fel. Det var ju de som valt att 1) gå in på fiket och 2) köpa varor till överpris istället för att 3) spara pengarna och 4) investera dem i en pengamaskin. Om de hade tagit detta beslut hade detta aldrig hänt.

Efter att ha pressat sig de sista 20 milen med såväl långa utläggningar om hur mycket pengar som Petter sparat på att alltid ha med sig lunch till universitetet, att frysa in allt som går, att göra matschema, inköpslista, låna böcker på biblioteket... ja, hela sparapparatens a-ö, som att tvingas utstå diverse fluktuationer från Oscar, vilka skulle fått Al Goore att göra en tredje uppföljare till "En obekväm sanning", anlände de till sin destination.

"[...]Petter, var segervissa nylle med ens förbyttes till ett Napoleonanskt[...]"

Petter försökte få dem att gå med på att parkera utanför stan och ta bussen in till nöjesparken. Han hade nämligen kvällen innan, via det wifi som han "lånade" av sin studentgranne, kollat upp att det skulle bli billigare med att parkera strax utanför och ta en buss (tur & retur) än att parkera i parkeringshuset, vilket låg i anknytning till nöjesparken. Att de behövde passa tider och det faktum att det skulle bli omständigare, var inga ursäkter. Gunther skulle ha varit stolt, tänkte Petter och låtsades inte se de bistra miner som mötte hans förslag. Fakta stod honom i fatet och hans seger var total. Om Nietzsche hade beskrivit en ekonomisk version av sin övermänniska var Petter övertygad om att han skulle fylla samtliga krav. Han och Gunther.

"Du, Petter. Jag har inte kört 30 mil för att ha en underbar dag på ett av Sveriges roligaste nöjesfält för att spara pengar. Jag vet inte vad mellanskillnaden är, men jag betalar den. Av min studentinkomst och icke-befintliga sommarlön."



Petter, var segervissa nylle med ens förbyttes till ett Napoleonanskt, svalde hårt. Han skulle till att säga "27 kr och 40 öre", men visste bättre. Istället svalde han stoltheten som sade honom att han nog borde gå med på att lägga sitt bidrag. Han tänkte, under inga som helst omständigheter, gå med på att betala dessa. Om de bara visste vad man kunde använda de tjugosju och fyrtio kronorna till. Lade man till dryga två till skulle han kunna köpa en Cloettaaktie, vilken skulle göda hans pengamaskin tills den dagen då han var så gammal att inte ens hans löständer skulle klara av att tugga en kexchoklad. Pengamsässigt, en seger. Inflytande och kompisfaktor, en förlust. Ändock var det ej en pyrrhusseger, ty pengarna vann alltid. Live free or die spending, tänkte han och kände segerns sötma i munnen.

De ställde sig i kön och runtomkring dem fanns människor som var laddade med energi att ha en underbar och förnöjsam dag. Petter såg både barn som unga och gamla; alla beredda att betala överpriser för ett nöje som troligtvis inte skulle uppväga kostnaden.

"[...]Hans ljus i mörkret. Hans lugn i stormen. Hans precious[...]"

Han tittade på prislistan och trots att han studerat den dagarna innan för att förbereda sig; ty, han hade då en känsla att ett åkband ändå var det bästa, kostnaden till trots. Dock, då han nu stod på plats och inspekterade listan kända han svettdroppar bildas och domningar i fingrarna. Trehundranittiofem kronor för ett åkband! Trehundra. Nittio. Fem. Kronor. Det var ju vad en månads matkostnad var. Aldrig. Aldrig att jag kan få ut så mycket nytta för detta. Med detta väder och denna besöksskara kommer jag max hinna åka sju eller åtta attraktioner. Nej, det får bli åkbiljetter. Det skulle Gunther ha tagit, alla dagar i veckan. Ja, det skulle han, tänkte Petter och försökte lugna ned sig. Han kände att andningen blev tyngre och snabbare, men han gjorde som han lärt sig av Yoga Girl och hennes gratislektioner på Youtube; han fokuserade på andningen. Andas i fyrkant. Acceptera men döm inte. Lägg ingen vikt vid dina känslor. Observera dem bara och andas i fyrkant. Det var nästan att han behövde ta upp mobilen och surfa in på Avanza för att beskåda pengamaskinen. Hans ljus i mörkret. Hans lugn i stormen. Hans precious.

En arm kring hans axel bröt hans koncentration och när han tittade upp fick han se Oscar, som gav honom ett flin så stort tillika icke-vitt att han dels gjorde en anteckning att överväga en investering i Colgate, dels kände sig tvingad att le tillbaka.

"Asså, vi har inte ens kommit in, men ändå känner jag att detta kommer bli en så jävla bra dag. Kolla bara; sol, snygga flickor, attraktioner till överflöd. Det kan inte bli dåligt! Vi sa att vi köper åkband, så att alla av oss kan åka tillsammans. Det är du väl med på?"

"[...]Fatta hur mycket Eldoradomajs eller ICA Basic-toapapper man kan få till den kostnaden[...]"

Fyrkant. Fyrkant, tänkte Petter. Han kände några svettdroppar bildas i hans nu djupa pannveck och fuktade de torra läpparna. "Asså, jag vet inte...". Handen sökte sig till högerfickan, där mobilen låg placerad.

Blickarna från övriga fick honom att begrunda sina ord. Men ändå. Trehundranittiofem kronor. Fatta hur mycket Eldoradomajs eller ICA Basic-toapapper man kan få till den kostnaden. "Jag är lite tveksam", började han medan han såg hur kompisgänget, som tidigare varit lika glada som vilken SSRI-knarkare som helst, började få mer dömande blickar. "Jag känner att resan hit har gjort att jag känner av min gamla ryggskada och då kanske det ej är så smart att åka alla attraktioner."

"Menar du din 'skada' från då vi var elva år och åkte skidor? Då du redan samma kväll, när vi fått varm choklad med vispgrädde, ville åka soppsäck i backen utanför stugan? Den som inte hindrade dig från brännbollsturneringen förra veckan? Den som alltid tycks återkomma då kostnader står till buds. Är det den", frågade Stefan, som förvisso ställt in sig på att det skulle bli en jobbig dag, men ändå ej kunde bortse från att han älskade sin barndomsvän och ville att han skulle få uppleva gemenskap, glädje och, för att tala klarspråk, bara släppa loss lite.

Petter vare sig nickade eller sade något. Innan han hann med att komma med ett svar var det gängets tur i kassan och Petter stod först.



Petter kände sig knäsvag. Medan hans vänner skrattade och pekade på alla de som skrek likt vilka collegetjejer som helst i valfri collegefilm medan Uppskjutet fick deras magar att vända sig i fyra hörn, försökte han återerövra någon sorts makt eller kontroll över situationen. Tyvärr gick det inte så bra. Inte bara hade de parkerat i parkeringshuset, utan de hade även tvingat på honom ett åkband. Och vad hade han fått för det? Två attraktioner och cirka en och en halv timmes kö. Förlåt, nästan två timmars kö, rättade han sig då han observerade klockan, som för övrigt visade att det nalkades lunch.

Som om han hade läst Petters tankar, sa Nils att de borde käka efter denna attraktion, vilket samtliga nickade instämmande i.

"Vad säger ni? Donken?"

"Snabbt, smidigt och enkelt. Dessutom såg jag att de har extrapris på milkshake om man köper en plusmeny", svarade Oscar och fick, såklart, medhåll av övriga. Alla utom Petter, som sneglade på ryggsäcken som han höll i sin famn. Däri låg äggmackor, som säkert var sega och pissljumma, likväl fullt ätbara och näringsrika och väntade på att bli uppätna.

"Petter?", sa Stefan, som hade sett Petters köp av ett åkband som en seger väl värd ett Purple Heart.

"Asså..."

"För fan, Petter. Skall du verkligen sitta ensam utanför McDonalds' område och äta ljumna äggmackor och kranvatten medan vi fyller våra magar med Amerikas gåva till världen?"

Petter kände hur hela hans föreställningsvärld ställdes på sin spets; förstod de inte hur mycket pengar de bad honom att slösa? Om han valde att betala för tomma kalorier skulle han inte bara göda den amerikanska kapitalismen och bidraga till att diabetetsutfallen steg, vilket förvisso gynnade honom då han hade köpt två Novo Nordisk i veckan, utan han skulle dessutom förlora den kostnad som brödet och äggen kostat, dels betala för en sunkig s.k. "hamburgare". En tanke slog honom att äggmackorna kanske skulle klara sig till natten då de kom hem och med kylskåpets hjälp hålla sig levande tills morgondagen...

"Kom igen nu. Släpp loss. Det är ju semester och du har råd."

Om Petter hade kunnat hade han tagit på sig en osynlighetsmantel; om han hade varit en struts hade han begravt huvudet i asfalten; om han hade varit hemma. Om han hade varit hemma och inte följt med... Vad gjorde han här? Var detta verkligen livet? Spendera pengar på att stå i kö? Likt han vore en jedi; likt han vore Luke, kom en kraft till honom och han kände hur hans fäste blev starkare.

"Jag är verkligen ej sugen på hamburgare och deras kyckling tycker jag inte är god."

En oförstående tystnad mötte honom men han stod på sig; ty kraften var stark i honom och detta tycktes de övriga se. Sedan kunde deras mottagande även vara ett tecken på att de visste att det var såhär det skulle bli; såhär som det alltid var. Oavsett vilka ansträngningar de åtog sig, skulle de aldrig lyckas. Likt Darth Vader skulle deras ansträngningar för alltid kanske visa sig fruktlösa.


"[...]här sitter jag, svettig, trött, hungrig och hjälplös, medan min man njuter och har roligt med övriga i familjen[...]"

Medan hans vänner satt på McDonalds, skrattade och hade roligt, satt Petter ensam på en parkbänk bredvid en svettig mor till en bebis på dryga ett år. Den ena skrek med en röst så bräcklig att det skulle fått vilket Orreforskristall som helst att gå i tusen bitar, den andre satt med svarta havet under såväl armhålor som på ryggen medan hon febrilt försökte trösta den tröstlösa. Minen på den underlägsna modern; den som sade att "jag gör vad som helst, vad som helst" och "här sitter jag, svettig, trött, hungrig och hjälplös, medan min man njuter och har roligt med övriga i familjen", sade till Petter att hans planer på att ej skaffa barn, vilka förvisso var ekonomiskt grundade, stärktes.

Medan han satt där tog han fram en karta över nöjesparken. Han tänkte att det borde kunna gå att beräkna i vilken ordning de skulle ge sig an alla attraktioner för att undvika de längsta köerna men samtidigt spendera minsta möjliga rörelseenergi, vilket var en kostnad i form av mat, för att kunna få bästa möjliga nytta. Emellertid kom han på att han behövde internetuppkoppling för att få tillgång till Lisebergs app, som visade hur lång köerna var vid envar attraktion. Han sneglade på modern. Hennes blick sade att minsta lilla fråga och jag slår in tänderna i käften på dig, men Petter lät sig ej förskräckas. Kunde en maximerad nyttoeffekt uppnås, speciellt då han hade övertalats att slösa på ett åkband, skulle allt i hans makt göras.

"Ursäkta, men du råkar ej ha en mobil med internetuppkoppling?"

Modern, som nu gett sig an att försöka amma den lille och vars hytta droppade av svett och tunga andhämtningar, gav honom en blick så genomskärande; så talade; så ond, att han tackade för sig, fortsatte att tugga på sina äggmackor med en metodisk korrekthet, vilket han läst gjorde att maximal näringsupptagning kunde ske.


"[...]Petter hade å sin sida suttit fast med sitt anteckningsblock och lyssnat på Börspodden. Baklänges[...]"

Trots oenigheten var gängets energi och humör på topp, troligtvis på grund av de snabba kalorierna. Efter att Flumride avverkats och ännu ett åk i Jukebox, var klockan 15:30 och någon nämnde ordet "glass" i gänget. På resan ned hade Oscar talat sig varm för hur han alltid köpte en Lisebergsstrut då han var i nöjesparken. Tre kulor med vispgrädde, valfri topping och sylt. "Det är klass, eller vad säger ni", hade han sagt och möts av instämmande nickar från de som hört, vilket enbart var Nils. Petter hade å sin sida suttit fast med sitt anteckningsblock och lyssnat på Börspodden. Baklänges. Han var fullt övertygad om att det fanns, likt Zepplins "Stairway to Heaven",  ett dolt budskap om man spelade baklänges. Kanske en köprekommendation på ett bolag? H&M? Ericsson?

"Fan vad gott. Helvete vad gott", mer eller mindre skrek Oscar då han lät glassen möta hans tunga. Övriga stämde in. Alla övriga utom Petter, som satt med sin kaffetermo, ett syrligt och egenpallat äpple och näsan över mobilen, vars internet lånade uppkoppling från Nils' wifi. Han hade ej kunnat läsa några börsnyheter eller blogginlägg sedan de anlände och han hade stört sig på att gå i ovetskap sedan förmiddagen. Trettionio kronor för en glass, tänkte han medan han noterade att det fanns fyra nya inlägg att läsa. Fattar de inte hur mycket pengar de slösar? För 39 kronor kan de ju för tusan få mat för tre-fyra dagar. Och så ger de mig konstiga blickar? Gunther skulle ha varit stolt. Gunther hade skrattat, intalade han sig och tog ett rejält bett i det syrliga äpplet medan hans såg att Stefan lagt upp en ny sparkalkylator. Eufori!

To be continued...



fredag 14 juli 2017

Om etik

Att varje människa är unik, såväl via DNA som till personlighet, är nog få som motsätter sig. Med detta kommer, allt annat lika, att envar tycker, tänker och agerar annorlunda. Medan Sjöstedt anser att socialism, förlåt; kommunism, är den enda sanna vägen, argumenterar andra, såsom Aron Flam, att socialism är anledningen till världens ondska (han, tillsammans med Alexander Bard, angriper även diverse svenska kändisar, såsom Alexandra Pascalidou, på ett träffsäkert om än förbehållslöst sätt - lyssna här).

I Sverige tycks alla vara snabba att tala sig varma för denna rättighet; att få tänka, tycka och agera likt envar önskar. Detta har vi historiskt varit duktiga på också, om än mer i det dolda. Oavsett om detta är rätt eller fel kvarstår faktum; Sverige är ett land där alla hyllar olikheter och ett land där alla hatar dessa. Ja, du läste rätt; även om vi ej är likt jänkarna på andra sidan pölen, som är beredda att gå man ur huse, till NRA:s glädje, med sina skjutvapen för minsta oförrätt, blir vi med födseln programmerade med ett virus benämnt "jante". Vi lär oss att samhället skall vara öppet och att alla skall kunna göra sig en karriär á la the American way. Emellertid lär vi oss också att vi skall känna avsky mot dem som sliter likt djur, får avkastning och sedan tillåter sig njuta av denna. Detta är ju inget annat än hädelse och när sådan inträffar brukar egenutnämnda påvar, dvs. Sjöstedt med vänner, ej vara långsamma att kalla in inkvisitionen...

Jag ber om ursäkt; jag svamlar och kom snabbt ifrån poängen med detta inlägg. Än så länge har jag ju enbart i periferin snuddat på begreppet "ekonomi". Innan jag ger mig an detta vill jag även lägga fram att, förutom ovan nämnda "jante", föds svenskar med en kraftig version av dubbelmoral.


Vi är mycket snabba att döma andra och deras värderingar. Detta gör vi såklart bakom ryggen på berörd och självklart menar vi bara väl. Därtill är det självklart att vi hyllar olikhet och att alla skall få samma möjligheter, men alla förstår väl att det är orättvist när Kajsa får mer än Kalle, detta oavsett om hon har kämpat hårdare. Det handlar om att det skall vara rättvist, och rättvisa bottnar i ett etiskt tänkande. Ibland kan jag förundras över hur vissa på såväl Twitter som inom bloggosfären talar sig varma för vissa bolag och dess verksamheter, medan de i andra sammanhang förkastar och beskyller andra som skadliga och "icke-etiska".

Låt mig utgå från en ståndpunkt; jag, du, vi, alla, lever i en värld präglad av en humanistisk syn där liberalism förespråkas framför andra religioner (ja, även här läste du rätt. Skillnaden på religion och ideologi tål att diskuteras i ett senare inlägg). Detta perspektiv skiljer sig från det som låg till grund för den vetenskapliga revolutionen under 1800-1900-talet, där kunskap var förenad med empiri, objektivism, matematik, induktion och deduktion. Inom humanismen och liberalismen kom ett annat, mer "fritt" perspektiv; upplevelse!

"[...]Vad är "upplevelser"? Ja, det är svårt att säga. Emellertid kan sägas att det inte är empirisk data[...]"

Om vi söker svaret på en etisk fråga måste vi idag komma i kontakt med våra inre upplevelser och observera dem med största sensitivitet. I praktiken innebär detta att vi söker kunskap genom att ägna år åt att samla upplevelser och skärpa vår sensitivitet så att vi kan förstå dessa erfarenheter rätt.

Vad är "upplevelser"? Ja, det är svårt att säga. Emellertid kan sägas att det inte är empirisk data; ty en erfarenhet består ej av atomer, molekyler eller dylikt. Dessa kan vara en del av upplevelsen, men ej vara den/de enda komponenterna. Snarare består upplevelser av förnimmelser, känslor och tankar, vilka i varje givet ögonblick framkommer; jag förnimmer (hetta, spänning); jag känner (hunger, sorg); jag tänker otaliga tankar varje nanosekund.

"Sensitivitet" är att relativt svårt att förklara, men det kan sägas står för att vara noga/duktig på att lägga märke till ovan nämnda begrepp; förnimmelser, tankar, känslor samt att låta, eller inte låta, dessa påverka en i ens beslut. Att tillåta sig bli påverkad av varje vindpust är att ha låg grad av sensitivitet i detta fall. Dock skall man vara öppen för för nya upplevelser och att våga konfrontera och ifrågasätta tidigare föreställningar. Detta är tecken på hög sensitivitet.

Upplevelser och sensitivitet bygger upp varandra i en ändlös spiral. Människan kan ej uppleva något utan sensitivitet och hon kan ej utveckla denna utan en mångfald av upplevelser. Det är ej en abstrakt förmåga som kan utvecklas genom bokläsning, ett webinarium eller för den delen ett par you-tube-klipp. Nej, det är en praktisk färdighet som endast kan mogna genom praktisk tillämpning.

Som exempel kan vi ta vin, vilket ofta är en vara och intresse som tycks uppta många bloggare och twittrare. En ung man, nyligen fyllda tjugo år, beger sig till systembolaget för att köpa lite rödvin till kvällen, för han har läst och fått sig berättat att det är gott till den köttbit som skall grillas på kvällen. Han frågar personalen och berättar att han ej kan något och ej är kräsen. Personalen ger honom förslaget att testa något som är lätt och som passar "till det mesta" och som ligger på en rimlig prisnivå, i detta fall en Allegro. Den unga mannen går hem, njuter av såväl god mat som dryck, vilket skapar en mersmak och med tiden kommer han att testa nya viner.

"[...]Vi föds ej med ett färdigt samvete, för i livet sårar vi och vi blir sårade[...]"

Med tidens gång utvecklas ett smaksinne och han börjar även förkovra sig om druvorna, säsong, land, region et cetera. Därtill börjar han även bege sig med diverse vinprovarglas, vars tunna form hjälper att frigöra och förhöja smakerna och innan han hunnit säga "grapa", har hans utveckling lett till en hög sensitivitet. Han förmår sig att njuta av upplevelsen av en god Wardy Private Selection Libanon Baekaa. Detta hade han ej kunnat om han ej hade denna historik av upplevelser; denna sensitivitet.

Jämför med att jag häller upp lite av ovan nämnda Wardy Privat Selection till en person som aldrig har druckit vin förut. "Gott", kanske han skulle säga, men hur gott kan ej preciseras, då denne ej har några tidigare upplevelser att jämföra med.

Ovan gäller även för annan diverse etisk och estetisk kunskap. Vi föds ej med ett färdigt samvete, för i livet sårar vi och vi blir sårade. Vi visar medkänsla och visas detta av andra. Om jag är uppmärksam skärps min moraliska sensitivitet och dess erfarenheter blir en källa till värdefull etisk kunskap om vad som är (mer) rätt och fel samt lär jag också känna mig själv än mer.

För ett par månader sedan förekom många diskussioner kring huruvida det var rätt eller fel att investera i spelbolag. Att spel kan vara skadligt är det nog få som motsätter sig, men faktum är att alla har sina egna preferenser, sina egna upplevelser och därmed sin egen unika sensitivitet kring detta. Jag vill påstå att det är oetiskt att äga t.ex. ICA och Axfood, för dessa säljer såväl tobak som dålig och sockerrik mat. Det finns människor som ej klarar av att köpa hälsosam kost, utan istället frossar i Billys Panpizzor, godis och annat för att sedan bekosta samhället en himla massa pengar i form av friskvård. Detta är en del av mina upplevelser som jag under år kommit att erhålla. Nämnde jag Cloetta och alla godismissbrukare? Astra och alla som är beroende och självmedicinerar sig? No further questions. Dessa ligger till min grund för mitt resonemang. Det betyder inte att samma skall gälla alla andra.

Men spel och betting är ett eget val! Människor har svårt att bryta ett begär; ett tvång! Ja, det stämmer och detsamma kan väl sägas om dem som missbrukar (ohälsosam) mat? Eller de som konsumerar tobak? Eller de som tycker om Kopparbergs eller Carlsbergs produkter lite väl mycket? Eller de som är shoppaholics beträffande kläder och mode? I sådana fall är det ju extremt oetisk att äga H&M, MQ, Kappahl med flera, eller?

Att försöka påverka varandra kan vara en positiv sak, men det är viktigt att denna process går rätt till samt att man tar hänsyn till att det tar tid samt att individen måste ges tid att få uppleva. Detsamma kan sägas om hur du investerar. Du investerar utifrån dina upplevelser och dessa grundar sig ej enbart på nyckeltal. Du har, om än i många fall implicit, en sensitivitet av något; av bolaget, av ledningen, av produkten, av just denna dag, denna timme, denna minut. Du är alltid påverkad av något. Kan du tillåta dig att acceptera detta och göra det bästa av situationen kommer dina val, ditt sätt att se och döma andra företeelser, människor och dess värderingar, att bli mycket bättre.

"[...]Jag kan även se detsamma i Protectors VD, "jarl" Sverre[...]"

Som framkommer är "känslor" ett centralt begrepp i mitt resonemang och inom investeringsvärlden. Jag har tidigare skrivit om det i "All diasease begins in the gut" och min bloggkollega, Irvings Investeringar, skrev om ämnet för ej allt så länge sedan. För att ytterligare stärka tesen om känslornas roll kan även Långsiktig investerings inlägg om starka ägare, ledningen och dess betydelse passa i detta resonemang. Jag kan även se detsamma i Protectors VD, "jarl" Sverre. När jag tittar på ledning och ägare ser jag ej siffror, utan jag ser människan. En människa utsänder signaler vilka envar tänker kring och slutligen tolkar - sensitivitet.

För att summera. Alla, precis alla, blir påverkade såväl explicit som implicit av förnimmelser, känslor och tankar runtomkring dem. Detta går ej att bestrida. För att utnyttja denna vetskap på bästa sätt krävs det att du dels är medveten om denna påverkan och vilka faktorer som påverkar din sensitivitet, dels hur du kan utnyttja denna kunskap. Som jag skrev i "Kunskap ej lika med makt" fordras en aktivitet; ett görande. Endast vetskapen/kunskapen gör ej jobbet, utan det är agerandet och aktiviteten utifrån denna som gör det.

Att säga att något är oetiskt och att det är oetiskt att investera i en viss bransch eller ett visst bolag kan absolut finnas fog för. Dock är detta fog unikt för varje individ. Det oetiska är kopplat till var och ens sensitivitet och denna kan envar påverka, men denna påverkan kommer att, såväl explicit som implicit, gå via förnimmelser, tankar och känslor.


"[...]Som du märker landar denna text i den evinnerliga frågan kring de tre filosofiska aspekterna på etik[...]"

Då varje individs förhållande till ett ställningstagande kan förändras, framkommer frågan om etisk korrekthet är värt att ta med i en diskussion kring investeringar? Det jag idag anser vara oetisk kan i morgon ha bytts ut mot det motsatta, då jag under dessa tjugofyra timmar upplevt nya förnimmelser, tankar och känslor. Jag finner det svårt att bortse från intressanta case bara för att det känns oetiskt, då verkligen alla produkter och varor jag dagligen vistas med kan missbrukas. Det finns säkert människor som har ett sådant enormt begär (läs: tvång) att borsta tänderna ett visst antal minuter, eller timmar, på ett specifikt sätt (först underkäken, sedan överkäken e.d.) och därmed kan anses missbruka tandborste och tandkräm. Hejdå Colgate.

Som du märker landar denna text i den evinnerliga frågan kring de tre filosofiska aspekterna på etik; Den teleologiska, i vilken förespråkarna tillskriver handlingens konsekvenser handlingens riktighet; den deontologiska, i vilken förespråkarna proklamerar om absoluta principer, dvs. att det alltid är fel att bryta mot ett ställningstagande oavsett konsekvenserna; den dygetiska, i vilken tyngden ligger på hur agenten bör vara.

Vad anser du om etik och dess plats bland investeringar?







fredag 7 juli 2017

Investera i odödlighet?

"Your mission, should you choose to accept it..." Omöjliga uppdrag. Uppgifter som är olösliga. Finns dessa? Ja, om vi tillåter oss att verkligen sträcka ut våra tankar. Ta något så dumt som att någon maskin skulle kunna producera en viss vara. Ha! Eller att jag via något abstrakt, av människan skapat, skulle kunna prata med någon på andra sidan jorden. Ha! Eller att en duktig pubertal och gänglig ungdom, som för övrigt skulle betala mycket för att slippa sin moders tjat om att denne skall "gå ut och leka", eller komma ned och äta något, kan bli lika känd, eller till och med kändare, än stjärnor som Zlatan genom att spela Counter-strike, Leauge of Legends, DOTA2 eller dylikt... ja, eller något så konstigt som att vi människor skulle kunna bli "icke-dödliga". Ja, världen skulle verkligen vara konstig då.


Historiskt sätt har människan varit utsatt för många svårbekämpade, eller mer sakligt; omöjliga att bekämpa, hinder. Svält och sjukdomar har lett till att många dödsoffer skördats. På medeltiden var barnadödligheten dryga 33 % och genomsnittsåldern cirka 40 år. Orsaker? Förkylning, mässling, lunginflammation et cetera. Sjukdomar som idag kan behandlas på ett lindrigt sätt.

Låt oss säga att alla orsaker till döden är tekniska problem. Sådana har också en teknisk lösning. Förr i tiden var denna "lösning" att offra diverse djur till någon Gud, eller att gå till kyrkan, prata med prästen och be tillsammans. Idag låter vi såväl Guden som prästen förbli; ty det har bevisats att dessa lösningar ej ledde till önskade resultat. Istället vänder vi oss till labbråttorna; de där nördarna som får karaktärerna i The Big Bang Theory att framstå som dagisbarn. Cancerceller? Jobbigt, hemskt, förskräckligt och krävande, men människan kan, i de flesta fall, behandla detta med kemoterapi eller nanorobotar. Vi kan döda bakterier med antibiotika. Skulle hjärtat sluta slå kan vi återuppliva det med bland annat el-chocker och vi kan även byta ut det eller operera in en pacemaker.

Dessa sjukdomar var tidigare livshotande men med tiden har människan klarat den tekniska utmaningen. Från förkylning till tuberkulos och cancer... från cancer till döden är steget ej långt(?).
Frågan är känslig och jag tänker ej diskutera det etiska i denna, ej heller det "tragikomiska" i att leva i flera hundra år (hur ofta byter man jobb? Utbildning? Barn? Äktenskap? Vad spelar religionen för roll om döden ej existerar? Ränta-på-ränta? Försäkringar?). Istället vill jag bara lyfta fram att denna fråga, om odödlighet, eller för att vara mer korrekt; "icke -dödlighet", är en av vår tids största tekniska problem som människan kommer vilja besegra. Varje forskare och läkare som kommer på ett botemedel mot någon sjukdom gör att att vi tar ett steg närmare detta mål.

Lambert kommer bli utdaterad. Gånger två.
Jag väljer att skriva "icke-dödlighet", för det som dagens forskare tror kommer skapas är ett sorts serum e.d. som (rika) människor kommer kunna köpa för att hindra sitt åldrande. Att benämna det som "odödlighet" vore fel, för en bilolycka, en bjudning av italienskt vin istället för franskt till fel sällskap eller en misslyckad middag med svärföräldrarna kan mycket väl leda till det definitiva slutet. Kan ni tänka er hur det kommer se ut när alla fåfänga Hollywoodstjärnor kommer vallfärda för att hålla sig "fresh & clean"? Titta bara på hur mycket pengar många av dem lägger på plastikoperationer idag. Lägg sedan till alla på Wall-Street som önskar leva liiiite längre och få uppleva en rikedom t.o.m. Krösus Sork skulle ha blivit avundsjuk på.

Idag finns det en relativt stor del med framstående forskare som talar öppet om om att den moderna vetenskapens flaggskepp är att besegra döden - Fortune listar här de sex främsta. En av dessa är Aubrey de Grey medan en annan är Ray Kurzweil. Den sistnämnda utnämndes år 2012 till utvecklingschef på Google, idag känt som Alphabet Inc, och bara ett år senare grundade samma bolag ett dotterbolag - Calico - med uppdrag att "lösa döden".

"Google's project to 'cure death,' Calico, announces $1.5 billion research center" (The Verge).

När Alphabet Inc ändå diskuteras kan även nämnas Bill Maris, som likt ovan nämnda forskare är en "icke-dödlighet-förespeårkare". Denne är chef för riskkapitalbolaget Google Ventures. I januari anno 2015 sade Maris i en intervju: "Om du idag frågar mig om det skulle bli möjligt att bli femhundra år gammal , är svaret ja". Om hela processen i allmänhet men om projekt "Solve death" i synnerhet rekommenderas denna artikel.

Tomma ord á la Karl Johan Persson? Njae... Google Ventures investerade nämligen 36 procent av sin portfölj om 2 miljarder dollar till att sjösätta humanbiologiska företag, däribland flera ambitiösa projekt att lösa denna bagatell om döden. Den uppmärksamma nu kanske vill säga att H&M med K.J. Persson i spetsen har investerat i online och att detta ej visat något ens i närheten av "stora positiva resultat", men låt oss inte gå in på detaljer denna gång.

Skulle denna forskning slå väl kommer den värld vi idag känner med ens transformeras värre en Optimus Prime, Bumblebee, Megatron eller annan valfri Transformer. Luta dig tillbaka och tänk på din vardag, hur den och samhället är uppbyggt. Allt, precis allt, kommer att förändras.

"In 2010, Thiel and his partners at Founders Fund, a Bay Area venture capital firm, invested $500,000 in Halcyon Molecular, a biotech start-up whose 28-year-old founder has a "dream to create a world free from cancer and aging" (inc.com).

Som ovan presenteras är Alphabet Inc ett företag som satsar mer explicit på denna forskning. Andra företag, eller fonder, är Founders Fund, där PayPals VD Peter Thiel är ledande. Denne är också en mycket varm förespråkare för att lösa cancerfrågan och andra hemska sjukdomar, såsom alzheimers. För tillfället går det ej att investera i denna fond, men med tiden kanske detta kan bli en realitet?

"There are all these people who say that death is natural, it's just part of life, and I think that nothing can be further from the truth" (P. Thiel).

Oavsett vilket läkemedelsbolag du investerar i kommer du implicit att investera i bolag som kan komma att lösa denna petitess som döden är. Varje kur mot minsta lilla sjukdom är ett steg närmare en icke-dödlighet. Dock kan det även bli en återvändsgränd av allting; ty mig veterligen gick det ej så bra för Cheops och alla de övriga faraoerna med deras eviga liv. Medeltidens alkemister lyckades med mycket, men att producera guld eller lösa dödsfrågan var ej inberäknande. Harry Potter hade möjligheten men det gick ju sisådär... Kommer människan lyckas denna gång? Bör man investera i bolag som har denna fråga som ett uttalat mål? Är framtiden nu?



Möjligtvis en av världens mest underskattade filmer.








fredag 30 juni 2017

Halvtid

Sex månader har hittills redan hunnit passera i detta nådens år 2017. När jag var liten kändes det som att alla vuxna alltid sade "Herregud, vad snabbt tiden går". Jag fann det alltid så... blasé;krystat. Det var som att hälsningsfrasen "Hur är det" (med det väntade svaret "bra", trots att fallet är det direkta motsatta). Nåväl, tiden har gått snabbt och för första gången börjar jag "störa" mig på det, för ju äldre jag blir, desto mer börjar jag uppleva och tänka att denna är dyrbar. När skall jag få tid till allt jag vill? När skall jag realisera X, Z, Y och alla andra bokstäver?

Jag blir mer och mer benägen att anse att Vergilius hade en poäng då han författade Georgica:

"Sed fugit interea, fugit irreparabile tempus" 
(Under tiden flyr den oersättliga tiden).

Detta halvår har ett par transaktioner skett. Jag kommer börja med de försäljningar som genomförts. Det är fyra bolag som har fått lämna min portfölj och kortfattat kommer jag presentera dem nedan.



Ratos
Om detta skrev jag ett inlägg. Gång på gång har jag valt att lyssna till den kommunikation som förmedlats och valt att läsa vissa siffror med en... accepterande inställning. Då jag vill vara långsiktig har jag också försökt intala mig att "med tiden...". Emellertid har bolaget gått från att prestera dåligt till, mer eller mindre, skit. Att de nu, för cirka två veckor sedan kom ut med sin "nya" strategi, som egentligen inte var så ny utan mer som en patch till valfritt tv-spel, anser jag att de saknar en viss sjukdomsinsikt.
Resultat: -14 procent (ink. utdelning från 2016).

Yara
Jag var kluven då jag tog in detta bolag under juli månad för ett år sedan, dvs. 2016. Det är ett mycket bra och högst välskött bolag; ty, om det råder föga tvivel. Emellertid har bolaget en stort brist, vilken är att de ej har någon egentlig pricing power. Likt t.ex. stålindustrin och laxindustrin är de utlämnade till en prissättning de själva ej styr över. Detta har tydligt synts under det senaste året.
När jag investerade i bolaget valde jag att negligera detta, men skam den som ej är öppen att konfrontera och ifrågasätta sin egen föreställningsvärld. Således blev det en försäljning.
Resultat: +33 procent i avkastning (ex. utdelning, då jag sålde innan).

Hafslund
Fint bolag som tyvärr blev utköpt av Oslo stad. Jag hade länge haft det på min bevakningslista och gjorde slutligen slag i saken och köpte det i början av juli 2016.
Resultat: +32 procent (ex. utdelning, då jag sålde innan).

Fortum
Trots en fin kassa valde jag att sälja av detta. Riksprofilen har ökat markant därtill visar de, gång på gång, på sjunkande vinster. Lägg därtill Ryssland och Putin samt en ledning som tycks vara veliga i vad tillika hur de skall agera. Som det ser ut nu måste de förstärka sitt kassaflöde genom förvärv och frågan är var och när de kommer finna dessa. Jag tycker att Långsiktig Investering sätter ord på de tankar jag har.
Slutligen är jag tveksam till hur de kommer klara av att möta den era av förnyelsebar energi som kommer. Visst finns det en tanke/känsla som skriker: de är stora, har funnits länge - klart de klarar detta. Emellertid räcker inte den denna gång.
Resultat: +14 procent (ink. utdelning från 2016 och 2017).


Några nya förvärv har gjorts och likt ovan kommer en kort presentation av dem.

Hemfosa
Ser dem som ett komplement till Castellum, då de fokuserar på samhällsfastigheter. VD-bytet är jag lite kluven till, men ändå mer positiv än att det påverkar mitt beslut. Tyckte deras blygsamma utdelningshöjning symboliserade förnuft, då de har mer kassa att dels betala av skulder, dels bygga en kassa.

Modern Times Group
Trots att jag anser mig tillhöra en "ung" generation har jag totalt missat hur stort e-sport egentligen är därtill vilka pengar det finns i rättigheter till att sända andra sporter såsom fotboll och Premier League. E-Sport växer så det knakar och även om Twitch finns som konkurrent, kommer de aldrig kunna slå betalsidorna/förmedlarna. Det räcker för mig att gå i korridorerna på mitt jobb för att se hur stort detta fenomen är. Bolaget försöker acklimatisera sig till vad dagens marknad önskar och det senaste året har de gjort många såväl försäljningar som förvärv.
Utöver detta äger de ju även rättigheter till Champions Leauge med mera. Sådant som många är beredda att betala mycket för att få se.

Millicom
Jag har haft ögonen på detta bolag i flera år. Emellertid har jag aldrig ansett dem köpvärda, då jag sett mycket risk. Risk finns fortfarande, men som Gottodix skriver har bolaget genomgått en creative destruction. Jag gillar vad jag ser men kommer ej, om inget oväntat inträffar, köpa mer. Med Millicom ligger vikten mot telekom, i.o.m. mitt innehav Tele2, på cirka XX procent, vilket jag känner mig bekväm med.

Kone
Urstarkt kassaflöde som mest beror på att de säljer tjänster till redan sålda hissar. Detta är en säker inkomstkälla som kommer generera stabila inkomster. Människan bygger alltmer på höjden och vi blir dessutom äldre. Trappor är passé...

Phoenix Group Holdings
Detta bolag förvaltar och monterar ned stängda pensions- och livförsäkringsfonder och är störst på sin marknad i Storbritannien. De har en stark finansiell ställning med stabila inkomster. Här förväntar jag mig ingen monstruös tillväxt, likväl cirka 5 procent årligen (ex. utdelning). Intressant är att de även verkar inom läkemedel och apotek, en marknad som tros växa enormt kommande tider. Senaste rapporten innehöll såväl raketer som blindgångare, men sammantaget pekar allt på fortsatt tillväxt. Kan varmt rekommendera Ruters analys från 2014, som till stor del än idag är högst gällande.

Utöver dessa nya inköp har jag även ökat i H&M, Protector, Sampo samt Betsson sedan den första januari.

Portföljen ser ut enligt följande. Det är en stor viktning mot bank och försäkring, men då jag känner mig väl beläst på denna bransch samt är bekväm med bolagen, är detta inget som bekymrar mig. Vid en stor korrektion kommer alla branscher ta stryk och jag vågar påstå att det ej finns på kartan att staten skulle låta en bank gå under. Inte när det väl kommer till kritan. To big to fail kom nyss att visa sig i Italien, där staten övergav den europeiska bankunionen.

Numbers avrundar till närmaste heltal.


Numbers avrundar till närmaste heltal.


Beträffande utdelningar har dessa ökat med 24 procent jämfört med 30 juni 2016. Jämfört med sista juni 2015 har de ökat med 220 procent.

Jämfört med sista juni 2016 har det totala kapitalet, givet dagens värde på väskan, ökat med 47 procent. Jämfört med sista juni 2015 har det ökat med 67,5 procent.

Trots att jag ej anstränger mig att spara tycks delen beträffande sparkvot ligga i någon sorts gen. Kanske har jag lärt mig av Chansar Mest och alla hans snåltips? Många bloggare strävar efter att spara så mycket som möjligt för att göda väskan. Inget fel i det, men att ej leva i nuet; att ej konsumera för att man vill, är ett straff så grymt att inkvisitionen skulle blivit gröna av avund. Du lever en gång och att ej följa det hjärtat och viljan säger är att ej lyssna på sig själv. Oavsett har sparkvoten för första halvåret 2017 landat på 73,5 procent (exk. utdelningar), mycket tack vare att jag fått ett par lån till vänner återbetalda.

Som framkommer i bilden nedan ligger portföljen efter jämfört med SIX Portfolio Return Index, men detta är inget som på något som helst sätt stör mig. Jag investerar på extremt lång sikt; utdelningarna är viktiga, då jag bygger en pengamaskin som skall få Maggan att slita sitt hår i frustration över att komma på nya beskattningsreformer. Därtill tjänar det, enligt mig, inget till att jämföra sig mot index på kvartal- eller halvårsbasis. Ja, inte ens årsbasis. Jag kommer istället att göra en noggrannare jämförelse vid 5 år. Skulle det visa sig att jag ligger efter kommer jag ej övergå till fonder, då jag även finner investeringar vara min hobby. Ligger jag mycket efter får jag väl helt enkelt se till att bli bättre, eller så kan jag ju övergå till att chansa. Det tycks ju fungera...

Bild tagen innan börsens öppning den 30/6


Bild tagen innan börsens öppning den 30/6