fredag 11 september 2015

Exponentiell tillväxt - sanning eller lögn?

"It´s money thats matters
Now you know that it´s true
It's money that matters
Whatever you do" 
(It's money that matters, R. Newman)

Som utdelnings- och värdeinvesterare går ofta mina tankar att X bolag bör existera tillika befinna sig på/vid Y om Z antal år. Således räknar jag med att de kommer fortsätta växa under en längre tid. Dock, i takt med att jorden blir mindre och mindre, resurserna krymper, befolkningen ökar etc. har frågan om en ”evig tillväxts” vara eller icke vara växt hos mig. Denna tanke har vuxit sig lite extra starkare nu när Kina börjat röra runt i den ekonomiska grytan och visar på en nedtrappning av sin nämnda. Således har mina tankar under en längre tid kretsat kring om den ekonomiska tillväxten fortsätta för evigt? Kan allt fortsätta att växa i en oändlighet?

I mina funderingar kom jag att se samt läsa mycket, bland annat detta. Något jag kom att fastna extra för är detta inlägg av Tom Murphy, som skriver om ett möte mellan en ekonom och en fysiker. Har du ej läst detta rekommenderar jag det starkt! 

Internet verkar vara fullt av fysiker som förklarar att ekonomer är lika ”clueless” om detta ämne likt varför Hamrén fortfarande är kvar som förbundskapten. Det essentiella problemet med en evig tillväxt är att exponentiell tillväxt så småningom kommer att ta oss till omöjliga platser. Och med ”så småningom” menar nämnda fysiker tidigare än vi förväntar oss.

För att klargöra vad som menas med ”exponentiell tillväxt” kan vi rådfråga nationalencyklopedin, som skriver: ”Exponentiell tillväxt, tillväxt när mängden individer, celler, kapital etc. oavbrutet ökar med en konstant faktor, F, under en bestämd tid, t.”

Det klassiska metaforiska exemplet på nämnda är riset på schackbrädet. Enligt en gammal historia erbjuds en bonde en belöning av den kinesiske kejsaren. Bonden efterfrågar en blygsamt klingande betalning, nämligen ett riskorn på första kvadraten på schackbrädet, två på den andra, fyra på tredje, dvs. en fördubbling varje gång. Men detta är faktiskt en enorm mängd - många gånger den årliga risproduktionen på hela planeten! Vi kan gissa att bonden inte behövde gå hungrig efter denna belöning...

I ovan nämnda exempel var tillväxten 100 % per kvadrat; men 10 procent, 1 procent eller till och med 0,0001 procent är alla, i detta fall, exempel på en exceptionell tillväxt. Slutligen leder denna till stora problem, eftersom varje liten bit av tillväxten kommer att multipliceras med ny tillväxt i framtiden. Som Albert Einstein, ännu en fysiker, ökänt sägs ha förklarat: "den starkaste kraften i universum är ränta-på-ränta-effekten."


"Compound interest is the eight wonder of the world. He who understands it, earns it ... he who doesn't ... pays it." (Albert Einstein)




Innebörden för ekonomisk tillväxt verkar självklar. Vår ekonomi växer med några procent per år. Det har inte lett till många oöverstigliga problem, hittills. Dock är tillväxt på några procent per år exponentiell tillväxt och risken finns att vi kan nå den sista schackrutan och försätta oss själva i en schackmatt som skulle få Bobby Fischers ökända vinst mot Boris Spasskij att framstå som medelmåttig.

Ekonomer förstår detta mycket väl. Thomas Malthus (1766 – 1834), erkänd ekonom som ägnade sin forskning om detta fenomen, var orolig för exponentiell befolkningstillväxt och hans matematik var obestridlig. Lyckligtvis, ändock kortsiktigt, har den teknologiska utvecklingen varit snabbare än den befolkningsmässiga. Förvisso har befolkningstillväxten på senare tid mattats kraftigt men den kvarstår!

Du kan mycket väl tänka, att även om befolkningstillväxten stannar, kommer tillväxten i ekonomin - BNP - att fortsätta och med det strida mot riset-på-schackbrädeproblemet. Dock tror jag att detta visar ett stort på ett stort gap beträffande logiken i exponentiella domedagsprofetiorna. Dessa tittar på exponentiell tillväxt i fysiska processer, som t.ex. saker som värme, kyla, belysning och rörelse. Detta är förståeligt, eftersom de är, när allt kommer omkring, fysiker. Tom Murphys blogginlägg är särskilt uppseendeväckande på denna punkt. Han påpekar att om vår energiförbrukning växer 2,3 procent per år mindre än tidigare historiska kurser, men mer än tillräckligt för att öka energiförbrukningen tiofalt varje århundrade, kommer hela planeten att nå en kokpunkt på bara fyra århundraden. Det är inte växthuseffektens vara eller icke vara; det är irrelevant för professor Murphys synpunkt om energin kommer från fossila bränslen, solenergi eller magiskt pulver. Detta handlar helt enkelt om spillvärme som, oundvikligen, avges när vi använder energi för att utföra nyttigt arbete. Och det är ganska svårt att argumentera med termodynamikens lagar. Beräkningen låter chockerande men det är bara riset på schackbrädet på nytt.

Här är det logiska utfallet: energitillväxt är inte detsamma som en ekonomisk dito. BNP mäter bara vad folk är villiga att betala för en fysisk resurs som inte nödvändigtvis är kopplad till användningen av energi, eller någon annan fysisk resurs. Visserligen ligger det en stor sanning i att, sedan den industriella revolutionen, har de båda tillväxterna gått hand i hand, likt Britney Spears och Justin Timberlake gjorde till en början. Dock finns det ingen logisk orsak till varför denna tendens måste fortsätta. I själva verket verkar det redan ha slutat och såväl Britney som Justin kör nu solo.

Intressant fakta som publicerats visar att tillväxtenergin per person i USA har minskat under det senaste seklet. Den är inte bara mindre än 2,3 procent, den är nämligen mindre än noll! Detsamma gäller för andra utvecklade ekonomier såsom Tyskland, Japan och Storbritannien. Nu beror detta delvis på utflyttning/fördelning till och mot Kina. Dock verkar inte denna effekt i tillräckligt stor utsträckning för att förklara vad som händer. Således handlar det också om förändringarna av det som köps och säljs i en modern ekonomi.

Som ett exempel kan vi ta New York City. Det har ofta varit och är fortfarande en höginkomstplats. Därtill har staden, under mer än ett sekel, varit en plats för kreativitet: förlagsverksamheter, musik, mode, konst, finans, programvara - you name it. Dock är, och detta är smått fascinerande, energiförbrukningen per person i New York City lägre än i USA som helhet. Faktiskt är den lägre än genomsnittet i någon av de amerikanska staterna. Således, även om det tycks råda hög ekonomisk tillväxt i ”the big apple”, tycks det ej korrelera med en ökad energitillväxt.

Det är lätt att förstå varför exponentiell ekonomisk tillväxt inte är detsamma som exponentiella energitillväxt. Om jag är orolig för pengar kan jag stänga av min värme och bära en kappa och hatt inomhus; lite extra pengar kommer innebära jag tar av hatten och pälsen  och använder lite mer energi. Dock betyder inte detta att om jag vinner på lotto så kommer jag att fira genom att koka mig levande!

Jag håller fullständigt med de miljöaktivister som oroar sig för att vi inte kan fortsätta att konsumera mer och mer vatten, spy ut mer och mer koldioxid och bränna mer och mer kol. Problemet kommer när vi sedan hoppar till slutsatsen att ekonomin i sig inte kan fortsätta växa. För mig är det ett annat, förvisso inte helt väsensskilt, problem.

Vad anser du om en obegränsad ekonomisk tillväxt? Korrelerar den med energitillväxt? Kommer världens ekonomier att för alltid växa eller kommer vi nå den sista schackrutan? 

Jag vill avsluta med ovan nämnda Murphy och dennes epilog på hans blogginlägg:

"The conversation recreated here did challenge my own understanding as well. I spent the rest of the evening pondering the question: “Under a model in which GDP [översättning: "BNP] is fixed—under conditions of stable energy, stable population, steady-state economy: if we accumulate knowledge, improve the quality of life, and thus create an unambiguously more desirable world within which to live, doesn’t this constitute a form of economic growth?” 






4 kommentarer:

  1. Angående Malthus så gällde hans modell för BNP och befolkningstillväxt helt fram tills han dog, ungefär då slutade den att gälla - vilken timing. Hans modell är intressant och säger mer eller mindre att på lång sikt kan BNP/capita inte växa i en ekonomi, något som marknadsekonomin motbevisat med bravur. Historiskt stämde det i princip, till exempel hade Nederländerna en årlig tillväxt på 0.2 % genom hela 1600-talet: http://www.princeton.edu/~pswpc/pdfs/saller/060809.pdf

    Visserligen fanns det ljusglimtar; romarriket åstadkom en del tillväxt upp till en viss gräns och detsamma hände i Kina, men aggregerat sett över millennium så var tillväxten väldigt begränsad.

    http://www.forbes.com/sites/larahoffmans/2011/10/31/7-billion-reasons-malthus-was-wrong/


    Intressant tema! För övrigt behöver BNP-tillväxt som du säger inte nödvändigtvis betyda ökad förbrukning av naturresurser, men som det ser ut idag gör det det i hög grad. Produktivitetstillväxt är en kraftig drivare av ekonomisk tillväxt i mogna västekonomier idag, problemet där är ju att den indirekt driver ökad konsumtion även om den i sig själva inte innebär ökad resurskonsumtion.

    Det sista citatet visar på en brist på förståelse för BNP-mätningen, just kunskap (utbildning etc vilket representeras som humankapital) är en av drivarna av BNP-tillväxt vilket också visas i lite mer avancerade varianter av solow-modellen, bland annat.

    Förresten är länkarna till höger svåra att se eftersom färgen är så lik bakgrunden, kanske något att tänka på :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ojojoj, finbesök från Värdepapprets nya (och duktiga) skribent Finansnovis. Vad roligt att du hittat hit!

      Du tar fram viktiga poäng och jag är i stort benägen att hålla med dig. Jag tror att en tillväxt alltid kommer finnas då de system vi byggt upp kräver såväl ekonomisk som energitillväxt. Frågan är bara om det är det nya tjänsts-, kunskaps-, och tekniksamhället som kommer stå för utvecklingen och drivkraften eller om något annat etablerar sig.

      Sedan finns det en annan aspekt, vilken Forbes bl.a. skriver om, vilken är att trots den ekonomiska utvecklingen är människor inte ”lyckligare” och världens regeringar fortsätter kämpa med fattigdom, arbetslöshet och ekonomiska ojämlikheter.

      http://www.forbes.com/sites/learnvest/2013/02/15/why-i-think-the-economy-cant-grow-forever/

      På tal om ekonomiska ojämlikheter, har du sett "Inequality for all” från 2013?
      Om inte rekommenderar jag den och sedan att du läser/ser detta:

      https://www.youtube.com/watch?v=iIhOXCgSunc

      https://www.ted.com/talks/nick_hanauer_beware_fellow_plutocrats_the_pitchforks_are_coming

      http://www.forbes.com/sites/timworstall/2012/05/19/the-ignorance-of-nick-hanauers-ted-speech/

      Ännu en gång: tack att du tittade in och tack för tipset om mina länkar och dess färgproblem.

      /Sofokles-

      Radera
    2. Tack så mycket för smickret ;) Jag brukar läsa dina inlägg men kommenterar sällan bloggar nuförtiden, det finns så många. Denna gången lockades jag dock!

      Så är det till en viss grad, men för mig är den diskussionen mer filosofisk än något annat. Om man ser på länder som Kenya (där BNP/capita är ungefär 34 % över nivån som existerade i romarriket) så inser man fort att ekonomisk tillväxt och ett bättre liv (kalla det lyckligare eller vad man vill) går hand i hand. Man ser också i statistiken att sådant som mäts i "development index" och liknande mätningar av social utveckling nästan utan undantag har stark korrelation med BNP.

      Men å andra sidan blir korrelationen mellan ett bättre liv och BNP antagligen svagare och svårare att motivera när vi når höga nivåer på BNP/capita, och för de flesta i väst är diskussionen mycket mer relevant.

      Ja, jag har sett den videon men det var något år sedan, kanske får fräscha upp minnet. Läste den där Forbes artikeln och visst överdriver Lanauer, men jag tycker ändå att han gör ett par bra poänger. För övrigt vet jag inte riktigt om jag tror på artikelförfattarens argument om att de flesta länder inte har bolagsskatt och skatt på utdelning/kapitalinkomst, utan bara har en av de två - men jag kanske har fel.

      En annan tanke är ju att produktivitets- och humankapitalsdriven tillväxt i framtiden kanske behöver tas ut i mer fritid istället för ökad konsumtion. Om konsumtionen dessutom blir smartare så tror jag att vi kan ha ekonomisk tillväxt utan dåligt samvete :)

      Radera
    3. Kan enbart hålla med dig i ditt sista stycke! Kanske är det dit politiker borde försöka styra skutan "Jorden"?

      Dock, en "smartare" konsumtion blir svår att nå när människor, som har problem att hålla i sina pengar och är mer lättpåverkade av sina (för 200-talets primära) instinkter luras av lättillgänglig reklam för produkter de inte behöver!

      Första steget för att nå en smartare konsumtion borde vara att införa mer privatekonomi på våra skolor. Få alla att tidigt inse att det där lilla sms-lånet kan bli en dyr historia och även inse att man inte måste ha det senaste "bara för att". I de flesta fallen anser jag att funktion och nytta ska vara grunden för alla inköp. Visst ska man få unna sig saker, god mat/vin etc. då och då, men man måste vara tillräckligt skärpt att se om ens debet/kredit håller. Den dagen då program som "Lyxfällan" försvinner har vi kommit långt!

      /Sofokles-

      Radera