Sparta kom att stå sig väl men mötte till slut sitt öde. Emellertid kom styrelseskicket oligarki ej att dö ut med detta. Under renässansen kom bland annat Milano och Florens att växa sig stora och mäktiga via detta styrelseskick. Många i staden hade det knapert men för de styrande var det inget annat än guld och gröna skogar. Släkter såsom Medici, idag kända för att bland annat ha startat Medicibanken, som under 1400-talet var Europas största, samt ha agerat mecenater för Leonardo da Vinci och Michelangelo, för att nämna några, kom att bli sin tids Krösus. Tillsammans med några få andra släkter kom denna att styra Florens efter eget godtyckligt tycke, vilket resulterade i mer rikedomar för dem själva och mindre dito för övriga.
 |
| Lorenzo de´Medici |
Idag, och speciellt sedan nyheten om AT&T:s bud på mediejätten Time Warner, har begreppet "Superstar economy" börjat florera. Under 1980- och 1990-talet hävdade diverse kunniga till "demise of size" för de stora företagen och att dessa tycktes att mer och mer ge vika för en mycket mer entreprenörekonomi. Jättar som AT&T bröts upp och statsägda företag privatiserades. Högteknologiska företag dök upp från ingenstans. Peter Drucker, erfaren konsult inom företagande och drift av dessa, meddelade att "Fortune 500 är över".
Nu verkar det dock som att storlek har betydelse igen, vilket framkommer i en rapport från The McKinsey Global Institute. De beräknar att cirka 10 % av världens största bolag genererar 80 % av alla vinster. Bolag med mer än 1 biljon i årlig omsättning står för nästan 60 % av de totala globala intäkter och 65 % av marknadsvärdet. Strävan efter storlek producerar en global bullmarknad för fusioner och förvärv. År 1990 fanns det 11.500 M&A-uppgörelser med ett sammanlagt värde som motsvarar 2 % av världens BNP. Sedan 2008 har antalet stigit till 30.000 per år, vilket, i runda slängar, är värt cirka 3 % av den globala BNP:n. USA: s konkurrensmyndigheter har nyligen gett Anheuser-Busch InBev, en av världens största dryckesföretag, klartecken att köpa SABMiller, ett globalt dryckföretag, för $ 107.000.000.000!
Effekten av "superstat economy" är mest synlig i Amerika, världens mest avancerade ekonomi. Andelen nominell BNP, som genereras av Fortune 100 största amerikanska företag, ökade från ca 33 % av BNP:n 1994 till 46 % år 2013. Beträffande Fortune 100:s andel av intäkterna från Fortune 500 gick dessa upp från 57 % till 63 % under samma period. Antalet noterade bolag i USA har nästan halverats mellan 1997 och 2013, från 6797 till 3485, enligt en studie av Gustavo Grullon, vilket speglar trenden mot konsolidering och växande storlek. Försäljningen av "mellanstora" börsnoterade bolag är nästan tre gånger så stor som den var för 20 år sedan. Därtill har vinstmarginalerna ökat i direkt proportion till koncentrationen av marknaden.
Superstar economy tycks ej bara gälla inom bolagens värld, utan även bland oss dödliga. Förra veckan skrev Andreas Cervenka i SVD om hur lotto-ekonomin skapade Donald Trump och visar med siffror att de rikaste har fått det bättre, ja även den precis under den stegpinnen, även kallade övre medelklass, medan de på medelklasspinnen samt därunder har krympt. Detta har lett till att glappet mellan rika och "mindre rika" ökat. Pew Research framlägger siffror som visar att kategorin medelklass krympt från 62 % 1970 till 43 % 2014.
Vad säger detta? Jo, låt mig dra det lite längre och även väva in BNP på generell basis. Om en minoritet blir rikare och en majoritet blir "mindre rikare" syns detta inte lika klart som det annars vore, då de rika "täcker upp" för övriga. Inflationen tar inte fart för att den stora massan inte får mer i plånboken och detta medan svål världens centralbanker som Ingves kliar sig i huvudet medan de reflekterar kring varför ingenting händer.
Förlåt för ovan utsvävning. Låt oss återgå till "Super economy" i anknytning till storbolag. Alan Kreuger, som är rådgivare till Obama, menade i ett tal för ett tag sedan att ekonmin blivit som musikindustrin; ett litet antal stjärnor suger åt sig alltmer av strålkastarljus och biljettintäkter medan övriga slåss om bördsmulorna. Några få begåvade, eller tursamma då det där svårt att skilja dessa åt inom finanssektorn, kapar åt sig en stor del av vinsten.
Superstar economy-effekten är särskilt tydlig i den kunskapsbaserade ekonomin. I Silicon Valley njuter en handfull jättar med marknadsandelar och vinstmarginaler som inte setts sedan rövarbaroner i slutet av kapten Sparrows tid. "Konkurrensen är för förlorare", säger Peter Thiel, en av grundarna av PayPal, och den första utomstående investeraren i Facebook. På Wall Street har de fem största bankerna ökat sin andel av USA: s banktillgångar från 25 % år 2000 till 45 % idag.
Bilden i andra rika länder är mer varierad. Medan det varit snarlikt USA i Storbritannien och Sydkorea har den varit mindre uttalad i kontinentala Europa. I en lista över världens 100 bästa företag utifrån börsvärde, vilket sammanställts av PwC, har antalet kontinentala europeiska företag minskat från 19 i 2009 till 17 idag. Sett till världen generellt framkommer att en viss konsolidering regeln. OECD, en klubb av mestadels rika länder, konstaterar att företag med fler än 250 anställda står för den största andelen av förädlingsvärdet i varje land den övervakar. Som ytterligare ett närbesläktat exempel kanske Tele2:s förvärv av TDC kan räknas.
Det finns goda skäl att tro att "Superstar economy"-effekten kommer att samla styrka. Stora och mäktiga företag tvingar sina konkurrenter gå "all in" för att kunna konkurrera med dem. De trugar också ett stort antal advokater, konsulter och andra företag som säljer professionella tjänster att bli globala för att leverera deras behov. Digitalisering förstärker trenden eftersom digitala företag kan utnyttja nätverkseffekter och verka över gränserna. Således blir det en win-winsituation för de inblandade på rätt sida om gränsen. Dock blir det raka motsatsen för de på den andra sidan...
Släkten Medici och dess makt kom att ebba ut under slutet av 1600-talet för att, mer eller mindre, dö ut under 1700-talet. Just det oligarkiska styret hade dock försvunnit lite tidigare, men existerade fortfarande - om än mer i det fördolda. Milano kom först att invaderas av Frankrike, som sedan kände för att förlora det till Spanien. Beträffande styrelseskicket i staden kom dock oligarkin att fortsätta in till 1700-talet. Dock med ett visst "överseende" från de statliga herrarna.
Vad tror du? Kommer vi se de stora, kolosserna, att bli större och mäktigare på de mindres bekostnad? Vad ser du för för- respektive nackdelar med detta? Om detta nu är en sanning; skall man då köpa stort eller litet, och hoppas på att bli uppköpt av de starkare? Eller, skall man, vilket är en strategi jag mer ofta än sällan förespråkar, bara låta allt vara och "go with the flow"? Läs gärna Gustavs inlägg samt kommentarerna när du reflekterar över ovan inlägg.
"[...]köpa SABMiller, ett globalt dryckföretag, för $ 107.000.000.000![...]"
Nu verkar det dock som att storlek har betydelse igen, vilket framkommer i en rapport från The McKinsey Global Institute. De beräknar att cirka 10 % av världens största bolag genererar 80 % av alla vinster. Bolag med mer än 1 biljon i årlig omsättning står för nästan 60 % av de totala globala intäkter och 65 % av marknadsvärdet. Strävan efter storlek producerar en global bullmarknad för fusioner och förvärv. År 1990 fanns det 11.500 M&A-uppgörelser med ett sammanlagt värde som motsvarar 2 % av världens BNP. Sedan 2008 har antalet stigit till 30.000 per år, vilket, i runda slängar, är värt cirka 3 % av den globala BNP:n. USA: s konkurrensmyndigheter har nyligen gett Anheuser-Busch InBev, en av världens största dryckesföretag, klartecken att köpa SABMiller, ett globalt dryckföretag, för $ 107.000.000.000!
Effekten av "superstat economy" är mest synlig i Amerika, världens mest avancerade ekonomi. Andelen nominell BNP, som genereras av Fortune 100 största amerikanska företag, ökade från ca 33 % av BNP:n 1994 till 46 % år 2013. Beträffande Fortune 100:s andel av intäkterna från Fortune 500 gick dessa upp från 57 % till 63 % under samma period. Antalet noterade bolag i USA har nästan halverats mellan 1997 och 2013, från 6797 till 3485, enligt en studie av Gustavo Grullon, vilket speglar trenden mot konsolidering och växande storlek. Försäljningen av "mellanstora" börsnoterade bolag är nästan tre gånger så stor som den var för 20 år sedan. Därtill har vinstmarginalerna ökat i direkt proportion till koncentrationen av marknaden.
"[...]svål världens centralbanker som Ingves kliar sig i huvudet[...]"
Superstar economy tycks ej bara gälla inom bolagens värld, utan även bland oss dödliga. Förra veckan skrev Andreas Cervenka i SVD om hur lotto-ekonomin skapade Donald Trump och visar med siffror att de rikaste har fått det bättre, ja även den precis under den stegpinnen, även kallade övre medelklass, medan de på medelklasspinnen samt därunder har krympt. Detta har lett till att glappet mellan rika och "mindre rika" ökat. Pew Research framlägger siffror som visar att kategorin medelklass krympt från 62 % 1970 till 43 % 2014.
Vad säger detta? Jo, låt mig dra det lite längre och även väva in BNP på generell basis. Om en minoritet blir rikare och en majoritet blir "mindre rikare" syns detta inte lika klart som det annars vore, då de rika "täcker upp" för övriga. Inflationen tar inte fart för att den stora massan inte får mer i plånboken och detta medan svål världens centralbanker som Ingves kliar sig i huvudet medan de reflekterar kring varför ingenting händer.
Förlåt för ovan utsvävning. Låt oss återgå till "Super economy" i anknytning till storbolag. Alan Kreuger, som är rådgivare till Obama, menade i ett tal för ett tag sedan att ekonmin blivit som musikindustrin; ett litet antal stjärnor suger åt sig alltmer av strålkastarljus och biljettintäkter medan övriga slåss om bördsmulorna. Några få begåvade, eller tursamma då det där svårt att skilja dessa åt inom finanssektorn, kapar åt sig en stor del av vinsten.
"[...]och vinstmarginaler som inte setts sedan rövarbaroner i slutet av kapten Sparrows tid[...]"
Superstar economy-effekten är särskilt tydlig i den kunskapsbaserade ekonomin. I Silicon Valley njuter en handfull jättar med marknadsandelar och vinstmarginaler som inte setts sedan rövarbaroner i slutet av kapten Sparrows tid. "Konkurrensen är för förlorare", säger Peter Thiel, en av grundarna av PayPal, och den första utomstående investeraren i Facebook. På Wall Street har de fem största bankerna ökat sin andel av USA: s banktillgångar från 25 % år 2000 till 45 % idag.
Bilden i andra rika länder är mer varierad. Medan det varit snarlikt USA i Storbritannien och Sydkorea har den varit mindre uttalad i kontinentala Europa. I en lista över världens 100 bästa företag utifrån börsvärde, vilket sammanställts av PwC, har antalet kontinentala europeiska företag minskat från 19 i 2009 till 17 idag. Sett till världen generellt framkommer att en viss konsolidering regeln. OECD, en klubb av mestadels rika länder, konstaterar att företag med fler än 250 anställda står för den största andelen av förädlingsvärdet i varje land den övervakar. Som ytterligare ett närbesläktat exempel kanske Tele2:s förvärv av TDC kan räknas.
"[...]en win-winsituation för de inblandade på rätt sida om gränsen[...]"
Det finns goda skäl att tro att "Superstar economy"-effekten kommer att samla styrka. Stora och mäktiga företag tvingar sina konkurrenter gå "all in" för att kunna konkurrera med dem. De trugar också ett stort antal advokater, konsulter och andra företag som säljer professionella tjänster att bli globala för att leverera deras behov. Digitalisering förstärker trenden eftersom digitala företag kan utnyttja nätverkseffekter och verka över gränserna. Således blir det en win-winsituation för de inblandade på rätt sida om gränsen. Dock blir det raka motsatsen för de på den andra sidan...
Släkten Medici och dess makt kom att ebba ut under slutet av 1600-talet för att, mer eller mindre, dö ut under 1700-talet. Just det oligarkiska styret hade dock försvunnit lite tidigare, men existerade fortfarande - om än mer i det fördolda. Milano kom först att invaderas av Frankrike, som sedan kände för att förlora det till Spanien. Beträffande styrelseskicket i staden kom dock oligarkin att fortsätta in till 1700-talet. Dock med ett visst "överseende" från de statliga herrarna.
Vad tror du? Kommer vi se de stora, kolosserna, att bli större och mäktigare på de mindres bekostnad? Vad ser du för för- respektive nackdelar med detta? Om detta nu är en sanning; skall man då köpa stort eller litet, och hoppas på att bli uppköpt av de starkare? Eller, skall man, vilket är en strategi jag mer ofta än sällan förespråkar, bara låta allt vara och "go with the flow"? Läs gärna Gustavs inlägg samt kommentarerna när du reflekterar över ovan inlägg.
Det här var intressant (som vanligt).
SvaraRaderaEn tendens som verkar finnas är att bolag väljer att inte börsnotera sig, vilket gör det svårt för de icke-superrika att investera. Särskilt tydligt är detta i så kallade unicorns (teknikbolag med en värdering över 1 miljard USD), t ex Uber, AirBnB, Spotify etc.
Här hemma kan vi ju se att bolag köps ut från börsen för att kunna transformeras "i lugn och ro", dvs slippa kvartalshetsen. Ett exempel är ju aktuella Nordnet. Inte i just detta specifika fall tror jag att det kan vara bra att investera i våra kära investmentbolag via vilka man då som enkel privatperson kan få tillgång till spännande bolag (t ex får man via Investor viss del i Mölnlycke och annat fint).
Jag själv investerar i regel i större bolag, med några få undantag.
Samtidigt som de störra bolagen blir större, är det också i vissa fall lättare att starta nyha bolag idag. T ex kan man som litet bolag hyra servrar från Amazon/Microsoft (två jättar) istället för att köpa dessa och därmed binda mindre kapital. Regelverk inom framförallt finanssektorn gör dock tröskeln högre att starta bank.
Mvh
Egon
Hej Egon och tack för din kommentar!
RaderaDu talar, likt alltid, visdomsord och jag gillar att du väljer att gå in på investmentbolag, då även jag tror att en bra riskspridning mellan "stora" och "mindre" bolag går att nås via dessa. Historiskt har det visat sig vara ett korrekt beslut att göra så och vi vet ju alla att historik inte ljuger men att den ej borgar för framtida utveckling, vilket alltså lämnar oss på ruta 1 igen:)
Tack för ditt besök!
/Sofokles