onsdag 21 juni 2017

Terminus

Oavsett hur mycket man vill; hur mycket man önskar, kommer det alltid en tid då vissa saker tar slut - terminus. Gudfadertriologin, mjukglassen, Pol Rogern, livet... ja, näst intill allt kommer någon gång ta slut, till och med, även om det kan vara svårt att tänka sig, Chansar Mest och hans försök till attacker på mig. Det är ömsom vackert; tilltalande, ömsom hemskt och förkastligt. Emellertid är detta en del av vardagen och livet.

Sorrento och Amalfikusten
Jag har ingen aning om hur många det är som har följt mig från början och hur många som är "nya". Emellertid spelar det föga roll, men för er som varit med på den hittills gång resan vet att mina inlägg är mer av filosofisk och psykologisk karaktär. Visst finns det nöje i att skriva inlägg såsom "köpt X i Z", "Månadsavslut", "Månadens utdelningar" e.d., men jag har aldrig känt att jag skall göra sådant; ty det finns redan många sådana och jag anser att dessa räcker gott och väl. Det som jag kände saknades då det begav sig, dvs. under hösten 2014, var fokus på det psykologiska och filosofiska; hur fungerar hjärnan och dess mekanismer? 

Idag, onsdagen den 21 juni, njuter jag av min första dagen på en mycket efterlängtad semester. En del av sommaren kommer spenderas på västkusten samt med ett antal mindre resor inom Sverige. Högst sannolikt kommer det även bli en avstickare till Amalfikusten. Likt ofta kommer tiden ägnas till att läsa och bara "vara". Min backlog av böcker är, som alltid, enorm och min vilja att träffa och umgås med nära och kära är ännu större.

"[...]Visst skulle jag kunna krysta ut något som skulle få en klassificering Ö- av Moody's[...]"

Efter sommaren kommer jag fortsätta mina studier på masterprogrammet i pedagogik. Därtill fortsätter skrivandet av nästa del i serien om Gaius Marius. Detta kommer att ske utöver mitt arbete tillika mina studier och som framkommer kommer en stor del av min vakna tid att vara uppbokad. 

Bloggen har betytt mycket för mig och gör så än. Det är ett forum att vädra tankar och åsikter, men också ett forum att hålla en kontakt med såväl synliga som osynliga läsare. Denna känsla och uppfattning till trots kommer jag ej längre kunna publicera inlägg varje fredag kring kl 15:00. Visst skulle jag kunna krysta ut något som skulle få en klassificering Ö- av Moody's, men detta är inte vem jag är. Skall det vara, skall det vara ordentligt, är mitt måtto, vilket jag tror har framkommit i alla de inlägg som jag har postat.  Bloggen kommer ej att läggas ned, men inläggen kommer bli färre och således, för den icke-logiskt tänkande, mer utspridda.

Vad tar jag med mig mig av det hittills publicerade? Framför allt att envar kan komma långt med att konfrontera sin egen föreställningsvärld. Vi lever i en tid där mycket styrs utifrån en intersubjektivitet om just denna. Detta i sin tur "smittar" av sig på det mer individuella och personliga. Jämför med en person som tror att denne mår bra av tio kilometers promenad varje dag. Detta är vad denne tror. Vi är många som tror att utdelningsinvestering är den bästa och tacksammaste strategi att använda. Detta tror vi. Vissa tror att pengar är en källa till lycka medan andra en källa till fördärv. Detta är enbart föreställningar! Pengar och dess värde? Ja, även det är en föreställning! Din ångest om ett visst innehav? En föreställning som kopplas till förnimmelser!

"[...]Emellertid - vad är alternativet?[...]"

Många inlägg har handlat om detta och för ett par månader sedan publicerade jag ett inlägg där jag knöt samman säcken, för att använda mig av en metafor. I detta länkade jag till ett par inlägg, varav alla är intressanta om man är villig att konfrontera och berika sig själv med intressanta psykologiska fakta. Om någon skulle fråga mig om ett tips på hur man kan bli bättre på att lära känna sig själv, hur att hantera svåra psykologiska situationer och tider då allt känns mörkt, skulle det vara att skriva. Skriv; sätt ord på dina tankar. Läs dem sedan. Igen och igen. Du kommer snabbt inse att de är inget annat än just tankar; föreställningar. Så länge du gjort en analys och anser nyckeltal tala för att det är en bra investering, är det "jobbiga" enbart tankespöken. Bäste sättet är att skriva av sig dem eller köra the way of the Buddha; observera dem, men gör inget mer. Se dem, låt dem visa sig och sedan, med tiden, försvinna. Det är enkelt att säga och, i alla fall till en början, svårt att göra. Emellertid - vad är alternativet?

Hjärnan är ett underbart organ och ännu har människan ej lyckas förstå sig på hur allt fungerar. Således uppkommer ständigt nya rön och framsteg i forskningen. Alla dessa gör att vi alla får en vidare förståelse för hur alla kugghjul snurrar och jag ämnar ej bagatellisera eller dylikt, då jag vet att allt mer ofta än sällan är mer komplext, men ofta handlar det om att observera sig själv;sina handlingar, konfrontera dem och, ifall du upplever dem skadliga eller ej funktionella, ersätta dem med bättre förfarande. I många fall behövs hjälp, vilket nog många missbrukare kan skriva under. Behövs hjälp, sök då sådan! Inse att det är ett hårt jobb och kommer att ta mycket kraft; ty det finns inga gratisluncher, vilket gäller i såväl det psykologiska som i börsvärlden.

Jag vill betona att bloggen ej kommer att försvinna, men som ovan sagt; inläggen kommer att bli färre. Dock kommer, på mångas via mail och tweets, förfrågan om en portföljsuppdatering att komma nästa fredag den 30 juni, då första halvåret för anno 2017 har passeras.

Hur ser min ekonomiska resa ut? Hur långt har jag kommit? Sedan jag klev ur skuggan har jag valt att ej nämna något explicit om min privatekonomi, vilket jag ibland kan uppleva som ledsamt, då det är mer givande att få mer explicit fakta. Utan att nämna siffror kan jag säga att min väg mot en ekonomisk trygghet fortsätter och går för tillfället snabbare än vad jag hade trott. Ett par milstolpar har passerats detta halvår och även om jag vet att aldrig glömma "memento mori", passar jag på att njuta av varje positiv bolagsrapport.

Till dig som har varit med mig på den hittills gångna resan; ett stort tack och jag hoppas du fortsätter, trots att inläggen kommer bli färre. Har du varit med sedan tidig start har du nog läst detta; annars vill jag avsluta med en möjlighet att läsa det igen.

Marius Victrix!

/Sofokles



6 kommentarer:

  1. Amalfikusten vilken pärla där bergen med sina serpentinvägar sluttar ner i havet. Var där på tågluffning på 70 talet. Har för mig jag bodde i Maiori. Var verkligen en lisa för själen. MinNu sanden var lavasvart som på Santorini. Genuint italienskt kändes den delen av Italien

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Sportcarl och tack för din kommentar!

      Har ingen aning hur det begav sig på sjuttiotalet, men så som du beskriver det tycks det ha varit lika himmelskt som sedan mitten av nittiotalet!

      /Sofokles

      Radera
  2. Nu förstår jag inte.
    "Försök" till attacker? Jag gör väl bort dig på daglig basis?

    //Cm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Chansar Mest och tack för din kommentar.

      Jag förstår att du ej förstår. Det hör nog åldern till men oroa dig icke! Jag lovar att ej avslöja att alla inom bloggosfären har kommit överens om att "göra CM glad" och ej nämna något om hur tydliga alla hans förluster, försök till poäng e.d. är.

      Önskar dig en förträfflig dag och hoppas att du inte blir satt på plats av någon junior...

      //Sofokles

      Radera
  3. Vad skådar mitt norra öga! Nu när man äntligen hittat hit så trappar du ner! Skönt då att du har många goa gamla inlägg som man kan läsa och förstö sommaren med brevid radions sommarprogram :-)

    // Procentpanik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Procentpanik och tack för din kommentar.

      Vad roligt att du har hittat hit! Ja, det är lite tråkigt att det kommer bli en viss nedtrappning, men som du själv skriver; du har ett par inlägg att läsa ikapp. Sedan vet man aldrig; kanske jag finner mer tid än jag räknar med mellan jobb, studier samt Marius II?

      Önskar dig allt gott!

      /Sofokles

      Radera