fredag 12 januari 2018

Life happens (igen)

Detta inlägg skrev jag för cirka 1,5 år sedan och med tanke på de senaste årsrapporter från diverse bloggare som jag har läst, kände jag ett "behov" av att publicera det igen. Jag är verkligen emot att posta "gamla" inlägg, men... ja, förhoppningsvis finns det nya läsare som kan finna nytta och nöje i detta.

Jag kommer ej ihåg exakt datum men det var kring våren 2016 jag upplevde att antalet bloggar tycktes växa snabbare än en hydras huvuden. Vad en majoritet av dessa har gemensamt är att de drivs av unga, mestadels, män som befinner sig i de "early twenties" (nedan text kan absolut även gälla de mer "äldre"). Att de är så unga och redan nu har uppmärksammat sparande- och investeringslivet är inget annat än bra därtill roligt för dem. Jag vill verkligen betona den välgång tillika lycka jag önskar dem!



På många av dessa bloggar har skribenterna presenterat sig, berättat om mål samt hur de planerar att spara, deras YoC et cetera. Detta är verkligen fascinerande siffror men jag tycker att många (alla?) missar en viktig aspekt. De skriver i alla fall ej om denna.

Något som är intressant med livet är att det fortgår. "Shit happens", brukar man säga när saker går käpprätt åt skogen, men torde inte ett mer passande uttryck lyda "life happens"(?), för oavsett om det är en positiv eller negativ upplevelse, utveckling e.d., är det just ett sådant enkelt konstaterande att livet fortgår.

Undertecknad har en kalkyl, extremt lättsam måste tilläggas, på hur jag hoppas få det på det ekonomiska planet. Emellertid är jag medveten om, och detta hopppas jag innerligt, att jag kommer att träffa en underbar tjej och få barn med henne. Därtill kommer säkert en bil att behöva införskaffas inom en framtid, detta oavsett barn eller ej. En lägenhet med lite mer utrymme står också som ett troligt scenario i en inte allt för lång framtid. Att då utgå från en sparkvot på 65-75 % i månaden är att negligera det faktum att det ytterst sällan blir exakt som man planerat.
Att tillägga är att även det motsatta till ovan positiva händelser kan hända; plötsliga sjukdomar, familjeproblem, arbetslöshet et cetera.

"[...]sedan ser tillbaka på med ett leende större Trumps än tupé[...]"

Att använda Stefans sparkalkylator och där skriva in en summa som motsvarar en sparkvot på dryga 70 %, vilket en majoritet av de unga bloggare jag åsyftar tycks hålla, och sedan utgå från att det alltid kommer gälla är, enligt mig, inget annat än rena önskedrömmar. Eller att för den delen inte räkna med att vissa bolag kan sänka sin utdelning mer än vad övriga höjer eller dylikt, är, om inte önskedrömmar, detsamma som att skjuta sig själv i foten.

När jag räknar försöker jag att utgå från ett snittsparande tillika investerande som är betydligt lägre än det jag sparar och investerar idag. Jag hoppas verkligen att detta kommer att ske, för vad är inte livet om man ej får bilda och ombesörja en familj, eller i alla fall ha en underbar partner att skämma bort och bli bortskämd av? Mysiga fredagskvällar med ett glas vin och bara umgås samt diskutera om allt mellan himmel och jord; sömnlösa nätter med en skrikande bebis - stunder som man i ögonblicket säkert avskyr men som man sedan ser tillbaka på med ett leende större Gunilla Perssons självförtroende.
Att fokusera för mycket på sitt sparande; att alltid jaga procent i syfte att uppnå sitt mål i tid, eller ännu bättre; tidigare, skapar en risk att vederbörande kan blir beroende av själva sparandet och därmed aktivt väljer bort mycket av livets härligheter. Den sporadiska Lisebergstrippen, ett restaurangbesök, en sista minuten med gänget et cetera; allt detta är ju underbara aktiviteter och den dagen vederbörande aktivt väljer bort dem, i syfte att den ekonomiska kostnaden ger negativ konsekvens för det utsagda målet om finansiell frihet, befinner sig denne på extremt farliga marker.
Det tar ej lång tid för ett visst förhållningssätt slutligen blir en vana; en rutin; en livsstil.

"Your beliefs become your thoughts, Your thoughts become your words, Your words become your actions, Your actions becomes your habits, Your habits become your values, Your values become your destiny" (M. Gandhi)

Risken att fastna i ett sorts beroende, ett stadium där sparandet blir det primära och allt som bryter mot det ger en sorts "ångest" ökar för varje gång man aktivt väljer bort aktiviteter och vänner som man tidigare velat göra. Till slut, i en mycket mörk värld, kommer man sitta ensam i sin lägenhet och se på alla bilder som vänner lägger upp på sociala medier på diverse resor världen över som de har gjort. Visst gläds du med dem och visst skulle du önska att även du kunde göra detta och befinna dig där, gärna med dem. Dock vet du ju att sådant kostar och detta är ju ekvivalent med ångest och hack i de rullande sparkugghjulen.

"[...]Ställ in dig på att planet kraschar[...]"

Jag vill ej säga att man inte skall eftersträva hög sparkvot. Jag vill ej heller säga att unga skall bli mer frikostiga bara "för att". Det jag vill framlägga är att när Du gör din plan och strategi för hur Du vill spara och investera, räkna då med det värsta och hoppas på det bästa. Min far sade en gång en mycket udda likväl träffande sak då min familj skulle flyga till Sorrento; "Ställ in dig på att planet kraschar. Fatta vilken positiv överraskning om det inte gör det, för då får vi ju bada i poolen och äta all glass som vi önskar." Jag behöver nog ej nämna den blick min älskade mor gav honom...


Man behöver/ska ej vara renodlad pessimist, men absolut realist!

fredag 5 januari 2018

Existentialism & investeringar

Efter en av mina aktieföreläsningar med elever och kollegor hamnade jag i en diskussion kring hur man ofta upplever detta kval, denna "ångest" över att investera; Vad skall jag välja? Hur mycket? Skall jag sälja och, i sådan fall, hur mycket? Vad tycker du? Implicit finns alltid en sorts "kan inte någon annan ta beslutet åt mig"-mening som aldrig uttalas.



"Jag söker Gud! Jag söker Gud!" - Eftersom många av de där som inte tror på Gud råkade befinna sig där just då, så väckte han stor munterhet. Har han kanske kommit bort? sa den ene. Har han sprungit vilse som en barnunge? sa den andre. Eller håller han sig gömd? Är han rädd för oss? Har han gått till sjöss? emigrerat? - så skrek och skrattade de om vartannat. Den vansinnige störtade mitt in ibland dem och genomborrade dem med sina blickar. "Vart Gud har tagit vägen?" ropade han, "det ska jag säga er! Vi har dödat honom - ni och jag! Vi är alla hans mördare! Men hur har vi lyckats med det? Hur mäktade vi torrlägga oceanen? Vem räckte oss en svamp som kunde sudda ut hela horisonten? Hur gjorde vi när vi lossnade kedjan mellan denna jord och dess sol? Vart är den på väg nu? Vart är vi på väg? Bort från alla solar? Störtar vi inte oavbrutet? Och rör vi oss inte bakåt också, åt sidan, framåt, i alla riktningar? Finns det fortfarande ett uppe och ett nere? Är det inte som om vi irrade omkring i ett oändligt intet? Är det inte tomma rymden som slår emot oss? Har det inte blivit kallare? Blir inte natten allt längre och mörkare? Måste inte lyktor tändas redan på förmiddagen? Hör vi inte redan slamret av dödgrävarnas spadar, när de begraver Gud? Känner vi inte redan lukten av den gudomliga förruttnelsen? - även gudar ruttnar! Gud är död! Död för evigt! Och vi har dödat honom! Hur ska vi kunna trösta oss, vi alla mördares mördare? Det heligaste och mäktigaste som hittills sått att finna i världen, för våra knivar har det förblött - vem tvår detta blod från våra händer? Med vilket vatten kan vi rena oss? Vilka försoningsfester, vilka heliga riter blir vi tvungna att uppfinna? Har inte detta dåd en storhet som är alltför stor för oss? Måste vi inte själva bli gudar, helt enkelt för att ge intryck av att vara det värdiga? Ett större dåd har aldrig begåtts, och vem som än föds efter oss hör för detta dåds skull hemma på ett högre historiskt plan, högre än all tidigare historia!" - Här teg den vansinnige och betraktade åter sina åhörare: inte heller de sade någonting, tittade bara förundrat på honom. Men så kastade han sin lykta på marken, så att den gick i bitar och slocknade. "Jag kommer för tidigt", sade han så, "min tid är ännu inte inne. Denna oerhörda händelse är ännu på väg, den har ännu inte nått målet för sin vandring - den har ännu inte nått fram till människornas öron. Blixt och åska behöver tid för att nå fram, ljuset från stjärnorna behöver tid, gärningarna behöver tid på sig, även sedan de fullbordats, för att bli sedda och hörda. Denna gärning är dem alltjämt mera fjärran än de mest avlägsna stjärnor - och ändå har de själva begått den!" - Det berättas vidare att den vansinnige under loppet av samma dag tog sig in i ett flertal kyrkor och där uppstämde sitt Requiem aeternam deo. När han avlägsnades därifrån och ställdes till ansvar ska han ständigt ha lämnat samma svar: "Vad är nu dessa kyrkor annat än gravplatser för Gud och minnesvårdar över honom?" (Den glada vetenskapen,  2002 s 134-135).

Nej, nu fuskade du. Ta dig tid och läs ovan långa utdrag från början till slut. Sluta skumma igenom. Ta dig tiden och läs det.

Hur många är vi inte som söker en röst, en vägvisare, en Vergilius då vi investerar? Ömsom letar vi efter konfirmation - bias - för våra föreställningar, ömsom dess antonymer men kanske främst efter att någon säger; "gör si, sedan så". Detta gäller inte bara investeringar, utan även i allt och inget: "Jag funderar på den tröjan. Men passar jag i den? Undrar vad Kalle tycker. Bäst jag skickar ett mms." eller "Skall jag välja en Caesarsallad eller en Biff Rydberg? Hmm...Vad tycker du, hjärtat? Caesar eller Rydberg?" Jag vet att du redan har förstått poängen, men hur ofta har du ej sett tillika hört när kollegan förgrymmat sig över vad de skall laga till middag denna tisdagskväll: "Har du några tips?" och sedan slänger man ur sig "Köttbullar...." och innan du hunnit lägga till "... av älgfärs som serveras med palsternackapuré, rårörda lingon samt en härlig brunsås ", så har denne tackat dig likt du bringat denne såväl myra som rökelse och guld. 

Människan är växelvis en stark varelse, växelvis en svag sådan. Hur går detta ihop sig? Min slutsats, som jag många gånger agiterat för, är att hon är bekväm. Så länge hon ej är nödgad att fatta ett beslut, låter hon det antingen vänta eller på att någon annan tar det åt henne. Att observera och sedan reflektera över detta i olika situationer skänker inte så sällan ett skratt. Dock upplever jag det lika ofta fastna i min halsgrop, då jag utgår från att jag, omedvetet, agerar likt dessa ovetandes informanter.


Ju mer kunskap, desto mer tvivel. Ju mer tvivel, desto starkare kval. Detta såväl innan som efter ett beslutsfattande...

Vad är det som gör oss så svaga när det kommer till beslutsfattande? Varför känner jag än mer obehagskänslor än lättnads- och förnöjelsedito innan jag trycker på "köp" eller "sälj"? Jag kan enbart finna ett ord för detta, vilket bottnar i den ism jag både beundrar och föraktar. Ingalunda är det en som ej går att fly från. Inte då du väl har upptäckt samt insett att den är den enda rätta. Jag talar om känslan "ångest" och dess religion, "existentialism".

“God is dead. God remains dead. And we have killed him. How shall we comfort ourselves, the murderers of all murderers? What was holiest and mightiest of all that the world has yet owned has bled to death under our knives: who will wipe this blood off us? What water is there for us to clean ourselves? What festivals of atonement, what sacred games shall we have to invent? Is not the greatness of this deed too great for us? Must we ourselves not become gods simply to appear worthy of it?” (F. Nietzsche)


"God is dead. God remians dead. And we have killed him", är kända ord ur ett längre citat av Friedrich Nietzsche, vars filosofi kan sägas få inspiration från Descartes och dennes "Cogito ergo sum". Citatet av Decartes, vilket myntades under renässansens senare del, vilket var den epok då människan och kyrkan började diskutera de skilsmässotankar som den förstnämnda yrkade på (ringen kring fingret ryktes ej av ordentligt förrän dryga hundra år senare, då upplysningen trädde fram. Därefter, kring anno 1850, kom ovan nämnda Nietzsche och smälte denna ring så att äktenskapet aldrig mer skulle kunna reinkarneras). Tidigare hade gud alltid varit den som människan vände sig till; ty det var denne som var Skaparen. Konstigt vore om denne ej visste vad du skulle äta till tisdagsmiddag...

Det var till Skaparen som vi vände oss i tider med kval, ångest och tvivel. Fascinerande var att  svaret, vilket (den katolske) prästen så duktigt förmedlade, ofta var detsamma; be, lev efter bibeln, köp ett avlatsbrev, betala ditt kyrkotionde och klipp dig, så skall allt gå bra skall du se. Det var så mycket enklare för, då människan hade avsagt sig bestämmanderätten. Likt vi levde i ett kommunistiskt land var tiderna då det härliga feodalsamhället rådde de bästa av världar (förlåt för min parafrasering av Candide). Att som bonde veta att det var "sova, slava, skita, äta, sova twenty-four-seven" som gällde var inget annat än en ynnest. Inga grubblerier om vad som skulle dineras krävdes, ty det var bröd, ost och gröt. Några el-avtal, pensionsval, försäkringsval et cetera var inget som denne bekymrade sig över (vilket iof är logiskt, då de ej existerade. Dock hoppas jag att den där omtalade poängen framkommer).


"Anxiety is the dizziness of freedom" (S. Kierkegaard)

Vi spolar fram tiden, för med handen på hjärtat kan händelseförloppet beskrivas mycket kort: sedan 1500-talet och framåt ökade människans jakt och suktande efter kunskap och upplysning, medan kärleken till kyrkan tappade lika mycket. När Gud sedan blev halshuggen likt Ludvig XVI av Nietzsche, stod hon helt plötsligt där; ensam. Med sin ångest. Sitt tvivel. Sina kval. I efterhand kanske det finns många som ångrar detta Idus Martiae, för vad har vi fått? Människor som inte ens vet om de skall ta vatten före eller efter att tandkrämen har placerats på tandborsten; människor som inte kan bestämma sig för vilket av av pizzerians sextiofem alternativ som skall väljas; människor som tar ett kort på sig själva och frågar: "Ser jag tjock ut i den här", där det väntade svaret är "Nej, kära du. Självfallet inte" och det korrekta är "Vad f*n tror du!?"


"Handen på hjärtat nu, älskling; ser jag tjock ut i den här?"

För att ej svänga iväg för mycket i mitt raljerande kommer jag, ånyo, återkomma till inlägget essens och kopplingen till nutid och alla val i allmänhet, men investeringar i synnerhet. Ovan har konstaterats att människan, med Guds död, fick valfrihet. Detta var något som hon länge tjatat om, vilket inte minst framkommer under den franska revolutionen. Här kom människan att skrika "Liberté, ègalité och fraternité", där begreppet, och dess betydelse, "demokrati" var införstått och implicit införlivat. Vad hände därefter? Jag tror alla kan berättelsen, men kungen förlorade huvudet och revolutionens ledarfigurer kom ömsom att få leda, ömsom att själva tappa sitt kära huvud. Folket skrek efter valfrihet men när de fick denna, önskade de inget annat än att återgå till "det gamla hederliga". Detta är en, av många, anledningar till varför man sedan tillsätter Napoleon, som visar sig bli enväldig - något som man ej ville ha, för man ville ju ha val... men ändå hyller man denne och det envälde som kom att införas; ty Frankrike växte. Sedan kom bakslagen och helt plötsligt var det ej lika roligt med envälde och brist på valfrihet.

"We are our choices" (J. P. Sartre)

Ännu en gång svävar jag ut. Skärpning. Jag vill nu koppla valfriheten till 1900-talet och den modernistiska eran, i vilken bland annat futurism, surrealism och existentialism kom att skapas. Grunden i existentialismen är att människan grundar sig själv genom sina handlingar; hon är vad hon gör sig själv till. Sartre, Kirkegaard, Camus, Beauvoir är bara några få bland många som kom att skriva tillika verka inom denna ism. När man t.ex. läser Sartres "Muren" eller "Existentialismen är en humansim", eller, för den delen, Camus' "Främlingen" slås man av att människan ömsom saknar en inbygd mening, såsom lev väl och helga Gud så kommer du bli belönad (i livet efter detta), ömsom har ångest över detta. Ångestens svärd hugger inte bara en, utan två gånger; det första mot valet innan det görs - är det rätt? Skall jag köpa? Eller skall jag avvakta? Kanske sjunker kursen lite till; det andra hugget på ångesten efter att valet har gjorts - gjorde jag rätt? Skulle jag inte ha avvaktat istället? Jag borde kanske ha köpt istället för att avvakta.



För att bara göra det klara än klarare och visa hur existentialism syns i det vardagliga livet handlar det om ansvar; individens skyldighet att välja och sedan leva med detta. Skall jag studera på universitet? Vad skall jag studera? Tänk om jag väljer fel? Tänk om jag kommer ångra mig? Tänk om...

Lite axplock hämtade från både höger, vänster, upp och ned om detta, minst sagt, fascinerande ämne.
Arbetet - När valfriheten leder till ofrihet
SvD - Ingen blir lyckligare av maximal valfrihet
Futurity.org - Why anxious brains have trouble choosing
Psychologytoday.com - The Anxiety of Freedom

Som framkommer är människan, till såväl medicinfabrikörer som psykologer nöje, fast i detta ångesthjul. Vad skall människan då göra för att bekämpa och, om det är möjligt, bli kvitt detta ok?
Här finns inga för alla fungerande svar, utan envar är utlämnad att själv finna bästa botmedel.
När det kommer till investeringar försöker jag att dissekera mina tankar tillika känslor (jag skriver "känslor", för dessa finns alltid närvarande. Sedan är det en annan fråga om man väljer att följa dem. Detsamma kan appliceras på tankar).

1. När "ångesten" infaller, fråga dig själv "varför?" - dissekera den!

2. Ifrågasätt de tankar som anfaller från alla håll och möt dessa med frågor såsom vad alternativet är. Kommer alternativet att leda till samma tillika önskade resultat fast med mindre ångest? Är svaret "ja - go for it. Är svaret "nej", ja, vad har du (ångest)kval över?

4. Inse att din "ångest" är något som är medfött och att det kräver ansträngning samt träning att förlikas med den. Istället för att bekämpa den, kan du istället acceptera den. Du behöver ej följa den, utan titta på den och se vad för positivt som den kan ge dig.


Utklipp från "mIljonär innan 30" och dennes inlägg den 3/1-2018.

När du fört en adekvat diskussion med dig själv om detta, bör du återknyta till syftet. Ovan redogjorde jag för att vi föds utan en mening och det är upp till envar att skaffa sig en sådan. Varför investerar du - vad är ditt syfte? Är det för att trygga din ekonomiska situation? För att det är roligt? För att du gillar "kicken"? För att leva på utdelningar? När du hela tiden återkopplar till syftet kommer ditt agerande vid dina kvalfyllda beslutsstunder blir mer lätta att bearbeta.

Men samtidigt kan du ju alltid vända andra kinden till, för, om vi ändå någon gång skall dö, varför kosta på sig att tvivla och lida dessa kval? Kanske lika bra att blunda, kasta pilen och låta tiden ha sin gilla gång (och under denna leva likt en epikuré). Om du väljer detta förfarande, kan det motsatta sägas; om vi nu ändå skall dö, varför då inte göra det bästa av situationen istället för att "chansa"? Och låt oss ej gå in på hur det blir när du även börjar tvivla på ditt syfte...

Som framkommer är glaset både halvfullt och halvtomt. Friheten att välja investeringar kommer ej gratis, då det ej finns några gratisluncher. Priset du får betala är tvivel och ångest... Kanske är indexfonder alternativt investmentbolag en gyllene medelväg?


söndag 24 december 2017

Bokslut 2017

Ett tillkännagivande innan inlägget påbörjas. Jag är mycket väl medveten om att det återstår cirka 2,5 dygn av anno 2017 och att då publicera ett bokslut är inget annat än ren och skär idioti. Dock tycks detta, av en speciell individ, vara exakt vad jag lider av så här anser jag mig ha ryggen fri. Därtill har jag som en sorts autism-tendens en benägenhet att publicera inlägg kring 15:00 på fredagar. Utöver detta finns inget av stort värde/stor vikt kvar på årets resterande dagar som kan påverka mitt bokslut något nämnvärt. Således kommer här ett bokslut för nådens år 2017 och de siffror som nedan presenteras är från fredagens morgon, innan börsens öppning.

Ett år har passerat.; ytterligare ett av mina trettioett år på denna jord vi valt att benämna "Tellus"; ett av, vad jag hoppas tillika önskar, många kommande. Likt alla år har detta kantats av såväl med- som motgångar. Av samtliga kan, och skall, lärdomar tas. Trots att jag flera gånger tidigare i mitt liv blivit påmind vikten av "lagom är bäst" och att "allt har sin stilla gång", har jag kommit att känna att jag ibland drivit och pressat mig för mycket. Att jobba 100 procent och studera 50 dito, därtill ha en önskan, om än ej alltid kraften, att följa med i la mundi economcia tar på kroppens energi.


Jag befinner mig verkligen ej i brygga, men ändå finns en sorts matthet. Julen, som spenderades med familjen, där stjärnan bland övriga, var min brorson. Att få se denne springa omkring, klappa händerna till den ökända "klappa händerna när du är riktigt klar" och bara "jävlas" som dessa små energiknippen kan, har givit mig energi. Ännu återstår dryga en vecka av min ledighet. Jag har ömsom hunnit läsa lite skönlitteratur, där antal hjärnceller som behövs aktiveras varit nära noll (läs: Dan Brown - Begynnelse; Jens Ganman - De som kommer för att ta dig), ömsom hunnit färdigställa min uppsats' diskussionskapitel därtill läst 2/3 av kurslitteraturen för nästkommande inlämningsuppgift. Utöver detta har allt mellan PS4-timmar som promenad-, sällskapsspel- samt fikadito med nära och kära avverkats.

"[...]t.o.m. längre än Pinocchios näsa[...]"

För att inte gå in för mycket på det sociala och personliga, bör jag nu gå in på det som bloggen bör förhålla sig till: ekonomi i allmänhet och investeringar i synnerhet. Året har varit mer gott än ont. Det finns ett par surdegar i väskan men dessa är inget som "stör" mig (förstå mig rätt). Ja, H&M, som följs av Betsson samt Kopparbergs, lyser rödare än renen Rudolfs näsa, men då horisonten är lång; ja, t.o.m. längre än Pinocchios näsa, är detta inget som berör mig nämnvärt. Under de närmaste tjugo till trettio åren kommer nog både ett och ett annat att inträffa och gällande Betsson samt Kopparbergs är jag inte det minsta orolig; ty, rent siffermässigt ser det solid ut. Gällande H&M gäller detsamma, än så länge...

De lärdomar jag införlivat detta år är flera, men främst är det att jag, efter dryga 3,5 år i denna underbara värld, kan lite, mycket lite. Även om jag är trött på min kära vän Sokrates, har den gamle en poäng i sitt resonemang att "ju mer jag vet, desto mer inser jag att jag inte vet". Likt alla lärda samt hyfsat funtade människor försöker jag såklart råda bot på detta (trots det paradoxala att det är omöjligt, för ju mer jag anstränger mig, desto hårdare blir motståndet; jmfr en hydra). Emellertid anser jag mig ha de bästa verktygen; en vilja, ett intresse, trevliga vänner bland bloggare och twittrare, Börsdata samt Värdepappret. Att bli en Yoda, eller för den delen en ung Luke, är inget som snabbt låter sig göras. Det krävs träning, träning och åter träning.

"[...]Då jag ej enbart har ett pommes på tallriken[...]"

De styrkor som jag anser mig ha för att fortsätta utvecklas är en djup ödmjukhet; ödmjukhet till pengar och dess värde; ödmjukhet till mig själv och mina (begränsade) kunskaper. Utöver detta är jag ej rädd att be om hjälp. Att be om hjälp, vilket många likställer med en svaghet, är en styrka som få inser värdet av. Att våga säga: "Nej, jag kan ej detta, men jag vill lära mig det. Kan du hjälpa mig", gör att en utveckling kan ske. Inom den pedagogiska världen benämns detta som den "proximala utvecklingszonen" och stödet för "scaffold".

Det är många bloggare och twittrare som under detta år fått utstå många mail och meddelanden. Då jag ej enbart har ett pommes på tallriken inser jag att de i många fall upplevt en irritation över detta: "Han. Igen!?". Detta till trots har jag alltid fått hjälp och stöd och till alla er som känner er berörda (likt alltid; ingen nämnd, ingen glömd) vill jag rikta ett stort tack och jag lovar att det inte kommer bli bättre nästa år! Det nyårslöftet, tror jag, är ett av de lättaste för mig att hålla.

Hur har året varit och hur blev utvecklingen? Jag använder mig alltid av Lilla Ekonomens underbara verktyg - nnava - då jag gör sammanställningar och utgår från att alla gör detsamma. Om inte; gör det! Kortfattat om räkenskapsåret 2017 kan sägas att det blev likt nedan (samtliga jämfört med 2016 års siffror):

Det totala kapitalet har ökat med 22,5 (37) procent.

Utdelningstillväxten detta år landar på 39 (234) procent. Detta beror till en stor del på att det har blivit många insättningar som har investerats.

Portföljens värde har ökat med 8,79 (17,73) procent. Detta är något som jag är mycket tillfreds med och även om jag inte slog SIXPRX detta år, har jag fortfarande på mig den gula tröjan. Då årets utveckling diskuteras vill jag, mer offentligt, berömma Ägamintid för ett, minst sagt, lyckat år. Jag har tidigare berättat om hur han, bland övriga, har varit, och är, en mycket givande inspiration därtill bollplank.

Sparkvot: Ha!

Portföljens utveckling anno 2017

Portföljens utveckling de senaste tre åren

Hur resonerar jag inför 2018? Här är jag kluven, då jag allt mer har börjat tänka att bygga upp mer i investmentbolag. Jag ser Bure som ett bra komplement till min portfölj, men även Öresund. Sedan vill jag ej sticka under stolen med att jag fortfarande har Ratos på min bevakningslista. Ser jag tendenser till att den skutan börjar röra sig åt rätt riktning, kommer jag ta en, om än liten, position. Dock pekar ej mycket på detta just nu, men senaste insiderköp av Söderberg för lite drygt 10,1 miljoner kronor därtill tillsättandet av Jonas Wiström som VD anser jag vara positiva tecken. Dock tror jag ej på en gammal och hederlig tid á la Arne. Intressant är att Affärsvärlden tagit in bolaget i sin nystartade värdeportfölj. För den som vill få mer fakta om Ratos vill jag, ännu en gång, rekommendera Riskminimerarens adekvata genomgång.

Just Ratos och Öresund är två investmentbolag som jag anser kompletterar de flesta portföljer; Öresund genom att de är mycket aktiva gällande köp därtill sälj, Ratos då de har många onoterade bolag. Dock är det jag nu redovisat än så länge bara tankar. Det återstår att se vad som sedan blir verkstad.

Det finns mycket positivt med att äga investmentbolag, men såklart finns risker. Att köpa och kallt räkna med positiv utveckling är inget som jag råder någon att göra. Förvisso har flera investmentbolag slagit index över en lång tid, men historik är ingen garanti att även framtiden kommer bli densamma. Nedan bilder kan visa vikten av att tänka, men även göra snack av verkstaden gällande långsiktighet. Utöver detta; läs årsrapporter och studera/granska ledningen.

Ratos' utveckling senaste tre åren

Ratos' utveckling senaste fem åren

Ratos' utveckling senaste sjutton åren

Samtliga investmentbolags (av vikt att benämna) utveckling de senaste sjutton åren

Utöver ovan resonemang har jag även (svin)dyra Clarkson samt (inte fullt så dyra) Awardit på bevakningslistan (bra analys från Värdepappret).

När det är nyår tycks en tendens vara att man skall avge löften, som att en måndag i mars, eller för den delen, en torsdag september, inte anses lika passande för detta. Likt världens befolkning tycks lida av en sorts autism den dagen som avslutar ett år är inget annat än fascinerande; "Jag skall bli än mer tjockare", "Jag skall inte tagga ned, utan tagga upp", "Detta år skall jag banne i mig vara jobbets odåga tillika djävul", "Jag lovar att att börja ta bilen istället för cykeln till jobbet" et cetera. Förra året satte jag ej några mål och för detta år är jag inne på samma linje. Då jag investerar mycket nära index har jag ingen förhoppning(!) att slå detta jämförelsemått. Utifrån detta är det då ej heller logiskt att säga "jag skall slå SIXPRX med X procent".

De mål jag ämnar uppnå ligger mer på det personliga tillika professionella planet.
  • Jag ämnar klara av de studier jag återtagit HT17/VT18. Just nu har jag klarat alla examinationer. Klarar jag alla resterande kommer jag bara ha ett år kvar på denna masterkurs i pedagogik.
  • Strukturera upp min tid och lösgöra mer sådan för det sociala. ja, jag skall eftersträva att försöka kunna strukturera min tid än bättre för att kunna göra mer aktiviteter förutom de spontana besöken på stadens gym (enbart för dess ångbastu samt jacuzzi... och yoga, då jag "känner" för det) eller de, ändock få, spontana fikastunderna med vänner. Från att ha varit mästare i manipulation därtill fusk i såväl RISK som Ticket to Ride samt Settlers, har mina kunskaper sinat till en nivå likställd Chansar Mests sparkvot. Det. Är. Inte. Okej! Således - frigöra mer tid till vänner, nära och kära.
  • Göra en resa till Italien eller Frankrike i syfte att ömsom bara njuta, ömsom besöka vingårdar.

Som avslutande ord vill jag ömsom ägna en rad till att gratulera de som detta år valt att självpensionera sig - Miljonärinnan30 samt Utdelningsseglaren, ömsom de som börjar leva drömmen och från vem/vilka jag önskar relativt många blogginlägg de kommande tre månaderna - Vägen Till Frihet. Medan vi övriga ligger utslagna dagarna efter nyår kommer denna frihetsfamilj testa på att leva tre månader i Thailand. Betänk; en familj. Tre månader. I Thailand. Utdelningarna betalar. Är inte detta såväl inspiration som extremt vackert?

Med dessa ord som avslutning vill jag önska alla ett trevligt avslut på detta år och all lycka under nästa års avkastningsjakt!


fredag 22 december 2017

Den Gudomliga julsagan

För cirka ett år sedan, eller för att vara exakt; den 20 december, skrev Lundaluppen en julsaga från Lund. Denna kom att bli uppskattad och detta år tänkte jag fortsätta traditionen och likt Kalle Ankas jul börjar klockan 15:00, publiceras även detta inlägg vid denna tid.

Protagonisten i denna julsaga är allas vår supersparare, Petter. För nytillkomna läsare rekommenderar jag att läsa tidigare inlägg om denne student. Ni finner inlägg nummer ett här, nummer två här och nummer tre här.

Anno 1317 kom ett av världens mest kända verk att publiceras; La Divina Commedia. Författaren bakom detta viktiga verk var ingen mindre än Dante Alighieri. Boken, bestående av 100 verser, är en allegori (likt Lundaluppens julinlägg) och behandlar kristendomens synder och syndare därtill hur vägen till paradiset såg ut. I boken kom Dante att placera sina egna fiender, från staden Florens, jämte de mer kända, såsom Jason och Judas. Vill du veta mer om denne fantastiska författare rekommenderar jag tidskriften Populär Historias lilla artikel som en bra början.

Innan berättelsen tar vid vill jag varna känsliga läsare...

Petters jul

"Till mitten hunnen på vår levnads vandring hade han i en dunkel skog gått vilse och irrat bort sig från den rätta vägen"

Emellertid var Fortuna honom förskonad och mitt bland grönskan fann han sin vägvisare; Hans Benjamin syrsa; hans Vergilius - Aktiestinsen. Vid porten till helvetet, vilket följs av skärselden innan paradiset kan nås, stod han; väntandes med inbjudande ögon. Petter, frusen, undernärd och allmänt vilsen, mötte den äldres blick, stum av förväntan på vad denne kunde ha att säga. Länge hade han önskat sig att få ta del av denne store aktieinvesterares kunskap och nu tycktes önskan ha gått i uppfyllelse. Han antog att han var nödgad att först klara sig genom denna prövning, vilket den rykande porten var första steget till.

"Är du beredd att nå den djupaset kunskapen? Är du beredd att offra ditt liv; ditt allt för detta? Är du beredd att utvecklas och bli en bra ekonomibloggare?".  Petter kände hur obetydlig han var i sällskapet och denna känsla blev ej mindre då "stinsen" var klädd i en rock á la Obi-Wan-Kenobi. "Ja, mästare", svarade han med eftertänksamhet, noga med att inse allvaret i vad han accepterade.


"Väl. Låt oss vandra tillsammans och se ifall du besitter styrkan att ömsom skaffa dig kunskap, ömsom uppnå färdigheten att blogga."

Ytterligare en djup klunk svaldes och Petter tog steget genom porten. Det dröjde ej länge innan de nådde den första av de nio kretsarna. Hettan från den djupaste av de djupaste hålor slog mot hans ansikte och hud för varje sekund och han undrade hur "stinsen" kunde se så oberörd ut, speciellt i den där tjocka rocken. Måste vara erfarenheten, tänkte han.

Till höger om sig fick han syn på de som svettades i den första kretsen. Här fanns de som alltid skrev inlägg med "Denna vecka har jag läst", "Mina inlägg denna vecka" eller dylikt.

"Vad har de gjort för fel", frågade Petter. "De ser så oskyldiga ut." Aktiestinsen svarade att de var detta, men att det fanns en sorts irritation från många andra och att dessa då och då har en förmåga att framhäva och betona sig själva. "Visst kan det vara intressant att veta vad X har läst i veckan, men... allvarligt?", sa Aktiestinsen och mötte Petters ögon. Den senare blev som förstenad. Hade kraften fångat honom? "Sedan finns det de som även publicerar 'Detta har jag skrivit i veckan'. Min fråga till dig; denne som publicerar detta torde väl ha läsare som har fler än en pommes på tallriken?" Petter nickade. "Således torde de också, om de finner det skrivna intressant, läsa äldre inlägg? Eller hur? Och om det är en återkommande läsare torde denne redan ha läst dessa, eller hur? Eller har jag missat något möte?" Petter svalde. Mannen var verkligen den legend som alla medier utgett honom för att vara.

Sällskapet på två fortsatte ned och nådde snabbt den andra kretsen. Aktiestinsen frågade om Petter behövde något i magen, då han såg lite blek ut. "Nej, det är bra". Aktiestinsen frågade ännu en gång och öppnade sin rock, vars inhägnad dolde såväl en som två bratwurstar samt bröd. Detta till trots skakade Petter på huvudet.


"[...]Petter såg frågande på sin Vergilius. Hur kunde det vara möjligt? [...]"

"Var är vi nu", frågade han när de kommit ned ytterligare en nivå och Aktiestinsen svarade med en röst lika lugn som en mästare sig bör.  "Just nu har vi nått den andra kretsen. Här finns de som publicerar månadsavslut femtioelva dagar innan månaden har tagit slut."
Petter såg frågande på sin Vergilius. Hur kunde det vara möjligt? Hur kan man publicera ett resultat innan tiden har löpt ut? Hur skulle det se ut om H&M kom med sitt Q4 i december?
"Du måste akta dig för detta. Det är inte bra. Ömsom signalerar det 'jag har inget att skriva om så det får väl bli en rapport', ömsom att personen i fråga är het på gröten." Petter sög åt sig den vises kunskap.

De fortsatte och på trappan ned till tredje kretsen berättade Aktiestinsen att allt prat om gröt gjort honom hungrig. Likt han vore en jediriddare hade han snabbare än Lucky Luke hinner dra, tillagat varsin bratwurst, vilka han överöste med medhavd, gammal surkål och, såklart, senap och ketchup. Mätta och belåtna begav de sig till tredje kretsen.

"Vilka befinner sig här", frågade Petter och kunde ej undlåta sig en sur, illaluktande rap. Aktiestinsen gav honom en blick som såväl både signalerade "lugn, du gräshoppa" som "kan du ingenting, jubelidiot?".

"Här befinner sig de som publicerar inlägg á la 'Jag har haft jobbig tid de senaste två månaderna och detta har gjort att det ej blivit några inlägg men nu är jag tillbaka'. Sedan dröjer ytterligare en månad eller två till nästa som går i exakt samma anda." Petter, nu än mer frågande. "Men vad är det dåliga med det?" Aktiestinsen tittade med en blick som till och med den gamla "Buffe" skulle bli skakig inför. "Förvisso inget fel, men frågan är varför man har en blogg om man ej har tid? Och om man har som syfte att främst skriva för sig själv blir ju frågan varför man då ber om ursäkt. Vem ber man om ursäkt till? Sig själv? I sådana fall borde man ej be om ursäkt utan ringa en läkare och be om medicin mot schizofreni. Har man sedan en blogg med syfte att skriva för andra kanske man ändå bör tänka på att inte bara skriva om hur ledsen man är att man ej har tid att blogga. Det är inte paradoxalt - det är motsägelsefullt!" Petter höll inte riktigt med, men visst; Aktiestinsen var ju Aktiestinsen och inte kunde han ha fel?

"[...]Vänta här. Jag skall bara gå in och titta till börsen på text-tv[...]

På vägen ned till den fjärde kretsen stannade de vid en stuga som vaktades av Mästarens husdjur: Kerberos. "Seså, lugna ned dig. Seså, maka på dig", sa den lärde och hunden var ej sen att lyda. "Vänta här. Jag skall bara gå in och titta till börsen på text-tv. Och vattna blommorna. Det är förjävligt vad vatten de kräver i denna värme." Medan "stinsen" gjorde detta passade Petter på att ta några turistfoton att visa upp för nära & kära då han väl kom hem; om han kom hem. Han skyndade sig även att kolla twitter, men märkte snabbt att inget nytt av vikt hade hänt i världen. Detta kunde han tolka sig till att det var en och samma person, som under förmiddagens fyra första timmar hade hunnit med ett dryga femtontal tweets, vilket förvisso var att räkna som dennes standard, om allt mellan att det "var en underbar dag" till att berätta om att denne hunnit äta matlåda och vila OCH hunnit se på något videoklipp om någon annan stor och känd bloggare som varit med i Dagens Industri.

Då hans Vergilius var klar med sina bestyr, fortsatte de två ned till krets nummer fyra.

Petter, som hittills varit likt Candide; obotlig positiv och med en blick som negligerade allt, blev nu berörd, då han såg de stackars satarna som torterades och blev utsatta för en pina värre än att tvingas lyssna på Aqua med deras "Barbie Girl" en hel fredag. Utan alkohol. Och utan andra substitut.


"Vilka är dessa stackars satar som jag ser lida likt Paul Sheldon?"Aktiestinsen gav av en sur tillika kraftig rap utan att ursäkta sig. "Här befinner sig de som publicerar inlägg á la 'Spartips' som någon annan, och som någon innan denne, och som någon innan denne, och som någon innan denne, och som någon innan denne... ja, du förstår, publicerat innan denne. Hur många gånger har du ej läst om att matlåda, billigt telefonabonnemang, köp storpack, titta i reklamblad, köp kort-datum och/eller 'bäst före' och så jävla vidare?'" Den Store suckade. "Förvisso är jag gammal och har sett det mesta, men sällan har jag sett så många inlägg likt dessa. Vem förstår ej att matlåda är bättre om man önskar uppnå en sparkvot på 99 procent?! Därtill, tänk på att många av bloggarna och dess läsare är ett stängt sällskap. Ytterst sällan hamnar personer som inte är ekonomiskt intresserade här. Således predikar många för redan frälsta och vem av dessa är inte medveten om dessa spartips?!"

Petter ryggade till, då han märkte att hans idol; hans förebild; hans Vergilius, höll på att förvandlas till en ond liten djävul. Emellertid visste han bättre än att integrera. Istället nickade han lugnt.

"Jag pallar ej stanna här. Kom, låt oss bege oss en trappa ned. Är det okej för dig om vi tar hissen? Du måste förstå att mina knän ej håller samma standard som för ett par år sedan. Nämnde jag förresten att hissen är skapad av Kone - ett fint bolag. Vill ej ge tips men... köp detta fina finska bolag. Eller Savaria. Även de är ett fint bolag. Men som sagt, vill ej ge tips..."

Petter tog fram sitt anteckningsblock och skrev hastigt ned detta explicita köpråd, som inte, paradoxalt nog, var ett köpråd.

"[...]Tillsammans med den gråbruna jedirocken blev konstrasten något som till och med den mest färgblinda skulle rygga undan från[...]

Hissen var möblerad likt en limousin. ty här fanns air condition, pampiga och nästan hallickinspirerade rosafodrade fåtöljer. Mellan dessa stod ett runt bord, varpå en flaska champagne stod i en ishink. Petter visste att han borde undvika alkohol, speciellt då han gick på tung medicin sedan hans tråkiga vistelse på Liseberg; en händelse som inte bara tvingat honom att bli sjukskriven på obestämd framtid, utan även att ändra på de prognoser han hade för sin pengamaskin. Även om förstnämnda sved, var det ingenting emot vad sistnämnda gjorde.

Aktiestinsen satte sig ned i en rosa fåtölj. Tillsammans med den gråbruna jedirocken blev konstrasten något som till och med den mest färgblinda skulle rygga undan från. "Ta för dig", sa han medan han serverade sig själv en kubansk cigarr. Petter tackade artigt nej och slog sig ned. "Klokt, du är ung och skall inte förstöra din kropp och organ med dessa gifter. Dock bör du överväga att investera i det. Vill ju inte ge köpråd men... ja, spel, tobak och sex säljer alltid, oavsett konjunktur. Titta gärna på Swedish Match eller Kindred. Gillar du våghalsighet kanske Betsson passar bättre? Gällande sex skrev Värdepappret om RCI Hospitality Holdings. Men, som sagt, jag vill ej ge köpråd", avslutade den Store och tog ett djupt halsbloss. Petter tog återigen fram sitt block och skrev: "Köp spel och tobak. Och sex(?)", lade han till i slutet med ett understruket frågetecken.

Hissen plingade till och när dörrarna öppnades slog hettan dem röda i ansiktet. En röst, som lät förvånansvärt likt Leif "loket" Olssons, önskade dem välkomna och hoppades att deras resa varit till belåtenhet.

"[...]Fan vad gööööött[...]"

"Känner du doften?" Petter stod oförstående. Förutom doften av helvetiska lågor, svett från de dömda och röken från cigarren kände han ingenting. Dock ville han inte göra den Store förnärmad. Följaktligen nickade han.

"Det är doften av den femte kretsen. Här sliter de som postar inlägg såsom 'Fan vad gööööött. Semester och det skall firas med en ööööööl' eller 'Idag är det fredag och jag skall bara njuta.'"
Petter blev häpen. Hur många inlägg likt dessa hade han ej läst de senaste åren. Dock hade han aldrig tänkt hur detta var, eller för att vara korrekt; inte var kopplat till ekonomi. Förvisso kanske någon ville skriva av sig, men var det då ej mer ett sorts bekräftelsebehov som mer skulle lämpat sig som ett facebookinlägg? Han tänkte tillbaka på den "gyllene eran", då giganter likt 4020, Ägamintid, Lundaluppen, Stockman, Gustav, 4020, Spartacus med flera regerat. Hade någon av dem publicerat inlägg likt dessa? Nej.


"Kom igen. Här kan vi inte stanna. Jag fryser. Låt oss bege oss ned till sjätte kretsen, för där händer det alltid något roligt!" Den Store såg på Petters ansiktsuttryck att denne fattade lika mycket som envar Fingerprintsektmedlem. "Förra veckan hade vi besök av såväl den spanska inkvisitionen som experterna på börssnack!" Petter såg hur den Store kände en stolthet i detta.

"Hur kommer det sig? Jag menar, vad gjorde de här?" Han möttes av ett hånleende lika stort som Magdalena Anderssons, då hon fick igenom den höjda skatten på schablonkonton.

"Jag har startat ett hotell där jag erbjuder spa- och konferenspaket. Riktigt uppskattat och, enligt mig, prisvärt. Jag har hyrt in Ikeas korvförsäljare, därav alla wurstar i min rock, och jag hoppas få min första stjärna i Michelinguiden inom en snar framtid. Bokningarna väller in. Nästa vecka kommer Theresa May och J-C Juncker hit. Dock har de bokat rum i fingerande namn, så sprid ej denna information." Han gav Petter en armbåge och blinkade med ögat så tydligt att en blind hade kunnat uppfatta den.

På vägen till den sjätte kretsen behövde Aktiestinsen besöka herrarnas och medan denne uträttade sina behov passade Petter på att försöka smälta (haha) allt han hittills sett. Var han i blogghelvetet? Med Aktiestinsen som sin Vergilius? Vad innehöll dessa mediciner egentligen? Och mer viktigt; kunde han få fler?

"[...]Handen på hjärtat nu, grabben. Hur ofta de senaste åren har du inte läst inlägg likt dessa? [...]

Likt vilken pensionär som helst var blåsan snabbt tömd och innan Petter hunnit bokstavera "utdelningshistorik", vilket det stod på den skylt som hängde över porten till nästkommande anhalt, sträckte den Store fram en ny bratwurst. Du måste äta. Fattar du hur mycket kalorier du förbränner, ursäkta ordskämtet, härnere? Här! Den kommer från min privata kock."

Petter tog emot det som skulle föreställa en bratwurst och tvingade sig att le medan den sakta förstördes mellan hans tänder. "Gott", tvingade han sig att säga medan stanken av gammal surkål fick hans näsborrar att skälva.

"Som du kunde läsa på skylten huserar här de som publicerar inlägg likt 'Castellums utdelningstillväxt', eller, för den delen, Skanskas eller Latour eller vilket annat jävla storbolag som helst." Petter kunde inte låta bli att fråga om även detta. "Ja, förvisso är det inget fel med att posta inlägg likt dessa, men hur många har inte redan gjort det? Handen på hjärtat nu, grabben. Hur ofta de senaste åren, förlåt; det senaste året, har du inte läst inlägg likt dessa? För bövelen - om jag vill ha fakta likt detta går jag in på börsdata.se och sedan är saken klar. Case closed, liksom. Jag tror jag läst om Castellums och Disneys utdelningshistorik minst fyra-fem gånger detta år på ett par bloggar. Snart kan jag ta mig tusan rabbla dem utantill."

Petter stod förstummad. Han var verkligen den Store med ett stort "S". Han blev med ens påmind om att han säkert hade läst om X:s bolags utdelningshistorik ett tiotal gånger bara detta år. Och detta från flera olika bloggare. Av någon konstig anledningen tycktes Castellum vara populärt. Varför visste han, men ändå. Varför inte lite variation, såsom JM eller... Fingerprint, den kortaste utdelningshistoriken sedan Jesus vandrade på jorden?


"Kom igen, jag har inte hela dagen på mig. Om en timma skall jag möta miljöinspektionen. Något tjafs om råttor i köket, gammalt kött tillika surkål. Kommer ej ihåg detaljerna, men jag har sålt av en del av min portfölj och lagt likviderna i en fysisk sådan. Besöket från inspektionen blir nog ett snabbt sådant."

Sällskapet på två kom fram till en rulltrappa. "Som sagt; vill ej ge köpråd, men Kone." Petter nickade. Han skulle verkligen kolla upp detta finska bolag. När han var ung hade han älskat finska pinnar tillsammans med mammas rabarbersaft, så varför skulle inte grannlandet kunna konstruera rulltrappor och hissar?

"Ahh, sjunde kretsen", sa Aktiestinsen med en belåten röst. "På något sätt har jag alltid gillat siffran sju. Sju dagar, sju underverk, regnbågens sju färger, snövit och de sju dvärgarna, sju dödssynder... ja, du fattar. På något sätt har jag alltid gillat denna krets mer än övriga."

Petter stod förstummad; ovetandes om han skulle nicka, säga något eller göra något annat tecken på "konfirmation".

"Ännu en gång snackar jag goja. Seså, gå fram och beskåda den sjunde kretsen där de som postar samma inlägg igen och igen och igen, eller inlägg om samma sak men med andra ord gång på gång. Jag hade lite tid över för ett par veckor sedan och såg någon som hade postat ett flertal inlägg om att man måste se över sitt telefonabonnemang. Jag räknade till minst tre sådana inom loppet av 2 månader. Därtill finns det de som postar om hur index gått de senaste femtioelvatusen åren samt vikten av långsiktighet flera gånger om året. Vad tror de om sina läsare? Att de är lika imbecilla som hunden Ratata. Förvisso fakta som tåls att upprepas, men jag har alltid uppskattat vikten av måtta, som Churchill sade."

"[...]Som de säger på andra sidan ån: 'come on, give me a break'[...]

Petter, något kunnig inom ämnet historia, höjde blicken, vilket uppmärksammades av den Store.

"Okej, det var påhittat av mig, men du fattar. Efter att ha läst om Anna Books eller Kicki Danielssons viktminskning en gång har jag den kunskapen och känner att jag ej behöver den något mer. Detsamma gäller om långsiktighet. Okej, en eller två gånger om året kanske det tåls att upprepas, men seriöst..."

Petter, vars liv kretsat kring ord såsom "långsiktighet", "sparkvot", "matlåda" med mera kände sig först besvärad, men kom snabbt på andra tankar. Aktiestinsen hade en viktig poäng.

"Men jag har läst att psykologer ofta säger att man måste upprepa och gång på gång intala sig vissa 'sanningar'", sade han med en rätt så säker röst.

"Absolut, men kom igen - du predikar för redan frälsta. Hur ofta behöver du berätta att Jesus ömsom gjorde vin av vatten, ömsom botade spetälska? Alla kan denna historia likt berättelsen om 'Buffe' och hur han har gjort sina aktieägare till miljardärer. Som de säger på andra sidan ån: 'come on, give me a break'. Ännu en gång; alla skribenter predikar för redan frälsta. Därtill finns det ju fiffiga kategorier som 'tidigare inlägg' eller så, som nya läsare kan hitta och läsa."

Petter sög åt sig varje ord. Den Store hade talat. Och det talade var... träffande.

"Ähh, kom igen. Här kan vi ej hänga. Titta bara på dem; där står de; fastkedjade med miner mindre muntra än Pennywise. Jag blir nästan deprimerad."


Petter, som knappt hunnit ta turistfoton till sitt album vågade ej säga emot. Visst ville han besöka krets nummer åtta, men han tyckte allt gick så snabbt. Hur länge hade han varit här? Var han verkligen här, eller var det medicinen som transporterat hans sinne till denna värld? Osäker, tvivlande och rädd att vare sig säga 'bu' eller 'bä', följde han den Stores ord.

Efter ytterligare en korv... med surkål, begav de sig ned till den åttonde kretsen. Petter tittade på sin idol och undrade hur denne kunde motstå värmen i sin jedirock. Måste vara erfarenheten, tänkte han. Eller åldern. Äldre människor fryser ju twenty four seven.
Plötsligt slogs han av insikten; han skulle bli nödgad att göra om sin kalkyl. Igen. I sin ekonomiska kalkyl  hade han räknat med att ha minimal värme hemma för att maximera såväl inköp som sparkvot, men slogs just nu av att ju äldre han skulle komma att bli, desto mer skulle han frysa. "H*****e" ekade inom hans skalle.

Då de nu bara hade två kretsar kvar upplevde Petter att, i brist på ord, inredningen blev allt mer spartansk och, i sammanhanget, ortodox. Kala väggar pryddes här och var med några kedjor, skelettdelar, utklipp från Playboy och så vidare. Tillsammans skapade detta en isande känsla längs med hans ryggrad. Speciellt då utklippen var från sjuttiotalet. Tidigt sjuttiotal.

Med en neoskylt mäktig nog att utklassa valfri sådan i Las Vegas. Med röda och gula bokstäver, samtliga blinkade, kunde han läsa: "Antal följare på twitter därtill läsare på bloggen".

"Ja, som du ser huserar här de som postar inlägg där de tydligt och sakligt, samt med ett slag för bröstet så hårt att Hesa Fredrik skulle framstå som lägsta möjliga decibel, redogör för att de nu minsann uppnått 2000 följare på twitter eller snittar 3000 läsare i veckan på bloggen. Du vet; en sådan fakta som man dreglar av att läsa." Petter hade svårt att uppfatta om det var ironi, men då han såg den Stores minspel kändes intuitionen helt rätt. Visst hade han läst inlägg likt dessa flera gånger den senaste tiden och varje gång hade han såklart gläds med berörd, men samtidigt känt "... och?".


"[...]Skulle de ej nappa har jag Ratos inbokat på dagen därefter och där lär jag ej gå bet[...]

Aktiestinsen hängde sig över räcket för att se längs med det branta stupet. "Titta, där nere håller jag på att bygga ut kretsen. Vi uppnådde full kapacitet för ett par veckor sedan och någonting säger mig, speciellt efter detta år, att fler snart kommer att göra övriga sällskap. Det blir fina pengar! Nämnde jag att jag har anlitat NCC och Bonava? Bra firmor! Vill ej ge köpråd, men..."

Petter vågade sig inte på att hänga vid räcket men flyttade sig i alla fall närmare. Hettan steg och medan han skådade genom sin kamera kom helt plötsligt en bränd och halvsmält marshmallow upp.
"Inget slår helvetets marshmallows! Jag har bjudit in EQT i morgon för att diskutera min affärsidé. Skulle de ej nappa har jag Ratos inbokat på dagen därefter och där lär jag ej gå bet. Således är saken redan klar. Vill ej ge investeringsråd, men... håll koll när IPO:n annonseras; McHellows. inc. med sin ticker 'HELL'."

Petter tog emot den brända godisbiten. Även om den ej såg aptitretande ut var smaken himmelsk, eller helvetisk, för att vara mer korrekt. Vad var hemligheten? Bara den ständigt levande elden, eller var det något annat? Någon krydda eller annan ingrediens? Ännu en gång tog han fram sitt anteckningsblock och skrev: "investera i McHellows. inc.?".

"Min plan är att anlita Stefan och Karl-Johan Persson, då de tycks vara bra på att elda. Om det ej är kläder är det kapital och hittills går det ju ej klaga på deras resultat. Uppdrag granskning samt miljarders miljarder i tappat börsvärde - det kallar jag klass! De kommer passa likt Judas i helvetet, ett ordspråk jag just nu har inskickat till den Svenska Akademin i syfte att komma med i nästa SAOB och SAOL."

"[...]Vill ej ge köpråd, men[....]

Aktiestinsen var rastlös och Petter märkte att den Store var stressad. Säkert hade den Vise mycket på schemat och således ville han ej vara den som höll honom tillbaka. Kanske skulle han få möjlighet att gå på en egen sightseeing när turen väl var över?

"Till den nionde kretsen måste vi ånyo åka hiss, för trappan ned rasade i morse, då jag hade besök av Finansinspektionen. Passande skulle säkert vissa säga och framför allt John och Johan "dr. Baisse" Isaksson. Kanske var det ett tecken?"

Petter visste ej om det var en retorisk fråga, men valde ändå att nicka.

"Bara bra att skiten ramlade. Dels kan jag då klämma ut lite försäkringspengar från Protector, dels anlita NCC för mer arbete. Nämnde jag att jag ligger tung där? Vill ej ge köpråd, men... Äh, nu snackar jag för mycket igen. Kom igen, mot hissen."

Efter samma rutin likt innan; champagne, en kubansk cigarr, Leif "loket" Olsson och en Ikea-korv, kunde de skåda ut över den sista och hemskaste kretsen. Petter hade fått sig tilldelat ett par solglasögon, för ljuset här var för mäktigt för en oinvigd. Detta gällde ej den Store, som inte var mer berörd än tidigare, dvs. inget.

"Vet du vilka som hamnar här?"

Petter hade sett skylten då de steg ut, men spelade ovetandes.


"Här hamnar alla som kör med clickbaits. Usch... jag avskyr verkligen sådant och jag förstår att just den nionde och sista kretsen är till för dem. Vad är det svåra med att skriva en korrekt och passande rubrik/titel? Jag menar; inte fan skrev Astrid Lindgren, may she by the way rest in peace, 'Kappsäck till bredden full med cash och en lilla gubbe'? Nej, hon skrev 'Pippi Långstrump' som titel, om du nu ej hade koll på det, för berättelsen/boken handlade om det. Inte om den lilla detaljen om hennes kappsäck med pengar eller vita häst. Detta var ej det centrala, tack gode Gud, för vem vill läsa om en kappsäck med pengar och en vit häst som heter lilla gubben? Var är 'storyn', liksom?"

Petter hade lite svårt att följa med i resonemanget, men trodde sig ha en ändå förstå en gnutta av det sagda.

"Som sagt; akta dig för clickbaits. Det är farliga saker och har du en gång börjat så... ja, du kan utveckla ett beroende som inte ens Dr. Phil kan bota dig från."

Petter sög åt sig kunskapen från den Vise och passade på att ta upp sin kamera. Fotona planerade han att hänga vid planschen "Live free or die spending". Han skulle bli Sveriges bästa ekonomibloggare.



"Jag vill ej vara den som är den, men schemat är fullt och... ja, du vet. Locket skall läggas på brunnen, stian skall skuras å sånt."

Petter förstod. Han hade fått sig kunskaper få förunnat; nästa som en... ja, nästan som en julklapp.

De begav sig tillbaka mot hissen och när dörrarna stängdes såg Petter grävmaskiner vid horisonten och undrade vad de grävde.

"Maskinerna? Ahh, affärerna går så bra just nu så jag har tänkt att bredda verksamheten. Du vet, tillväxt liksom. Inom ett år ämnar jag öppna den tionde kretsen."

"Men... vad kan vara värre en clickbaits?!"

"Förvisso, men kom igen. Jag tror du vet och är du osäker kan du ju i alla fall Chansa..."