Om kunskap, hybris, investeringar & avkatsning

Mer ofta än sällan diskuteras frågan om hur många bolag en portföljs skall innehålla; skall man fokusera på några få bolag, som man anser sig kunna allt om, eller skall man diversifiera in absurdum, likt Lynchs fond? Frågan är ömsom adekvat, ömsom svår. Att ge ett exakt och för alla gällande svar, går inte. Ej heller går det inte att säga att det finns ett "rätt" svar, för oavsett om en person känner sig mer trygg/säker med en viss strategi, är detta inte ekvivalent med att det är den bästa och säkraste. Det är, tyvärr, bara en känsla.

Det brukar heta att ju mer kunskap en investerare har, desto mer möjlighet har denne att förutspå kommande händelser tillika utveckling. Genom att kunna allt om ett bolag därtill bransch, är denne en egenutnämnd expert. I detta ställningstagande finns många fällor, varav en är home bias medan ytterligare en är en övertro på den egna förmågan - hybris. När dessa får korrelera kan resultatet bli mycket bra, men också mycket dåligt.

Låt oss börja med den första meningens fälla; ju mer kunskap en investerare har, desto mer har denne att förutse kommande händelser därtill utvecklingar. Detta är inget annat än humbug. Innan krisen 2008 var det många experter, dvs. människor som arbetar på marknaden, som får betalt att läsa allt och inget om såväl makro som mikro, människor som är utbildade och förväntas kunna hitta, tolka, ackumulera och producera fakta, som skrev att marknaden var solid, trygg och att det bara var fortsatt uppgång som gällde. Några få, även de experter, hävdade motsatsen. De sistnämnda kom att få rätt och detta gjorde att de sågs som kaffesumpar, vilket i sin tur ledde till att fler investerare dels valde att ta rygg på dem, dels försökte kopiera vad som gjorde dem till "sumpar". Det många glömde var att slumpen spelade en stor roll i det hela. Det hela blir så tragikomiskt synligt i Törngrens och Montgomerys studie (2004), Worse Than Chance? Perfomance and Confidence Among Professionals and Laypeopple in the Stock Market. 

"[...]Detta kan tydligt exemplifieras genom att studera Enron[...]"

I denna gjordes en undersökning, där två grupper, en med erfarna professionella investerare och en med psykologistudenter, fick förutspå vilken av två aktier som skulle gå bäst under den kommande månaden. Enligt egen uppgift var studenternas tips för det mesta rena gissningar och de uttryckte en mycket liten tro/övertygelse på att deras prognoser skulle stämma. Deras träffsäkerhet blev också ungefär som att man hade singlat slant (slump). Experterna å sin sida berättade att de hade tagit hänsyn till många och komplicerade variabler för att kunna fatta ett bra beslut. De angav sig också mycket säkra, mer säkra än psykologistudenterna. Resultatet? De var sämre än slumpen. Deras kunskaper gjorde dem bara mer självsäkra, men inte mer träffsäkra än amatörerna. Således hade det varit större chans för en som sökte råd att istället singla slant.

Det andra som skall ses som en fälla är diskussionen att "investera i det som du kan och förstår", vilket bottnar i kunnandet/vetandet. Förstå mig rätt, för visst skall du kan kunna och veta om det bolag som du investerar i. Dock skall du ej lura dig att tro att du kan och vet allt, för det är det ingen som gör, ty känslan av familjaritet är rena rama Shredder. Detta kan tydligt exemplifieras genom att studera Enron, ett företag som aktiv uppmuntrade de anställda att placera i företaget. Innan konkursen anno 2001 fanns över 60 procent av de anställdas pensionskapital placerat i företaget. Många hade köpt i tron att de kunde och visste allt om bolaget och branschen, för hur kunde något annat gälla? De jobbade ju med det; vistades med det åtta timmar om dagen. Därtill sade ju ledningen, de som skall ha ännu mer kunskap, att det var säkert och riskfritt.

"[...]vår hybris gör att vi ser den som pålitlig istället för opålitlig[...]"

Men, anser du att jag skall placera mitt kapital i flera andra bolag, bolag som jag inte kan och vet allt om? Då riskerar jag ju att gå på flera minor! Ja, det gör du, men läs gärna ovan stycke gällande att bara ha ett ägg i korgen. Diversifiera och läs på, men lura dig aldrig att tro att du kan därtill vet allt om et bolag och dess bransch. Slumpen; tillfälligheter kommer att slå undan benen på dig. Har det inte hänt än beror det mer på slumpen än på att du är duktig.

Illusion av kunskap därtill av kontroll har en avgörande betydelse för hur vi agerar på finansmarknaden. Gällande kunskap är denna sällan till vår fördel, för mer ofta än sällan har vi mindre sådan än vad som står att finna. Gällande framtiden kan ingen av oss veta. Något. Någonsin. Vi tror oss ana något givet den kunskap vi lurar oss att ha. Förstå mig rätt, för vi har en viss kunskap, men vårt ego; vår hybris gör att vi ser den som pålitlig istället för opålitlig. Därtill tenderar också system 1 att användas mer än system 2, vilket tidigare har diskuterats. Att tillägga till denna diskussion är begreppet "Anchoring", vilket även det tidigare har diskuterats (tycks ha varit många diskussioner på denna blogg).

Terrance Odean (videolänk nedan), professor i finansiell ekonomi, kom i sin studie fram till att investerare med övertro på sig själva tenderar att handla betydligt mer än andra, dvs. genomför många transaktioner, då de tror sig kunna förutse kursrörelser jämfört med en investerare som upplever att denne ej har någon insikt i vad som komma skall och därför agerar passivt. Transaktionskostnader gör väl inget så länge avkastningen tenderar att bli bättre än en passiv strategi, eller hur? Absolut, men Odean fann att inte ens detta låg i de högmodiga investerarnas fat. Resultatet var att aktier som dessa säljer tenderade att utvecklas bättre än de som de köpte.

En liknande undersökning kom även Anders Andersson att göra. Likt sina forskarkollegor fann denne att investerare med högst omsättningsfrekvens fick den sämsta avkastningen. Ytterligare ett resultat är att dessa aktiva investerare också tenderar att vara sämst på att sprida sina innehav. Med andra ord; personer som har övertro på sig själv och sin förmåga att "beat the market" underskattar risken för misstag och koncentrerar sina investeringar till de senaste favoritaktierna. Det är därför som som övermodiga investerare ofta syns i sällskap med trion överdriven handel, dålig spridning och dålig avkastning.

Vilka slutsatser kan då dras av ovan genomgång? Det finns flera men det som slår mig mest, och vad som tidigare har kommunicerats i flera inlägg, är att människan är sin egen värsta fiende.När vi tror oss veta något visar det sig ofta att så inte är fallet. När vi tror oss vara säkra visar det sig, då det kommer till kritan, att denna grad av säkerhet inte är så stark. Hjärnan spelar oss ständigt ett spratt och skulle vi vara medvetna om hur många gånger den drar oss vid näsan, skulle vi nog se på våra liv; våra (illusionistiska)val som hämtade ur I väntan på Godot - det finns ingen mening, inget mönster, ingen substans. Hjärnan och vårt medvetna är modernismen personifierad; för oss medvetna om vår egen omedvetenhet - ren och skär absurdism.

När jag förkovrade mig inför detta inlägg for mina första tankar till min barndomsvän, Pythia i Delfi, vid vars tempelingång det stod "Känn dig själv". Detta var inristat av Greklands visaste, men jag undrar verkligen om de var så visa, för är det något vår moderna hjärnforskning visar, är det att vi inte kan detta, eller?