Intervju med Fågel Fenix

Att presentera den skribent som tycks vara hyllad tillika högt respekterad bland samtliga inom bloggosfären låter sig inte enkelt göras. Undertecknad kom att besöka dennes blogg ett flertalet gånger då jag kom att bli intresserad av investeringar, men handen på hjärtat fann jag bloggen....tråkig! Var stod det om "ten-bagers"? Jag hade Shamaran och hade haft en fin exit i Karo Bio. De bolag som stod att läsa om här var ju..., för att använda dagens tonåringars ordalag;"meh". 

Således kom jag mer att sporadiskt titta till bloggen då och då, men mitt intresse för det skrivna var näst intill minimalt. 

Detta kom att ändras i takt med att jag kom att utvecklas samt inse att mina "snabba pengar" mer ofta än sällan blev det motsatta; "snabba förluster". Jag började att experimentera och det kom att bli en blandning mellan värde- och utdelningsinvestering. Något som slutligen, kring senvåren 2015, mynnade ut i det sistnämnda. Då hade denna bloggare sedan länge, vilket såklart lämnade mig med en frustration, tagit en time out. 

Emellertid går det ej en vecka utan att jag läser ett eller ett par av hans gamla inlägg, då varje sådant verkligen har ett innehåll som jag kan lära av. Jag har haft nöjet och äran(!) att få diskutera mycket med nedanstående person och jag kan enbart säga att det rör sig om en mycket klok, jordnära och öppen person.

Rykten har nått mina öron att hans portfölj har kallats "Sveriges tråkigaste" och även om det är en sanning med modifikation säger uttalandet ändå en viss del av det som karaktäriserar en sann aktieägare; långsiktighet!

Mina kära bloggläsare; det är en ära att få presentera mannen som reste sig från de döda; allas vår fågel Fenix: Lundaluppen.

3… 2… 1… Man säger att en bild säger mer än tusen ord men frågan är om inte dessa siffror skapade fler sådana i envars huvud då du postade dem på twitter den 3 oktober 2016, efter 2 års uppehåll. Du skriver att du nu fått tillgång till en skrivarstuga och att situationen i ditt liv nu tillåter dig att fatta pennan ännu en gång. Handen på hjärtat; under ditt uppehåll, längtade du aldrig tillbaka till skrivandet?

Jo absolut, hela tiden faktiskt, men jag upplevde inte att mitt liv gick att förena med anonymt aktiebloggande av olika skäl. Med de begränsningar jag infört: inget tal om belopp, inget skrivande om illikvida aktier och skrivande i egen ”skrivarstuga” är mitt samvete tillräckligt rent för att jag ska kunna ta upp min favorithobby igen.

Utan att avslöja för mycket  - inom vilken sektor arbetar du och vilken befattning tillika utbildning har du? Vilka är dina fritidsintressen?

Om man finkammar bloggen och dess kommentarfält kan man hitta en del ledtrådar. Jag brukar kalla mig företagare och har avslöjat att det är relaterat till IT. Jag har haft både ledande och ägande roller. Jag har lärt mig redovisning och fått förståelse för finansiella rapporter genom jobbet. Jag är utbildad till civilingenjör.

Fritidsintressen har jag haft många men under småbarnsåren tonades de ner. Nu kretsar livet kring jobbet och familjen med investeringar och bloggen som en trevlig sidosyssla. När barnen har allt mindre behov av mig får jag nog börja fundera på att återaktivera fritidsintressena, men hittills har jobbet glatt absorberat den lediga tiden.

"[...]Jag känner en viss press att skriva genomtänkta inlägg[...]"

Din blogg ses ofta som Den bloggen som man måste läsa. Mer ofta än sällan länkar och hänvisar många bloggare till din sida och dina analyser. Du tycks ha en roll som nestor. Hur ser du på detta? Känner du en outsagd stress och press att ”leverera”?

Oj det var vänligt sagt. Till viss del är det nog åldern som gör att många länkar till Lundaluppen, bloggen har varit med länge. Sedan anstränger jag mig att vara balanserad och har åtminstone privat väldigt få ovänner. Jag försöker skriva lättillgängligt men ändå inte vara ytlig så kanske är bloggen ”lagom” helt enkelt?

Gamla Sparpodden med Günther och Jan sa att det verkade vara en trevlig stämning på bloggen och kanske är det läsarna själva som gjort bloggen populär?

Jag känner en viss press att skriva genomtänkta inlägg. Om jag drar felaktiga slutsatser eller missar några centrala fakta så tar det inte många sekunder innan det påpekas. Att ha och göra fel är mänskligt men om det blir alltför ofta kostar det i förtroende.

Vad har bloggen gett dig sedan du började och vad ger den dig idag? Har den hjälpt dig att bli en bättre investerare? Hur är ditt förhållande till din blogg?

Bloggen har gett ett virtuellt umgänge med människor som har samma snedvridna intresse för redovisning och företag som jag själv har. Det är inte många jag möter i vardagen som har samma intressen.

Jag tror bloggen har gjort mig till en mer konsekvent investerare, men att önskan att ha något spännande att skriva ibland påverkat mig. Det var på så sätt nyttigt att ha ett uppehåll och se hur den förändringen påverkade mitt investerande.

Lundaluppen är både ett alter ego och en ventil där jag kan skriva om något som intresserar mig väldigt mycket, med vetskapen att läsarna är lika intresserade. Det är en lyx som fler borde unna sig. Jag är beroende av bloggen kan man säga.

Din blogg har funnits i i cirka 7 år, men du har hållit på med aktiehandel en mycket längre tid. Vilket avslut har givit dig mest (ekonomisk) skada och vilket har givit dig mest/bäst (ekonomisk) lycka?

Det var en rätt enkel fråga för en som dokumenterar sina investeringar: sämst var NSP Holding 2007 som gav en permanent förlust på 90 procent eller så. Jag ville följa en trend och gjorde ingen som helst analys. Bäst var Swedbank som jag köpte för en stor del av kapitalet i finanskrisen.

Vad/vilka är dina största styrkor tillika svagheter när det kommer till investeringar?

Största styrkor är nog 1) att jag kan mycket om företagande från mina egna erfarenheter och 2) har ett stabilt psyke och kan normalt se på problemen på ett balanserat sätt, oavsett om andra omkring mig agerar stressat eller inte. Största svagheter är förmodligen tidsbrist som gör att jag missar många möjligheter samt en övertro på min egen förmåga. Det sista försöker jag skydda mig mot genom att diversifiera.

Det är många i bloggosfären som ligger ett snäpp över "gröngöling" (undertecknad ej inberäknad). Vilka råd skulle du vilja ge dessa för att bli en bättre investerare?

Läs mer, lär dig redovisning om du redan inte kan det.

Warren Buffet sägs läsa cirka 6 timmar per dag. Hur mycket tid lägger du ned på börsen i allmänhet och att se över dina innehav tillika leta efter nya?

Det är lite svårt att säga, kanske 1 timme om dagen för portföljen och börsen i allmänhet, kanske mer. Jag läser ganska mycket och jag är aktiv i företagande och affärer till vardags, till stor del flyter erfarenheterna ihop. Jag lär mig saker i jobbet som jag har nytta av i investerandet och vice versa.

Många brukar redovisa om sina höga sparkvoter. Har detta med att jaga någon viss procent sparkvot varit aktuellt hos dig under ditt liv, såväl innan som efter att du bildade en lycklig familj? 

När jag började arbeta efter studierna var min flickvän och många kompisar fortfarande studenter så jag levde vidare på en marginellt ökad kostnadsnivå trots att inkomsterna dubblades. Detta har varit en vana som fortsatt genom livet, jag har alltid levt för min lön några år bakåt i tiden. Jag har inte tänkt i termer av sparkvot men den har nog varit 15-25 procent hela tiden. Att som flera twittrare/bloggare spara 50-90 % är ju en livsstil i sig och det har jag aldrig ägnat mig åt.

Att hålla i pengar är en naturlig del av företagande och det kommer väldigt naturligt för mig. Till min frus förtvivlan.

Du har nämnt att du har ett par ”illikvida innehav”; har något av dessa blivit mindre illikvid och därmed något du vill dela med oss övriga?

Nej. Men innehaven är inte spännande mer än att de är hemliga. Jag lärde mig genom Bonheur-utflykten att jag kan påverka handel och det vill jag absolut inte göra. Om jag är orolig att jag skulle kunna driva kurs i någon aktie så klassas den som illikvid, oavsett storleken eller inriktningen på bolaget.

"[...]Det är snarare en fråga om enkelhet och bekvämlighet[...]"

Vad är det som driver dig med dina investeringar? Om jag ej missminner mig har du skrivit att du skulle kunna leva på utdelningarna. Varför stämplar du ej ut?

Jag gillar tanken att mina pengar sätts i arbete och arbetar för mig. Mina investeringar är min säkerhetslina medan företagandet representerar merparten av uppsidan. Därför blir investeringsstilen relativt defensiv.

Jag behöver inte arbeta för att försörja mig och min familj, men att vara företagare är inte bara att stämpla in och ut. Det är en viktig del av livet, ibland oerhört positivt och ibland oerhört tröttande. Men även när det är som tuffast finns en plikt mot företaget, anställda, kunder, partners etc. Att säga ”nu går jag i pension” är inte något jag kan göra bara med tanke på min egen situation utan behöver i så fall stämma in i tiden med företagets situation. Alternativet är att jag blir utkastad J

Du har skrivit att ”du vill gifta dig” med dina bolag. Du har ju haft dina bolag under en mycket lång tid. Finns det en, såväl medveten som omedveten, (för) stor affektion till dessa? Är du helt objektiv tillika…ursäkta mitt ordval; rationell, relation till dina innehav?

Det är snarare en fråga om enkelhet och bekvämlighet än om kärlek. Att investera i välkända företag som jag följt under lång tid sparar mycket tid och energi. Om de håller kvaliteten och avkastningen uppe så ser jag ingen anledning att byta fot och investera i andra bolag. Men självklart bevakar och utvärderar jag innehaven. Lundbergs skulle jag egentligen aldrig vilja sälja, men när priset numera är helt fel så sålde jag.

Om du skulle beskriva ditt förhållningssätt till pengar, hur skulle det vara? Vad är pengar för dig?

Pengar var en väldigt trång resurs för mig i barndomen så svaret är tydligt: trygghet. Den enda lyxkonsumtion jag uppskattar är resor.

"[...]Detta är min hemkokta makroekonomiska tes[...]"

Vi har haft minusränta i drygt två år och runt om i världen, USA undantaget, tycks denna politik gått från undantag till regel. Hur har och hur påverkar detta dig och dina investeringar?

Jag har precis som resten av världen varit långsam med att sänka mina avkastningskrav men den låga räntan tröttar ut en. There Is No Alternative är sant så länge ränteläget är fortsatt nedpressat.

Med centralbankernas endimensionella mål om inflation blir räntevapnet självvässande; ju längre räntan är låg desto hårdare slår en höjning. Jämför med en studsande boll där varje studs uppåt blir lägre än den förra, räntekurvan kommer se ut så fram till systemet som helhet rubbas och nya spelregler införs. Detta är min hemkokta makroekonomiska tes och den talar för fortsatta selektiva aktieinvesteringar istället för att äga andra tillgångsslag.

För att hedga min egen tydliga uppfattning en aning har jag krympt min balansräkning och är helt skuldfri, har kontantbuffertar etc. Jag vill ha råd att ha fel.

Har du belånat din portfölj och hur reflekterar du kring detta? Skall man belåna sin portfölj med dagens ränteläge?

Nej aldrig. För mig är belåning något ytterst problematiskt och den extra avkastning jag skulle kunna få väger otroligt lätt jämfört med känslan att vara skuldfri. Även utan belåning räcker direktavkastningen för att försörja min familj så varför ta risker där.

I företagande och i de aktier jag äger förekommer belåning som en naturlig delfinansiering. Det är ingen religiös eller rationell inställning jag har. Det finns rationella skäl att undvika belåning (och rationella skäl att ha det) men mina skäl är primärt känslomässiga.

Oavsett vad börsen står i tycks det alltid finnas de som säger att den är för högt värderad medan andra hävdar motsatsen. Vad anser du om dagens värdering på Stockholmsbörsen?

Om ränteläget är hållbart är den billig. Om vi återgår till räntor kring 4-6 procent är den något dyr. Industriföretagen tycks prisade för en kommande högkonjunktur, om den uteblir är de dyra. Jag tycker generellt att marknaden är rätt effektiv just nu. Det finns både optimistiska och varnande röster i media så om det finns avarter är det främst i mindre bolag där amatörinvesterare härjar fritt. Där kan å andra sidan även fynd finnas.

För ett par veckor sedan hade jag äran att intervjua Fundamentalanalys. Till honom ställde jag två mer filosofiska frågor och dessa kommer såklart även att drabba dig.

Vad är tid?

Avståndet mellan då och nu. Som en film upplever vi den i en serie av stillbilder medan transitionen är mycket svårare att förstå.

Vad är meningen med livet?

Försörjning, fortplantning, rekreation och kultur. Ungefär i den ordningen där varje nivås betydelse ökar ju mer man är ”klar” med den föregående, Maslow var något på spåret. Mina mål och min mening är relativt inåtblickande och fokuserade på den närmaste omgivningen. Kanske skulle jag, om jag lämnade arbetslivet, upptäcka en mening i att hjälpa även människor som inte står mig nära.

Jag gillar för övrigt konkreta svar på flummiga frågor, det får en att fundera på frågan en gång till.