Living in a savers´ paradise

När påsken står för dörren kanske ett litet kåseri kan passa? Ja, varför inte. Filosofiska institutionen i Motala, där jag själv sitter som såväl VD som enväldig styrelseordförande, har härmed beslutat att bjuda på denna berättelse om Petter. En student. En sparsam student. Kanske t.o.m. en snål student?

"Keep spending most my life, livin' in a savers´ paradise" 

Tonerna av signaturmelodin till "Sparpodden" väcker den djupt sovande Petter från drömmarnas land. Sakta öppnar han sina ögon och möter onsdagens morgon. Efter en kort promenad, under vilken dagen metro hämtas upp, hoppar han in i duschen. Snabbt blöter han kroppen med gränsen mellan ljummet och kallt vatten, för att därefter tvåla in sig med schampo, som han köpt från på ICA Maxis fyndlåda. Känslan av välbehag fyller hans kropp då han vet att han sparar cirka 70 öre för varje dusch, givet att han bara tar den mängd han behöver och ej använder mer vatten än nödvändigt.

"[...]rysningarna av att spara ett par kronor får tänderna att skälva[...]"

Han torkar sig med den handduk han fick av sin mor och far då han flyttade in i studentkorridoren för 4 år sedan. Visst är den lite sliten och trots att den ursprungliga vita färgen fått en något grå nyans fyller den fortfarande sin funktion. 

Då han inte kommer att sitta ned i grupparbete under dagen känner han inte någon mening med att dofta gott. Således sparar han in på dagens användning av deodorant samt eau de toilette och känner hur rysningarna av att spara ett par kronor får tänderna att skälva. Samtidigt då han står där framför spegeln känner han att det kliar lite i öronen, men ännu är det ej torsdag, den dag, tillsammans med söndagen, då han topsar öronen rena.

Efter en snabb påklädnad i samma kläder han haft de senaste tre dagarna, då det ej är klädbyte förrän i morgon, är det dags att stilla hungern. Självklart är det ICA Basics havregryn som skall transformeras till den sedvanliga gröten. Till detta blir det såklart lite mjölk och för att se till att ingen sådan förspills använder han, likt alltid, decilitermåttet för att uppnå 1 dl. 

"Frukostmjölk för hela veckan samt till den gryta jag alltid gör på söndagar. Minsta droppe kommer till användning. Ingen slösad krona här, inte", tänker han och får en bild av Günter Mårder på näthinnan. "Han skulle vara stolt över mig".

Medan han sitter och njuter av sin frukost för endast 1 krona tittar han upp mot väggen på vilken han satt upp affischen från Die Hard 4. Även om han förstår att vissa finner det löjligt känner han att den text som står att läsa, med hans egen justering, är likt ett bibelcitat i vilket 1800-talshus som helst: "Live free or die hard spending".

När Petter har borstat tänderna, självklart med en tandkräm köpt i storpack från matsmart, och satt på sig de utslitna, ändock fullt brukliga, skorna med hål såväl vid tårna som vid hälen, börjar han gå de dryga fyra kilometrarna mot universitetet. Bussen passerar vid hans högra sida och trots att regnet piskar ned och vinden får hans ögon att tåras, kan han inget annat göra än att tänka på hur mycket pengar han sparar på detta. "Idioter som köper busskort. Jesus, 950 kronor varje månad. För vadå? Att inte få röra på fläsket? Ha! För de pengar som de lägger på bekvämlighet kan jag köpa mat för två månader, minst. Vem är smart och vem är smart? Idioter...", tänker han förnöjt och ignorerar de nu blöta strumporna och hur vattnet av förbipasserande bilar skvätter ned hans slitna, på myrornas köpta, manchesterbyxor. 

Regnet till trots hinner Petter fram cirka 30 minuter innan dagens första föreläsning skall börja. Likt alltid är de trettio minuterna menade att ägnas till att leta upp om det finns några kårer e.d. som har information och då delar ut gratis kaffe och kanske t.o.m. någon kaka eller godisbit. Eller, i den bästa av världar, som Candide själv sade; en fralla!

Han passerar B-husets korridorer utan framgång. "Tålamod är en dygd. Sök och du skall finna", tänker och och vägrar överge hoppet. "Vi skall nog kunna fixa gratis kaffe idag också", tänker han och skiner upp då han får syn på ett bord där ett företag står och delar ut information. Bredvid står en stor termos - gratis kaffe! 

Likt alltid går han fram, småpratar lite om företaget och låtsats vara intresserad. Sedan frågar han om han istället för att fylla i den framställda pappersmuggen kan få fylla sin termomugg, då han har en bit att gå till sin föreläsning. 

"Givetvis", svarar en äldre och välmenande man, utan att ha sett denna termomugg.

"[...]Günter skulle vara stolt[...]

Fri från några som helst skrupler tar Petter fram sin en-literstermos och fyller den till bredden. Självklart undviker han ögonkontakt och låtars fumla med annat medan han fyller på. Allt för att signalera sig som icke kontaktbar. "En hel dags gratis kaffe. Fem kronor sparat. FEM!"

Siffran fem ekar i Petters huvud under hela föreläsningen och då och då kommer han på sig själv att han idag redan måste ha sparat en krona mer än igår. "Träning ger erfarenhet".

När det blir dags för bensträckare ser han hur resten av klassen rusar till närmaste Pressbyrån, där dagens andra kaffe och croissant skall införskaffas. "Idioter... 17 kronor för en liten kopp svart kaffe och 19 koronor för lite mjöl, socker, vatten, salt, smör och jäst förpackat likt något torrt skit hämtat från skafferiet. Ha! Idioter."

Han tar fram sin mobil - ett arvgods från fadern, som via jobbet fått en ny nalle. Han sätter på sitt Wi-fi, då han annars ej har på den. Viktigt att spara på batteriet så att han ej behöver ladda varje kväll. "Många bäckar små. Som sagt; Günter skulle vara stolt."

Likt alltid går han in på sin favoritsida - matsmart.se. Även om frakten ibland kan bli dyr finns mycket att spara om man handlar här. Han scrollar ner men hittar inget av intresse. Möjligtvis ett storpack av kidneybönor, men han har fortfarande kvar sedan senaste inköpet för dryga 7 månader sedan. Således blir det inget köp. "Behov... finns inget behov skall man ej köpa. Spararnas grundregel nummer 1."

Efter detta är det såklart bloggosfären som skall stämmas av. "Ah, ytterligare en snålmånad utannonserad av Miljonären medan FFF kör Super Spar Spurt [sic!] - härligt!"

"[...]Ha! Idioter[...]"

När det är dags för lunch ser han hur en majoritet av hans klasskamrater beger sig mot pastavagnen på gården. För 65 kronor får man en riklig portion med pasta och några få bitar protein i formen av antingen kyckling, fisk eller kebabkött. "Cirka 200 g pasta, lite creme fraîche,  50 g kyckling samt något grönt för 65 kronor... Ha! Idioter."

Istället beger han sig till studenternas matsal. Igår upptäckte han nämligen att någon glömt att ta ut en nio dagar gammal turkisk yoghurt. "Nice, den är kvar än idag." Till detta tar han fram knäckebröd som han hittat på Lidls andrahandsorteingshylla, ett kokt ägg samt en morot. "Kolhydarter? Chek. Protein? Check. Fett? Check. Fibrer? Check. Vitaminer? Vatten? Check! Och allt detta till en kostnad på cirka fem kronor. Portionen under tian. Ha, fem är det nio tio! Günter, FFF, Miljonären, Sparo... de skulle alla applådera om de såg mig nu."

Smaken är något... annorlunda, men tillsammans med knäckebröden, moroten och vattnet mättar det bra. Då han känner sig lite frusen bestämmer han sig för att ta en liten skvätt av det kaffe han tidigare fixat. Dock bara en liten skvätt, då han planerar att spara lite till kvällen, då han skall se det senaste avsnittet av "Lyxfällan" - veckans höjdpunkt. "Mikrat kaffe är underskattat och ibland kan det t.o.m. smaka bättre", tänker han och mäter noga upp så att det bara blir den mängd han behöver för att stilla suget och få en gnutta värme i sig.

"[...]och senaste avsnittet av "Börspodden"? Idioter..."[...]"

Som alltid, trots ösregnets och stormens närvaro, blir det en rask promenad innan föreläsningen åter tar vid. När han lämnar byggnaden går han förbi en av alla de restauranger och ser många av sina klass"kamrater" sitta och smälta maten.
"Betala för mat som inte är den nyttigaste och sedan sitta still hela dagen för att sedan betala att göra sig av med de extra kalorierna de fått i sig. Paradoxernas paradox. Ha! Vem behöver ett gym när det finns natur, fötter att gå med och senaste avsnittet av "Börspodden"? Idioter..."

Han går med bestämda steg längs campus och ser hur annonstavlor täcks med reklam om nästa spex. Han har aldrig varit på några sådana och känner hellre ingen som helst attraktion av dem. "Hundratjugo kronor i insläpp för att se några band och få umgås med andra. Vem vid sina sinnens fulla bruk betalar för detta när det finns Youtube och gratis Spotify och där alla kan komma och gå när de behagar? Ha! Idioter..."

Medan Petter spatserar omkring får han en flashback á la Proust, men självklart utan att ha förtärt någon Madeleinekaka eller lindblomste, då detta skulle ha kostat honom minst en halv telia-aktie här på campus. Likt ofta är fallet träffar man många nya människor då man börjar en ny skola, eller i detta fall; universitet. Detta gällde även Petter, som hade träffat en vacker, klok och mycket sympatisk flicka vid namn Anna. På något sätt hade hon lyckats "bjuda in" sig själv till Petter, som trots att hjärnan briserat ut "Red alert. Red alert. RED ALERT!", inte lyckats förhandla bort den unga kvinnans välmenande önskan.

Även om det smärtat likt då Arla höjde mjölkpriset med 70 öre hade Petter ändå lyckats förmå att samla sig och tillaga en middag som nästan varit värt namnet. Anna hade ätit med god min, trots att hon nog hade förväntat sig annat än äggnudlar, Eldorados frysta wokgrönsaker, matlagningsgrädde (som haft 30 % lägre pris pga. snart utgående datum) och ... (kran)vatten. Petter hade tagit en så liten portion han kunnat men ändå tänkt på att få i sig tillräckligt att täcka dagens kaloribehov. Med lite tur skulle nog en matlåda kunna sparas denna kväll.

"[...]Gevalias näskaffe snart var slut[...]"

Om det inte ringt någon varningsklocka under middagen, där Anna försökt småprata och Petter att "hårdprata" om... denna fantastiska Fantastiska Farbror Fri, som lyckats slå sig fri ur bojorna vid endast 39 års ålder,  och om Sparo, mannen som lärde människan att fryspåsar går att diska och mjölk att frysa in, gjorde det nog det då de hade lämnat köket och begett sig till Petters lilla krypin. Då hon frågat om kaffe hade Petter inte hunnit tänka sig för utan, rent intuitivt, sagt att han ej hunnit diska den enda kopp han ägde, dvs. hans, samt att Gevalias näskaffe snart var slut och att han ej skulle handla förrän på lördag. Anna hade, såklart, skrattat och trott att Petter drev med henne, men då hon hade sett hur hans oförstående tillika allvarliga min inte spelade med, hade slutligen den där klockan ringt.

Petters tankar kom snabbt tillbaka igen då en igenkännande röst ekade i lurarna; "Johan 'Dr. Baisse' Isaksson. Börsen står i ...".
"Och folk betalar för en Madeleinekaka med lindblomste för att få dessa flashbacks. Ha! Idioter..."

Under eftermiddagslektionen har Petter svårt att fokusera. Istället sitter han med sitt rutiga block (en gåva från "Studenternas") och skissar på diverse utdelningskalkyler utifrån en olika sparkvoter och värdetillväxt. Siffrorna, som han även gestaltar med diagram, är som att se liv bli till. En värmande känsla; likt då han lyckas spara mer än tio kronor på att frysa in mjölkslattar, får hjärtat att bulta.
"Om yoghurten är kvar hela veckan har jag sparat till ytterligare en teliaaktie. Två kronor extra i utdelning! Jag måste dubbelkolla med Stefans sparkalkylator så att allt stämmer, men faktum är; Snöbollen V.Ä.X.E.R."

Föreläsningen passerar i en rasande fart och innan han hunnit recitera Howard Marks "Ten most important things" är den slut. Klockan är tre, vilket är liktydigt med fika.

Som alltid beger han sig till personalrummet hos de som läser ekonomi. Förvisso två hus bort, men där finns ingen som känner igen honom. Han går till personalrummet men lämnar väskan och jackan på en soffa utanför. Sedan ikläder han sig en allvarlig ansiktsmask och rollen som en doktorand. Ingen under hela terminen har hittills vare sig observerat eller frågat honom om vem han är eller vad han gör. Med blicken fäst på kaffemaskinen och fruktskålen går han med raska och beslutsamma steg; sådana som vittnar om att hans tid är dyrbar och att han har viktigare ställen att vara på. Ett par minuter senare sitter han i soffan där han lämnat sin väska och jacka och njuter av ett Granny Smithäpple samt en rykande god kopp cappuccino, som spetsats med en 3x espresso. Detta för att få igång magen och därmed hinna med ett toalettbesök innan hemgången skall bli av.
"Miljonären knows his shit, såväl bildligt som bokstavligt talat. Vilket bra tips. Gratisskita är ju bland det bästa jag hört. Tusan att jag ej kommit på detta för tre år sedan. Då hade jag nog lätt kunnat ha ett par H&M-aktier extra nu."

"[...]Yippie-kay-yay[...]"

Medan Petter sitter där reflekterar han över dagen, vars syfte, likt alla andra dagar, är att spara så mycket som möjligt. Han ler. Även om dagen ännu ej är slut är det inget annat än mission accomplished.  "Om nu bara magen kunde börja arbeta så är det tusan i mig guldstjärna på denna dag", tänker han och sörplar i sig den sista skvätten kaffe. Knappt hinner han ställa undan muggen innan han känner hur aktiviteterna i magen börjar och med ett leende tittar han mot toaletterna.

Lugn och sansat reser han sig och börjar gå mot herrarnas. På vägen går han förbi en soptunna och då han slänger sin kaffekopp fastnar hans öga, likt en försvarssatellit, på en tom PET-flaska. "Yippie-kay-yay. Guld-fucking-star."

To be continued some time... av Chansar Mest (?).