Låt oss odla vår trädgård

"Låt oss odla vår trädgård", Candide (Voltaire, 1759)

Jag tänkte följa upp förra veckans inlägg då det kom att bli ett omtalat sådant, vilket jag finner mycket roligt. Att vi är flera som vill sprida den kunskap vi sitter inne på till människor i allmänhet, men kanske ungdomar i synnerhet, är inget annat än vackert. 

Det var ungefär 90-100 st elever som besökte min föreläsning, vilket måste ses som extremt bra då den dels låg efter skoltid (kl 15:30), dels var av icke-obligatorisk karaktär samt att många elever har andra fritidsaktiviteter. Lägg därtill att skolan har cirka 700 elever så framgår att intresset är stort!

Under föreläsningen var det främst två ögonblick som kom att väcka min uppmärksamhet. Den först var då jag visade nedan bild med budskapet att man skall spendera efter att man har sparat, och inte tvärtom. Detta kändes som att eleverna blev..."upplysta". Innan jag visade den bilden frågade jag hur många i publiken som prioriterar att spara varje gång de får sitt studiebidrag och bad alla som valde att spara innan att spendera räcka upp handen. Resultatet var cirka 10 händer i luften. När jag sedan bad de som sparar vad som blir över (OM det blir något över) räcka upp handen var det, såklart, cirka 90 händer i luften. I denna stund spred sig ett sorts fniss som ömsom signalerade "herregud, det är ju självklart att man skall prioritera sparande", ömsom "jag skäms". 

För oss invigda är det en självklarhet att vi prioriterar vårt sparande och det kan te sig, i brist på bättre ordval, konstigt tillika tragikomiskt, att människor inte väljer att prioritera sig själva genom att investera i en trygghet. Jag försökte få eleverna att komma till insikt om detta. 

Vart kommer ungdomarnas beteenden från? Media? Föräldrar? Vänner? Samhället? Säkerligen en mix av samtliga och egentligen är frågan inaktuellt att debattera. Det bästa vi kan göra, ja, Vi, är att fokusera på de unga; ty, det är dem som vi kan hjälpa och kan vi få dem att få in detta beteende(!) med att prioritera sitt sparande, kommer de i sin tur att sprida till sin framtida avkomma. Istället för dagens onda cirklar kan vi hjälpas åt att skapa goda sådana. Utopisk önskan från min sida? Kanske. Är det möjligt att åstadkomma? Ja, tveklöst!

Det andra ögonblicket som slog mig var då jag visade bilden om "miljonärskalkylatorn" samt även Stefan Thelenius sparkalkylator. Diagram, bilder...dessa är lättatolade och när eleverna såg att det ej krävs mycket för att uppnå astronomiska summor såsom 100 000 kr, infann sig en känsla om att de inte såg det som en dröm; en omöjlighet, utan istället dess atonym; en möjlighet!

Förutom att i inledningen samt successivt under föreläsningen betona att allt med investeringar är förknippat med risk, var jag lika noggrann att poängtera vikten av att de har tiden på sin sida. Som ungdomar, med en ålder mellan 16-19 år, har de just extremt mycket av denna "råvara" och att inte förvalta den vore dumstridigt.

Efter föreläsningen var det dels många som stannade kvar för några korta och snabba frågor, dels många som skickade mail under kvällen. Jag avlsutade närmligen med att säga att om de önskade fler föreläsningar/möten, skulle de maila mig. Såhär, cirka två dagar senare, har jag fått cirka 75 mail/munliga anmälningar. Det många efterfrågar är mer hur man går tillväga. Hur man skapar ett ISK; hur man öppnar ett fondsparande; hur man flyttar från nuvarande bank till Avanza eller Nordnet 
etc. 

[...]"Cristofer, jag startade ett konto på Avanza igår"[...]

Utöver detta finns även frågor om avgifter och andra kostnader med att byta bank, starta nya konton, ha två banker, skatter etc. Även om jag gick igenom om ISK och KF är dessa frågor fullt förståeliga; ty det är inte enkel fakta de fick till sig på dessa intensiva 75 minuter.

Jag ser verkligen fram emot att fortsätta med detta och vissa nämnde att det kanske skulle vara kul att starta en, för skolan, lokal förening för de som är intresserade och att man har regelbundna träffar. Jag bara log och kände hur känslan av nöjdhet frenetiskt pumpades ut i envar lem. Extra tydlig blev denna känsla då jag mötte en elev i trappen under torsdagen: "Cristofer, jag startade ett konto på Avanza igår" samt då en elev idag, fredag, besökte mitt arbetsrum för att berätta att denne dels "plöjt" 8 avsnitt av #pratapengar, dels skaffat konto på Avanza och börjat fundera på hur denne skall investera sitt månadssparande.

En rolig kuriosa att berätta är också att många kollegor frågade väldigt mycket vid både torsdagens och fredagens lunch. Många hade ej möjlighet att komma och frågade om jag kunde tänka mig ha det igen... ännu en gång spreds känslan av nöjdsamhet.

Tänk att kunna få bidra till att människor, med allra största sannolikhet, får det bättre rent ekonomiskt och därmed får en stabil tillvaro därtill trygghet. Att få visa dem att de, för att citera Voltaire, kan "odla sin trädgård". Det är en underbar altruistisk känsla!