A fool

Vissa pratar om "second level thinking", medan andra pratar om att "tänka ett steg längre". Oavsett begreppsval är det "same shit, different name". Emellertid är själva meningslydelsen intressant att diskutera - tänker vi verkligen ett steg längre än vad marknaden och den genomsnittliga investeraren gör, eller är fallet som sådant att vi lurar oss att tro det?

Jag har inte så många rädslor och vad jag kan minnas, ej heller haft. Ormar var något som min mor tyckte var "coolt", så på flera skollov och helger under min ungdom  kunde vi åka till diverse terrarier e.d. och se, hålla och "leka" med dessa fjällbärande kräldjur. Spindlar, tjejbaciller, grönsaker eller dylikt har heller aldrig varit något som jag har varit rädd för, även om jag har försökt att undvika de två sistnämnda under vissa tider i mitt liv.

Emellertid har en rädsla kommit att växa sig allt starkare för envar år som jag har traskat på allas vår Terra Nova. Jag har aldrig känt en sådan rädsla som denna och jag är faktiskt kluven till om jag vill bli kvitt den. Ömsom kan den göra mig villrådig, nervös och orolig, ömsom att jag känner mig närvarande, reflekterande och stark i mitt psyke. Jag talar om mig själv.

I Shakespeares pjäs As You Like It säger karaktären Touchstone: "A fool think of himself as wise, but a wise man know himself to be a fool" och just detta citat ringar in allt det som jag vill säga kring "second level thinking". Är jag smart och verkligen tänker ett steg längre, eller har jag inte lyckats se, tolka eller inse att det som jag tror är det korrekta och mest logiska, istället är det motsatta?

Är jag en dåre som tror att bolag likt Net Gaming kommer att växa enormt i och med öppningen av USA, eller är jag en dåre som inte ser det uppenbara i alla de risker som finns? Är marknaden dåren? Är jag? Hur kan man bekämpa denna rädsla för sig själv? Jag vill hävda att det är fel fråga att ställa. Istället är en mer bra och passande: "Hur kan jag utnyttja denna rädsla, vilket jag istället vill kalla och utnyttja som en förmåga, till att verka och göra det allra bästa möjliga?"

"[...]A fool think of himself as wise, but a wise man know himself to be a fool[...]"

Att vara rädd för sig själv och de beslut som man fattar är ett tecken på att man inte är förblindad av sig själv och sin egen egocentriska livsvärld. Det är ett bevis på att man tidigare har gått på minor och att dessa har tagits lärdom av. Det är ett bevis på att man vet att psyket är en listig spelare, som mer ofta än sällan strävar efter de snabba och enkla belöningarna, oavsett om kostnaderna i det längre perspektivet överstiger Eldorados rikedomar.

Tvivel är ett annat begrepp på ovan, men ändå anser jag det inte lika träffande. Jag kan tvivla på mig själv, men det som jag är rädd för är att ta fel beslut och agera fel. Är det rätt att köpa bolag G5, eller lurar jag mig själv? Vågar jag lita till mig själv och mina slutsatser? Finns det ett undermedvetet som lurar mig likt en bandido på en saloon i Las Vegas? Gör jag rätt i att ... Gör jag rätt med att...

Svaret finns aldrig att läsa tillika se på förhand, utan det blir enbart synligt efter att vi har agerat. Varje gång som jag gör något av betydelse, förstå mig rätt, kan jag alltid känna rädslan att jag har lurat mig själv. Jag vill vara den smarta, som vet att han är en dåre, men jag undrar om jag inte är en dåre som tror sig att detta är möjligt(?).

Är du en dåre som betraktar sig som vis, eller är du en vis person som vet att du egentligen är en dåre?