I rollerna:
Zalando/Inditex m.fl- Christofer Columbus
H&M - Álvaro de Mendaña de Neira
"Land! Land i sikte!"
"Det var verkligen på tiden! Jag orkar inte stanna på denna karack en minut längre. Och vinet är dessutom slut."
"Sir, ni bör nog prisa Gud för detta."
"Va?! Ja, förlåt. Självklart skall 'den allsmäktige" prisas för detta. Han har ju lett oss med ett vakande öga till detta land av rikedomar. Min insats kan absolut föringas till det minsta möjliga av det minimalaste."
"Sir, det var inte så jag menade..."
"Jag vet precis vad du menade och din ansökan som frivillig att ansvara för det våra problem med besättningens exkrementer, som tycks ha ökat sedan kocken beslöt sig för att 'experimentera' med nya ingredienser tas emot med glädje."
"Sir..."
"Seså. Tyst nu. Låt oss istället rikta såväl blick som fokus på detta land, där skatter, rikedomar, slavar, kvinnor och allt annat som kan skänka en människa glädje väntar oss."
Álvaro de Mendaña de Neira hade läst mycket om Columbus och dennes enorma framgångar. Columbus var en man som hade vågat - och lyckats. Sedan dennes upptäckt, som följdes av en kolonisation som saknade motstycke i den kända världen, hade Spanien etablerat sig som en stormakt i Sydamerika. Förvisso hade några andra, såväl små som stora, stammar fått hissa vit flagg för att de rikedomstörstande spanjorerna skulle beredas detta utrymme, men det brydde erövrarna sig mindre om. Infödingarnas gamla krigskonster, med spjut, ärtrör, pilar et cetera stod sig föga starkt när conquistadorerna, med Hernan Cortez i spetsen, gjorde slarvsylta av dem med kanoner, skjutvapen och europeiska sjukdomar.
Med denna fakta på bordet satt Álvaro de Mendaña de Neira och drömde sig bort vid sitt bord en sen kväll. Han hade hört talas om en annan spanjor, en viss Pedro Sarmiento, som hade lagt fram teorin att det fanns land väster om havet som mötte Peru (Stilla havet). Detta hade han kommit fram till genom att studera inkaindianernas myter, skrifter samt genom att diskutera med de nämnda. Genom denna forskning fick han kännedom om en inkaledare, Túpac Yupanqui (OBS! inte 2pac), som sades ha funnit land på andra sidan havet vid omkring år 1480. Vid sin hemkomst hade denne bringat med sig slavar, guld och andra rikedomar. De kristna trodde att den landplätt som Túpac hade hittat var staden Ofir, varifrån judarnas konung Salomo enligt Bibeln hade fått en väldig skatt.
Sarmiento uppmanade Perus guvernör att att skicka ut en expedition, och självklart möttes förslaget av en stor entusiasm. Efter att ha kollat hur skattkistan såg ut, såg guvenören att den var god och att han inte behövde ta några lån för denna möjlighet till expansion. Äventyret skulle kosta men tänk om det skulle lyckas! Tänk om...
Mendañas lilla flotta seglade ut från hamnstaden Callao den 19 november 1567. Distansen till det tänkta målet uppskattades till ungefär 1500 km, men spanjorerna hade ingen uppfattning om Stilla havets storlek. Först 11 000 km ut på havet, i januari 1568, fick Mendaña syn på land. Denna plätt var dock tom på allt som skulle kunna falla in under kategorin "rikedomar". Även om modet hos de flesta sjömännen började tryta fortsatte seglasten. Vad gör man inte för expansion som följs av rikedomar?
Slutligen, efter lite konstiga strapatser, nådde de dagens Salomonöarna. De blev väl emottagna av infödingar men de fick tyvärr inget av värde från dem. Inte ens ett skrovmål blev de serverade! Tre uppgifter brådskade för Mendaña; han var nödgad att snabbt finna mat. Därutöver var han lika nödgad, om än mer, att finna såväl guld som andra rikedomar. Därtill var det (ju) av yttersta vikt att omvända dessa hedningar till den sanna läran - kristendomen.
Tiden gick och det gick sisådär med alla tre punkter på Mendañas "att-göra-lista". Såväl infödingarna som mannarna började tappa sitt tålamod och en dag blev det till stridigheter. Det hela slutade med att spanjorerna fick fly då de var numerärt underlägsna. Mannarna ville återvända hem men Mendaña försökte förmå dem att stanna och leta på omkringliggande öar. För inte kunde det finnas land utan rikedomar? Visst kunde även han, likt den Columbus han ville vara, lyckas? Vad kunde gå fel? De hade säkert bara haft otur och gått i land på fel ställe. Guldet, nya landområden, ädelstenar med mera fanns där och om de bara höll ut så...
Emellertid väckte hans silkesord inte något gehör och ganska snabbt stod det klart för honom att det antingen var myteri eller lyssna på mannarna och deras önskemål. Således blev det en seglast hem utan något i såväl lastutrymmet som i magarna.
Den 11 september 1569 siktade de Peru. Nästan hälften av de ursprungliga 150 sjömännen var döda och stämningen bland de överlevande var värre än all den besvikelse alla Fingerprintshausare känner när aktien kritiseras i diverse medier. Även om de hade kommit hem tomhänta trodde såväl Mendaña som Sarmiento att det de facto fanns guld där de hade vistats och att de bara hade haft otur. De ville genast tillsätta en ny expedition och guvenören var först tillmötesgående. Emellertid kom hans tvivel att blir allt större och det kom att dröja över 30 år innan expeditionen kastade ankar. Mendañas uppgift var vid denna gång att bosätta sig på Salomonöarna och därifrån söka efter Ofir.
Dock, efter 30 års hårt leverne, där både en och en annan vinflaska tömts varpå även en och en annan hjärncell tappat fäste, sviktade Mendañas minne och det tog honom hela fem månader att hitta Salomonöarna igen. Som om inte detta var nog kom tropiska sjukdomar att bryta ut i samma sekund som den första bosättaren satte sin fot på land. Även Mendaña smittades och dog kort efter ankomsten. Stackars sate; ty, efter allt slit, allt haussande, fick han inte ens så mycket som ett skrovmål för alla sina ansträngningar i främmande länder. De resterande överlevande flydde kort därefter till Filippinerna och Salomonöarna blev aldrig något spansk koloni. Vad gällde staden Ofir och rikedomar kom de att förbli oupptäckta. Det vill säga om de någonsin hade existerat...
Just nu är det mycket prat om H&M och hur hårt pressad kursen varit. Företaget investerar multum i e-handel samt i att öppna nya butiker. Vinstjusteringarna har sänkts, köp- och säljråden är lika splittrade som en banan-split och överalt tycks folk säga att bolagets storhetstid är förbi. En fråga som diskuteras är huruvida bra nuvarande VD är. Är denne kompetent att leda detta enorma bolag? Bara för att man delar namn med före detta VD betyder inte detta per automatik att man är kunnig att förvalta detta arv. Se bara på Jan Dinkelspiel som insåg att han inte var den mest lämplige i Nordnet. eller för den delen; se även hur det gick för den stackars guvenören i denna allegori, som överlät till sin brorson att leda seglasten...
Att fråga vad någon tror om H&M och dess utveckling är som att fråga en meteorolog om det blir regn på midsommar och sedan lita på dennes ord. Det vi dock vet, dvs. faktum,är att de ökar såväl sina butiker som vinster och så länge de är skuldfria och tillväxten fortgår tenderar allt att mer sluta väl än inte så väl... eller?
Med denna fakta på bordet satt Álvaro de Mendaña de Neira och drömde sig bort vid sitt bord en sen kväll. Han hade hört talas om en annan spanjor, en viss Pedro Sarmiento, som hade lagt fram teorin att det fanns land väster om havet som mötte Peru (Stilla havet). Detta hade han kommit fram till genom att studera inkaindianernas myter, skrifter samt genom att diskutera med de nämnda. Genom denna forskning fick han kännedom om en inkaledare, Túpac Yupanqui (OBS! inte 2pac), som sades ha funnit land på andra sidan havet vid omkring år 1480. Vid sin hemkomst hade denne bringat med sig slavar, guld och andra rikedomar. De kristna trodde att den landplätt som Túpac hade hittat var staden Ofir, varifrån judarnas konung Salomo enligt Bibeln hade fått en väldig skatt.
Sarmiento uppmanade Perus guvernör att att skicka ut en expedition, och självklart möttes förslaget av en stor entusiasm. Efter att ha kollat hur skattkistan såg ut, såg guvenören att den var god och att han inte behövde ta några lån för denna möjlighet till expansion. Äventyret skulle kosta men tänk om det skulle lyckas! Tänk om...
"[...] Vad gör man inte för expansion som följs av rikedomar? [...]”
Två karacker utrustades snabbare än Finansinspektionen hinner dementera SvD:s granskning om Nordeas möjliga avsaknad på kapital och innan någon visste ordet av stod såväl Sarmiento som Mendaña på två karacker, varav den sistnämnde innehavda befälsposition. Detta då guvenören hellre valde denne då han dels var hans brorson, dels var fri från från varje konspiratorisk tanke (dålig ursäkt men något var ju guvenören tvungen att skriva).
Mendañas lilla flotta seglade ut från hamnstaden Callao den 19 november 1567. Distansen till det tänkta målet uppskattades till ungefär 1500 km, men spanjorerna hade ingen uppfattning om Stilla havets storlek. Först 11 000 km ut på havet, i januari 1568, fick Mendaña syn på land. Denna plätt var dock tom på allt som skulle kunna falla in under kategorin "rikedomar". Även om modet hos de flesta sjömännen började tryta fortsatte seglasten. Vad gör man inte för expansion som följs av rikedomar?
Slutligen, efter lite konstiga strapatser, nådde de dagens Salomonöarna. De blev väl emottagna av infödingar men de fick tyvärr inget av värde från dem. Inte ens ett skrovmål blev de serverade! Tre uppgifter brådskade för Mendaña; han var nödgad att snabbt finna mat. Därutöver var han lika nödgad, om än mer, att finna såväl guld som andra rikedomar. Därtill var det (ju) av yttersta vikt att omvända dessa hedningar till den sanna läran - kristendomen.
"[...] Emellertid väckte hans silkesord inte något gehör [...]”
Tiden gick och det gick sisådär med alla tre punkter på Mendañas "att-göra-lista". Såväl infödingarna som mannarna började tappa sitt tålamod och en dag blev det till stridigheter. Det hela slutade med att spanjorerna fick fly då de var numerärt underlägsna. Mannarna ville återvända hem men Mendaña försökte förmå dem att stanna och leta på omkringliggande öar. För inte kunde det finnas land utan rikedomar? Visst kunde även han, likt den Columbus han ville vara, lyckas? Vad kunde gå fel? De hade säkert bara haft otur och gått i land på fel ställe. Guldet, nya landområden, ädelstenar med mera fanns där och om de bara höll ut så...
Emellertid väckte hans silkesord inte något gehör och ganska snabbt stod det klart för honom att det antingen var myteri eller lyssna på mannarna och deras önskemål. Således blev det en seglast hem utan något i såväl lastutrymmet som i magarna.
Den 11 september 1569 siktade de Peru. Nästan hälften av de ursprungliga 150 sjömännen var döda och stämningen bland de överlevande var värre än all den besvikelse alla Fingerprintshausare känner när aktien kritiseras i diverse medier. Även om de hade kommit hem tomhänta trodde såväl Mendaña som Sarmiento att det de facto fanns guld där de hade vistats och att de bara hade haft otur. De ville genast tillsätta en ny expedition och guvenören var först tillmötesgående. Emellertid kom hans tvivel att blir allt större och det kom att dröja över 30 år innan expeditionen kastade ankar. Mendañas uppgift var vid denna gång att bosätta sig på Salomonöarna och därifrån söka efter Ofir.
Dock, efter 30 års hårt leverne, där både en och en annan vinflaska tömts varpå även en och en annan hjärncell tappat fäste, sviktade Mendañas minne och det tog honom hela fem månader att hitta Salomonöarna igen. Som om inte detta var nog kom tropiska sjukdomar att bryta ut i samma sekund som den första bosättaren satte sin fot på land. Även Mendaña smittades och dog kort efter ankomsten. Stackars sate; ty, efter allt slit, allt haussande, fick han inte ens så mycket som ett skrovmål för alla sina ansträngningar i främmande länder. De resterande överlevande flydde kort därefter till Filippinerna och Salomonöarna blev aldrig något spansk koloni. Vad gällde staden Ofir och rikedomar kom de att förbli oupptäckta. Det vill säga om de någonsin hade existerat...
Just nu är det mycket prat om H&M och hur hårt pressad kursen varit. Företaget investerar multum i e-handel samt i att öppna nya butiker. Vinstjusteringarna har sänkts, köp- och säljråden är lika splittrade som en banan-split och överalt tycks folk säga att bolagets storhetstid är förbi. En fråga som diskuteras är huruvida bra nuvarande VD är. Är denne kompetent att leda detta enorma bolag? Bara för att man delar namn med före detta VD betyder inte detta per automatik att man är kunnig att förvalta detta arv. Se bara på Jan Dinkelspiel som insåg att han inte var den mest lämplige i Nordnet. eller för den delen; se även hur det gick för den stackars guvenören i denna allegori, som överlät till sin brorson att leda seglasten...
Att fråga vad någon tror om H&M och dess utveckling är som att fråga en meteorolog om det blir regn på midsommar och sedan lita på dennes ord. Det vi dock vet, dvs. faktum,är att de ökar såväl sina butiker som vinster och så länge de är skuldfria och tillväxten fortgår tenderar allt att mer sluta väl än inte så väl... eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar