Ett vanligt uttryck är att vi har ett minne som en guldfisk och även om de flesta av oss instinktivt såklart motsätter sig det, tror jag vi är exakt lika många som har en tendens att snabbt förpassa vissa händelser längst bak i minnesförrådet, slänga nyckeln och hoppas på att den aldrig behöver letas upp igen. Kognitiv dissonans, FOMO, aktivitetsbias och flockmentalitet är en farlig mixtur som får till och med en femtioelva Long Island Iced Tea att framstå som vore den märkt med PEGI 7, och när vi halsar förstnämnda tenderar det mer ofta än sällan bli fel. Kanske inte på kort, men absolut på lång sikt. När vi sedan dels inser, dels accepterar faktum är vi snabba med att låta System 1 sköta allt bortförklarande med patetiska förklaringar/ursäkter såsom ”otur” eller ”det är någon annans fel”.
Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en trevlig och givande vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar