En julberättelse och en julhälsning

I morgon vankas julafton och jag tycks möta den i samma tillstånd som de senaste tre sådana; sjuk (varför bryta en sed/rutin på den mest rutinartade dagen i den kristna kalendern?). Det känns såklart inte roligt men är det någon dag man ska "pressa" sig på torde det väl vara denna. Maten kommer vara smaklös (ack och ve) men det kommer verkligen inte sällskapet att vara och sedan jag tog steget från "barn" till "vuxen ungdom" har detta kommit att bli det absolut viktigaste för mig (och ja, jag brukar faktiskt få en julklapp eller två, så det spelar ju såklart också en roll). 

Många familjer har nog som tradition att sitta uppe denna "uppesittarkväll" och se på Bingolotto, rimma julrim, spela spel eller dylikt. Själv har även jag denna tradition men det är en annan rolig sak som händer innan kvällningen nalkas. 

Jag har en mycket nära vän, vi kan kalla honom Oscar, som föddes med ett kognitivt handikapp. Förvisso märks detta i många vardagliga situationer då han har en kontaktperson som hjälper till med "schema", matlagning med mera,  men han kan ändå gå själv på stan, handla, ta sig för etc. Likaså har han ett jobb genom samhall samt en egen lägenhet, som han delar med sin vackra fästmö (även hon har ett kognitivt handikapp). 

Oscar och jag har gått på samma fritids och det var en ren slump att vi sågs igen för cirka sju år sedan. Då framkom för mig att han älskar tv-spel och spelar allt, ALLT, som släpps. Jag överdriver inte när jag säger att han köper 2-3 spel i veckan, byter in dem och sedan köper nya. Spel som han tycker extra mycket om ... byter han in, men köper dem sedan igen (!) då han är sugen på dem.

Jag har en rätt så arbetssam vardag; jobb, studier samt mitt bokprojekt. Många dagar är krävande och tar såväl fysiskt som psykiskt på mig. Då är det skönt att ha en dag i veckan då jag går till min vän, sätter mig ned i hans ungkarlsrum och bara njuter av att se honom spela, berätta om alla spel som han har hunnit att spela och vem som dödar vem och vem som är ond tillika god. Att tillägga är att Oscar inte kan läsa eller skriva, men ändå kan han varje spels berättelse likt han komponerat den själv!

Ibland brukar vi spela tillsammans men då jag är en sådan extremet dålig förlorare (ta aldrig fram Fia med Knuff i min närvaro) brukar det sluta med att jag lägger ifrån mig dosan och ber honom fortsätta själv, då jag har "ont i handen".

Ibland brukar vi köpa en tv-spelstidning som vi bläddrar tillsammans i och där jag får läsa texten till bilderna. Det är så kul att se hur varje ord skapar en bild i hans sinne... det är magiskt!

Det finns så mycket jag skulle berätta om denna underbara vän, men jag nöjer mig med att beskriva att han ger mig så mycket energi och glädje och just denna dag, den 23/12, brukar vi träffas för en julfika och byta julklappar med varandra. Av mig får han såväl ett par spel som ett par filmer och jag vet att han kommer bli överlycklig! Att jag är sjuk gör föga; kärlek, lust och vänskap väger alltid tyngre!

Varför berättar jag om detta? Egentligen vet jag inte, men kanske är det att jag vill förmedla vad julen är och står för hos mig; var med dem som står dig närmast, skratta, njut, var närvarande samt ge och var nöjd. Tänk inte på kostnader eller uppoffringar. Tänk inte på morgondagen eller på jobbet efter ledigheterna. Låt allt detta läggas åt sidan. När allt kommer omkring är det inte pengar och kostnader som spelar roll; det är våra närmaste och käraste. 

Från mig till er alla: En riktigt God Jul.