Vad skulle du göra om du inte var rädd?

I still don't know what I was waiting for

And my time was running wild 

A million dead-end streets

And everytime I thought I'd got made

It seemed the taste was not so sweet

So I turned myself to face me

But Iv'e never caught a glimpse

O how the others must see the faker

I'm much too fast to take the test (Changes, D. Bowie)

Förändringar… ibland tuffa, krävande, utmanande och upplevda som omöjliga; ibland lätta, snabba, milda och upplevda som relativt enkla att genomföra. Gemensamt är att de fodrar en kraftansträngning som i sin tur förutsätter en underliggande vilja. Utan en vilja och ett syfte kommer det bli omöjligt att uppnå ett mål. Detta är enkel psykologi och matematik – inget kneg, ingen deg; no pain, no gain etc.

Likt många av mina bloggrannar har jag läst Mr. MoneyMustaches inlägg om sparandets makt samt densammes inlägg om vikten av att börja tidigt (och således bli ”fri” tidigare). Därtill har jag även läst Petruskos fina inlägg, lekt med Stefan Thelenius ”egentalande” sparkalkylator, låtit mig ryckas med i 40procent20års kalkylark osv. När man läser dessa inlägg och ser de talande och motivationsökande tabellerna därtill diagrammen, slås man av vilka möjligheter envar har – om envar ”bara” tar dem till sig. För det är just det som krävs; att du tar dem till dig samt gör verkstad av snacket – att du vågar införa en förändring! Om du ser och vet att om du väljer att gå väg A kommer mål A att uppnås; likaså om du väljer att fortsätta på väg B kommer du inte uppnå mål A utan fortsätta mot mål B, vilket du ej är nöjd med (för då skulle dina tankar kring "väg A" inte ha väckts).

De senaste veckorna har jag läst en rolig, intressant och lättsam bok som heter ”Vem snodde osten” (S. Johnson, 2000). Denna är riktad mot management och hur man som chef/ledare kan ändra en organisation, men den lämpar sig lika väl för en vanlig Svensson om den läses som en allegori (hej Dante Alighieri!). Skulle det nu vara som så att du ej finner tid, ro eller lust att läsa kan du också se denna film (OBS! Den tycks vara inspelad MED en ost i VHS-kvalité)

Bokens fyra huvudpersoner, vilka gestaltar olika personligheter, består av två möss, Sniff och Snabb, samt två pysslingar, Suck och Stön. Dessa fyra bor i en labyrint och är på ständig jakt efter ost. En dag upptäcker de Ostation C och tror sig ha funnit Paradiset med ett stort ”P”. Här finns ett överflöd av all den ost man kan tänkas önska sig och under en lång tid kommer såväl möss som pysslingar dagligen till oststationen för att frossa.

Pysslingarna blir tjockare och tjockare och i sitt frossande och goda leverne märker de inte att osten börjar sina. Mössen Sniff och Snabb ser däremot en skillnad och en dag ger de sig osentimentalt vidare mot nya, ännu oupptäckta, ostförråd. Vad händer då? Jo, Suck och Stön börjar just göra det de är mästare på: sucka, stöna och beklaga sig för att någon har stulit deras ost. De känner sig illa behandlade och börjar prata om att livet allt är bra orättvist. Dock, efter en lång tid, börjar Suck fundera och tvivla. Om han och Stön stannar här kommer de dö av svält. Han fortsätter fundera och skriver: ”Vad skulle du göra om du inte var rädd?” på labyrintväggen.

Att införa något nytt i sitt liv, som t.ex. att skära ned på utgifter för att öka sitt sparande, ändra investeringsstrategi, då tidigare lett till rejäla minussiffror, eller börja med gyttjebrottning kan vara något tufft, men om du har börjat tycka att osten nog väl har börjat lukta illa och smaka mögel kanske alternativen inte är så dåliga? Visst är det jobbigt att bege sig ut efter ny ost, men i förhållande till att äta en möglig och illaluktande sådan känns det som att svaret är självklart, eller?!

Boken har flera slående och tänkvärda citat. Förvisso är dessa i samma stil likt de du finner i valfri ”hej-kom-och-hjälp-mig”-bok. Dock är jag av uppfattningen att dessa tål alltid att upprepas likt ett mantra.

De frågor som fick mig att reflektera över såväl min ekonomiska som personliga position och de relationer jag har till olika människor, saker, händelser etc. i livet var b.la.

1. Vad skulle du göra om du inte var rädd?
   Vad skulle du göra om du inte var rädd för att exempelvis hoppa fallskärm men hade en vilja till det? Vad skulle du göra om du ville spara mer pengar men känner en obekvämhet eller t.o.m. rädsla för att skära ned på dina utgifter.Vad skulle du göra om du upplever din investeringsstrategi som bristande men känner en rädsla att våga testa en ny?
   
2. Om du inte förändras riskerar du att utplånas!
   Att bara stå och stampa på ett och samma ställe gör att din utveckling är... allt annat än just en sådan. Du lär dig föga nytt, upplever inget nytt och allt är, i princip, samma sak dag in och dag ut. Till slut blir du mer som en robot; du gör det du ska men inget mer; känner ingen lycka i det du gör. Förändringar gör att du känner dig levande och därför är det viktigt att våga förändras!
   
   
   
3. Den som lösgör sig från sin rädsla känner sig fri
   Rädslan sätter ofta käppar i hjulet för oss; Jag är trött på att alltid beställa min Quattro stagioni men jag är rädd för att en Hawaii kanske inte är god… Utan att våga, utan att utsätta sig, kommer du för alltid vara dömd att äta din Quattro stagioni med halvtinade räkor och vattniga musslor; för alltid vara dömd att cykla samma väg till jobbet, jobba samma tider varje dag, månad och år, längta till samma semester varje år… med andra ord: du förstärker de lås som håller dig fast i ekorrhjulet!
   
   
   
4. Gamla sanningar leder sällan till ny ost.
   ”… så har jag alltid gjort”. Okej, vad roligt. Och var befinner du dig nu? Har den ”sanning” du levt efter varit bra? Vart har den tagit dig?  Varför har du en röst som suktar efter förändring om den tidigare nu är ”sann”?

Att våga problematisera och ifrågasätta ett beteende, en livsstil, en filosofi, hållning, ställningstagande etc. i syfte att utvecklas och förhoppningsvis uppleva något bättre och starkare är en viktig uppgift du måste göra – detta oavsett område! Kanske är du nöjd med många saker i ditt liv men mindre nöjd med andra. Varför har du ej gjort något åt det du är mindre nöjd med? Beror det på rädsla? Beror det på tids- och energibrist? Om det beror på det sistnämnda bör du ta dig en allvarlig funderare på vad som är viktigast; hinna med X och Y eller att ändra en del i mitt liv som troligtvis kan leda till en bättre hälsa och leverne (och därmed mer tid, energi och lugn)? Beror det på rädsla? I sådana fall finns bara två alternativ; ge upp eller ta fighten. Se målet, snöra skorna, på med störtkrukan, känn doften av champagnen och lägg manken till!

Har du investerat under en lång tid men känner att utkomsten av din strategi inte varit något vidare? Har du försökt att skära ned på utgifterna men ändå inte lyckats spara mer med valda metod? Börjar osten bli en Roquefort-wanna-be?

Att fortsätta med samma metod gång på gång och hoppas på att resultatet förändras är, enligt Albert Einstein, detsamma som idioti. Således är det du och ingen annan som måste ändra sig! 

"Insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results"

Sitter du just nu och känner doften av möglig ost? Känner du en unken och bitter eftersmak av frukostens ostmacka? Är du rädd? Vad skulle du göra om du inte var det?

  

Är inflation ett nödvändigt ont i en ekonomi?

Inflation or deflation?

Tell me, if you can

Will we be Zimbabwe

Or will we be Japan?

Credit markets came undone

And still are in distress

Will the dollars in my mattress

Buy much more next year or less? (Inflation or deflation, M. Hazard)

”Det är det nödvändigtvis inte! Men det har blivit detta på grund av centralbankernas metod att bekämpa underskott och öka inflationen med att trycka mer pengar. Inflationen är mer på 'tapeten' nu bara för att det är extraordinära tider."

Detta var en av de flera tankar jag fick när jag ställde mig frågan angående om inflation är ett fundament i den ekonomiska världen. Dock, efter att ha läst, filosoferat samt diskuterat med såväl Platon som Sokrates och de övriga viktigpettrarna kom jag att komma fram till att det har en plats i oeconomica mundi.

Min slutsats är att inflation är en grundläggande faktor, ett fundament, i alla ekonomier och den tenderar att hända på grund av olika orsaker; dessa kan vara såväl initierade som dess antonym.

Låt oss förstå detta genom att titta på olika typer av inflation utifrån två olika skolor:

Den Keynesianska skolan

1. Efterfrågeinflation: En obalans mellan utbud och efterfrågan leder till att priserna stiger upp. Antingen ökar efterfrågan på grund av konstant tillförsel eller minskas leveransen på grund av ständig efterfrågan. Efterfrågan styrs av marknaden och utbudet beror på produktionen. Eftersom utbudet varierar på grund av naturliga orsaker och efterfrågan efter marknadssentiment sker denna typ av inflationen under tidscykler, exempelvis Indiens matinflation.

2. Kostnadsinflation: En ökning av insatskostnaderna (arbetskostnader, råmaterial etc.) driver upp priserna. Således är prisuppgången ett resultat av ökningen av produktionskostnaden. Detta kan inträffa på grund av skäl som varierar från allt mellan en regerings politik som naturkatastrofer och därmed kan dess förekomst inte uteslutas från diskussionen kring inflation.

Den Monetaristiska skolan

1. Efterfrågeinflation: På grund av underskottsfinansiering på makronivå eller på grund av ökad köpkraft (löneökning, vinst eller remitteringar) stiger efterfrågan i motsats till det som levereras, vilket leder till inflation. På makronivå händer detta när ett centralt institut applicerar underskottsfinansiering för att bekämpa redan existerande inflation. Globaliseringen har ökat lönerna för kvalificerad arbetskraft och med en ökad tillväxt och utveckling av ett lands ekonomi ökar också, generellt, dess folks köpkraft.

2. Kostnadsinflation: Varje kostnadsinflation är resultat av skapandet av en överdriven produktion av pengar, vilket har som syfte att öka penningflödet på marknaden. Detta är uppenbart när FDI eller FII plötsligt ökar eller när regeringen, i samverkan med Pensionsmyndigheten,  börjar spöka med aktier. Kostnadsinflation är även föremål för marknadsvillkor, aktörernas (irrationella!) känslor och därmed börshandel.

Således kan vi säga inflationen händer på grund av olika oundvikliga skäl och är en funktion av en växande ekonomi. Ekonomer tenderar att se det som ett nödvändigt ont när inflationen är hanterbar. Om detta är jag osäker, för skall man kunna styra inflationen?

Låt oss betrakta följande scenario. Det råder deflation i Springfields ekonomi, det vill säga priserna sjunker medan pengarnas värde ökar. Homer Simpson vill köpa ett ton stål i dag (varför kan vi bara fråga gudarna). Men varför ska han köpa i dag om han "vet" att värdet på stålet har sjunkit i morgon medan dito på pengar då har ökat?

Är inte anledningen till att vi investerar att penningvärde sjunker medan värdet på varor, värdepapper, tjänster etc. ökar? Om pengar i sig bara skulle öka i värde – varför då investera? Således är inflation ett ”nödvändigt” ont. Kanske man kan dra det så långt som ett obligatoriskt fenomen…(?)

Vad anser du? Är inflation en obligatorisk del i den ekonomiska naturen? Ska vi försöka styra den eller bör den lämnas att, mer eller mindre, styra sig själv?

Är nationalekonomi en vetenskap?

Innan jag ger mig an att filosofera kring huruvida nationalekonomi är en vetenskap eller ej vill jag passa på att sprida lite (gratis) reklam. Idag, den sista fredagen i månaden, utkommer som brukligt Värdepappret, där undervärderade bolag granskas av extremt duktiga analytiker. Detta nummer innehåller även något speciellt, då en gästanalytiker kommer analysera Bonheur. Ryktet säger att denna mystiske analytiker inte är någon annan än Lundaluppen. Vet du inte vem denna nestor, denna gigant bland giganter, denna vise är, är mitt förslag att du sjukskriver dig en vecka och läser samtliga av hans inlägg på hans, tyvärr nu nedlagda, blogg. Nämnda har givit mig såväl visdom som adekvata kunskaper och jag är nog inte ensam om att önska att han åter blir aktiv.

Så, nu till denna veckas inlägg. Själva idén till inlägget kom när jag hade ett seminarium angående vad som kan räknas som vetenskap, varför och hur. Under detta höll vi oss till de vanliga distinktionerna; naturvetenskap vs. humaniora, kvantitativ vs. kvalitativ, objektivitet vs. subjektivitet etc. Under denna diskussion satt jag och reflekterade kring ekonomi och hur denna sfär klassas/inte klassas som en vetenskap... så, är nationalekonomi en vetenskap?

"Science is a way of life. Science is a perspective. Science is the process that takes us from confusion to understanding in a manner that's precise, predictive and reliable - a transformation, for those lucky enough to experience it, that is empowering and emotional." (B, Greene)

Jag tror det enklaste sättet att svara på huruvida nationalekonomi är en vetenskap eller ej inte är att försöka definiera vetenskap, vilket är en fråga jag ej vågar ge mig an för då lär ni få sitta vid skärmen till julafton, och sedan visa att ekonomin passar denna definition. Inte heller anser jag att ett lämpligt förfarande är att försöka konstruera en definition av vetenskap som bara utesluter ekonomi samtidigt som alla andra vetenskaper fortsätter verka inom dito. Jag tror att försök likt dessa är dömda att misslyckas, då nationalekonomi de facto är en vetenskap!

Många människor verkar tro att vetenskap måste involvera experiment, att detta är ett kriterium. Dock är detta inte svårt att historiskt argumentera emot; den tidigaste vetenskapen vi vet om gjordes av astronomer, som till exempel Kepler, som, naturligtvis, inte kunde genomföra några vetenskapliga ”experiment” på stjärnorna, utan som endast kunde göra noggranna mätningar av där stjärnor och planeter befann sig under vissa specifika tider. Visserligen finns det de som kallar detta för "experiment" men då är mitt förslag att dessa antingen investerar i den svenska akademins ordlista eller öppnar ett nytt fönster, skriver in ne.se och söker på "experiment", där följande definition står att läsa: "Prövning av en hypotes, teori eller konstruktion för att möjligt bekräfta eller vederlägga den"

Tanken att Copernicus, Galileo, Kepler, Åsa Romsson…hmm, förlåt, vi stryker den sistnämnda,  inte sysslade med vetenskap när de observerade och antecknade planeternas positioner är skrattretande; deras teorier om planeterna, dess positioner, rörelser etc. är ett fundament inom hela den positivistiskt naturvetenskapliga traditionen!

Även så finns det flera vetenskaper idag, flera hundra år efter nämnda vetenskapsmän, såsom astronomi, geologi, meteorologi, ekologi etc. där de flesta av de viktigaste hypoteserna inte är mottagliga för experiment. Till exempel gick 2011 års nobelpris i fysik till Saul Perlmutter, Brian P. Schmidt och Adam G. Riess, som presenterade resultat som visar att universum expanderar i en allt snabbare takt. Detta gjordes enbart med hjälp av icke-experimentell observationsdata! Snacka om en "pseudovetenskap"...ha!

Kortfattat, med andra ord, på ren svenska etc.: världens finaste pris att vinna inom det naturvetenskapliga ämnesområdet gick till personer för en observation därjämte ett resultat som inte baserades på experiment!

"för upptäckten av universums accelererande expansion genom observationer av avlägsna supernovor"

Många människor vill hävda att ekonomi inte är en vetenskap eftersom många av dess utövare är förblindade av politiska ideologier. Dock, är inte alla forskare, oavsett disciplin, detta? Är inte alla, på ett eller annat sätt, förblindade av personliga preferenser? Inom ”vetenskapen” försöker de inom den positivistiska traditionen hävda att det finns en, på experimentbaserad, objektivitet, vilket jag har svårt att godtaga. Dock kan min ”subjektiva sanning” ifrågasättas, då den de facto är subjektiv och därmed tillåter andra att hävda sin "sanning" och sedan är debatten igång (”min” sanning behöver nödvändigtvis inte vara ”din” sanning). Är glaset halvfullt eller halvtomt, är det jing eller jang ... Vågar jag fortsätta detta?

Ett annat exempel är att vissa hävdar att ekonomer ofta härrör saker från andra principer, som om de studerade matematik snarare än att genomföra empiriska undersökningar. Men det finns forskningsfält där forskare utför såväl empiriskt arbete som tänkande, filosoferande et cetera. Evolutionsbiologer använder ofta spelteori för att skapa teorier. Einstein har berättat att han föreställde sig själv inuti en ljusstråle för att komma på sin relativitetsteori. Nämnde jag att han inte gjorde några experiment under denna tid? Vad som framkommer är att, i brist på bättre ordval, ”friska/nya fält” både har teoretiker samt forskare.

Vissa anser att ekonomi inte kan vara en vetenskap eftersom det har normativa komponenter. Likafullt arbetar ekonomer mycket hårt för att separera de normativa och positiva delarna av ekonomin. Emellertid anses endast den sistnämnda vara det största studieobjektet. Vad som dock framkommer när man studerar alla vetenskaper är att samtliga smugglar in normativa antaganden, oavsett om det är en kritik av vetenskap eller som ett kriterium för vad som räknas som vetenskap.

Andra anser att ekonomi inte är en vetenskap eftersom den bygger på dåliga antaganden, som till exempel rationellt beteende (vilket vi inte ser på dagens börser!). Här finns två tydliga svar:

1) Ekonomer som arbetar inom områden som inte gör antaganden om rationellt beteende är nu, tack vare uppkomsten av beteendeekonomi, institutionell ekonomi, etc., mycket vanligt men...

2) ... detta skapar en förvirring huruvida ekonomi, som ett fält, är en vetenskap och om detta fält är något bra. Tänk dig att påstå att Galileo inte var en vetenskapsman eftersom hans teorier hade låg prognosförmåga! De hade verkligen varit att ha låg prognosförmåga...  Hursomhelst, faktum kvarstår att Galileos teorier hade en låg grad av prognosförmåga, men det beror på att fysik och astronomi var unga vetenskaper och inte för att de var ovetenskapliga! Detsamma anser jag gälla idag; ekonomi är en ung vetenskap och likt allt som är nytt, och detta extremt i det konservativa Sverige, intar folk en negativ och distanserande ställning.

För att sammanfatta detta, något spretiga, inlägg: Människor vill ofta hävda att det ska, bör, måste råda en likställdhet mellan "vetenskap" och "fysik", som om experimentell fysik var en paradigmatiskt vetenskap. När dessa har gjort detta misstag är det lätt för dem att hävda att ekonomi inte är vetenskaplig; det är nämligen inte mycket, på experiment baserad, fysik! Men i själva verket är vetenskapen bara oerhört skiftande - flytande - och det är mycket svårt att förklara varför ekonomi är icke-vetenskapligt om folk inom områden såsom astronomi och evolutionsbiologi i själva verket är paradigmatisk vetenskapliga.

Vad anser du? Är nationalekonomi en vetenskap eller en pseudo-dito? Jämför jag äpplen med päron?

"Only two things are infinite, the universe and human stupidity, and i'm not sure about the former" (A, Einstein)

Vad är meningen med arbete?

Tumble out of bed

And stumble to the kitchen

Pour myself a cup of ambition

And yawn and stretch and try to come to life

Jump in the shower

And the blood starts pumpin'

Out on the streets, the traffic starts jumpin'

For folks like me on the job from 9 to 5

Workin' 9 to 5

What a way to make a livin'

Barely gettin' by

It's all takin' and no givin' (9 to 5, Dolly Parton)

Många av oss som investerar gör det utifrån ett syfte: att öka vårt kapital. Vad vi sedan ämnar göra med nämnda är högst individuellt men en majoritet har som syfte att kunna välja att jobba mindre eller t.o.m. att inte behöva jobba alls - att köpa sig tid. Tid att göra något annat. Undertecknad har som mål att vid 40 år fyllda, dvs. om ca 11 år, kunna välja att arbeta halvtid och ändå leva på en heltidslön. Svårt? Ja. Omöjligt? Nej!

Jag har under veckan gått och filosoferat på vad som är meningen med arbete. Vad grundar sig min önskan att kunna välja att arbeta halvtid och ändå ha en heltidsinkomst, då delvis finansierad av utdelningar/avkastning, på? Varför arbetar jag och varför vill jag kunna välja att bara arbeta halvtid? Förvisso vill jag ha mer tid att kunna göra vad jag vill, som te.x. att skriva på min trilogi (preliminärt releasedatum i juni 2016), odla grönsaker, fördjupa mig i klassiska romaner etc., men samtidigt jobbar jag med det jag vill och mår bra av det. Varje dag utför jag det som jag har ett inre driv för, en inre glöd. Varför vill jag då gå ifrån möjligheten till detta?

Det var intressant att föra denna djupa filosofiska diskussion med sig själv och i denna kom jag även att tänka mer generellt kring varför vi människor arbetar.

Enligt mig finns det två anledningar till att man arbetar. 

1) För att hjälpa andra människor.

2) För att försörja sig.

Vad beträffar det förstnämnda, dvs. det altruistiska, är meningen med arbete för mig att arbeta med och hjälpa människor, att bidraga till en nytta, att verka för att andra skall få det bra. I denna definition är den materiella lönen, i form av pengar, oväsentlig, då det är mitt eget välbefinnande av att utföra något av ett högre, immateriellt, värde som är viktigast.

Om man skall se till meningen med arbete måste man se till avsikten till varför vi arbetar. Vi människor lever i grupper och som grupp tar vi hand om varandra, därigenom oss själva. Tiden vi lägger ned på att samla mat, bygga en bostad, egentligen ett skydd mot väder och vind samt andra levande varelser, liksom att tillverka kläder är att betrakta som det arbete vi måste utföra för att överhuvudtaget öka våra chanser att överleva.

Lönearbete är däremot en annan sak. Ofta bygger det på att det jag ovan skrev är begränsat, reglerat eller till och med förbjudet, vilket ger människan få möjligheter att på egen hand sörja för sin överlevnad. Dock bygger principen på att man genom arbetet skall säkerställa just mat, bostad, kläder, etc. men genom konsumtion. Konsumtionen innebär att kapital med tiden konsolideras hos ett fåtal människor, vilket i sin tur ger dem rätten att diktera majoriteten av mänsklighetens villkor genom den makt som följer på rikedom - kapitalism. Förvisso drar jag denna diskussion till sin spets men syftet är att förmedla ett budskap och väcka en tanke hos dig, kära läsare.

I mitt arbete jobbar jag nära människor och varje dag ser och hör jag hur jag hjälper dem. Ofta får jag höra detta av dem personligen men det är en starkare drivkraft att se det rent konkret genom deras aktioner. Detta gör att jag får mer motivation att utveckla mig själv att bli ännu bättre på att hjälpa andra. I detta ”flow” existerar inga tankar på att jag därmed kommer höja min lön eller att jag med detta har ”rätt” till en högre dito. Allt som spelar roll för mig, dvs. det som driver mig, är att kunna hjälpa fler att må och verka bättre i samhället.

Om jag nu mår så bra av detta, varför har jag då som mål att ”bara” arbeta halvtid? Mitt svar är att jag kan göra mycket av det jag gör idag, men detta utanför de rumsliga och icke-rumsliga barriärer som hindrar mig från min arbetsplats. Således kommer jag att ”arbeta” på heltid men inte utifrån några bestämda ramar. Det är här det paradoxala inträffar; för att kunna "arbeta" med det jag vill, men utifrån egenbestämda ramar, erfordras ett arbetande kapital, medan det som idag driver mig att arbeta är känslan att känna mig behövd; att känna att jag gör nytta; att jag bidrar till något bättre för mina medmänniskor. Lönen är något sekundärt men för att kunna göra det jag vill, i en större och mer världslig utsträckning, i framtiden måste denna sekundäritet tillåtas få en stor plats, om än inte lika stor som mitt välbefinnande. 

Vad är meningen med arbete enligt dig? Varför arbetar du? Hur definierar du arbete?