Intervju med en rationalist

Serien med diverse intervjuer fortsätter och denna gång kommer en mycket välkänd bloggare att få möjlighet att berätta lite mer om sig själv. På twitter är han känd för sitt, ofta provocerande, sätt att ifrågasätta och ställa saker på sin spets. 

På denna unge herres blogg står nu "Ruthless rationalism" att läsa och denne säger sig investera enligt detta förhållningssätt. Beträffande rationellt beteende har detta ämne diskuterats mer än en gång på denna blogg och jag tror ni är många som vet min åsikt beträffande människans förmåga att tänka tillika agera "rationellt". Emellertid finns det ju alltid en svart svan och frågan är om nedan bloggare inte är en sådan? De senaste tre åren har han genererat en grym avkastning; 2014  +33 %, 2015 +51%, 2016 +43%, och han drar sig ej för att byta ut sina innehav då minsta möjlighet till ett bättre alternativ uppkommer. Han tycks läsa varje stavelse som sätts på pränt och drar sig aldrig från att ifrågasätta såväl sig själv som andra. 

Herrns blogg var en av de första jag kom att läsa och jag tror att det inte finns någon som ej besökt hans sida. Många är vi nog som undrat om han lever upp till sitt namn, eller om han är en riktigt "spenderare" á la Chansar Mest? Om ni ej har listat ut det är veckans intervjuoffer ingen annan än den som själv annars brukar stå bakom kameran; Olle Qvarnström, a.k.a. Snåljåpen.

Olle Qvarnström, egen företagare, familjefader och auktoriserad provokatör – tack att du tar dig tid att ställa upp på denna intervju. Du har figurerat på såväl Twitter som inom bloggosfären en lång tid och jag tror nog att alla (?) inom den ekonomiska lekmannavärlden vet vem du är. Dock kan det vara värt för läsarna att du får berätta kortfattat om vem du är och vad du arbetar med.

Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?

Sedan 2015 så driver jag Finwire.tv som är ett mediaproduktionsbolag som är tydligt nischat mot finans-tv. Vi hjälper företag att visa upp sig mot investerare, samtidigt som vi hjälper investerare att förstå vad företag faktiskt jobbar med. Min syn är att man ska förstå vad man investerar i, och tyvärr räcker inte bolagens IR-sidor till här. Efter att jag själv gjorde ett besök hos Bahnhof för några år sen så insåg jag att alla borde få chansen, men att det är lite svårt för bolag att ta emot tusentals besökare. Men om jag kunde skapa ett koncept där investerare får uppleva företagen genom mig, då kanske det skulle funka? Sagt och gjort, nu gör jag detta på heltid J.

Många bloggare har ett utsatt mål med sina investeringar, varav det vanligaste tyck vara att ”bli fri”. På din blogg har jag ej funnit något sådant. Vad är ditt mål med dina investeringar? Att bli rik?

Rik är jag redan ;). Rikedom för mig handlar inte nödvändigtvis om hur många nollor jag har på kontot utan snarare om att ha ett liv där man trivs i sin situation och kan påverka hur ens vardag ser ut. Jag har en bit kvar tills jag kan kalla mig för ekonomiskt oberoende. Samtidigt, när jag väl blir ekonomiskt oberoende så tror jag att mitt liv kommer se ut ungefär som det gör nu, bara att jag inte kommer ”behöva” göra det som jag gör. Även om jag verkligen älskar det jag gör så behöver jag ju fortfarande pengarna…

Målsättningen med investerandet var från grunden att bli rik nog att sluta jobba, men någonstans på vägen så tappade jag bort den målsättningen. Saken är den att, börsen och investeringar är det absolut roligaste jag vet. Att varje dag gå och lägga mig som en lite bättre investerare än jag var när jag vaknade, det räcker som målsättning för mig.

Tror du att det finns en risk med att många läser diverse sparbloggar och låter sig inspireras till en sådan grad att de blir offer för detta ”tvång”, främst i syfte att nå sitt mål?

Jag tror att folk överlag är väldigt dåliga på att hitta balans. Antingen så är man lyxfällan-style eller så är man Miljonär-innan-30-äter-nudlar-i-varmt-kranvatten. Nu generaliserar jag förstås men jag tror att många skulle tjäna på att utmana sina tankar och försöka se saker från andra sidan. För några år sedan så uppmanade jag till en "Slösmånad" när det var trend i "sparmånader" där det var tävling om vem som kunde spara mest. Jag tror det är nyttigt att ta till extrema vändningar ibland för att utmana det man tror är rätt.

Jag har satt en rimlig budget för vad "mitt liv kostar" varje månad, pengarna som blir över sparar jag. Svårare än så behöver det inte vara. Men jag förstår samtidigt folk. Är man missnöjd med sin jobbsituation osv, då är det lätt att hitta tröst i att jaga vartenda öre i hopp om att det ska förkorta tiden till friheten. Men jag tror det är fel väg. Istället bör man hitta ett sätt att uppskatta det liv man lever, då kommer vägen dit vara så mycket roligare. Sure, det kommer ta längre tid, men det kommer vara värt det.

Om du skulle beskriva ditt förhållningssätt till pengar, hur skulle det vara? Vad är pengar och rikedom för dig?

På ett sätt så är pengar ett nödvändigt ont som man förstås önskar att världen kunde klara sig utan. Samtidigt älskar jag pengar (missförstå mig rätt) på grund av den organisation som uppstår runt omkring detta. Jag tror vi behöver pengar och rigida samhällssystem för att inte falla ihop i anarki. Någon form av fungerande kommunism skulle dock förmodligen vara det bästa, men nu är vi ju människor, och människor har bevisat många gånger tidigare att kommunism bara är bra på pappret. Det faller helt enkelt på grund av att vi är just mänskliga.

Människor är giriga och ekonomiska incitament fungerar extremt väl på människor.

Det blir förstås lite av en klyscha, men rikedom för mig är att få känna mig fri. Det handlar inte om att ha tillräckligt mycket pengar för att vara helt ekonomiskt oberoende, jag är inte speciellt rik i ekonomiska termer men känner mig ändå fri. Så länge jag har tillräckligt med pengar undanstoppade för att klara mig ur en lång period av motivationsbrist, lågkonjunktur eller liknande så känner jag mig fri. Jag behöver inte ha tillräckligt för att vara fri hela livet, bara tillräckligt länge för att hitta något nytt kul att leva på igen.

"[...]Om svaret är nej, då ska den säljas direkt[...]"

Vi är många som är inriktade på utdelningsinvestering. Emellertid gäller detta ej dig. Du har vid flertalet tillfällen argumenterat emot den fara som finns med denna strategi. Om du skall sätta en etikett på din dito samt kortfattat beskriva den – hur skulle detta se ut?

Min nya tagline på bloggen är ”Ruthless rationalism”, och det är precis så jag vill investera. Totalt känslolöst och alltid efter det absolut mest rationella. Jag brukar förklara min strategi som ”Until more gainful opportunities arise”. Vid varje givet tillfälle vill jag äga det mest optimala och rationella. Så fort det dyker upp en aktie eller investering som är bättre än någonting jag har, då ska skiten ut och det nya ska in. Helt rationellt.

Jag är så less på alla dessa köp-och-behållare som sitter kvar med aktier som inte längre är köpvärda. Det enda som hänt är att potentialen försvunnit och att dessa innehav nu drar ner snittet.

En tänkvärd regel som jag brukar provocera med, men som inte är speciellt provokativ egentligen, är: ”Om du inte ägde aktien idag, skulle du köpa den?” Om svaret är nej, då ska den säljas direkt. Då äger du den av känslomässiga anledningar och inte rationella. På samma sätt tycker jag man kan utvärdera sina befintliga innehav: ”Kan du tänka dig att sälja aktien?” Om svaret är nej: köp fler.

Ju mer binärt du kan göra ditt beslutsfattande, desto mindre är sannolikheten att du har fel.

Din blogg är välbesökt och du tycks vara uppskattad av de flesta blogg- och twitterprofilerna. Vad har bloggen gett dig sedan du började och vad ger den dig idag? Har den hjälpt dig att bli en bättre investerare? Hur är ditt förhållande till din blogg?

Bloggen har definitivt hjälpt mig att bli en bättre investerare, framförallt gav den mig en extremt brant utvecklingskurva inledningsvis. Tanken var att försöka lära andra om börsen och på köpet lära mig själv. Jag insåg ganska fort att det fanns många där ute som var mycket bättre än jag var, och bloggen var ett perfekt medium att komma i kontakt med dessa investerare och utbyta idéer.  

Mitt förhållande med bloggen idag är ganska passivt. Det har blivit ett mycket hårdare tonläge där ute och man får verkligen passa sig för vad man skriver. Jag försöker att bara skriva när jag verkligen har någonting att säga och jag hoppas det lett till en högre kvalitet på det jag skriver.

"[...]Vill du ha avkastning, eller vill du sova på natten?[...]"

En ständigt aktuell fråga inom kollektivet är den om diversifiering – vad anser du om detta?

Risk får man fram genom en enkel formel, Risk = Sannolikhet*Konsekvens. Sannolikheten för att en negativ händelse inträffar, multiplicerat med konsekvensen av att det inträffar. Problemet här är att oavsett hur nära 0 % sannolikheten närmar så är den någonting man måste hantera om konsekvensen av händelsen är katastrof. Hur påläst man än är om ett bolag så finns det alltid en risk, även om den är astronomiskt liten, att någonting som är helt utanför din kontroll inträffar. Det är inte möjligt, varken i teorin eller praktiken, att vara 100 % säker på ett innehav. At best kanske vi når 99,9 %. Om den sista tiondels procenten innebär att bolaget går helt åt helvete, då behöver du hantera risken. Eftersom vi aldrig kan bli 100 % säkra på ett innehav så diversifierar vi.

Saken är ju dock att man kan diversifiera för mycket. Om vi bortser från riskmomentet ovan så är det absolut mest rationella att alltid äga en enda aktie, den BÄSTA aktien. Men pga. att vi kan ha fel så behöver vi minska risken genom att ha fler aktier. Ju fler aktier du lägger till, desto mer minskar du din avkastning. Det är ganska enkelt, varje ny aktie som tillkommer i portföljen kommer dra ner snittet. Kanske är det mest optimala att äga 2?

För mig blir det en fråga om att ha så få aktier som jag psykologiskt klarar av. I dagsläget ligger den siffran runt 4-5. Jag är dock fullt medveten om att för vissa personer kanske 10 är ett absolut minimum på grund av att psyket inte räcker till. Det man ska vara medveten om är att man verkligen sänker sin potential radikalt genom detta.

Vill du ha avkastning, eller vill du sova på natten?

Vilka är dina främsta egenskaper/styrkor till sämsta dito när det kommer till investeringar?

Svår fråga. Jag brukar ofta berätta om min “åsiktsotrohet” som min främsta sida som investerare. Om jag kommer fram till en slutsats så har jag väldigt lätt att byta slutsats när jag får ny information presenterad som inte stödjer min tes. Annars är det ofta populärt med confirmation och conviction bias hos många där all ny information ska tolkas positivt. På baksidan av samma mynt finns nog min sämsta egenskap, jag är rätt dålig på att ha conviction. När jag väl hittar någonting som är intressant, rättvärderat och har bra potential, då är jag dålig på att inse hur sällsynt det är och därför tar jag inte i tillräckligt när jag köper. Det här är någonting jag jobbar hårt mot att bli bättre på, men det tar tid. 

Vi har haft minusränta i drygt två år och runt om i världen, USA undantaget, tycks denna politik gått från undantag till regel. Hur har och hur påverkar detta dig och dina investeringar?

Problemet med minusränta är förstås att när pengar i stort sett blir gratis så närmar sig investerarnas avkastningskrav noll. Om räntan är negativ så är 0 % avkastning att föredra. Det är därför vi har sett extremt stabila tillgångar som elnät säljas till 30-50x den förväntade årsvinsten.

Minusräntan har påverkat min strategi enormt. Jag har rätt höga krav när jag investerar, att få 6 % avkastning intresserar mig inte, jag behöver komma upp över 20 % för att det ska vara värt min tid. När det finns extremt få (läs: inga) bolag som går att köpa med 20 % avkastningskrav på ett par års sikt så får man helt enkelt anpassa sig. Därför har jag förkortat min placeringshorisont enormt samtidigt som jag dansar väldigt nära utgången. Jag är ingen buy-and-hold-person så för mig handlar det om att äga det som är bäst vid varje givet tillfälle. Kort sagt: kort placeringshorisont (ett par månader) tillsammans med mycket likvider.

Hade jag gjort som 40-20 (alltså suttit på mina händer) eller liknande så hade jag förmodligen missat över 100 % avkastning de sista 2-3 åren. Det är bara när börsen vänder ner som vi får se om jag hinner ut och om det var rätt att ta chansen. Jag vill förstås tro det.  

"[...]Jag köper ju inte börsen[...]"

Har du belånat din portfölj och hur reflekterar du kring detta? Skall man belåna sin portfölj med dagens ränteläge?

Jag gillar portföljbelåning rent principiellt även om det i dagsläget inte är någonting jag använder mig av. Så länge jag har en stor del likvider och jag har svårt att hitta bolag så ser jag inte poängen. När bolag däremot slåss om att få plats i portföljen, då kommer jag definitivt slå på belåningsturbon.

Oavsett vad börsen står i tycks det alltid finnas de som säger att den är för högt värderad medan andra hävdar motsatsen. Vad anser du om dagens värdering på Stockholmsbörsen?

Ingen aning, och det är inte en fråga jag bryr mig om alls. Jag köper ju inte börsen, så vad spelar det för roll vad den kostar? Jag köper enskilda bolag så det enda som spelar roll är vad dessa värderas till. Eftersom jag har haft väldigt svårt att hitta köpvärda bolag de sista 2 åren så tolkar jag det som att börsen generellt sett bör vara ganska dyr.

För ett par veckor sedan hade jag äran att intervjua Fundamentalanalys. Till honom ställde jag två mer filosofiska frågor och dessa kommer såklart även att drabba dig.

Vad är tid?

Oj, jag är verkligen inte lagd åt det filosofiska hållet så mitt enda svar kommer förstås peka något åt Einsteins håll. Men om jag verkligen måste försöka så får jag reflektera kring att tiden, ur människans perspektiv, är väldigt begränsad. Det handlar om att göra det bästa av det man har, och det är förstås inte att jobba 14-timmarsdagar med någonting man inte brinner för.

Vad är meningen med livet?

Jag vet verkligen inte och försöker att inte reflektera nämnvärt över det. Målet med mitt liv är att hitta någon form av existentiell balans mellan familj, personlig utveckling och allt det där andra som dyker upp i vardagen. Det är inte så viktigt vart jag är på väg någonstans, bara jag trivs på vägen.