onsdag 11 juli 2018

Mindset & VD-sjukan

Ytterligare en gång blev inlägget långt, men som jag tidigare har skrivit kan du, läsaren, dela upp din läsning alternativt acceptera att det inte finns några genvägar till kunskap, insikter och reflektioner. Ibland kan det räcka med en rubrik och, eventuellt, en ingress, men detta är enbart vid ett fåtalet tillfällen.

En av de främsta psykologiforskarna när det kommer till psykologi i allmänhet, men personlighets-, social- och utvecklingspsykologi i synnerhet är professor Carol S. Dweck. Hon har varit professor vid Columbiauniversitetet, men är nu professor  i psykologi vid Stanforduniversitetet. Som om detta ej vore nog är nämnda även medlem i American Academy of Arts and Science. Undertecknad är inte ett dugg avundsjuk, då denne, under dessa semestertider, har utsätt sig till områdets "Ove", vilket inte är en roll att negligera...

I Dwecks alster, Mindset - Du blir vad du tänker, går professorn igenom hur ditt mindset påverkar hur du för dig i olika situationer. Jag har tidigare läst många böcker inom nämnda genre i allmänhet, men populär- och utvecklingspsykologi i synnerhet, men detta till trots gav denna bok lite nya perspektiv. Ofta kan jag känna att mycket av det som står i alster likt dessa är att det är "same same, but not different". Emellertid finns det, ofta skall tilläggas, vissa små, ändock nyttiga, guldkorn att finna i de flesta.


När jag läste denna kom jag vid ett par tillfällen att komma på mig själv med att dra paralleller till flera av börsens framträdande personer, såsom Karl Johan Persson, VD på H&M (för den som nu inte hade vetskap om detta...), vilket implicit återkommer genom nedan text.

Dweck lyfter fram att det finns två olika sorters mindset; det statiska och det dynamiska.Människor som har ett statiskt mindset är människor som tror att egenskaper tillika förmågor är huggna i sten. De drivs av ett starkt behov att visa vad de går för, om och om igen. De går med övertygelsen att de enbart har en viss mängd intelligens, en viss personlighet, en viss moraluppfattning et cetera och att det då är bäst att visa upp rejäla doser av detta då tillfälle ges. Att visa sig något mindre bra för en specifik uppgift eller i en specifik situation duger inte, för det är att vara svag och att utsättas för svårigheter som de upplever att de ej kan bemästra på en gång är ekvivalent med nederlag och skam. För personer likt dessa handlar "Livet" om att visa att de kan, istället för att lära/att bli/att utvecklas. Kan jag inte visa att jag är bäst, eller bland de främsta, finns ingen idé att jag ens försöker. Det som är fascinerande med denna tanke är att underförstått, och i det omedvetna, har hjärnan ett mindset; en tro att den ej kan utvecklas och att allt är, mer eller mindre, redan bestämt. Evolutionsteorin, vad är det?

Ett exempel som kan lyftas fram är Eros, som idag har fått tillbaka sitt halvterminsprov. Betyget är strax över godkänt och detta gör att Eros blir besviken. Inte nog med detta upptäcker han, då han går tillbaka, med tunga steg, till sin bil och där upptäcker att han har fått en p-bot. I sin frustration ringer han sin vän för att dela med sig av sin dag och dessa händelser, men upplever sig något avspisad av vännens svar.

En person som har ett statiskt mindset skulle vid detta tillfälle tänka: "jag är fullständigt misslyckad", "Jag är en looser", "Någon däruppe gillar inte mig", "livet är orättvist och det lönar sig inte att anstränga sig", "jag är den mest otursförföljda människan i hela världen" et cetera.


Personer med ett dynamiskt mindset är, föga förvånande, av raka motsatsen. Dessa går med övertygelsen att hinder, utmaningar, prövningar, svårigheter med mera är sådant som gör att de utvecklas och blir smartare och bättre. Misslyckande existerar inte, utan när de ej lyckas ser de detta som en lärdom och att en orsak till att de inte lyckas kan bero på att de inte anstränger sig tillräckligt eller ännu inte riktgt förstår, ännu. Just detta "ännu" är något som jag ofta poängterar för mina elever, vilka jag alltid försöker hjälpa att se/förstå att skolan handlar om att lära för livet, inte att lära för provets skull, eller gud förbjude; lärarens skull. Jag är noga med att säga att "ja, det är svårt att skriva en uppsats och du kan inte allt, ännu (underförstått; men du kommer att lära dig; att utvecklas; att bli bättre, kunnigare och smartare). Detta försöker jag berätta och visa via såväl ord som sätt; jag är noga med att säga att jag ej kan allt och att jag alltid lär mig; alltid utvecklas och detsamma gäller för dem. Anledningen till att jag, och de, gör detta är att det finns en "hunger" och ett mindset som inte ser misslyckanden, utan möjligheter.

De med dynamiskt mindset lever enligt devisen "Att bli är bättre än att vara". Just denna mening är, när den ges tid att reflekteras över, mycket träffande. Att bli betyder att du alltid är på väg mot något; alltid vill något; alltid vill utvecklas. Förvisso är det skönt och härligt att vara bäst; att vara något. I alla fall för en kort stund, men på dag 311 är det inte lika roligt, anser jag.

"[...]De ser sig inte som värdelösa[...]"

Hur skulle en person med ett dynamiskt minset ha förhållit sig till ovan exempel med Eros? De skulle ha tänkt tankar såsom "jag måste planera mina studier bättre och studera mer", "jag måste bli mer noggrann att titta var, när och hur jag kan parkera", "min vän har säkert en dålig dag, vilket är anledningen till att jag just nu känner mig avspisad" et cetera. Som framgår försöker de att finna lösningar; de vill lösa en situation/ett problem och de reflekterar kring hur de kan göra. De ser sig inte som värdelösa och, för alltid, dömda till att skrattas åt.

Som framkommer är de som har ett statiskt mindset aviga till utmaningar som de direkt inte kan bemästra, som om alla föddes till proffs, medan de med dynamiskt mindset ser utmaningar som ett tillfälle att utvecklas, lära sig mer och sedan kunna avancera ännu mer. Den positiva spiralen kan ej vara tydligare!

Det statiska och dynamiska kan ses i olika tillfällen, sfärer och vid olika situationer. Ett exempel är när dessa får tillbaka feedback eller ett betyg på ett prov. De med statiskt mindset är enbart intresserade av själva betyget och poängen. När de istället får information och feedback på hur de kan utvecklas och göra uppgifter likt de på provet ännu bättre, tar de ej åt sig (mycket), för de går, på ett omedvetet plan, med en övertygelse om att de flesta förmågor/egenskaper är, från början av livet, redan är satta (vilket är en konsekvens av att de undviker att konfrontera sig med utmaningar). Föga förvånande, igen, råder motsatsen gällande de med dynamiskt mindset.

"[...]men som snabbt slagits ned likt Foreman i "Rumble in the jungle"[...]"

Jag tror att det finns flera småsparare som har givit sig an börsen med ett stort sug; en stor vilja att tjänas pengar, men som snabbt slagits ned likt Foreman i "Rumble in the jungle". Detta hör nog till vanligheterna, men det som sedan skiljer är att det finns de som ger upp, för de lyckades ju inte (likt de skulle ha varit proffs på förhand; som om allt skulle vara "medfött" och redan satt i deras gener/gem) och de som ser motgången (observera; inte "misslyckandet") som ett sätt att lära; "Hur kan jag göra annorlunda?", "Vad var det som gjorde att jag fick detta resultat?" et cetera. Ännu en gång framkommer; "Att bli, eller att vara." och hur det sistnämnda är ett destruktivt mindset.

"Nej, jag har inte misslyckats. Jag har kommit på 2000 sätt att inte göra en glödlampa" (T. Edison)

Det dynamiska och statiska mindsetet kan ses bland chefer. Dweck kallar detta för "VD-sjukan" och lägger fram flera exempel, varav ett är Lee Iacocoa, som var VD för Chrysler Motors. Efter sina första framgångar som chef på bolaget anser Dweck att Iacoccoa liknade hennes fyraåring med ett statiskt mindset. Han tog hela tiden fram samma bilmodeller med enbart ytliga förändringar. Tyvärr var det modeller som ingen ville ha. Samtidigt hade japanska tillverkare börjat att tänka om helt när det gällde hur bilar skall se ut och vilka egenskaper de skulle ha. Vi vet alla hur det blev, ty det dröjde ej länge innan japanska bilar tog marknaden med storm.

Chefer ställs alltid inför sådana val; skall de genast ta itu med sina brister; sina tillkortakommanden, eller skall de skapa en värld där de inte har några sådana? Iocaccoa valde det senare. Han omgav sig med ja-sägare, gjorde sig av med kritikerna och tappade snabbt greppet om vart marknaden var på väg. Iocaccoa hade, som framkommer, svårt att möta utmaningar, så istället valde han att sopa dem under mattan. Är detta något som kan kopplas till Karl Johan Persson? Kanske, men jag har, i takt med tiden, allt mer kommit att bli mer avig till denna tolkning, vilket framkommer i den fortsatta texten.

Chefer står även inför ett annat dilemma; de kan välja kortsiktiga strategier som ökar bolagets aktiekapital och får dem att se ut som hjältar. Eller så kan de arbeta för långsiktiga förbättringar - riskera missnöje från Wall Street, då de lägger grunden för bolagets hälsa och tillväxt på lång sikt.

Två exempel på ovan finns att se. Albert Dunlap, som själv har sagt att han har ett statiskt mindset(!), som rekryterades 1996 för att göra bolaget Sunbeam lönsamt. Han valde kortsiktsstrategin att framstå som hjälte på Wall Street. Aktien sköt i höjden, men i det långa loppet kom bolaget att gå omkull, då det anno 2001 ansökte om konkurs. Men, hej, han fick ju i alla fall vara "hjälte" ett tag...!

Jag har ej läst denna bok, men frågan är om det inte är en skönmålning med ett stort "S", då, förvisso från Wikipedia tagen, fakta säger att det inte är rent mjöl som han tycks använda då han arbetar.

Motsatsen finns hos Lou Gerstner. Denne kallades in för att lösa IBM:s stora kris 1993, då aktien stod i ca 11 $, för att vända utvecklingen i bolaget. Han satte igång med den enorma uppgiften genom att se över IBM:s struktur, kultur och policyer. Under denna tid stod aktien stilla samt sjönk något, ändock ej nämnvärt. Samtidigt var Wall Streets kommentarer mycket spydiga och ni kan ju gissa att det inte fanns så många "köprrekommendationer". Faktum är att Gerstner kallades för en flopp! En dålig chef som inte förstod problemen; inte förstod hur att lösa och istället gick omkring och bara "lallade runt". Några år senare var dock IBM åter ledande inom sitt område och innan Gerstner avgick år 2001 stod aktien i över 122 $,


Se gärna videon om Gerstner nedan; om hans idé och mindset.



Inlägget har redan nått ett par spaltmeter för mycket, men jag tror, och hoppas, att texten har varit berikande och att kopplingar till flera bolag i allmänhet, men kanske H&M i synnerhet, framkommer. Har K-J Persson att statiskt eller dynamiskt mindset? Jag är verkligen kluven. Jag har tidigare varit mycket avig till honom, men efter att ha läst mer börjar detta att ändras.
Sedan finns även vinster i denna text att reflektera över kring sig själv och sina närmaste - är jag en person som vill bli, eller en som är? Vilket är bäst och varför?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar