Frihet

Det har talats mycket om frihet bland bloggarna den senaste tiden. Fantastiska Farbror Fri och Riskminimeraren är bara axplock av dem jag åsyftar. Undertecknad har sin egen bild av vad frihet är och den är, likt envars dito, unik och bunden till mig.

Det som många bloggare tycks ha gemensamt när de diskuterar frihet är "frihet från bojor". Vad dessa bojor är upp till var och en, men det verkar råda en konsensus bland bloggosfären att bojorna är jobb och andra, av tvång nödga att acceptera, "måsten".

Jag har alltid funnit det intressant att reflektera kring stora och vida begrepp såsom frihet och har, sedan att ha läst diverse blogginlägg, låtit mig influeras att reflektera. Utöver detta har jag även botaniserat bland mina vänner, a.k.a. "filosoferna" och fann en ungtupp som påstod sig ha kommit fram till ett svar. Denne var Isaiah Berlin. som år 1958 publicerade sin essä "Två begrepp om frihet". Denna kom snabbt att bli populär och räknas idag som en av 1900-talets klassiker inom politisk teori. Förvisso är språket något torrt, men vem har inte pressat ned en dry martini då och då och insett att det kanske inte var så farligt?

Berlin gör en skillnad mellan vad han kallar för "positiv" och "negativ" frihet, varav det sistnämnda menas vår "fundamentala känsla" av frihet. Det slags frihet som är frånvaron av yttre tvång; jag är fri eftersom jag inte är kedjad vid en klippa; eftersom jag inte är inlåst i fängelse et cetera. Detta är frihet från något. Emellertid poängterar Berlin att när vi diskuterar kring frihet menar vi ofta något mer subtilt än ovan. Frihet är också en form av självbestämande, av att vara en person med hopp, föresatser och egna mål. Denna "positiva" frihet handlar om att ha kontroll över sitt eget öde. Jag är, när allt kommer omkring, inte fri bara för att portarna till min filosofigrotta är olåsta.

Problemet för Berlin är att dessa två former av frihet ofta är i konflikt. Tänk till exempel på friheten som kommer från disciplinen att lära sig spela tuba. Som nybörjare kan jag inte göra mycket mer än slita med min oförmåga. Dock, så småningom, kan jag spela med en någon slags befriad glädje. Eller tänk på det faktum att människor ofta utövar sin "positiva" frihet genom att rösta på ett speciellt parti, väl vetande att deras "negativa" frihet kommer att inskränkas om partiet kommer till makten.

"[...]Detta faktum skyms av (hobby)filosofer som letar efter en universell moral[...]"

Forskaren tillika filosofen pekar också på ett annat problem; Vem har rätt att säga vad som skall vara ett lämpligt mål med "positiv" frihet? Auktoritära eller totalitära regimer har mer ofta än sällan en rigid syn på meningen med ett mänskligt liv och inskränker därför den "negativa" friheten för att maximera sin egen idé om mänsklig lycka. Politiskt förtryck kommer ofta ur en abstrakt idé om vad som är ett gott liv följt av interventioner från makten för att göra verklighet av denna idé.

Berlins svar på detta problem är tvåfaldigt; först och främst är det viktigt att inse att de olika typer av frihet vi må önska alltid kommer att vara i konflikt, för det finns ingenting sådant som "ett mål med livet" - bara olika individers olika mål. Detta faktum skyms av (hobby)filosofer som letar efter en universell moral, men blandar ihop "rätt handlingar" med meningen med livet självt. För det andra måste vi hjälpa till att hålla liv i den fundamentala känslan av frihet som frånvaro av "översitteri och herravälde", så att vi inte upptäcker att våra ideal har förvandlats till bojor, såväl för oss själva som för andra.

"[...]Således vill jag påstå att de två vida frågorna;[...]"

Jag finner detta extremt intressant. Att frihet är något högst individuellt tror jag alla kan enas om. Därtill att det är en känsla.Dock vill jag fortsätta debatten och hävda att en människa ej kan uppleva därtill uppnå frihet om denne ej vet vad dennes mening med livet; tillvaron är. Således vill jag påstå att de två vida frågorna; "vad är frihet" och "vad är meningen med livet" är sammanlänkade.

Vi är många som letar efter frihet, men vad är syftet med denna? Vad ämnar vi göra med den? Svaret på den frågan torde vara samma som på "vad är meningen med livet". För har du total frihet kommer du att göra det du vill, och, rent logisk (haha), borde du då göra, såväl implicit som explicit, det du anser är meningen (med livet).

Jag vet ej vad som är min mening med livet och således kan jag ej påstå att jag är fri (även om jag en majoritet av dygnets vakna timmar känner mig just detta). Denna känsla kommer ej infinna sig bara för att jag blir "ekonomiskt fri", vilket jag tror kommer dröja en extremt lång tid, då jag har som mål att verkligen njuta på min resa; mitt liv. Jag är den som absolut kan tänka mig jobba längre för att då också kunna åka iväg på långa och exotiska resor (underförstått; dyra) resor utan att känna att jag måste snåla. Jag älskar mitt jobb och har svårt att se mig sluta jobba. Detta kan absolut komma att ändras, men just nu är min känsla likt denna. Att kunna leva på utdelningar är absolut en önskan och kanske kommer den bli uppfylld, men jag tänker inte "snåla" mig fram till en eventuell målgång.

"[...]Är vi inte alla fångar, på ett eller annat sätt?[...]"

Följaktigen; jag är ej fri utifrån de kriterier som efterfrågar tillräckliga likvida medel att försörja mitt leverne utfira min önskan och frågan är om jag någonsin kommer att vara det? Är vi inte alla fångar, på ett eller annat sätt? I våra tankar, i samhället, på landmassan et cetera. Haven är förvisso stora men även de har gränser! Å andra sidan; vi vet gränserna och vet således att vi inom dessa är fria - dock är detta inte total frihet(?). Utifrån detta synsätt framkommer ett annat begrepp - acceptans. Att acceptera och förhålla sig är ett måste för att ha en frihet. Eller är det bristen på acceptans som ger frihet?

En paradoxal tanke som slår mig i detta ändlösa filosoferande är den som Albert Camus lade fram; "Livet levs så mycket bättre om det inte har en mening". Då er tid är dyrbar och mina fingrar vill återgå till annat, såsom Marius, skall jag försöka att kortfattat redogöra för denna:

--> Eftersom vi är medvetna känner vi att livet är meningsfullt
--> Men vi vet att universum som helhet inte har någon mening(?)
--> Våra liv är en motsägelse
--> För att leva ett bra liv måste vi komma förbi denna motsägelse
--> Det kan vi göra genom att helt och hållet erkänna varats meningslöshet
--> Livet levs bättre om det inte har någon mening.

Är jag beredd att stämma in i detta? Njae, men jag kan ej heller påstå att jag är helt avig. Det finns viktiga poänger i Camus existentiella tankesätt och de bör tas på största allvar.

Som jag ovan kommit fram till är frihet en känsla. Därtill är begreppet högst individuellt. Ytterligare kan frihet delas in i flera "genrer/klasser", vilket på ett sätt kan göra det ofruktbart att diskutera denna fråga:

Metafysisk frihet
Epistemologisk frihet
Samhällelig frihet
Fysisk frihet
Psykisk frihet

Att kunna känna en frihet i alla dessa kategorier på en och samma gång tror jag är omöjligt och att eftersträva detta kommer enbart leda till motgång. Ju mer jag reflekterar kring denna fråga under mitt författande av denna text, desto mer känner jag att människan ej är skapt att tänka i dessa banor - vi blir, för att återigen anspela på Camus - främlingar - för våra tankar. Frågan är om jag (vi?) inte gör det svårare än vad det är? Kanske är livet att pressa sig lite ett par dagar i veckan, cykla hem, mötas av en familj som man älskar och som älskar en tillbaka, laga en god middag och sedan umgås? Ju mer jag tänker, desto starkare blir känslan av att när jag har befunnit mig i situationer likt dessa har jag ej reflekterat kring huruvida allt är ställt; hur världen, livet, meningen, är beskaffat. Jag har bara "varit" - jag har varit "fri". Är inte detta "varande" meningen (med livet)? När allt är och inga andra tankar förekommer. Man stannar inte ens upp och tänker: "Vad skönt/underbart det just nu är", utan man bara är. Det är frihet och det underbara är att det ej krävs XXX i utdelning för att nå det. Allt som behövs är att veta vad man vill, önskar och sedan leva efter detta.

Frihet är en mycket intressant därtill diffus tanke. För att kunna uppnå denna måste man veta vad man vill uppnå, hur man skall göra det och vad/hur man skall göra när den väl är uppnådd. En risk, baserad på mina, på måndag, 31 år på denna jord, är att människan är ett däggdjur som aldrig kan bli nöjt. Oavsett situation kan vi aldrig finna oss nöjda; mer vill ha mer. Du tänkte att du skulle bli nöjd, dvs. fri från dina vill-ha-begär, med en Iphone 7. Ett par dagar efter att du använt den kommer nästa tanke... Detta samspelar med b.la. John Locke och John Stuart Mill, som menar att frihet är avsaknad av tvång och förbud. Frihet är en känsla och likt alla känslor kommer och går, gör även denna detta. Dock kan man skapa förutsättningar för att kunna maximera de tillfällen då denna infinner sig; vet jag att jag mer ofta än sällan är lycklig och känner en frihet när jag får vara ledig från löneslavande? ja, då borde jag nog försöka att maximera dessa tillfällen. Känner jag frihet när jag umgås med min familj? Ja, då är det just denna upplevelse du skall se till att kunna rent kvantitetsmässigt.

Med det sagt; känn dig fri att reflektera kring detta och känner du att du vill skriva en rad eller två är du även fri att göra det.