fredag 13 maj 2016

Yes man(kind)

”Vi är styrda, våra medvetanden präglade, vår smak utformad, våra idéer suggererade till stor del av män som vi aldrig har hört talas om” - Edward Bernays.

Bernays, som för övrigt var Freuds systerson, lade grunden till den moderna marknadsföringen i mellankrigstidens USA med hjälp av sin tids modevetenskaper, sociologi och psykologi. Han var verksam så länge i branschen att han hann med att göra kampanjer för såväl för att få fler kvinnor att röka i slutet av 20-talet som hälsomedvetna antirökkampanjer på 60-talet(!). Således var han likt valfri politiker i valfritt land.

Alla vi som dagligen vistas på börsen och läser diverse olika medier, såsom Dagens Industri, forum, tidningar, bloggar mm. vet hur det dels är lätt att bli påverkade av andra, dels vikten av att inte bli det. Jag har alltid hävdat att människan är smart, men att människor är dumma. Om detta vittnar all den hemska historik som människoväsendet har; rasismen, Nürnberg, nationalismtänkandet under 1800-talet, vänstervågen på 60- och 70-talen, TV3:s reklam för Svenska Hollywoodfruar et cetera. Om än mer vittnar den om den kommersialism vi idag lever i. Det blir ett intressant, ömsom skrattretande, ömsom förskräckligt, kliv att ta mellan Bernay och Katarina Bjärvall, som i sin bok ”Yes! Därför köper vi det vi inte behöver” vill undersöka kommersialismen och överkonsumtionen.



“The conscious and intelligent manipulation of the organized habits and opinions of the masses is an important element in democratic society. Those who manipulate this unseen mechanism of society constitute an invisible government which is the true ruling power of our country.” Bernays

I Bjärvalls bok skryter ingen med att de drar i trådarna, för konsumtionen är ett märkligt väsen. Ingen säger sig ha makt över den. Multinationella koncerner känner sig utlämnade åt tonåringarnas nyckfulla vilja, samtidigt som skolgårdens små prinsessor och maffiabossar befinner sig i en underbart välfungerande symbios med varumärken och med kommersialismens outtalade värderingar.
Det är inte säkert att reklamen är den viktigaste förklaringen till konsumtionen. Bjärvall nämner grupptryck, osäkerhet, tidsandans förändring från folkhem till nyliberalism med mera. Här vill jag påstå att Bjärvall missar en tydligt därtill viktig koppling – reklamen och övriga faktorer agerar i en symbios! Således kommer vi in på ett ämne många innan mig, samt även jag själv såväl här som här, diskuterat tidigare. Ändock ämnar jag fortsätta detta ”same shit but differente name”-spår med att försöka skapa lättsam koppling mellan konsumtion/kommersialism samt människans psykologi i allmänhet men neurobiologi i synnerhet. 
[...]Vetenskapen om nervsystemet betraktat i ett biologiskt perspektiv, det vill säga utifrån dess funktioner för människan som biologisk varelse [...] Psykologiguiden.se
Att reklam och konsumtion kopplar sig till hjärnans lust- och belöningssystem är föga nytt, vilket Bjärvall, tyvärr, väljer att stanna vid. Således kommer inte boken med något nytt under solen. Förvisso kan den vara rolig att läsa, men för hen som redan känner sig kunnig inom merkantilismens påverkan av våra sinnen kan nog låta den ligga kvar på Amazons bokhylla. Emellertid har denna bok, därtill andra innan den, gjort att intressanta frågor har växt upp, frågor som jag anser bör diskuteras: vad krävs för att hjärnans belöningssystem ska vilja koppla sig till något annat? Skuld och moralism kommer inte att få folk att sluta överkonsumera (ej heller att göra rätt för sig gällande skattbetalningar), men fäster sig våra lustupplevelser vid något annat än konsumtion kanske det kan leda till att oavsett hur mycket annonsörerna tjatar, likt tonårsföräldrar, kommer vi ej bry oss. Personligen har jag tidigare varit en s.k. "prylnörd" men då jag har kommit att lära känna mig själv vet jag att oavsett om jag köper Playstation 75 eller en Tesla Model 3 kommer min "lycka" vara en falsk sådan, då den grundar sig på ett ting, vilket får till följd att den är kortvarig.


"[...] är om lösningen kanske är kontraintuitiv [...]

Behöver jag smaka något jag inte har smakat förut? Ja, det är klart! Människan, detta nyfikna och rastlösa däggdjur, behöver nya upplevelser, men istället för att upprepa de vanliga fraserna om överflöd skulle vi kunna se oss omkring med förfrämligande ögon och upptäcka att vår tid är sällsynt fattig på upplevelser och belöningar utöver de som kommersialismen erbjuder. Tänk om lösningen är så enkel som att stänga av allt som hör vardagen till, ta på sig sina sandaler och bara gå ut? Är det inte lycka om något att ta en promenad med en kär vän, sätta sig på en parkbänk och inandas "nuet"?




Ytterligare en aspekt som har vuxit fram hos mig, vilket säkert många av er läsare ryggar undan från, är om lösningen kanske är kontraintuitiv; att det som får oss att må bra inte är överkonsumtion utan mer arbete? Spottade du kaffet på skärmen nu? Innan du stänger ned bloggen ber jag dig att fortsätta, för min förklaring kommer. I en utopisk värld jobbar alla med de arbeten de vill; de upplever arbetet som en plats där de får utlopp för sin kreativitet, lust och vilja; en plats där de trivs (jmfr. dagens s.k. "fritid"). I en sådan värld skulle konsumtionens plats vara obetydlig och enbart fylla ett nyttobehov, vilket är sunt. 

Nu börjar du kanske tänka att denna världsbild förvisso vore fin, men att den i praktiken är omöjlig. Ja, för en majoritet av världens befolkning är, tyvärr, fallet som sådant. Dock finns det de som ändå lyckas. Vilka är dessa? Jo, de som väljer att fokusera på andra saker än en "avarge joe". Det finns de som väljer att jobba med det som de älskar till en lön som enbart räcker till att betala det som de behöver. Dock upplever dessa inte detta som ett ok. Nej, de har fullt upp med att vara genuint lyckliga och må bra. Just till denna position tror jag vi är många som vill, varav flera börjar nå eller t.o.m. har nått sitt mål (ännu en gång: Grattis Fantastiska Farbror Fri). 

Bjärvall vågar sig inte på att gå in på neurobiologi, vilket är synd då det känns som att mycket kunskaper kring varför människor omkring oss är beredda att ta (sms)lån för att köpa en Apple Watch eller dylikt vore önskvärt. Om man som människa är metakognitiv tillika metamedveten om konsumtionshetsarnas "vapen" klarar man av att stå emot de lättsamma försök de multinationella bolaget slänger ur sig. "Köp Pepsi för att Leo Mesi dricker det" - jo, jag tackar! Således skall jag alltså trycka ned 10 sockerbitar i flytande form i kroppen bara för att en känd fotbollsspelare gör det? Och sedan fortsätta med mitt sockerätande tills jag platsar i Bigest Looser och därmed (om jag lyckas) blir ett ansikte utåt för diverse träningsmärken, "nyttig-mat"-producenter osv. som sedan i sin tur påverkar en annan som påverkar en annan etc... Behöver jag fortsätta? 

När det kommer till att konsumera och spara handlar det enbart om att ställa de rätta frågorna (utan inbördes ordning):

  • Vad är mitt behov?
  • Är priset värt kvaliteten?
  • Hur mycket kommer varan att användas?
  • Kan jag hitta varan genom billigare kanaler?
  • Och slutligen: Har jag råd?
Det finns en baksida med att alltid utgå från ett "snålt" leverne och det är inte det jag förespråkar. Det jag förespråkar är en kostnadsmedvetenhet; ett fokus på såväl det långa som korta perspektivet. Människan är en social varelse och visst mår man ibland bra att unna sig både det ena och det andra (köpte själv Dark Souls 3 denna vecka för jag älskar att plåga mig själv...hrm...). Men att göra detta för ofta leder enbart till en destination där begrepp såsom olycka, skuld, tomhet, materialism etc. har herravälde på bekostnad av dess antonymer. Väl därifrån är det ej långt till en medverkan i Lyxfällan.
Således måste man finna en bra, realistisk och tillfredställande gråzon. Man ska/behöver inte säga "yes" till allting, ej heller "no". Jim Carrey testade "yes" och det gick sisådär...Scrooge sa endast "nej" och det gick ... sisådär ... Lärdom? 


"The era of `yes`has begun" Yes man

"Grundfrågan när man diskuterar överkonsumtionens orsaker och konsekvenser är sikten. Vi överkonsumerar därför att vi inte är förmögna att tänka tillräckligt långt i tid och rum. Vår förmåga att förstå och omfatta konsekvenserna för jordens hållbarhet och för människor bortom vår egen närmaste krets övertrumfas av de kortsiktiga kickar vi tycker oss få av konsumtionen" (Bjärvall, 2015).

Just detta citat fångar mycket av det som en av vår tids stora tänkare därtill filosofer, Noam Chomsky, uttrycker i flertalet skrifter och intervjuer. Igår hade jag äran att se "Requiem for an american dream", i vilken Chomsky b.la. diskuterar företagen, deras (dolda) agendor samt utnyttjandet av den "psykologiska" makt de utfärdar mot oreflekterade osmarta"jag-köper-vad-som-helst-för-vilken-dum-anledning-som-helst" konsumenter. 

 "The major media-particularly, the elite media that set the agenda that others generally follow-are corporations “selling” privileged audiences to other businesses. It would hardly come as a surprise if the picture of the world they present were to reflect the perspectives and interests of the sellers, the buyers, and the product. Concentration of ownership of the media is high and increasing. Furthermore, those who occupy managerial positions in the media, or gain status within them as commentators, belong to the same privileged elites, and might be expected to share the perceptions, aspirations, and attitudes of their associates, reflecting their own class interests as well. Journalists entering the system are unlikely to make their way unless they conform to these ideological pressures, generally by internalizing the values; it is not easy to say one thing and believe another, and those who fail to conform will tend to be weeded out by familiar mechanisms." N. Chomsky


Får du en "kick" av att konsumera eller en dito av att inte konsumera? Hur tänker och känner du då du blir intresserad av något du vill ha, men kanske inte fullt ut behöver? Att då och då unna sig saker är nog sunt, men när och hur bör man dra gränsen/gränser?


6 kommentarer:

  1. Grymt inlägg :)

    Får definitivt allvarliga kickar av att inte konsumera - märkligt men sant. Lyckats med avprogrammeringen, men det tog nog minst 6 år.

    En vanlig månad utan semester brassar jag iväg runt 7.000 kr så det slösas fortfarande en hel del utöver de grundläggande behoven ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Utdelningsseglaren och tack för din kommentar!

      Jag tror inte att det är så ovanligt med den "kick" du nämner. Alla är vi missbrukare av något; vissa av att spendera, andra av att spara. Den mänskliga hjärnan är konstruerad att alltid leta efter stimuli.

      7000 kr är mycket men bör även ses i förhållande till den totala inkomsten;)

      Av intresse; vadd är det som är det mest "onödiga"?

      /Sofokles

      Radera
    2. Mest onödiga i min konsumtion är nog espresso, uteluncher och restaurangbesök. Där kan jag nog dra bort 1.500 - 2.000 / månad så att jag kommer ner i nivå med miljonär innan 30. Är lite larvig och räknar in detta som högre livskvalité så jag är inte jättepeppad att ligga på "bare minimum".

      Fullkomligt hisnade när jag läste Edward Barneys blytunga insikter.

      ”Vi är styrda, våra medvetanden präglade, vår smak utformad, våra idéer suggererade till stor del av män som vi aldrig har hört talas om”

      “The conscious and intelligent manipulation of the organized habits and opinions of the masses is an important element in democratic society. Those who manipulate this unseen mechanism of society constitute an invisible government which is the true ruling power of our country.”

      Om du är peppade att undersöka vidare vad din hjärna letar efter för stimuli kan jag rekommendera en tyst 10-dagars meditationskurs/retreat. Då får du dig en resa som du sent kommer att glömma!

      Radera
    3. Hej och tack för denna givande kommentar!

      Intressant att höra de, enligt dig, onödigaste utgifterna :)
      Edward Barney sätter huvudet på spiken och jag ska läsa mer av/om honom vid ett senare tillfälle.

      Vad beträffar meditation kör jag dagligen (mer eller mindre). Har utövat mindfulness/meditation sedan tre år tillbaka. Skulle ej klara mig utan det och försöker få alla i min omgivning att testa det. Likt allt erfordrar det träning och man kommer ej nå ngt sorts lugn de första gångerna, men ger mig sig den på att klara det kommer man bli rikligt belöna. Så belönad att man kanske ger sig på att ta en DUBBEL espresso;)

      Alltid roligt när du tar dig tid att besöka bloggen. Är en flitig och återkommande besökare på din dito:)

      /Sofokles

      Radera
  2. Intressanta reflektioner. Ofta har vi en tendens att rättfärdiga det vi gjort eller köpt NÄR beslutet väl är tagit vilket förmodligen är en överlevnadsinstinkt.

    Jag har några strategier när lusten uppstår för onödig konsumtion:

    1) Dämpa suget genom att till viss del ge efter
    2) Börja fokusera på något specifikt annat
    3) Titta bort

    När det gäller strategi ett innebär det till exempel att om jag skulle vilja köpa ännu en gitarr, så istället för att köpa åker jag till en musikaffär och spelar på olika gitatrrer. När jag gjort det i någon timme eller så åker jag hem igen och känner mig nöjd. Ibland behöver man inte gå hela vägen för att dämpa ett sug eller onödig konsumtion. Likväl har denna strategi gett mig livskvalite samtidigt som jag kunnat reflektera omkring kostnader och EGENTLIGT behov av i det här fallet en ny gitarr. Har även testat det här på ex en ny bil. Gå ner och prata med bilhandlaren, provkör, och gå sedan hem och var nöjd med vad du faktiskt har.

    Strategi 2 handlar om att kunna ändra fokus. Genom att till exempel göra andra saker som dämpar och på sikt tar bort suget efter känslan eller det du vill konsumera. Enkla saker som att när du märker att suget efter något uppstår gå ut och ta en promenad i skogen, hälsa på en vän, börja storstäda, ge 110% på jobbet. Efter en tid dämpas suget och bslansen kommer tillbaka.

    Strategi 3 är mer direkt. Om du t.ex är sugen på godis så titta inte på godiset när du går förbi det i affären. Syns det inte så finns det inte heller. Har faktiskt testat detta även när det gäller känslor. Vid tillfällen i livet kan man plötsligt av olika anledningar förälska sig eller börja få djupare känslor för ex en arbetskollega. När detta hänt (vilket tack och lov inte är så ofta) har jag helt enkelt undvikit att titta på personen ifråga undet en tid och istället fokuserat hårt på mitt arbete. Genom att inte titta så göder jag inte mina tankar och känslor om personen och balansen kommer sakta tillbaka.

    Oavsett vilken strategi jag använder så är det viktigt att acceptera för sig själv att det är mänskligt att ibland vilja köpa en ny gitarr, vilja köpa godis eller att inse att man fattat tycke för någon. Men när man väl accepterat detta så finns strategier att tillgå för att inte STRESSAS till beslut som inte leder till framgång eller till vettig konsumtion eller sunda relationer.

    Beslutsfattande är ett spännande område som verkligen är utmanande både för den personliga utvecklingen men också för vilket liv du väljer att skapa.

    Mvh

    Atlasinvesto.blogg.se

    SvaraRadera
  3. Hej Atlasinvetsto och tack för din kommentar!

    Intressanta aspekter tillika förfaranden du beskriver. Gillar dina 3 strategier och anser dem extremt lämpliga att använda sig av. Likt du har jag snarlika dito och har med åren lärt mig att känna igen vilken röst det är som talar i mitt huvud; behov- eller vill-ha-rösten.

    Jag gillar din sista formulering; jag har, till stor del, makten att via beslutsfattanden skapa mig ett liv. Det är jag som väljer att investera i X; det är jag som väljer att istället köpa en Apple Watch, spendera 500 kr på öl en fredagskväll etc. Det är alltid JAG (Så länge vi ej pratar om att vederbörande har en sjukdom som ej kan botas/styras med ren vilja/logiskt tänkande).

    Riktigt trevligt att du även tar upp stressen i samband med beslutsfattande. Jag strävar alltid efter att inte sätta mig i situationer där ett beslut behöver fattas omgående.

    Tusen tack för ditt besök!

    /Sofokles

    SvaraRadera