An inconvenient future?

För mig har miljön alltid varit en viktig fråga. Jag strävar efter att källsortera, cykla eller gå därtill undvika bil e.d. om det inte behövs. Att tillägga är att jag ej äger någon bil. Att hävda att detta enkom beror på min vilja att bevara miljön vore inte en sanning med modifikation, utan en ren och skär lögn; ty jag bor i en stad där det är gång- eller cykelavstånd till "allt". Det är lite som när man ringer en pizzeria och alltid, oavsett om det är en måndag eller på nyårsdagen, möts av "Du är välkommen omn10 minuter". Samma är det i Motala; vart du än ska är det just "10 minuter". 

Nåväl, tillbaka till miljön. Bloggosfären är förgyllda med flera bra bloggar och av dessa finns det ett par, bland annat Framtidsinvesteringen, Gustav och Phantas, som fokuserar på exotiska marknader, såsom Afrika, Indonesien et cetera. Att läsa dessa skribenters inlägg är sällan (läs: aldrig) inget annat än givande och visst blir jag intresserad av de bolag som diskuteras. Dock håller jag mig inom de ramar som min KF sätter. Visst önskar jag ha tillgång till marknader såsom Indien, Kina och även Afrika. Dock vill jag ej handla i en depå.

Indien spås bli en mycket stor marknad i takt med att landets ekonomi och industrialisering utvecklas. Efter detta spås detsamma gälla Afrika. Vad jag har reflekterat kring är hur framtiden egentligen ser ut för dessa två länder, men även andra som ligger kring ekvatorn och de varmare breddgraderna. 

Dagens forskning berättar om att emigration på grund av klimatflyktingar kommer att öka successivt i samma takt som den globala uppvärmingen. Folk i Afrika och Indien kommer nödgas flytta från sina hem och jobb på grund av en allt mer växande värme därtill ökade naturkatastrofer, såsom tsunamis och orkaner. 

FN:s migrationsorgan, IMO, spår att det år 2050 kommer att finnas 200 miljoner miljöflyktingar. Idag består denna siffra av cirka 20 miljoner. De 200 potentiella flyktingar som kan komma att forcera sig in i andra länder kan sättas i en annan relation, nämligen att det år 2017 kom ca 140 000 klimatflyktingar till Europa (SR.se). Således inte ens en fis i rymden, utan mer som intet i månget. Och nej, detta är inga "fake news", även om jag skulle önska det. Att mänskligheten har en imbecill tillika förståndshandikappad person som ledare för en av världens starkaste supermakter, där viljan och engagemanget för att motverka miljökriser är lika liten som prinsessans på ärtens legendariska ärta, gör att risken för att de profetior som nu spås kan komma att infrias och/eller till och med bli än värre, vilket undertecknad tror. 

Bolag som är verksamma och har produktion i de utsatta länderna kommer att drabbas, bland annat genom tappad arbetskraft på grund av klimatflyktingar, medan andra kommer att sko sig på detta; den enes död, den andras bröd. Hur skall man som investerare tänka kring detta? Denna fråga gäller ej enbart bara de platser i världen som rankas som extra utsatta, utan även här i Europa och Sverige. Vilka bolag/marknadssegment kan tänkas dra nytta tillika lida av ökad grad av klimatflyktingar och miljöns utveckling, givet att den fortsätter i samma negativa trend? Anno 2050 är inte långt borta och tiden går fort. Det känns som att det var igår som jag fick ett NES 8-bit, men faktum är att det är mer än tjugo år sedan...

Tillägg: om du ej har sett Al Gores två filmer, An Inconvenient Truth samt An Inconvenient Sequel, därtill DiCaprios Before The Flood, är de varma rekommendationer (hoppas nu ej att FI bötfäller mig för detta...)