EN lärdom av vår historia

Vad kan vi lära oss från historien? Vad och vilka kunskaper därtill fördelar kan envar dra av det som hänt i det förgångna?

Historia är ett ämne alla ständigt visats med, detta såväl explicit som implicit. Vi får läsa om ämnet i skolan, Erik Haag och Lotta Lundgren får våra magar att knyta sig då de ger sig an diverse "delikatesser" från olika epoker, envar dag ser vi byggnader, statyer med mera från svunna tider. Ja, historia finns alltid omkring oss och detta speciellt för dem som förmår öppna sina ögon och se längre än sin Pinocchionäsa.

Jag har aldrig hört någon som säger att man ej kan lära från historien. Dock är det få som brukar fullfölja steget och precisera vad man kan lära sig. Detta är såklart beroende av perspektiv, förkunskaper samt vad man söker. En generell tes bland pöbeln är att människan kan se vad tidigare generationer gjort, deras framsteg tillika misslyckande och dra lärdom av detta. Detta är en sanning med modifikation samt ett väldigt brett grepp att ta. Jag kommer i detta inlägg fokusera på historia och ekonomi för att försöka förklara en lärdom om vad jag anser att historia kan lära ut. Jag tänker inte gå in på idéhistoria, kulturhistoria eller någon annan specialinriktning, utan kommer försöka fatta mig på Svensson-nivå.

"Det går inte invadera Ryssland, det har historien påvisat." Detta är ett påstående jag ofta får höra och visst ligger det mycket sanning i det (... om vi bortser från mongolerna, men då var ju inte Ryssland just "Ryssland"), men faktum är att det enda vi vet av historien är att om du invaderar enligt sätt X kommer konsekvens Y att inträffa. Gustav XII var först ut med tillvägagångssätt X och både Napoleon och Hitler kopierade. I samtliga fall ledde resultatet till Y. Vad kan vi lära av detta? Jo, gör inte enligt X för det kommer att leda till Y. För att använda mig av ett mer tillspetsat uttryck är detta idioti, då definitionen stämmer väl in; "att gång på gång göra samma sak, men förvänta sig ett annat resultat".

"[...]primitiva Fred Flinta-wanna-be[...]"

Oavsett vad som diskuteras ur ett historiskt perspektiv kommer det framkomma att X ledde till Y och så länge X inte ändras kommer ej heller Y att ändras. Om detta tror jag få är emot. Detta är en del av historiestudier. Emellertid vill jag öppna för ett annat perspektiv; människan, i såväl singular som plural.

För att underlätta tillåter jag mig, även om det är högst ovetenskapligt, att generalisera. I stort sett alla ekonomiska kriser som människan har upplevt; Tulpanbubblan, Black Thursday 1929, milleniumbubblan, finanskrisen, Greklandskrisen et cetera, har alla haft en sak gemensamt som framkommer när man studerar människan och hennes agerande; panik! Detsamma kan sägas om en majoritet av alla kriser, oavsett sfär. När det krisar gör människor likt de alltid har gjort, nämligen:

1) ... låter det sympatiska nervsystemet kopplas in, vilket är ett arv från vår tid som primitiva Fred Flinta-wanna-be. Detta leder till:

2) ... allt logiskt tillika rationellt tänkande, eller möjlighet till reflektion, blockeras likt en besvärlig (fransk) vinkork en fredagsafton. Detta leder i sin tur till:

3) ... människor ser sig om i desperation efter något eller någon att följa, som t.ex. andra (med största sannolikhet likasinnade) människor. Detta leder till att ett visst agerande upprepas i en (ofta ond) spiral.

Jag har tidigare sagt att människor är dumma men att människan är smart, vilket varje historiebok på grundskolenivå vittnar om. Då forskning visar, vilket säkert skaver hos Snåljåpen, ekonomisfärens Decartes, att vi är oförmögna att fatta rationella beslut utan att konsultera med våra känslor, är vår art dömd att ofta agera ologiskt och irrationellt. Detta då de första tankar och insikter som kommer vid en kris är just "fight or flight", utan att först reflektera kring huruvida det kan finnas andra alternativ, såsom att egentligen bara stå kvar och låta alla andra agera.

"[...]Historiskt tycks få ha gjort detta[...]"

Hur kan man göra sig immun mot att inte agera likt sina panikdrabbade sapiensfränder? Det bästa man kan göra är att lära känna sig själv. Vad triggar mig såväl positivt som negativt? Hur? När? Varför? Hur har jag agerat tidigare och vad blev resultatet? Ställ den frågan till alla de som lät sig "influeras" av alla andra under finanskraschen, den ökända torsdagen 1929 eller, för den delen, Greklandskrisen. När du börjar skönja ett mönster är ett bra förfarande att skriva ned det som du har kommit fram till. Att skriva ned tankar, känslor et cetera, är bland det bästa förfarande att göra för att förlika sig med dem; att bearbeta och utveckla dem och således sig själv.

"[...]Speciellt inte sedan de passerade BMI 25[...]"

Många påstår sig veta sina svagheter. Ett exempel är de som säger att de älskar McDonald's' mat (hur de nu kan göra det, men visst; vi är alla olika och har olika smaklökar...) men att de ej borde äta den så ofta. Speciellt inte sedan de passerade BMI 25. Dock fortsätter de att göra detta. Med andra ord har de en kunskap som de medvetet väljer att ej applicera (såklart är personer med psykiska sjukdomar ej inkludera i min generalisering). Vissa kallar det svaghet, andra ignorans eller respektlöshet. Oavsett kvarstår faktum; de har fakta som kan hjälpa dem men väljer att ej att göra det.

När du väl lärt dig att överkomma kunskap om dig själv och ditt förfarande utifrån känslor,
är ytterligare att tillvägagångssätt att studera hur du har agerat historiskt och koppla detta till en kris fyra olika faser, vilka är:

• Chock, som inträder direkt och kan vara upp till några dagar. Tillståndet skärmar av och skyddar den drabbade från den skrämmande upplevelsen. Att en chockad person verkar opåverkad misstolkas ofta av omgivningen som att han eller hon är oberörd.
• Reaktion, då den drabbade börjar inse och reagera på vad som har hänt. Känslorna uttrycks ofta starkt, vilket kan vara påfrestande för omgivningen. Fasen kan pågå upp till åtta veckor.
• Bearbetning, då den drabbade på ett mer metodiskt sätt återupplever intryck och därmed bearbetar problemet. Självupptagenheten avtar och intresset för omgivningen återkommer. Fasen kan sträcka sig upp till ett år.
• Nyorientering, då såren är mer eller mindre läkta, obehagliga känslor och tankar har bearbetats och den drabbade kan gå vidare. Ett våldsoffer glömmer dock aldrig vad som hänt. Fasen kan fortsätta livet ut (prevent.se).

Det är enbart genom att konfrontera sig själv; att klä av sig in på bara skinnet och syna varje hårstrå och hudyta med Sventons förstoringsglas, som en människa med vilja kan utveckla sig rent psykologiskt och kognitivt. Historiskt tycks få ha gjort detta. Tillhör du kollektivet?