När jag var yngre var aldrig JRGP den spelgenre som jag lockades till när såväl NES som SNES användes lika flitigt som förekomsten av antisemitism inom Vänsterpartiet. Medan många talade högt och gott om spel såsom Final Fantasy, var det aldrig något som mina vänner och jag lade tid på. Istället var det Zelda, Super Mario, Mario Kart, Ice climber, Turtles, Ducktales, Street Fighter, Metroid med flera som hamnade i förrummet.
Emellertid har jag med åren kommit att uppskatta JRPG-genren, om än att jag är långt ifrån någon storspelare. Mer ofta än sällan blir det att jag köper, alternativt lånar via biblioteket, ett spel och spelar det i allt från ett fåtal till ett tiotal timmar. Om jag verkligen fastnar för ett spel brukar jag spela igenom det, men ofta kommer andra intressen, såsom böcker, brädspel, skrivande och investeringar före. Framför allt böcker är det som ges mest tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar