fredag 15 september 2017

Bostäder i framtiden

Att spåna om framtiden är, för det mesta, ett roligt nöje, speciellt med rätt sällskap. Var är vi om tio år? Tjugo? Femtio? Hundra? Även om det är intressant är jag mer för att spåna om specifika sfärer, istället för att tänka alltför brett. Något jag tänkt mycket på är... förlåt, där ljuger jag. Jag har ej tänkt mycket på det; ty jag är icke en sådan där filosof som älskar att sitta (ensam) i sitt elfenbenstorn och grotta ned blicken i en kaffesump medan alla andra röster föraktas som rena gallimatias. Således vill jag börja om; en tanke som slog mig, och som jag därefter ägnade en liten stund till att reflektera kring, var hur det kommer bli med bostäder i framtiden.

Låt mig först börja med en kortfattad historielektion. För lite mer än 10 000 år sedan levde människan som nomad. Vi förflyttade oss i takt med att vi förbrukade råvaror, såsom nötter, rötter, frukter, bär och djur, som fanns att tillgå på varje ställe. När dessa resurser var uttömda rörde vi oss vidare. Vi vare sig sparade eller lagrade stora volymer. Istället åt som allt vi kom över och frossade gärna tills magen nästa sprack, för vem kunde veta när nästa mål mat skulle serveras?



Sedan hände något. Forskarna käbblar fortfarande om exakta anledningar, men de vanligaste förklaringarna till att vi blev bofasta var dels att många djurarter var på väg att dö ut (pga. att vi jagade) och att klimatet ändrades och blev fuktigare, t.ex. i Mellanöstern. Detta gjorde att områden som tidigare varit "döda" nu blev levande med växter och andra grödor. Då djuren hissat vit flagg behövde människan ett annat sätt att överkomma föda. Människan kom att skapa sig kunskaper om odling, konstbevattning, hur grödor kunde förädlas och användas et cetera. Vi lärde oss även att domesticera djur och blev således, vilket är paradoxalt, även själva detta.

"[...]Tid att leka, självförverkliga sig själv eller se när byns shaman dansade[...]"

Hur blev vi själva domesticerade? Forskning visar att den genomsnittliga jägaren ägnade ca 5 timmar per dag med sina beting. All annan tid var fri. När människan lärde dig att domesticera växter och grödor (läs: bli jordbrukare) kom deras liv att bli allt annat än bekvämligt, vilket man annars ej skulle kunna tro. Logiskt torde ju en teknisk utveckling leda till något bra, eller hur? Ja, jordbruksrevolutionen ökade visserligen den totala mängden livsmedel som stod till mänsklighetens förfogande, men detta omsattes ej i mer och bättre fritid. Istället omsattes detta i befolkningsexplosioner och övergödda eliter. Befolkningsexplosion plus klasskillnader ledde till mer slit på de odlade markerna för att dels producera till sig själva, dels för att betala till de högra uppsatta samt bygga lager som de högre uppsatta kunde använda att dela ut vid missväxter. Tid att leka, självförverkliga sig själv eller se när byns shaman dansade... nej, den fanns ej. I alla fall ej för en "avarage joe".

Sedan denna tid har genomsnittlig arbetstid gått från ovan 5-6 timmar per dag till allt från 7,5-9 timmar per dag (OECD). Vem domesticerade egentligen vem?

Nåväl. För att återgå till inläggets essens: bostäder. Människan gick alltså från att vara nomader till att bli bofasta.

Hur ser det ut idag? Idag äger eller hyr människan sin bostad. Vi är, i allra högsta grad, ett bofast släkte. Många äger sin bostad och för många har detta även varit en lukrativ affär; ty värdet på bostäder i Sverige har de senaste åren ökat mer än antalet tweets från Trump.

"In the future we will all be homeless" (James Scott)

Sedan vi blev bofasta har jobben varit i närhet med bostaden eller det samhälle vi verkat i. Detta har gällt i alla tider; flodkulturerna, antiken, medeltiden, renässansen, upplysningen och industrialiseringen. Jobbet har varit bundet med en fast geografisk punkt. Dock är detta på väg att ändras, och det i en mycket snabb takt. Idag är det allt fler som jobbar hemifrån, reser till Indien för att sluta ett avtal för att senare bege sig till USA och inspektera murbygget. Ingen av dessa behöver "stämpla in" likt fabriksarbetaren á la 1900-talet. Ej heller jobbar de 9:00-17:00. Deras produktivitet mäts på andra variabler, främst via dataflöde eller dylikt.

I takt med att människor jobbar med/på jobb som kan vara på andra sidan jorden, kan de allt mer nödgas förflytta sig. I takt med att globaliseringen ökar, ökar även utbudet av billiga transportmedel. I samband med detta kommer frågan om det är värt att ha en fast boplats? Är det då ej bättre att man hyr eller har delat boende (delningsekonomi, som även kan/kommer gälla bilar et cetera) med andra och sedan hyra i de länder där man arbetar under en viss tid? Jag ser ej att det finns någon som helst anledning, den sentimentala och möjliga lukrativa borträknad, att i dessa fall äga en bostad i ett land.

I flera länder har bolag likt Airbnb satsat på att bygga egna lägenheter som kommer att hyras ut under kortare perioder och jag tror just bolag likt dessa kommer växa markant kommande år. Det finns ingen anledning att äga ett hem om du vet att du ej kommer vistas där en majoritet av årets alla dagar. Bättre då är att dela det eller hyra ut det. Således; från nomad till bofast. Från bofast till "nomad"?

Vad tror du om detta scenario? Hur kommer det att påverka de fastighetsbolag som huserar på Stockholmsbörsen? Hur kommer det påverka enskilda individer? Hur kommer det att påverka bostadsmarknaden, mer generellt?

7 kommentarer:

  1. En viktig faktor som du missar är barnen. Dom mår väll fortfarande bäst av att bo länge på samma ställe och slippa byta skola var tredje månad? Då passar det bra att även föräldrarna bor på samma ställe en längre tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym och tack för din kommentar,

      Visst har du rätt i att det bästa för barnen är att vara på samma plats under sin uppväxt. Dock TROR jag att allt fler kommer att bli mer "flyttbara". Detta då internet och digital skola ökar, föräldrarna "måste" vara mobila pga. jobb och många drivs idag av den eviga hetsen att självförverkliga sig själva. I denna hets tror jag många ej ser det nyttiga i att barnen skall vara på en fast plats, utan istället tycker att digital skola, Skype med vänner, kvällar med Counter-strike och FIFA på/med PS4/PC med kompisarna ersätter mycket av det sociala (tyvärr).

      Tror det finns många (förstå mig rätt) som idag spenderar ett par månader i Thailand e.d. kring dec-mars och då låter barnen gå i skolan där. Detta tror jag också kommer öka.

      Detta är bara vad jag tror och jag är emot detta, men ändå tror jag att allt fler kan komma att anamma ovan.

      //Sofokles

      Radera
  2. Jag lever ungefär på det sättet och saknar just nu permanent bostad. Det innebär inte att man ger upp att domesticera sig, tvärtom är det vanligt att man istället lägger krutet på en sommarstuga. Ganska vanligt bland folk som lever som mig.

    För fastighetsmarknaden innebär det att man måste hyra ut bostäder oftare - ingen ekonomiskt sinnad person som bor en begränsad tid någonstans är beredd att ta den finansiella risk ett köp innebär. Det innebär i sin tur möjlighet för större vinster än vid endast försäljning eftersom man kan justera hyran vid varje ny kund. Samtidigt innebär det större risk eftersom man riskerar bli utan hyresgäst i perioder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Utlandsutdelaren och tack för din kommentar,

      Bra och logiska reflektioner och jag håller med dig!
      En sommarstuga vore ju ej fel.
      Reser du mycket i ditt jobb och vart?

      Anser du att ditt nuvarande leverne är bättre än det traditionella?

      //Sofokles

      Radera
    2. Hej Sofokles,

      Tror det är ett individuellt val. Jag saknar ibland att bara leva ett enkelt liv i Göteborg. Samtidigt får jag mycket av att bo utomlands i andra länder och det gör att jag sätter mer värde på Sverige när jag väl är hemma. Ser istället till att ha en fast punkt i tillvaron där jag firar semester.

      Har bott utomlands av olika skäl sedan jag gick ur gymnasiet och jobbat i åtminstone ett dussin länder sedan dess så det är lite av en livsstil. Ser det också som att jag hellre bor utomlands än i Stockholm, som inte heller är hemma för mig. Just nu bor jag inom EU och där är skillnaden inte så jättestor samtidigt som det är nära hem.

      /Utlandsutdelaren

      Radera
  3. Jag tror inte vi kommer att bo annorlunda i framtiden mot vad vi gör idag. Det måste vara en väldigt liten del av befolkningen som likt Utlandsutdelaren (men av förklarliga skäl) inte äger/hyr ett hus eller lägenhet på hemmaplan. Vi andra borde rimligen ha en fast plats att vila på efter jobbet. Större delen av en befolkning måste ju producera varor/tjänster på företaget de jobbar. Jag tror inte andelen som inte äger en fast bostad ökar i förhållande till ett lands ökande befolkning. Men detta är mer en magkänsla och jag har inga som helst bevis för mina påståenden.

    Dock ser jag tydligt hur tidens anda ändrar sig. Mina föräldrar som är av medelsklass reste lite på semester till Norge, Finland, Danmark och till och med till Kanarieöarna. Jag reste å min sida till många europeiska lander och mellanöstern. Mina barn i sin tur har snart varvar joden runt två gånger. Enkelhete och kommunikationerna i resandet har förbättrats avsevärt och det är ingen som tycker det är konstigt. På 1800-talet var det en sensation om du varit utsocknes. Jo tiderna förändras helt klart men jag tror inte på att vi kommer att överge vår nuvarande bosituation men däremot så tror jag att i framtiden så blir glesbyggderna attraktiva ställen att flytta till för att få lite lugn o ro. Lite åt självhushållning igen...vem vet?

    SvaraRadera
  4. Hej Procentpanik och tack för din kommentar,

    I de fall ingen fysisk närvaro krävs för att arbeta i ett annat land, tror jag att nuvarande situation kommer bestå. Att allt fler suktar till glesbygden tror jag inte är en fluga, utan, likt du, något som kommer öka. Frågan är hur länge glesbyggden kommer vara just "glesbyggden"?

    Tack för din kommentar!

    //Sofokles

    SvaraRadera