En chansartad intervju

Då jag märkte att det var många som uppskattade intervjun med Fundamentalanalys samt att jag vågar mig tro att det finns ett intresse bland bloggosfärens läsare att lära känna några av de mer "cementerade" bloggarna, har jag vågat mig på att fråga några av dem. Således kommer följande veckor bli extra mycket intressanta, då vi kommer få lära känna/veta mer om vissa av bloggosfärens skribenter. Då jag kände mig modig (och dum?), tog jag tag i den tuffaste tillika drygaste först. 

Jag tror att ovan avslutade mening räcker för att många skall veta vem som kommer står för svaren nedan, men detta till trots vill jag ändå ge honom en ordentlig presentation.

Jag kom att upptäcka denne herres blogg under 2013. Då jag såg hans innehav och hur de hade utvecklats blev jag, såklart, helt förstummad; herregud, god för flera miljoner och utdelningar på över 200 000 kronor! Killen måste ju vara ett snille värre än Uppfinnarjocke. 

Jag läste många av inläggen och det som slog mig var att herrn tycktes vara otroligt klok, men också lika "lättsam" därtill ha en social kompetens. Att herrn dessutom inte var rädd för att klyva sin tunga om såväl politik som om restauranger enbart skall servera vegetariskt vissa dagar i veckan, gjorde att jag kände en sorts association med bloggen. Ty, jag var gröngöling (vilket jag fortfarande är) och att då få läsa svenssonspråk och lättsamma tankar kring såväl innehav som annat, gjorde att jag verkligen kom att uppskatta det skrivna.

I takt med åren har denna blogg blivit en mycket uppskattad sida att besöka och jag tror få har missat de, minst sagt, "syrliga" kommentarer herrn och jag ger varandra via såväl twitter som kommentatorsfältet. Syrligheten är inget annat än en rolig grej, då jag verkligen kommit att lära känna denna man. Han är en mycket omtänksam person med ett hjärta tillika hjärna på rätt ställe. Han älskar att provocera och har inga problem att ta en diskussion eller två så länge detta görs över en Château Montus eller dylikt. 

Ja, det är väl dags att skriva ut hans man i klarskrift. Du finner det i Svenska Akademins Ordlista som synonym till "sarkastisk"; se: "Chansar Mest".

Ett stort tack till dig, Chansar Mest, att du vill ställa upp på denna intervju. Jag har förstått att du har hektiska dagar och med det sagt blir din vilja att svara på några frågor än mer uppskattad. Du har bloggat i tre år och du har blivit väl erkänd för dina satiriska, ifrågasättande och, ibland, provocerande inlägg. Därtill tror jag vi är ett par som gång på gång tittat på din portfölj och fuktat oss om läpparna.

Likt många av oss bloggare söker du och din fru, Fru CM, en ”frihet”. Denna ”frihet” har varit extra omtalad den senaste tiden bland bloggarna. Vad är det för frihet ni eftersträvar?

Vad som faktiskt innebär med att uppnå den där "friheten" som vi eftersträvar har varierat en smula under de senaste tjugo åren. Initialt så innebar det att sluta yrkesarbeta, flytta till Thailand där det fortfarande är billigt att leva och sedan göra lite resor till spännande ställen i Asien.

Tvånget med att behöva yrkesarbeta med allt därtill med rätt trista restider till jobbet är en naturligtvis en pådrivande orsak till vår önskan om att lämna arbetslivet. Men det är nog primärt klimatet som driver oss till att uppnå ett tillräckligt kapital för att lämna yrkeslivet. Vi verkligen avskyr 5-6 månader om året på grund av kyla och mörker så undrar vi om det verkligen är värt att leva det liv vi lever just nu.

Om tre till fyra år så är vi 50 år fyllda och med råge på fel sida om åldersstrecket - är det då värt att hata bort 50 procent av din återstående levnadstid?

För 15 år sedan var Thailand det självklara alternativet att emigrera till. Med åren har vi blivit rätt tveksamma till det och vill hålla oss i Europa där byråkratin och förändrade förutsättningar trots allt är relavtivt stabilt. Thailand är fantastiskt och vi har ett flertal vänner som bor där permanent sedan ett drygt decennium tillbaka men för oss är Thaliand mer lämpat för semestrar trots det attraktiva prisläget.

Frihet för oss är är en kombination av klimat, välbefinnande och arbeta när vi själva finner stimulans i det.

Många brukar skriva om sin sparkvot och hur man bäst kan minska på sina omkostnader. Det går knappt en vecka innan någon postat ett inlägg om ”såhär kan du spara..” eller ”SuperSpar…”. Inlägg likt dessa har aldrig förekommit hos dig. Ej heller tycks du eller Fru CM ha någon dragningskraft till detta ämne. Hur ser du på sparande i allmänhet men till ert mål med era investeringar i synnerhet?

Vi har slutat att "spara" sedan några år tillbaka. Vårt sparande är det som helt enkelt blivit över när nästa lön trillar in på kontot. Men det har inte alltid varit så - under perioden 2000 - 2010 så var vi rätt sparsamma även om vi unnade oss några utlandsresor per år, vi var faktiskt så sparsamma att min mor undrade vad fan vi höll på med. Vi hade en målsättning om att bli skuldfria och när vi väl uppnått det så skulle livet vara underbart. Total skuldrihet uppnåddes 2006 och efter några månader så insåg vi båda att det kanske inte var ekonomiskt helt begåvat då staten subventionerar dina lån..

Sedan 2016 tvingas vi amortera på vårt franska bolån men utöver det så har vi inget aktivt sparande i övrigt. Vi har inga målsättningar med vårt sparande och blir något över så skickar vi överskottet till aktiedepån, något som jag tror är en förutsättning för vårt välbefinnande.

"[...]svårt att bry sig om att morötterna är två kronor dyrare på Willys än på ICA[...]"

Tror du att det finns en risk med att många läser diverse sparbloggar och låter sig inspireras till en sådan grad att de blir offer för detta ”tvång”, främst i syfte att nå sitt mål?

Visst är det så!

Bloggkollektivet har en större påverkan än vad jag initialt kunnat tro. Jag, som går under namnet Chansar mest, får från tid från annan via kommentarsfältet eller via mail, förfrågningar om individuella investeringar är bra eller ej. Bloggkollektivet har sannolikt en lite för stor påverkan hos våra läsare vilket. Antalet "snålboggare " frodas även om jag själv tycker att det är en fel väg att gå. Lagom är ett rätt poppis uttryck och det är vägen att gå enligt min åsikt.

Om du skulle beskriva ditt förhållningssätt till pengar, hur skulle det vara? Vad är pengar för dig?

Som jag tidigare nämnt så har vi under perioder varit rätt sparsamma. Vi är det inte längre och sannolikt är en bidragande orsak att vår portfölj har växt till sig rätt rejält. En enprocentig förändring motsvarar nästan 100 000 kronor och det är flutuationer vi har varje börsdag. Då det är vår vardag så är det rätt svårt att bry sig om att morötterna är två kronor dyrare på Willys än på ICA...

Men även om vi har ett rätt avslappnat förhållningssätt till pengar så är vi väl medvetna om att vårt portföljvärde är inte så fantastiskt om man nu tvingas leva på befintliga tillgångar. Rätt ofta är jag road över att många tycker att vi är depraverade och visst är det till viss del korrekt, vi nyttjar och njuter av alkohol och tobak vilket är rätt osunt.

Det är rätt få materiella ting som vi tycker är urkul och vi köper rätt sällan flashiga prylar. Vår bil t.ex. är sex år gammal men den håller ihop och det finns ingen anledning att köpa någon ny. Däremot har jag inga problem med att vi årligen lägger ned 150 000 kronor på semesterresor.

För inte så länge sedan skrev du ett inlägg om er resa till Portugal, som ömsom kom att vara en semesterresa, ömsom en av mer ”due diligence”. Du skriver om en sorts rädsla att fastna i alkoholträsket om du/ni ej får något att göra på er kommande rikliga fritid. Om vi förflyttar oss fram i tiden – hur vill du att era dagar kommer se ut när ni väl gått i mål? Hur kommer typiska dagar att se ut?

Efter att under många år ägt ett utlandsboende har vi sett de negativa effekterna av att tidigt gå i pension utan att ha någpt vettigt att göra om dagarna och att trilla dit i alkoholfällan är nog rätt enkelt - det är ju semester varje dag...

Jag inbillar mig att vi kommer att vara rätt engagerade att bli fullt integrerade och att plugga språk kommer att stå högt på agendan oavsett vilket land vår slutdestination kommer att bli. Att spela golf är en riktig tidstjuv så det är garanterat en aktiviet vi kommer att återuppta. Men tidsmässigt så kommer den största tiden gå åt att förvalta vårt arbetsläger - ett hus med pool och trädgård. Det behöver inte vara fancy på något sätt och vi kommer att investera rätt ordentligt med pengar i en ört- och grönsksodling men väl medvetna att vi inte kommer att bli helt självförsörjande.

"[...]funkar det för Buffett och Aktiestinsen så fungerar det för mig[...]"

Du har en gedigen portfölj och, likt ämnet ”frihet” har även ”diversifiering” varit väldebatterat. När jag räknade hade du 28 bolag, samtliga att klassa som ”stora, stabila och pålitliga utdelare”. Hur ser du på diversifiering?

Jag har under årens lopp gjort ett flertal urusla affärer i småbolag som skulle växa till himlen men rätt ofta slutade rätt illa. I takt med att kapitaliet växer så söker jag mig till mindre risk och även om det inte är speciellt spännande så sover jag rätt gott om nätterna. Jag är medveten att jag inte kommer att vara den som plockar in nästa 100-procentare men och andra sidan tror jag att jag faller rätt lindigt vid nästa kraftiga börskorrigering som vi alla vet kommer att komma. När det gäller diversiering i övrigt så tycker jag nog är portföljen är rätt ok avseende sektorer. Tyvärr är vi alldeles för tungt viktade mot Sverige och 85 procent av innehavet är i svenska papper vilket jag aktivt arbetar på att förändra.

Vi är många som är inriktade på utdelningsinvestering. Hur kommer det sig att du valde just denna strategi och inte, för att ta ett exempel, värdeinvestering?

Även om jag kan ha en rätt arrogant och trist attityd så är jag egentligen en rätt ödmjuk person och är väl medveten om att jag inte mer begåvad kring investeringar än någon annan. Värdeinvestering är det självklara valet för oss som inte är proffs. Utdelningsinvestering är metoden för oss som inte är aktieklippare och funkar det för Buffett och Aktiestinsen så fungerar det för mig - det tar bara lite tid...  

Handen på hjärtat; hur mycket chansar du i dina investeringar?

Rätt sällan och jag är rätt påläst även om jag gärna ger sken av att chansa mest. Under de senaste åren har jag bara tryckt på köpknappen vid fyra tillfällen utan att ha gjort min egen analys och ett av de tillfällena var på din (Cristofer) rekommendation som utvecklats riktigt bra - tack!

"[...]Jag brände mig rätt rejält runt millennieskiftet[...]"

Din blogg är välbesökt och du tycks vara uppskattad av de flesta (alla?) blogg- och twitterprofilerna. Vad har bloggen gett dig sedan du började och vad ger den dig idag? Har den hjälpt dig att bli en bättre investerare? Hur är ditt förhållande till din blogg?

Ska jag var riktigt ärlig så är jag rätt förvånad över antalet besökare jag har. Det är en rätt blandad kompott avseende inläggen och är det inte seriösa ekonominägg så tramsar jag snabbt iväg med allmänna tyckanden kring politik och annat. Jag är rätt fascinerad över antalet besökare är betydligt fler vid "tramsinläggen" än när jag faktiskt försöker vara lite seriös. Summa summarum är jag rejält tacksam över alla besökare och kommentarer jag får trots att jag egentligen inte förstår varför.

Bloggen har inte resulterat att jag blivit en bättre investerare men jag har lärt mig en hel del tack vare kommentarerna.

Mitt förhållande till mitt bloggande är rätt avslappnat och jag får rätt ofta spö i kommentarsfältet över inläggsfrekvensen. Jag ska försöka bättra mig men det är så förbaskat svårt att prioritera bloggande när man har haft en skitdag i övrig.

                     

Din blogg har funnits i tre år, men du har hållit på med aktiehandel en mycket längre tid. Vilket avslut har givit dig mest (ekonomisk) skada och vilket har givit dig mest/bäst (ekonomisk) lycka?

Seriös aktiehandel började jag med i slutet av nittiotalet när nätmäklarna gjorde sitt intåg på marknaden. Det blev så mycket enklare än att gå till banken för att köpa en aktie. Nackdelen med näthandeln var ett det blev en hel del transaktioner för att det var så enkelt och i slutet av nittiotalet var det inte speciellt svårt att vara en aktiehaj så i princip alla aktier handlades upp till skyarna.

Och det var väl runt 2001 jag gjorde mina sämsta affärer. TurnIT såldes med 98 procents förlust och CyberCom var ett riktigt bojsänke det med.

Jag brände mig rätt rejält runt millennieskiftet och är tacksam att vi kom ur någerlunda helskinnade men intresset för aktier svalnade rätt rejält och det dröjde flera år innan jag loggade in på depån igen. Det var runt 2005 och jag var rätt aktiv med ett ok resultat innan vi bestämde oss för att bli skuldfria i slutet av 2006.

Det var med andra ord bara en slump att vi kom ur i tid innan finanskrisen slog till 2007. Men det där med skuldfrihet var ju inte så begåvat vilket vi insåg med tiden då Staten subventionerar låntagande och i slutet av 2008 så belånade vi lägenheten och gav oss in på börsen igen.

Jag har ännu inte gjort någon "kanonaffär" då vi avyttrar aktier rätt sällan. Jag kan dock konstatera att vårt innhav i Boliden är upp 1 500 sedan inköp och i reda pengar är Swedbank en rätt bra affär, både i utveckling och i direktavkastning.

"[...]då det rent krasst är mer lönsamt att kasta pil på Large Cap[...]"

Du har en stor andel av dina bolag i svenska värdepapper – varför?

Det enkla svaret är att vi köpte oss en "bombmatta" när vi ansåg att börskurserna var allt för låga efter sviterna av finanskrisen 2007-2008. Vi fokuserade mest på att sprida inköpen inom olika sektorer och tänkte väl inte så mycket på att hedgea med utländska investeringar.

Sådär i efterhand var det rätt oklokt och idag så är ca 85 procent av innehavet i svenska papper men jag arbetar aktivt på att öka investeringarna i euro och dollar för att få det mer diversifierat. 

Vi har haft minusränta i drygt två år och runt om i världen, USA undantaget, tycks denna politik gått från undantag till regel. Hur har och hur påverkar detta dig och dina investeringar?

Frågeställningen hänger delvis ihop med nedanstående och visst har det påverkat oss och investeringar. I rådande ränteläge så amorterar vi ingenting på våra svenska bolån då det rent krasst är mer lönsamt att kasta pil på Large Cap och investera efter utfallet. När räntan väl klättrar upp mot 3,5 procent igen så kommer vi att börja amortera i stor takt. Vi amorterar dock på vårt franska bolån men det är inte av fri vilja men bolånereglerna är mer restrektiva där än här hemma.

Amortering är naturligtvis ett riskfritt och bra "sparande" men glöm inte bort att vi i Sverige faktiskt har ett generöst ränteavdrag som man bör ta med i beräkningarna.

Har du belånat din portfölj och hur reflekterar du kring detta? Skall man belåna sin portfölj med dagens ränteläge?

Jag är medveten om att vi (dvs. Cristofer och Chansar Mest) har en diametralt motsatt uppfattning när det kommer till att belåna sin aktiedepå. Jag har full förståelse över drivkraften att vara helt skuldfri och även vi hade det som målsättning under många år och var faktiskt helt skuldfria 2006. Men ekonomiskt är det inte speciellt begåvat i nuvarande ränteläge och ränteavdrag.

Vi belånar vår depå men i en försiktig utsträckning. I nuläget ligger vi med en belåning på mindre än en procent men är villig att utöka belåningen till ca 10 procent om köplägen uppstår. Om nu allt går åt helsike och börsen kraschar så är det ändå inte mer kapital än att det är självamorterande på 3-4 års sikt.

En annan aspekt att ta hänsyn till är att vi har ett rätt ok kapitalinflöde så länge vi yrkesarbetar och vi kan nog dra ned våra omkostnader med 10-20 000 kronor i månaden om det skulle krävas och det påverkar naturligtvis vår riskbenägenhet.

"[...]Jävla flumfråga men som man frågar får man svar.[...]"

Oavsett vad börsen står i tycks det alltid finnas de som säger att den är för högt värderad medan andra hävdar motsatsen. Vad anser du om dagens värdering på Stockholmsbörsen?

Gällande börsens nuvarande värdering så har jag faktiskt ingen aning. Traditionellt sett så brukar det komma ett rejält ras var sjunde år men den här gången så har det inte inträffat med det beror väl snarare på alla stimulanser som pågår.

Visst, vi hade en liten dipp 2011 men det var ju bara en krusning på ytan. Jag kommer naturligtvis att gnälla en hel del när vi får en korrigering på 40-50 procent och om historien upprepar sig så kommer den typen av korrigering att komma. Det kommer naturligtvis vara rätt trist att förlora halva portföljvärdet men jag välkomnar en ordentlig korrektion så länge jag yrkesarbetar och har möjlighet att investera.

För ett par veckor sedan hade jag äran att intervjua Fundamentalanalys. Till honom ställde jag två mer filosofiska frågor och dessa kommer såklart även att drabba dig.

Vad är tid?

Jävla flumfråga men som man frågar får man svar.

Aristoteles ansåg att begreppen "tid" och "rum" hade ännu inte förvandlats till de abstraktioner de är idag. Istället för att resonera om "rummet" frågade han sig vad platsen där ett ting finns är för något. Svaret han kom fram till var ungefär att det är den gräns som den materiella omgivningen har mot tinget. Denna uppfattning blir mer begriplig mot bakrund av att han ansåg ett tomrum vara omöjligt, vilket han enligt de senaste teorierna hade rätt i (fast av fel orsaker - han utgick ju från sin egen teori om rörelse, vilken Galilei omkullkastande).

Vad är meningen med livet?

Här har jag en nihilistisk ståndpunkt men som jag tror kommer ingen att ångra resor och upplevelser på dödsbädden...