Modeller

Modeller, struktur, ordning, logik... ord som faller många i smaken, detta såväl utifrån ett arbets- som socialt liv. Känslan av att på ett ungefär veta - att ha kontroll - gör att vi av människosläktet anno 2016 är lugna till sinnet och med det kan koncentrera oss på sådant som inte är lika självklart tillika självskrivet. Jag är en av dem som gärna har mycket klart och planerat. Förvisso kan, ur en utomståendes perspektiv, min vardag te sig som mindre...tilltalande? Det finns de som avskyr struktur, planering, schema et cetera och jag har full respekt för dem, men jag avundas dem ej. Mer ofta än sällan är det just dessa som "missar" något, som att t.ex. veckohandla istället för att varje dag applicera "panik-köpet" och därmed spendera mer pengar än nödvändigt. Hörde jag julklappsköp den 23/12?

Nu blev det lite väl mycket utsvävningar ovan men låt mig återgå till detta inläggs kärna - modeller och hur dessa ömsom kan vara vår bästa allierade, ömsom vår värsta fiende. Ty det är en sanning utan modifikation att modeller kan göra oss blinda. Vi är för fast i ett gammalt och förlegat synsätt som baseras på en modell. 

I mitt yrke har jag förmånen att undervisa vetgiriga och duktiga ungdomar i bland annat historia och jag brukar börja mina kurser med att gå igenom flodkulturerna och antiken. Jag har mer och mer under senare tid börjat att ta in uppseendeväckande forskning som vill framlägga att civilisationens vagga - Grekland med dess fina och ideala kultur, inte alls är så mycket "grekisk" utan mer är ett hoppkrux av lite från Egypten samt från övriga flodkulturer i allmänhet men Fenicien i synnerhet. Underlaget för detta står att läsa i flera nya rön, men den absolut mest intressanta därtill mest omdiskuterade är Martin Bernals alster "Svart Athena", som utkom 1987.

I denna visar han hur modeller skapat den historieskrivning, och därmed världsuppfattning, vi har idag. I sin bok, som jag för övrigt varmt rekommenderar, framlägger han tre sådana.

Den "antika modellen" var den som hölls av grekerna, medborgare i Medelhavet och egyptierna i antiken fram till omkring 1790, då nationalismens ålder kom att alstras. Enligt Bernal såg och erkände grekerna sina rötter till det egyptiska kulturarvet tillika de ännu äldre flodkulturerna. Detta kom att stå i skarp kontrast mot de tyska forskare samt de vetenskapsmän, som under slutet av 1700-talet ansåg att detta ej fick vara en "sanning" - det gick ju emot den vita rasens suveränitet! Således skapade de den "ariska modellen", där grekernas öppenhet tillika egna utsaga om deras beroende därtill bundenhet till egyptierna och övriga afrikanska länder suddades bort. Att de grekiska öarna hade befolkats av afrikaner kring 2000-1500 f.kr. var något som enkelt lät sig suddas bort. Ännu en gång; dessa afrikaner var ju en lägre stående ras...

Antagandet i den "antika modellen" är att grekerna lånade sin matematik, sitt statliga system, sitt språk tillika skrivande, sin filosofi och religion direkt från afrikanska och semitiska källor. Även om grekerna ej förnekade detta arv; detta lån, var de noga med att tona ned det i syfte att helga samt framhäva sin nationalism.

Den "ariska modellen" hade sin uppkomst i protestantiska Nordtyskland mellan 1790 och 1830. Vid denna tidpunkt föddes en ny  disciplin -  "Altertumswissenschaft". Modellen har sina rötter i tysk nationalism och känslor av motvilja mot den franska revolutionen. Denna modell hävdar att Grekland och dess kultur beror på de indoeuropeiska folkens vandringar, vilka kom att bosätta sig i landområdena kring medelhavet kring 3000-1200 f.kr. Således är den grekiska kulturen härkommen från det indoeuropeiska folket. Fokus i den nya modellen var på det grekiska idealet. Detta grekiska ideal var en reflektion av den tyska nationalismen. I huvudsak användes grekerna som en samlande kraft för att förena det tyska folket. 

"[...]valde man att förbise de källor som antydde att grekerna själva var influerade av egypterna och andra flodkulturer[...]"

Enligt Bernal kom behovet av att likna det tyska folket till den grekiska idealet att leda till att de intellektuella också gjorde anspråk på en rasrenlighetslära. Det ständiga, av grekerna, lån tillika stölder av kultur, litteratur et cetera, vars inneboende inte till fullt överensspelade med det som de tyska intellektuella ville skapa, ledde till att den antika modellen slopades och "skrevs om". Således; för att kunna anspela på det grekiska idealet, som alla såg som det yppersta, valde man att förbise de källor som antydde att grekerna själva var influerade av egypterna och andra flodkulturer (läs; icke-vita). Om dessa togs bort framstod den grekiska antiken som klippt och skuren för västvärldens ideal under nationalismens ålder.

Bernal kritiserar denna modell och menar att den rasism och antisemitism som präglade "den ariska modellen" är oacceptabel. Istället föreslår han, i sin egna modell - "Bernals modell" - att den grekiska kulturen i allmänhet var starkt påverkad av norra Afrikas (särskilt Egypten) och den feneciska kulturen. Även om han finner det svårt att bevisa håller han ändå dörren öppen för att det indoeuropeiska folket kom till Grekland och påverkade landets kultur och övrig utveckling, bland annat genom regelrätta invasioner men också genom enkla folkvandringar.

Bernals slutpoäng är att det antika Grekland som en kultur har sina rötter i Egypten, men att de själva också formade många av dessa kulturella symboler på ett sätt som är tydligt grekiska. Han ser det som en mittpunkt mellan den grekiska idén om interaktion men inte ursprung i Afrika, och rasens renhet och anti-afrikanska tendenser i den "ariska modellen".

Den framstående forskaren pläderar för en reviderad version av den historia som antikens greker själva höll sig med. De betraktade inte sin vetenskap, sitt språk eller sina gudar som egna påfund. "Nära nog alla gudarnas namn kom till Hellas från Egypten", skriver Herodotos i sin "Historia". Han skildrar också den egyptiska och feniciska koloniseringen av Boetien i Grekland under tidig bronsålder. I Aischylos "De skyddssökande" finns en historisk undertext som skildrar hur Danaos anländer från Egypten till grekiska Argos och instiftar lag, medan en välkänd legend återger hur alfabetet infördes till Grekland av Kadmos som kom från andra sidan havet och grundade Thebe.

"[...]Tänk...civilisationens vagga var ej Grekland, detta land där män likt jag själv, Sofokles, och Aristoteles, Platon, Sokrates med flera vistades[...]"

Att det antika Grekland var en blandkultur som hämtat sina avgörande drag från Egypten, ungefär som dagens USA är en blandkultur som hämtat sina mest avgörande drag från Europa - detta var en självklarhet bland de lärde ända fram till 1700-talets slut. Om man före dess talade om civilisationens vagga tänkte man på Egypten! Tänk...civilisationens vagga var ej Grekland, detta land där män likt jag själv, Sofokles, och Aristoteles, Platon, Sokrates med flera vistades, utan Egypten.
Men vid denna tid, kring 1700-talets slut, uppkommer en annan tolkning, som hävdar att den antika kulturen skapades av indoeuropeiska folk - hellener och dorer - som hade invaderat Grekland från norr och slagit sig ned där någon gång före 1200 f Kr. Den klassiska kulturen hade sedan utvecklats på egen hand av dessa folk. Tyska vetenskapsmän betecknade dem gärna som arier och utnämnde dem till skapare av vetenskap, filosofi, demokrati och civiliserade seder.

Bernal ställer bilderna mot varandra: den "antika modellen" av det klassiska Grekland som en afroasiatiskt präglad blandkultur kontra den "ariska modellen" av det klassiska Grekland som en autonom indoeuropeisk kultur. Hans slutsater är inget annat än högst intressanta och finner du allt jag skrivit intressant men ej har tid samt energi att läsa finns även detta klipp på youtube.

"[...]Utan dessa stödhjul faller vi så fort vi placerar vår andra fot på cykelns pedal[...]"

Nu blev det mycket historia här, men jag finner detta enormt fascinerande. Således ber jag om förståelse. Det jag vill komma till är att världen, vår vardag, våra liv...ja, allt, bygger på att vi har modeller som vi utgår från. Utan dessa finns ingen ordning; ingen logik. Utan dessa stödhjul faller vi så fort vi placerar vår andra fot på cykelns pedal.

Nationalekonomin har sina modeller som utgångspunkt, Riksbanken utgår från sina modeller då de försöker få fart på inflationen, FED har sina modeller, Japan sina och..., ja, jag tror ni förstår poängen.

Själv har jag en sorts modell i mitt investerande som jag utgår från tillika förhåller mig till. Emellertid är jag mer ofta än sällan "rädd" för att denna modell är grundad på felaktig fakta; svagt underbygd på godtyckliga tolkningar och tidigare åstadkommanden. När jag tänker på denna modell och kopplar den till den kunskap jag har utifrån Bernals slutsatser ställer jag mig frågande till min dito, dess plats i mitt investerande samt om den är "rätt".

Styrs du av modeller? Ifrågasätter du strukturer, modeller et cetera då du "vet" att dessa mycket väl kan vara falska? Hur klarar man av att skapa bra tillika användbara modeller som är "sanna"? Går det?