Charlataner

"Ett lejon ungt det äldre skall betvinga

på krigisk skatt i enskild drabbning öden,

i bur av guld hans öga genomtinga:

av tvenne sår det ena grymt ger döden", Nostradamus Profetior, 1555.

Nostradamus - Orakel eller charlatan?

Ibland förs det diskussioner om orakels existens. Ett orakel är någon som kan förutsäga framtiden med en imponerande grad av träffsäkerhet och syftet att man söker deras röst är att man vill ha fakta att agera efter. Då jag - Sofokles - är grek samt det faktum att jag härstammar från den tid då dessa "var på tapeten", anser jag mig ha både det ena och det andra att säga om dessa...charlataner. Undantaget gäller dock Pythia - oraklet i Delfi, som mer än en gång hjälpt mig satsa på rätt hästar.

Orakel kan vara relevanta vid diskussioner av sådant som fri vilja, fatalism och determinism, men också vad beträffar den värld vi rör oss inom - oeconomia mundi. Gud brukar i teologiska diskussioner betraktas som någon med orakelförmågor, givet Guds totala kunskap. Man skulle kunna tänka sig att ett orakel utgjordes av en dator med en fantastisk beräkningskapacitet, eller Laplaces demon, som med tillräckligt god kännedom om startläget kan förutsäga vad som kommer att inträffa framöver. Det skulle också kunna vara några av användarna på börssnack... eller inte.

"Charlatan [...] person som på ett vilseledande sätt söker ge intryck av att äga viss (märklig) förmåga eller kunskap numera särsk. om sådan bedragare av intellektuell typ: som lyriker och litteraturkritiker var han lysande, men som politisk tänkare var han en ~" (Ne.se)

Det har ibland setts som en mer eller mindre empirisk fråga om det skulle kunna finnas orakel. Klart är att kraven på beräkningsförmågan måste bli hisnande samt att komplexiteten kanske överstiger alla teoretiskt möjliga beräkningsmaskiner. Ibland har det också hävdats att vi människor – om vi har fri vilja – skulle kunna omintetgöra oraklets insatser och därmed visa att det inte finns några orakel. Säger oraklet att jag kommer att äta en ostsmörgås till frukost i morgon kan jag väl ta kaviar i stället? Det verkar dock finnas ett enklare sätt att visa att orakel inte kan existera, åtminstone givet en vanlig definition av orakel.

För att vi ska kunna sägas ha ett orakel måste några krav vara uppfyllda. Oraklet ska, enligt Raymond M. Smullyanm, vara:

1. Allvetande. Oraklet vet allt som finns att veta om framtiden. Här finns många som anser sig kvala in, speciellt om man utgår från användarna på börssnack.

2. Ofelbart. Säger oraklet att något förhåller sig si eller så, så gör det det. Så, när någon på börssnack säger att Anoto kommer rusa i morgon med 100 %, stämmer det... till 100 %. ... ...

3. Öppet för frågor. Oraklet ska vara villigt att leverera ett svar på varje fråga som ställs. Om oraklet fick låta bli att svara då och då blir insatsen inte särskilt imponerande. Att tillägga är här att svar såsom ”Jag bara vet”, ”Skit i det du” eller ”Förstår du inte det själv” räknas inte. Här finns få, om ens någon, utifrån börssnacks användare, som uppfyller kvalen.

4. Transparent. Svaren ska vara korrekta, och gå att förstå i förväg. De ska inte vara formulerade så att de är förenliga med varje upptänklig framtida utveckling. Säger oraklet att du ska ut på en resa imorgon, bör inte en tur med hissen räcka för att oraklet ska säga ”vad var det jag sa?”. För att översätta till börsvärlden; säger någon att Starbreeze skall ”rusa som f*n” räknas inte futtiga 6-7 %.  Oraklet ska alltså vara uppriktigt och informativt.

5. Snabbt. Svaren ska komma i rimlig tid. Om jag ställer frågan vad jag kommer att äta till frukost imorgon, och oraklet besvarar frågan först efter det att jag har dukat bort frukosten dagen efter, är det inte så mycket bevänt med oraklet. Alla svar behöver kanske inte vara blixtsnabba, eftersom det ibland kan krävas mycket omfattande beräkningar, men svaret får inte dra ut på tiden. Således skall "oraklet" på börssnack e.d. inte svara på frågan huruvida det var en träff eller bom efter att Africa Oil rapporterat om att de hittade en elefant, utan, såklart, innan.

Då är frågan om ett orakel enligt ovan definition skulle kunna finnas och kanske en vacker dag starta en mottagning nere på stan. Eller varför inte en hotline för alla daytraders eller andra investerare som inte klarar av att förvalta sina egna pengar efter sunt förnuft. Det verkar dock som om det finns ett logiskt argument som visar att några sådana orakel aldrig kommer att dyka upp – ingenting kan fylla alla dessa villkor.

"[...]Chansen för en TENBAGGER i Interfox har höjts en hel del nu." (Redeye.se)

Anta att jag beger mig till oraklet för att pröva oraklets tillförlitlighet. Oraklet lyckas ständigt förutsäga vad jag ska äta till frukost, vilken lunch jag kommer bli serverad, ett en skribent på DI kommer skriva "rasrisk" et cetera. Dock, sedan säger jag som följer: ”Nu börjar jag med ja- och nejfrågor. Om ditt svar är ja, kommer jag att vissla som reaktion; är svaret nej, kommer jag att klappa händerna.” Till nästa fråga: ”Kommer min nästa reaktion på ditt svar att bli att jag klappar händerna?” Nu ser det brunt ut för oraklet. Om detta svarar ”Ja”, kommer jag ju att vissla och oraklet har därmed fel. Om siaren svarar ”Nej”, kommer jag ju att klappa händerna, vilket gör att oraklet har än en gång fel.

Svarar oraklet något annat än ja eller nej kommer jag ju inte att klappa händerna och således har oraklet misslyckats, eftersom rätt svar borde ha varit att jag inte skulle klappa händerna. Problemen för oraklet kan hanteras om vi stryker något eller några av villkoren ovan, men då får vi ett mindre intressant orakel. Eller, för att tala klarspråk; vi får inget orakel alls. Det kan helt enkelt vägra att besvara frågan, det kan svara så dunkelt att jag inte vet om jag ska vissla eller klappa händerna. Det kan fundera så länge på svaret att universum upphör att existera. 

Man kan ge upp tanken att oraklet är ofelbart eller har kunskap om alla framtida händelser. Kanske finns det någon typ av begränsningar på vad man kan ställa för slags frågor. Men någonting måste i varje fall göras, och varje åtgärd kommer att leda till ett mindre intressant orakel – det är sämre reklam att säga sig veta ”en hel del” om framtiden, eller att besvara ”åtskilliga” frågor om framtiden i allmänhet men Anotos, Precise Biometrics eller  Fingerprints dito i synnerhet än att hålla tyst.

"Blecher spår börsras inom snar framtid" (di.se)

Meningen med orakel är att man vill få svar och sedan agera efter dessa. Många av oss läser bloggar, tidningar, lyssnar på poddar, ser på TV et cetera för att försöka få svar på våra frågor om vad framtiden bär i sitt sköte. Mer ofta än sällan färgas vi av varandra, om detta råder föga tvivel. Många pratar om att de "tar rygg" på en bloggare, en journalist, en professionell investerare eller dylikt och detta kan såväl vara positivt som negativt. Negativt är det i allra högsta grad om du tar rygg enbart utifrån att någon annan gjort en investering. Hur/Vad skall du göra den dagen då det skakar i bolaget och du ej har kunskap om orsaken till detta? Om du har gjort din egen research vid tillfällen likt dessa kommer du, med allra största sannolikhet, agera mer rätt än fel då de inträffar.

"[...] nu att det finns chanser till en klassisk tenbagger mer eller mindre." (Bjaentrading)

Således; att ta rygg på någon eller köpa någons profetia enbart utifrån detta ”orakels” syn känns som ett mycket oklokt beslut. Att tro att det finns någon (märk; singularis) som klarar av att förutspå framtiden i allmänhet men börsens utveckling i synnerhet är lika långsökt som att Trump skulle be om ursäkt för sina uttalanden till Khizr och Ghazala Kahn om deras son och hans patriotiska uppoffring för USA. 

Om att "ta rygg" på någon är att utgå från vederbörandes analys och att även göra sin egen innan ett eventuellt köp görs är en korrekt definition är jag skyldig till flera "brott". Många av mina innehav, b.la. Nilörn, Bank of Scotia och Hafslund hade aldrig skett om jag inte läst mycket matnyttiga analyser från kompetenta blogg- tillika twitterbekanta. Har de siat om framtiden? Ja. Har jag trott på dem? Njae, men efter att ha gjort min egen analys är jag mer benägen att hålla deras "syn" mer sann än dess antonym. 

Hur brukar du reflektera kring när inlägg, tweets, delningar et cetera poppar upp och där budskapet är som taget från en allvetande Gud? Köper du det rakt av eller följer du Nietzsches linje; ”Gud är död”?

Fattigfällan

Beata, högskoleutbildad och driftig, är en kvinna i sina bästa 50 år och har sedan dryga 20 år tillbaka drivit ett eget företag med f-skattesedel. Därtill har hon uppfostrat 4 barn som ensamstående. Hon har alltid varit noga med att göra rätt för sig; alla räkningar har alltid betalats in och speciellt den månatliga inbetalningen till skatteverket på 15 000 kr. Hon får ut cirka 13 000 kr efter skatt och detta skall hon klara sig på. Hon har inte mycket men det räcker, resonerar hon. Hon har, likt många av oss som tillhör denna del av bloggosfären, lärt sig att leta efter extrapriser, bunkra upp, köpa efter behov, tänka långsiktigt et cetera. 

Fattig Fällan [sic!] är skriven av Charlotta von Zweigbergk.

Tyvärr har hon den senaste tiden känt sig allt svagare. Nej, det där var en lögn. Hon vet att hon har känts sig svag och "sjuk" i flera år, men har detta till trots negligerat kroppens signaler och istället kört på, enda in i kaklet som Tommy Söderberg skulle ha sagt. Detta är något som många säkert känner igen sig i; ty vi har nog alla haft perioder då det känts extra motigt men ändock har vi då tvingat oss att lägga i den där växeln som tillskrivs epitetet "extra". Vad som är avgörande är att denna inte klarar av att ligga på "auto" hur länge som helst, för kroppens bensin är skapad att bara räcka för en viss sorts ansträngning och en viss tid. Överskrids detta kommer farten att sänkas tills det rullande blir dess antonym; stilla. 

"Fattigfällan är en bok som skulle kinan bli en politisk dynamit om nån [sic!] tar upp den till diskussion, om nån [sic!] tar människorna det handlar om på allvar - förr eller senare kan det vara vem som helst av oss." Linderborg, Aftonbladet

Detta är precis vad som händer Beata och en dag vaknar hon upp på sjukhuset. Hon förstår ingeting, säger hon, men vet att hon visst förstår. Hon är utbränd och har dessutom en diffus sjukdom. Trots hennes vilda protester sjukskriver läkaren henne. Först på en månad, sedan längre och längre. Försök att arbeta halvtid görs. Försök att arbeta en tredjedel görs. Försök att arbete en fjärdedel görs. Samtliga försök slutar med samma resultat; fiasko.

Då hon är egen företagare och den enda anställda dröjer det inte länge innan hennes räkningar hopar sig. Därtill är hon inte kunnig hur det sociala- tillika ekonomiska skyddsnätet fungerar. "Skulle jag anmäla min sjukdom på samma dag till försäkringskassan? Går inte allt det automatiskt via sjukhuset?" 

Skatteverket har som rekommendation att varje enskild näringsidkare bör ha ett sparkapital/kassa som kan täcka 3 månaders räkningar för företaget. Denna kassa tar slut snabbare än Beata hinner reagera och innan hon vet ordet av står hon med betalningsanmärkningar. Räntorna gör sitt till och de tidigare höga beloppen på räkningarna blir med ens ännu högre. Till allt detta har hon noll hjälp från försäkringskassan, som dröjer med sin utredning. Utöver detta har hon en psykisk kamp med sig själv och sin diffusa sjukdom. Innerst inne vet hon vad hon "måste" göra - hon "måste" jobba! Emellertid finns vare sig kraft eller psykisk stabilitet för detta. Oavsett vad uppgiften är ter den sig astronomisk och bara att se kuverten, som nu även har avsändare med namnet "kronofogden", som byggs upp likt ett torn vid hennes brevinkast får det att vända sig i hennes mage. 

"Det är så välskrivet och så viktigt att den här boken borde bli en grundbok i ekonomi för alla svenskar" Dagens Nyheter

På tal om mage; det går så långt att hon ej har råd att handla mat. Hon går ned på ett "nödmål var tredje dag", varav detta "mål" kan vara en burk med kakor. Däremellan äter hon ingenting. Doften av kaffe får det att vattnas i hennes mun men pengar att införskaffa såväl kaffe som kaffefilter finns inte. Hon pratar, ömsom något öppenhjärtigt med några, ömsom helt öppenhjärtigt med andra om sin situation men får oftast som reaktion "det kommer bli bra" eller "jag kan bjuda på lunch". Omgivningen förstår inte. Som om en lunch skulle göra allt bättre. De förstår inte att hon inte har en krona! 

Försäkringskassan strular men ännu återstår en livlina - socialen! Dock meddelar de, efter en lång tystnad på flera månader, att de ej kan hjälpa Beata. Hon är helt utlämnad och nödgad att leva på vänner. Förklaringen stavas papper som ej är i ordning samt olika tolkningar från olika institutioner. Samarbete och samverkan är två begrepp som inte finns med i skyddsnätens ordlista. Det går så långt som att hon snor tepåsar, knäckebröd e.d. då hon besöker vänner och bekanta... Avsaknaden på skyddsnätens effektivitet tvingar henne in i fattigdomens värld.

Det finns mer att säga om denna bok men jag kommer låta alstret tala för sig självt. Insikten om vad som kan hända envar i detta land är hemsk. Vi tror oss leva i ett civiliserat samhälle, där pappa staten skall skydda oss, men innerst inne vet nog de flesta att så ej är fallet.

Jag har en nära bekant som, vid Moderaternas tillträde 2008, drabbades av Försäkringskassan nya och hårdare regler. Denne fick kämpa i ett år(!) utan ersättning. Denne var/är så sjuk att hen ej kunde vara vaken på alla av dygnets ljusa timmar och ej hade kraft att stå /vara aktiv hela dagen. Varje eftermiddag var/är denne nödgad att ligga och vila. Lägg därtill en kamp mot cancer, inte bara en utan två gånger, sömnlöshet, reumatism så svår att inte ens experter från USA, Kina och Indien kunnat hjälpa. Man har opererat gång på gång; flyttat vävnad, muskulatur etc. från ett ställe till ett annat med mera. Allt till ett resultat lika med samma som innan, om inte värre. Att i allt detta också kämpa för sin rätt att få sjukersättning och gång på gång få kämpa för att bara få kontakt, skicka in sjukintyg, inkomstdeklaration, kontakta skatteverket, läkaren, banken etc. då dessa inte samverkar är inget annat än skandalöst i det civiliserade samhälle vi lever i. Att tillägga i denna diskussion är att hen slutligen vann sitt mål och fick sin ersättning retroaktivt. Hen är idag sjukpensionär men går med en ständig rädsla för att vara nödgad att ännu en gång få kämpa. Hens liv är, tyvärr, inte ett liv hen vill leva. Hade hen levt ett annat liv om energin istället kunnat läggas på att bli frisk istället för att kämpa i ett helt år(!)? Hade hen mått bättre idag om kampen var att leva och inte att överleva? Kanske...

Många av oss pratar om minimalism. Utdelningsseglaren skrev ett bra inlägg om att leva under fattigdomsgränsen. Många pratar om att de har det "knapert" och, absolut, är det inget annat än tråkigt för dem. Men det finns de som har det mycket värre än "knapert". Jag tror att ingen av oss förmår att ens föreställa sig det helvete som vissa (eller många?) i dag lever i. Jag säger inte att det är nuvarande eller tidigare regeringars fel. Ej heller säger jag att det är något enskilt parti som är skyldiga till det som idag förekommer för de svaga. Emellertid vill jag säga att något måste göras och att det är bra att berättelser likt denna kommer fram och att de styrande blir medvetna. Medvetna om att det, till det yttre, så fina skyddsnätet inte fungerar. 

Vi har ett av världens högsta skattetryck men trots detta fungerar inte skyddsnäten!? Många länder brukar se på Sverige som ett exempelland men är det verkligen så bra? Vad är vitsen med att betala alla sociala avgifter om det ändå inte kommer individen till lags vid en eventuell kris? Skall envar behöva kämpa för sin rätt till "rätt" ersättning? orkar man "kämpa" för detta när man befinner sig i en sådan djup kris att Dantes resa framgår som rena Lisebergbesöket?


Vad är dina erfarenheter av Sveriges skyddsnät; lögnen om att vi alla är skyddade; att ingen kan falla emellan?

Veni vidi vici

"Veni, Vidi, Vici" Caesar, De Bello Civili

För nästan exakt 59 dagar startade jag min Kickstarter som var ämnad att hjälpa mig att realisera min dröm tillika livsprojekt - utgivningen av Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo. Förvisso en ordvits á la Luuk och Lindström ändock sann är att projektet fick inget annat än en riktigt "kickstart". På bara en dag inkom mer än 10 000 kr och innan tre veckor hann med att passera var målet på 45 000 kr nått. Detta är, som tidigare sagts, inget annat än fantastiskt och till alla er som har köpt, hjälpt till med att sprida om min bok, delat med nära, kära och vänner et cetera, kan jag inte med ord uttrycka den tacksamhet jag känner.

En majoritet av er har bara varit med denna sista sträcka på den långa resa som jag har vandrat. Det var för cirka sex år sedan, med utsikt över havet i Varberg, som den första bokstaven sattes på pränt. Sedan tog det inte lång tid innan det första kapitlet var klart för att snart vara det dubbla. Det första, och extremt grova, utkastet blev klart till julen samma år men sedan tillkom mycket revideringar, tillägg och bortfall. Ny forskning kom i dager, tvivel på mitt manus, infann sig, studier, jobb, personliga motgångar med mera. Allt som allt har det tagit sex år och det faktum att mitt manus nu är klart för tryck är något som jag ännu ej förmått mig inse. När jag skriver detta kan jag inte påstå mig känna en sorts eufori och anledningen för detta tror jag stavas att den är för stor; för mäktig, för mig att känna. Säkerligen kommer den att komma. Om inte idag så åtminstone i morgon eller nästa vecka.

Jag har fått hjälp av många bloggare som har uppmärksammat mitt projekt med ett blogginlägg och även om man brukar säga: "ingen nämnd, ingen glömd", vill jag ändå uppmärksamma dem. Ett riktigt stort tack till:

Gustavsaktieblogg
Vägen Till Frihet
Långsiktig Investering
Aktiefokus
Chansar mest
Spartacus
Trygg framtid
Stefan Thelenius
Gottodix

Utöver dessa själar har många fler spridit och twittrat om Marius och detta är exakt lika värdefullt tillika uppskattat från min sida. Att få se en tweet med "I just backed Gaius Marius - Third Founder of Rome" har varit lika roligt varenda gång och vid varje sådant tillfälle har jag eftersträvat att snabbt tacka personen i fråga. Varje köp är verkligen unikt och skall behandlas därefter. Det går ej säga för många gånger. Från mig till er alla; ett stort tack!

"[...]Ömsom vill jag bilda, ömsom erbjuda en ren och skär njutning i ett fint inslaget format[...]"

Jag skrev ett blogginlägg förra lördagen (oroa er inte; fredagens sedvanliga publicerade också. Du finner det här) lite om hur boken har uppmärksammats och i vilka medier. Att se tillbaka på detta är något som skänker mig både glädje och skrattattacker, då jag innan visste att min östgötska var grov, men så grov!? Beträffande detta väntar fortfarande på en ljudfil från min kära blodgranne, Chansar mest.

Även om Kickstarters tid löper ut denna fredag kväll är projektet - Marius - i allra störa grad levande (dock, såklart, mer bildligt än bokstavligt). Helst ser jag att man köper via Kickstarter men när denna löpt ut går det utmärkt att kontakta mig på "roms3grundare@gmail.com" så löser vi med en beställning. Därtill har det primära och största målet ej varit summan 45 000 kr, som nåddes snabbt. Ej heller har jag som syfte att tjäna pengar på detta, även om det eventuellt skulle bli plus i kassan är välkommet. Nej, syftet för mig är att kunna nå ut till mina (potentiella) läsare, att få folk att läsa mina texter, ta åt sig och förhoppningsvis uppnå en tillfredställande eskapism. Ömsom vill jag bilda, ömsom erbjuda en ren och skär njutning i ett fint inslaget format.

"[...]Utan er hade jag aldrig lyckats. Utan er hade jag...[...]"

För cirka ett år sedan skrev jag ett inlägg - I en inte alltför avlägsen framtid - om när jag befann mig vid Amalfikusten och b.la. skrev på en del i denna ämnade serie. I och med den framgång jag nu uppnått känns detta än mer reellt och drömmen, önskan tillika målet allt mer närmare. Jag kan verkligen visualisera bilden av mig med förmiddagen ägnad till skrivande, eftermiddagen till trädgårdsarbete och kvällen till trevliga middagar och umgänge. Allt detta i ett landskap så bedårande att blotta synen ger själen ro.

För tillfället håller Marius del två på och skrivs och ett par av mina twitterkollegor har redan fått ett utkast av prologen. En av dem, som är en investerare tillika vän jag håller högt - Finansnovis, har återkommit med feedback: "Återigen plågar du mig med en spännande inledning som aldrig hinner nå sitt crescendo!". Detta, och allt annat positivt, ger mig enbart mer energi att fortsätta denna resa; en resa jag gärna gör i sällskap med er alla.

Ännu en gång; tusen tack till alla er som är en del av detta stora projekt. Utan er hade jag aldrig lyckats. Utan er hade jag aldrig haft energi. Utan er hade detta alster på ett elektroniskt a4-papper enbart förblivit ett sådant. Tack.

Marius Victrix

Högaktningsfullt,
Sofokles

"För Rom! För Victoria!"

(blogger måste ha strulat igår för den länk som lades upp länkade alla läsare till en tom sida. Således görs ett nytt försök)

"När Marius hade ridit längs hela linjen höjde han sitt svärd i luften och ropade för allt vad han förmådde: "För Rom. För Victoria!"

Legionärerna fyllde i och slog på sina sköldar i ett ljud som överträffade fiendens och ingav dem själva en stark och vinland erkänsla. "Roma! Roma! Roma", eskalerade de för allt de förmådde och Marius hoppade av sin springare och anslöt sig igen till huvudfalangen i mitten."  Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo (Andersson, 2016)

För cirka 50 dagar sedan publicerade jag ett inlägg som kom att förändra mitt liv. Från att ha varit en anonym hobbyfilosof, som varje fredag klämmer ur sig något någorlunda läsbart, kom jag att lämna skuggan och ikläda mig offentlighetens toga. På dessa dagar har jag lyckats sälja min bok till över 170 personer/bibliotek och en summa på 60 000 kronor har passerats! Detta är inget annat än sagolikt! Ytterligare 10 000 kronor och jag tvingas genomföra mitt löfte om att, iklädd en toga, besöka Historiska Media i Lund och läsa ett utdrag för dem.

Under hela denna resa, från att jag publicerade mitt inlägg, har allt varit surrealistiskt. Helt ärligt har det aldrig känts som att "wow, du har skrivit en bok och du kommer troligtvis att kunna trycka den". Ej heller har jag känt mig som en sorts författare (hur nu de känner sig...). Emellertid hände något i måndagen den 5/9, då jag besökte det förlag/tryckeri som jag valt att samarbeta med. När jag satt där och fick frågor som "vilken font vill du ha? Storlek? Skall det vara skyddsomslag? Hur vit/beige skall sidornas färger vara? Vill du ha anfang vid varje nytt kapitel?" etc. var det två tankar som slog mig. 

Den första sade att jag inte har en blekaste aning, då detta är saker jag ej tänkt på. Kan vi inte bara göra som så att jag ger er mitt manus så fixar ni allt så att det blir så bra som möjligt? Dock sade jag, såklart, aldrig detta utan kom relativt snabbt tillbaka till verkligheten och förstod att jag nu kunde få till de där extra fina detaljerna, såsom att varje kapital skall ha en romersk siffra, anfang skall inleda varje kapitel, sidornas färg skall absolut inte vara kritvit et cetera.

Det andra jag kände var... "H*****e. Cristofer, du sitter just nu på ett förlag och diskuterar hur du vill att boken skall formas, hur den skall vara och dess design. DU. Du, som i sex år arbetat med det där underbara tillika förjävliga worddokument, sitter just nu och skall ge det dess skepnad. Känn på tyngden i boken du håller. Se på dess rygg, dess fram- och baksida. Studera fonten, textstorleken. I en inte alltför lång framtid kommer detta att vara din bok. Förstå detta. Det du har i handen; ditt manus och denna modell av en bok kommer att kastas in i en magic box och bli ett likt Gyllene Tider blev två.

Resan, som ni alla har fått vara med på, har varit fantastisk. All beröm, alla lyckönskningar, all hjälp med såväl blogginlägg som delningar, värmande kommentarer och länkspridning har varit ömsom vackert, ömsom uppskattat. Nej, förlåt. Stryk den meningen. Det framkommer som en litotes så stor att den nog får kallas för en hyperbol (paradoxalt, ack jag vet. Ni kan ju bara tänka er hur mina elever har det...). Allt som ni har gjort för mig är inget annat än beundransvärt! Begreppet "tack" är ett fint ord, men i detta sammanhang räcker det föga till. Alla ni har hjälpt mig att realisera min livsprojekt - min livsdröm!

Under resan har jag lyckats skapa mycket medial uppmärksamhet. Jag har bland annat lyckats vara med i ett par lokala tillika östgötska tidningar, jag har synts på TV, blivit omnämnd på många bloggar därtill blivit inbjuden att hålla föredrag på två bibliotek i Östergötland senare i november, då boken är tryckt. Utöver detta har det också varit roligt att bli kontaktad av bibliotek som fått bokningar från framtida läsare. Den känslan, att bli kontaktad av dessa, är smått inpå obeskrivbar.

Ytterligare återstår ytterligare ett par dagar på min Kickstarter och har du missat att köpa den eller inte lyckats bestämma dig än, har du fortfarande chansen. Till alla er som istället ämnar låna den via ert lokala bibliotek ber jag er kontakta dem så att de kan kontakta mig (roms3grundare@gmail.com) och därmed lägga en bokning. Om ni själva inte är intresserade av denna genre men har nära eller kära som är det, ber jag er att sprida orden om Gaius Marius. Är du kluven och ej vet om mitt språk är något som tilltalar dig? Läs då prologen och undvik att köpa "grisen i säcken". 

Den andra delen i den planerade serien håller just nu på och skrivs och min förhoppning är att de fyra delarna kommer vara ett fint och kärt minne i många svenskars bokhyllor. 

Marius Victrix!