Vill du vinna eller inte förlora?

Den investeringsfilosofi jag i största möjliga mån  försöker följa är att minimera riskerna. Med detta menas att jag inte stirrar mig blind på en potentiell uppsida utan också försöker bedöma en möjlig nedsida. Båda dessa delar är svåra att analysera och förvisso handlar mycket om statistisk och siffror, men ej att förglömma är att man också bör se till bolagets affärsidé, verksamhetsområde, affärsmodell, värdering (såväl historiskt som nu och potentiell framtid) samt nutida därjämte framtida position. Att se till den framtida positionen är verkligen svårt, men jag tycker att Gustav lyckas med att förmedla en snarlikt sätt jag tänker utifrån då jag analyserar bolag såväl här som här.

Just värderingen är för en riskminimerare viktig att titta på. Med handen på hjärtat måste jag erkänna att, under en tidigare del i mitt investeringsliv, denna del av analysfasen inte haft en sådan stor plats. Varför? Ja, mest på grund av inkompetens samt något dumt tillika lättjefullt tänkande i stil med att "ett kraftigt kursfall pga. dålig bolagsprestation händer inte mig" eller "det löser sig alltid, det är ju 'bara' pengar". Skrämmande tankar att, nu i efterhand, ta del av.

Vad har då ändrats som fått mig att mer sträva åt ett värdeinvesteringsperspektiv? Jo, jag började läsa bloggar och andra medier om investeringar, varefter jag sållade ut dem jag ansåg vara mest lärorika tillika mest passande för mig. Många av dessa talade om värdeinvestering och ju mer jag läste om detta, desto mer kom jag att fastna för det. De bästa analyserna ur ett värdeinvesteringsperspektiv just nu torde stå att läsa i Värdepappret. Förvisso ej gratis men av de bolag jag investerat i efter att ha läst analyser i denna tidskrift har prenumerationsavgiften betalat av sig flera gånger om.

För en mycket bra redogörelse för vad värdeinvestering är och hur det fungerar rekommenderas Värdebyrån. Kortfattat tillika förenklat, om än ej rättvist, kan värdeinvestering förklaras som att man letar och köper bolag under dess inneboende värde. Ahh, således torde de värsta bolagen vara de bästa investeringarna, tänker du. Nej, så är inte fallet. Är det någonting som gäller i investeringsvärlden är det att generalisering är som att skjuta sig själv i foten och sedan klaga på att man har svårt att gå. Varje bolag är unikt, på ett eller annat sätt. Detta gäller på samtliga variabler när man analyserar.

Alla av oss som investerar gör det för vi ämnar (hoppas) att vinna mer kapital. Detta genom avkastning, utdelning eller via dem båda. Om alla av oss gör detta för att vinna, varför går då vissa in med mentaliteten att "jag ska inte förlora mitt kapital"?

” What you try to do is not to lose money. And to do that you usually want to buy stocks that are having problem”. - Walter Schloss

Detta är för mig en konstig inställning. Låt oss använda metaforer för min tes' skull; Gick Barcelona ut på Olympiastadion vid årets final i Champions Leauge för att inte förlora? Gick Björn Borg ut i Wimbledon för att inte förlora mot McEnroe? Tränade Rocky Balboa sig sönder och samman i syfte att inte förlora mot Ivan Drago? Självklart inte. De gick ut för att vinna och de hade en strategi klar för hur de skulle vinna.

Nu tänker du att vilja vinna och inte vilja förlora är samma sak...hmm, ja - och nej! Att prioritera inställningen att inte förlora framför att vinna är att redan se sig själv som en potentiell förlorare. Jag gick inte till alla mina tentor på universitetet med tanken att jag inte skulle kugga. Jag gick dit med inställningen att jag skulle klara dem! Detta är ren och skär psykologi. För från denna pessimistiska tanke är det inte långt till att viljan att inte förlora övergår till en rädsla att förlora och när du väl är där så...ja, jag tror du förstår.

Men hallå, ibland spelar ju vissa individer/lag på oavgjort, säger du och ler triumferande. Ja, det händer och ibland kan det vara "rätt". Vill man undvika att möta ett speciellt lag i en åttondelsfinal e.d., eller vila spelare i syfte att använda dem i viktigare matcher kan vissa ibland gå in med denna inställning. Dock, sett till helheten - ligan, cupen, tävlingen - är syftet alltid att vinna!

Kan vi applicera detta på investeringar? Ja, det vill jag hävda. Sedan är det en annan fråga om hur man går tillväga för att vinna. Man ska/kan inte gå all in i s.k. förhoppningsbolag såsom Anoto Group, Karo Bio, Starvault m.fl. med ursäkten att man så gärna vill vinna. Om begäret att vinna är så stort rekommenderar jag antingen en tripp till Las Vegas (obs. mitt råd är att du betalar returbiljetten innan du reser...) eller valfri "svart spelklubb" i valfri stad (här har jag, tyvärr, inga rekommendationer). Dock, innan du gör detta; betänk att Aisopos' sköldpadda vann över haren, och inte tvärtom!

Ja, visst vill jag vinna. Jag vill verkligen vinna. Men jag låter det hellre gå till övertid, eller t.o.m. straffar innan vinsten säkras, med vetskapen om att jag kommer vinna samt att jag fram tills dess kommer sova relativt gott. För att lyckas med detta tror jag värdeinvestering är den rätta strategin att applicera. Dock, detta är vad jag anser är bäst för mig. Alla har vi olika premisser, övertygelser, metoder etc. som vi anser passar just oss bäst. Vi är alla olika och således skall var och en använda den strategi som passar just denne (Aktiefokus skriver mycket bra om detta). Dock, jag vill betona att varje investerare bör ha en strategi som går ut på att vinna och inte att inte förlora.

"The will to win, the desire to succeed, the urge to reach your full potential… these are the keys that will unlock the door to personal excellence." - Confucius

Jag har en riktigt trevlig vän tillika arbetskollega på mitt jobb. Han älskar fotboll och brukar ofta spela på matcher, såväl internationella som nationella. Han är riktigt duktig på att analysera och "läsa av" matcher och, enligt det han visat mig (och jag tror på honom, då jag inte ser en anledning varför man skulle ljuga om vinster/förluster. Bättre då att inget säga, eller?), vinner han allt från ett par hundra till ett par tusenlappar i veckan. Tror ni han satsar för att inte förlora?

Avslutningsvis vill jag poängtera att man kan - och ska! - ha en enorm respekt för marknaden och hur den, på mindre än en sekund, kan få ditt kapital att åka berg- och dalbana á la Balder. Dock, man kan både ha denna och en inställning att vinna, och inte att inte förlora. Utöver detta vill jag också ställa en (retorisk) fråga: Om du, trots ovan förda diskussion, ändå anser att främsta målet med dina investeringar är att inte förlora (kapital) - varför spelar du då? Om meningen är att inte förlora, varför då deltaga? Genom att inte deltaga har du ju redan uppnått ditt mål - att inte förlora.


Således, investerar du för att vinna eller för att inte förlora? Jag vet i all fall vad jag vill.

Är du beredd att vinna?

När det kommer till börsvärlden och investeringar är jag en gröngöling så grön att Knatte, Fnatte och Tjatte framgår som lika fullfjädrade som...tja, ankor.

Att lära sig, få kunskap och utvecklas är något som ligger i människans natur. Vi är, om än på olika sätt, drivande och strävar alltid från punkt A till punkt B. Kunskap, dvs. lärande, sker ofta generiskt, vilket betyder att det sker över en tidrymd. Ibland går det snabbt men oftast tar det ett tag för hjärnan att verkligen befästa kunskapen för att sedan kunna applicera den i olika sfärer där variabler ändras. För dig som är mer intresserad av hur lärande går till rekommenderar jag b.la. Hur vi lär (Hattie & Yates, 2014) i allmänhet men också att läsa om variationsteorin i synnerhet. Just variationsteorin är särskilt intressant då den knyter an till fenomenologin, vilken går ut på att vi erfar alla ett fenomen utifrån vår egen synvinkel. Denna är grundad på de erfarenheter vi erhållit under hela vår livstid. Således kan en sådan enkel sak som ett norrsken te sig helt annorlunda för en fackman jämfört med en lekman, där den förstnämnda förstår alla variabler/aspekter som ligger bakom detta fantastiska naturunderverk (då han erfarit tillräcklig erfarenheter/kunskap under sitt liv. Detta möjligen genom studier eller genom flitigt läsande av t.ex. Illustrerad Vetenskap e.d.) och den sistnämnda står hänförd (då denne kanske föredragit deckargåtan i Kalle Anka framför den förstnämndas dito). Ett annat exempel är hur den intresserade, kunniga därtill analyserande "fackmannen" inom börsvärlden, jämfört med "lekmannen", förhåller sig till de kurssvängningar vi nu ser på världens börser. Jag tror att många s.k. "småsparare", aka. lekmän, har sålt mycket av sina innehav i rädsla för att ett eve. Grexit kan leda till en "svart måndag".

Jag har inget intresse av att här säga att A eller B kommer ske. Det överlåter jag till experterna (host!) på bs. Det som de verkar eniga om är att det antingen kommer bli ett megaras eller en megauppgång (fantastiskt att det finns en enighet i dessa så motsägelsefulla poler). Det jag däremot kommer argumentera för är att det är nu din investeringsfilosofi, strategi och framför allt din målmedvetenhet testas.

Låt oss börja med att fråga oss själva följande: Varför investerade du i detta/de bolag som nu finns i din portfölj? Är svaret "för alla andra gjorde det" eller för att "någon sa att de är en bra investering" bör nog investeringsgrunderna ifrågasättas. Chansen, om ovan investeringsstrategi(er) gäller, är mycket stor att du säljer på kursfall likt de vi nu ser för att du inte har gjort en egen analys och kommit fram till ett egetfattat beslut. Är svaret istället "Jag gjorde en analys och jag ämnar ligga lång, då jag tror att detta bolag kommer gynna mig på X antal år", ja, då är det bara att se denna nedgång som en möjlighet. Har du ej likvider att använda, låt då bara bli att stirra dig blind på varje bolags dagskurs. Ändra istället grafen till 3-5 årsöversikt och luta dig tillbaka, sätt på lurarna och lyssna Andrea Bocelli.

För att vinna måste man vara beredd att, och ofta också, satsa - no pain no gain. Dock, denna "gain" kommer inte utan uppoffringar - "pain" - och det är nu du, vid dessa börstider, verkligen får lida pina. Pina kan i många fall jämföras med ångest. Jag vill ej gå in på detaljer men just ångest är något jag, i mitt tidigare liv, fått uppleva. Det jag kommit fram till är att klarar du att fokusera på ljuset i tunneln och tro på att du kan ta dig dit kommer du inte bara lyckas. Du kommer också att ha utvecklats, blivit flera erfarenheter rikare och även starkare rent psykiskt. Kort sagt: du kommer vara en vinnare!

Låt oss nu applicera detta till dina investeringar. Okej, H&M, Castellum, Betsson m.fl. har sjunkit. Du ligger minus och funderar på att realisera denna förlust i syfte att undvika en större sådan (vilket kan vara rätt beslut om du verkligen behöver dina pengar inom en snar framtid eller om något negativt kopplat till det bolag du äger har inträffat). Detta kan likställas med en intuition. I vissa fall är dessa korrekta men många gånger är de inte att likställa med noggrant övervägda tillika analyserade beslut. Handen på hjärtat; visst har du i stundens hetta tyckt att den där 01:55-shoten var värd att köpa men sedan på morgonen undrat varför du i hela friden köpte en sexa för 89 kronor 5 minuter innan stängning (lägg därtill att det inte fanns ngt kvart-över-två-ragg vid moskiosken samt att moset var slut, vilket kan likställas med en dubbel förlust). Tänk dig vakna upp en morgon och se H&M över 400 kr med vetskapen att du, i ett känsligt ögonblick, i vilket du lät dina känslor styra före ditt rationella tänkande, sålde på 324 kr.

Livet går upp och ned. Vissa dagar mår du bra, andra sämre. Vissa dagar regnar det, andra skiner solen. Vissa perioder går börsen upp, andra ned. Dock, ämnar du att ligga lång med en investeringshorisont på +5 år är denna tid som en piss i Mississippi. Fokusera på målet istället för nuet. Se inte denna tid som en motgång eller ett hinder; se den istället som en möjlighet. En möjlighet att köpa mer av det du vill ha - men, med skillnaden att det nu är rea. Kanske denna rea kommer bli dubblerad på bara ett par veckor. Låt så vara, men du har ändå handlat på en rea och om 1-3 år kommer den rea kunna jämföras med "gratis".

För att inte sväva iväg vill jag nu återgå till detta inläggs kärna: att se vad faktorerna bakom investeringen tillika vad målet är. Tror ni att Gunde Svan, Maradona, Thorpe, Gretzky m.fl. blev de stjärnor de är idag bara genom att uppleva "gain"? Hehe, tänk om! Jag tror de fick sin beskärda del av "pain". Kort sagt; låt denna "pain" komma. Omfamna den. Bjud den på en kopp kaffe. Låt hen stanna så länge den önskar med förvissningen om att den kommer att gå och du kommer stanna kvar. Hen kommer förlora - du kommer vinna.

Genom att vara målstyrd kommer du att agera bättre och fatta mer realistiska beslut. Förvisso krävs uppoffringar för detta, men tror du (!) på dig själv och de analyser du gjort, är frågan, i nuvarande nedgångsklimat, att sälja eller inte, en icke-fråga! Det är när människan sätts på prov som den verklige mannen bakom ansiktet kommer fram. Det är då som "walk the talk" gäller och frågan är nu: Kommer du sälja och gräma dig över den lilla förlusten, eller kommer du att behålla, låta bli att titta på de röda siffrorna och istället tänka att om 1-3 år kommer det röda vara blått och troligtvis rätt så tydligt också. Mjölksyra går över och det krävs mer av denna för att påverka dig vid nästa tillfälle och ytterligare mer vid det efterföljande dito etc.

Hjärnan är ett fantastiskt verktyg. Det finns ingen så komplex tillika smart  del av den mänskliga kroppen. Istället för att lyssna på dina känslor därtill system 1 (läs tidigare inlägg) skall du lyssna till det nästföljande i ordningen - system 2.

Vill du vinna? Då skall du inte bara fråga dig vad du är beredd att förlora (vilket många "coacher" hävdar). Fråga dig istället: "Vad är jag beredd att utsätta mig för?" (med förvissningen om att, vad detta nu än är, kommer stärkas och bli en styrka istället för en svaghet). Anser du att svaret är värt vinsten så...tja - Andrea Bocelli!

Jag kan bara utgå från mig själv. Jag har varit nere på botten. Och då är detta ingen hyperbol. Jag har sniffat på gräsrötterna och ibland önskat vad skönt det vore att bara låta sig hamna under dessa. Att släppa allt. Att sälja... Följde jag dessa intuitioner? Ligger jag idag under gräsrötterna? Nej! Jag befinner mig över dem och jag kan bara säga att de är mycket trevligare att ha dem under än över  fötterna nu när sommaren nalkas. Kanske kommer denna sommar vara lite regnig och mild. Låt så vara. Dock, är då inte sannolikheten att nästkommande sommar är varmare!? Och om inte den, så nästa!?

Vill du vara en vinnare?

Människan - snabbtänkande men (oftast) dumdristig tillika lättlurad

I det senaste inlägget diskuterade jag vikten av att lära sig identifiera och utveckla sin självkontroll.

Det finns mycket att vinna på att "lära känna sig själv" och hur man agerar i pressade situationer. Ni har säkert gått en lång tid utan mat och vet hur mycket lättare det är att köpa den där halvljumma, mjuka och upplevt syntetiska burgaren från en viss globalt känd hamburgerkedja (som förvisso har en okej utdelningspolicy). Med en viss gnutta självkontroll här, dvs. en självkännedom om hur du agerar med lågt blodsocker, skulle kunna leda till att du klarar av att motstå frestelsen och impulskänslan och istället köper något annat som mer faller under kategorin "mat" och "nyttigt". Två kategorier som en majoritet av kalorijättens utbud inte faller under.

Låt oss applicera ovan på den sfär vi alla rör oss inom - börsvärlden. Många av oss gör ofta noggranna analyser och överväger varje investering som om den vore en liv- eller dödfråga. Detta är bra (ändock kanske man ändå bör lägga ribban under liv/död, för om så är fallet har man inte det kapital som erfodras att "spela" med) och så som det bör bör vara. Detta till trots händer det att vi gör investeringar som inte varit lika noggranna som övriga. Vi tvingar undan den analytiska, mer beräknande, delen av hjärnan till förmån för den mera lättsamma. Här existerar tänk likt "äh...det kommer säkert gå bra" eller "Jag har varit duktig i veckan så min karma bör göra att mitt snabba, illhastade tillika ogenomtänkta beslut ändå bör falla väl ut".

För att kunna utveckla sin självkontroll krävs det att man vet vilka mekanismer som ligger bakom den. Detta är inget som det finns något entydigt svar på, då vi alla är unika på många sätt och vis. Utöver det rent biologiska kan till exempel det dagliga humöret, sociokulturella olikheter, etnicitet etc. spela in.

Dock, jag vill hävda att du kan bli en bättre investerare om du lär dig att veta vilket system av din hjärna som talar till dig. Vänta nu, vilket system? Pratar Sofokles nu om vänster och höger hjärnhalva? Den estetiska och den analytiska? Njae...låt mig förklara.

För cirka 2 år sedan läste jag en mycket intressant bok. Även om jag då inte var "tagen" av börsvärlden tilltalade ändå alstret mig och jag kom att lära mig mycket av de 512 sidorna.
Boken heter Tänka, snabbt och långsamt och är skriven av Daniel Kahneman (som för övrigt vunnit ekonomipriset).

Det intressanta i denna bok, och som gör att den diskussion jag förde i tidigare inlägg om självkontroll, är att här presenteras fakta som gör att du kan lära dig registrera, utdöma, problematisera tillika reflektera kring dina tankar och impulser innan du agerar.

I grunden är människan ett rovdjur, som inte funnits allt för länge på jorden. Vi har primitiva drifter som dagligen driver oss; mat, sömn, sex. Således är vår hjärna som klippt och skuren för det, numera fjärran, apstadium vi från början existerade i. När det kommer till dagens samhälle och alla de val vi dagligen nödgas fatta (ofta i hast) är vår hjärna extremt begränsad. Detta gör att vi mer ofta än sällan begår misstag.

Kahneman åskådliggör tänkandets mekanismer med hjälp av två figurer.

System 1: Detta är det snabba, mer eller mindre automatiska tänkandet. Detta system kan inte stängas av och bearbetningen av alla våra sinneliga intryck bearbetas twenty-four-seven för att skapa mönster. Detta system kräver inte mycket vad gäller ansträngning, vilket gör att det just kan vara aktivt på dygnets samtliga 24 timmar. Dock, då detta system inte är så krävande är dess resultat inte lika kvalitérika som i system nummer 2. I system nummer 1 är det enda mönster hjärnan tyder fram slumpens och det är även duktigt på att bortse från tvetydigheter. Denna förmåga, att bortse från tvetydigheter och inte reflektera noggrant kring varje handling, är en orsak till att vi just nu står överst i näringskedjan. Det har varit oss till fördel i evolutionen, där den enkla regeln lyder:
Skita eller skitas.

System 2: Detta system begriper statistik, rationalitet och är mer benäget att tvivla, problematisera och reflektera istället för att tro och lita på slumpen. Dock kräver detta system mer tid och energi i ansträngning. Detta gör att systemet ofta är satt på "sleepmode" till förmån för andra, av hjärnan då uppfattade, viktigare system.

Ex)  Mannen känner en sexuell drift och ser en kvinna. Båda önskar att utbyta kroppsvätskor men vill ej riskera i en obekväm överraskning 9 månader senare. Dock, då deras system 2 befinner sig i "sleepmode", är det system 1 som styr dem med tanken att "äh, det kommer nog gå bra. vad är oddsen att storken skulle komma till oss?" gör att de kör på - går på magkänslan - och således blir utlämnade till slumpen och den härliga 50/50-tanken.

Ex) Mannen, som vet att han har problem med sin vikt och därtill hjärta, vet att en hamburgare med extra allt (utom extra sallad) inte är det bästa för honom. Dock, just nu, idag, är han så hungrig. Han köper sig den där bacon-delux-med -extra-allt. Vad är chansen att just han skulle kola vippen idag? "Ha, jag är ju stark och alla de där som dör av stroke pga. sin diabetes och övervikt gäller inte mig".

Låt oss nu applicera system 1 & 2 till oss själva och hur vi agerar på börsen. Jag skulle kunna säga att jag alltid aktiverar system 2 när jag gör en investering. Dock, det vore att ljuga och sådant tycker jag inte om. Istället kommer jag säga att jag ofta har agerat just utifrån de premisser system 1 ger mig. T.ex. då jag ökade i Starbreeze efter deras rapport. Min tankegång var något likt: "Tänk efter nu. Alla köper på bra nyheter och troligtvis borde det bli vinsthemtagningar i morgon eller de närmaste dagarna. Det är då du ska köpa och sedan vara med på upprekylen. Fast i och för sig så...köp nu! I längden kommer det säkert att gå bra. Nästa år kommer ju `The Walking dead` och fram tills dess kommer det säkert bli någon form av spekulationsrace".
Här fanns inget analytiskt tänkande. Ej heller något problematiserade eller kritiskt ifrågasättande av mina tankar. Det var mer: "Kör på bara - enda in i kaklet". Och vem vet, kanske är det just där jag kommer hamna?

Mitt beslut var överilat, fattat på en känsla, som för dagen var bra sådan, och hade ursäkter såsom: i längden blir detta bra; skulle kursen sjunka kan du ha tur med en kort uppstuds då du kan sälja och undvika förlust; det är ju "bara" pengar etc.

Vi kan kalla det magkänsla eller ryggmärgsreflex...eller så kan vi välja att använda oss av det välformulerade, ändock spartanska, begreppet "System 1" - snabbtänkande, oförmöget att se till de negativa konsekvenserna därtill villig att snabbt fatta ett beslut. Varför vänta, liksom? Det primitiva tänkandet från apstadiet tillåts vinna. System 1 "lurar" oss då vårt försvar/vapen - system 2 - är urkopplat.

Nu när vi diskuterat självkontroll och de mekanismer som ligger bakom denna: system 1 & 2. Hur känner du inför de beslut du fattat/fattar? Är alla investeringar gjorde då system 2 varit på "on"? Hur försöker du att övervinna system 1 och dess (ofta falska tillika "primitiva") impulser? Har du en regel likt "köp aldrig innan 24 timmars beaktande" e.d.? Hur vet du att det är system 2 och inte system 1 som talar till dig?

När smarta människor agerar dumt

Jag tror vi är många som köpt ett bolag och sedan sålt det, utan att vara vare sig nöjd med köpaffären - eller säljaffären! Vi är kluvna och har svårt att bestämma oss för exakt vilka känslor, tankar, funderingar etc. vi har om en viss specifik sak (detta kan gälla såväl om vännens smulpaj faller i smaken eller om McDonalds kommer vara ett lyckad köp nu när Starbucks m.fl. tycks vinna marknadsandelar). Våra tankar går som en tennisboll i huvudet, vilket leder till att vi har svårt att fatta ett bra, och i längden, korrekt tillika förnuftigt beslut. Vi blir kortsiktiga och kluvenheten gör att vissa av våra kognitiva förmågor tappar kraft i hjärnan.

Jag ser mig själv som en intelligent tillika handlingskraftig människa. Jag försöker inte påstå att jag har ett högt IQ eller är mer smart än andra. Dock, till skillnad från många andra jantemänniskor, vågar jag säga till mig själv (och andra) att: "Ja, jag är bra på X, X och X". Det handlar inte om att skryta eller häva sig, utan om att tro och vara ärlig mot/på sig själv - självförtroende och självkänsla. Vi är alla bra och mindre bra på olika saker och tur är det. Hur skulle annars världen vara? Om alla var som Marvin i Liftarens guide till galaxen tror jag dels att kunskapsskillnader mellan människor skulle vara så små att de skulle vara obetydliga, dels att såväl verbet "deprimerad" som substantivet "depression" skulle framstå som en litotes så kraftig att det skulle få Pompejis utbrott år 79 e. kr. att framstå som en knapp fjärt i rymden.

Om jag nu anser mig vara en någorlunda smart person, hur kommer det då sig att jag stundom gör mindre lyckade beslut i min vardag, vilket b.la. har visat sig i vissa snabba aktieköp tillika aktieförsäljningar? Är det för att jag de facto inte är denna intelligenta person jag anser mig vara? Ett lätt svar är ett kort och hårt "ja", men detta är inte hela sanningen. En mer utredande och nyanserande dito torde vara att vi har olika grader av en viss förmåga i olika kontexter. Eller, för att använda ett mer svenssonaktigt uttryck: Människan har lättare att applicera självkontroll i de sfärer som för henne är mest väsentliga och viktiga för stunden. Vad gäller andra sammanhang - andra sfärer - är denna förmåga svagare och därmed svårare att applicera. Att tillägga är att självkontrollförmågan är mycket svårare att använda i situationer man upplever som stressande. Detta beror på en enkel orsak: man har inte tränat upp den.

Men vänta nu...självkontroll. Är det en förmåga? Ja, det är det och den kan tränas. Att påstå att man föds med den och att man enbart kan påverka den i en måttlig, knapp märkbar, grad framstår som en än större hyberbol än ovan nämnda litotes. Vi föds med en viss självkontroll men denna kan tränas upp. Vi lär oss att använda den i olika sfärer och således blir den olika stark i dessa. Jag har en mycket bra självkontroll när det t.ex. kommer till att studera och äta nyttigt samt regelbundet, men en sämre när det kommer till att behärska mig vid beslut framför avanzas börsskärm. Detta speciellt när jag upplever en situation som "stressande", vilket jag b.la. gjorde när den negativa nyheten om Vardia kom i början av mars eller när jag lät mig ryckas med på Starbreeze snabba uppgång i fredags, den 15/5.

Vad som är intressant i detta, och som stärker förda diskussion, är att jag upplever (läs: vet!) att denna förmåga har blivit avsevärt starkare hos mig. Med andra ord: jag har större kapacitet nu att stå emot de signaler som min hjärna skickar om "köp/sälj" än jag tidigare haft. Detta beror på att jag har tränat upp min förmåga till självkontroll och jag vet att den enbart kommer att bli starkare med tiden. Detta har jag gjort genom att b.la. läsa böcker, bloggar och lyssna på podcast. Att tillägga är att det också, genom mina köp/sälj, också blivit "learning by doing", ett förfarande som ömsom kan vara din bästa vän, ömsom din sämsta.

Att träna denna underbara förmåga - självkontroll - kräver bara en förutsättning: Motivation!
Förmågan att ha en självkontroll när det kommer till att agera, dvs. avstå, köpa eller sälja, kan enbart tränas upp om motivation finns. Detta, och mycket annat matnyttigt, står att läsa i en mycket välskriven och bra populärvetenskaplig bok som heter Marshmallowtestet - Att bemästra självkontroll (Mischel, 2014). Har du inte läst den - gör det! Och har du barn så LÄS DEN!

Nu kanske du, kära läsare, tänker att jag nedan kommer skriva om vad du ska göra om du anser dig ha denna motivation, dvs. steg nummer två. Då kan jag säga dig att du har fel. För har du motivationen vet du också hur du skall använda den! Med andra ord: om jag vill (dvs. jag har motivation) laga en tiramisu ser jag till att finna fakta om hur jag går tillväga. Om jag vill bli duktig med investeringar ser jag till att läsa, studera mm. om detta.


Vad vill jag nu säga med detta inlägg? Ja, det finns flera nyttigheter i den diskussion som förts. Bland annat:

• Klandra inte tidigare misstag som du gjort pga. bristande självkontroll. Använd dem istället som motivation till att de ej skall upprepas.
• Har du motivation  - utnyttja den! Leta böcker, filmklipp på youtube, läs bloggar etc.
• Glöm inte bort att göda din motivation. Ibland upplevs allt som jobbigt, omständigt och onödigt. Ta då ett steg tillbaka, gör något annat och återkom sedan med nya krafter och ställ dig då frågan: varför gör jag det här? Om "För att jag vill" snabbt kommer som svar vet du att du är rätt ute, och då är det bara att fortsätta.

Sammanfattningsvis kan konstateras: smarta människor agerar dumt i vissa situationer. Dock, vad som skiljer smarta från smarta är att de förstnämnda kan utnyttja sin egenskap och göra något gott av den. I sin bok använder Mischel Bill Clinton och dennes vänsterprassel med en viss M. Lewinsky som exempel. I många andra sfärer var Mr. Clinton smart och hade en enorm självkontroll, men när det kom till en sfär han var ovan med, samt lät sig påverkas av stundens kraft, kunde han inte applicera denna. Om han kan det idag? Dvs. har han dragit nytta av lärdomarna? Det vet vi inte, men vi vet att det inte varit några fler rubriker om en eventuell otrohetsaffär.

Att använda sig av begreppet självkontroll när man analyserar sina ageranden tror jag kan vara nyttigt. Hur analyserar och reflekterar du över dina ageranden i allmänhet men beträffande investeringsbeslut i synnerhet? Skriver du anteckningar som du sedan återgår till? Litar du på att du skall komma ihåg en viss känsla, insikt e.d. och hur du (inte) skall agera då den väl återkommer?