The chosen one(?)

"... kallas den nybörjare som förbereder sig på ett inträde i ett kloster eller annan kyrklig orden för att introduceras i ordenslivet och pröva sin kallelse som munk eller nunna [...] her först genomgått en första tid i klostret som postulant och blir klädd i ordensdräkten i samband med upptagningen som ..."

Jag tror inte att ett inträde i kloster är vad dagens svarande har som tanke med sitt val av namn men jag vågar nog påstå att ni som läser mina texter i alla fall har ett par pommes på era tallrikar för att kunna förstå att det mer rör sig om en bildlig betydelse.

Jag har haft en underbar kontakt med denna "kyrkans man" i flera års tid, men mer intensiv det senaste året. Det är ej enbart investeringar vi diskuterar utan allt från serier till mat, litteratur och romare; ty, han är, likt undertecknad, enrollerad i den romerska armén och har varit en av de som agerat korrekturläsare i ett par av kapitlen i Marius.

På Twitter förgyller han mitt flöde med bra och adekvata länkar om allt som rör investeringar. Under denna tid då jag har lärt känna honom, samt utifrån nedan svar, går jag med övertygelsen att detta är en (ung) man som kommer att gå långt i livet. Det finns en kunskapsiver; en hunger på att utvecklas och en bra distans till "spara så mycket pengar som möjligt; släng in allt på börsen; vänta i XX år och servera med något rött."

Han är inte bara en twittrare, utan även en extremt duktig skribent tillika analytiker. Jag har äran att månadsvis få läsa hans texter i ett av Sveriges bästa tidskriftsalster; Värdepappret.

Troligtvis är ni ett par som nu listat ut vem herrn i fråga är och jag tror ni är eniga med mig att det ej rör sig om någon "novis", utan snarare en novis som kommit att bli "mästare". Ja, han var Neo i Matrix och Matrix Reloaded. Ja, han var Luke i Star Wars A New Hope och Star Wars - The Empire Strikes Back, men idag vill jag påstå att han är ovan nämnda i de sista delarna av trilogierna.

Mina kära läsare; antonymen till novis; Finansnovis.

Tack så mycket Finansnovis att du tar dig tid att ställa upp på en intervju. Din blogg startades 2013 och det sista inlägget du skrev var 25 april 2016… Således kan det kanske finnas någon som undrar vem du är. För oss som ändå vet så är ändå föga ”känt” om dig, förutom att du finns på twitter samt skriver gedigna och bra analyser för Värdepappret. Skulle du kunna berätta för oss vem du är, vad du fyller dina dagar, dina fritidsintressen och var ekonomiintresset kom ifrån?

Tack själv! Jag heter Love och jag studerar en mastergrad i bokföring, finans och ekonomistyrning. Värdepappret upptar en väsentlig del av fritiden, men annars är jag aktiv och åker gärna skidor eller hälsar på familjen hemma i Växjö. Ekonomiintresset började på gymnasiet och våren 2009 inhandlades de första aktierna – ingen dålig tidpunkt att börja! Ett par års trevande gjorde innehavstiderna längre, analyserna djupare och förståelsen bättre, och jag föll tidigt för värdeinvestering. Ordet har många associationer men för mig har begreppet värdeinvestering en bred förståelse – man köper aktier för mindre än de är värda.

Hur känns det att själv vara i rollen som student och att hitta, analysera samt värdera alla dessa fantastiska bolag (t.ex. Medistim) som du gjort och samtidigt veta att de likvida medlen inte lyser med sin närvaro?

Jag arbetade några år efter gymnasiet och byggde upp min portfölj, sedan dess har såklart inflödet blivit klart lägre och mer sporadiskt. Å andra sidan är det rent portföljtekniskt ganska skönt att inte ha stora inflöden varje månad. Innan jag började plugga hade jag arbetat med att göra min portfölj mer koncentrerad i något år, och det har blivit lättare att hålla den koncentrerad nu.

Med ett mindre och mer oregelbundet sparande behöver man ta färre beslut, det blir lättare att vara långsiktig och man blir tvingad att vara rejält övertygad om sin analys innan man går in tungt i ett bolag – så på många sätt är det en fördel. Det blir lättare att bara sitta på rumpan när man inte behöver logga in i depån varje månad för att sätta sprätt på kontanterna och ett inflöde får det ofta att klia i köpfingrarna, vilket kan leda till för lättvindiga köpbeslut.

Att ta färre beslut, t.ex. köpa bara ett par gånger om året och begränsa sig till 1-2 nya innehav om året, är något som jag tror skulle göra underverk för mångas portföljer.

"[...] Likvida medel ”bränner i fickan”[...]"

Kan du utveckla den "kritik" du implicit förmedlar? Vad menar du med att detta skulle göra underverk?

Detta är inte menat som kritik, men tanken är att ett inflöde i portföljen medför nackdelar, inte bara fördelar. Det är klart att man måste spara pengar för att bygga kapital, men rent psykologiskt upplever jag det som svårare att hantera regelbundna insättningar varje månad. Det finns en rad skäl:

-       Likvida medel ”bränner i fickan” – man vill sätta dem i arbete, hitta ett bolag som ger högre avkastning än räntan på kontanterna. Vilket såklart är helt fel tankesätt, avkastningskravet bör vara betydligt högre än så och detta sättet att tänka på kan lätt leda till för många transaktioner, för många innehav och för låga krav på nya portföljbolag.

-       Det blir lätt naturligt att köpa varje månad. För mig är det inget framgångsrecept. Det är lättare att ta riktigt bra beslut om man tar riktigt få beslut och ser till att man inte gör några stora misstag. Visserligen är det bra att bygga upp en position över tid; man lär sig mer om bolaget och kan eftersom ge det en högre portföljandel. Men för mig är ”dollar cost averaging” alldeles för mekaniskt; har jag tillräckligt med säkerhetsmarginal i ett bolag som jag tror på de nästa 5-10-20 åren så vill jag köpa direkt. Det är alltid bra att lämna utrymme för att kunna öka vid nedgångar i kursen, men utgångspunkten måste ändå vara att bolaget är riktigt köpvärt direkt.

Och så vidare. Summan av kardemumman är att vi investerare inte är rationella; vi har en hel del beteendefaktorer som rör till våra beslut. Färre beslut gör det lättare att motarbeta dessa och att inte låta dem ta över för mycket.

Hur ser en analysprocess för dig ut? Hur hittar du bolagen och hur går du sedan vidare? Hur lång tid brukar det ta och när finner du denna tid? Diskuterar du med vänner/bekanta, eller gör du mycket själv?

Jag har en rad källor som jag har byggt upp över tid; bloggar, små fonder och värdeförvaltare som delar med sig av sina brev/årsredovisningar, andra investerare (på b.la. Twitter), vissa skribenter på Seeking Alpha och så vidare. Där hittar jag många idéer.

Det är svårt att säga hur lång en analysprocess är; vissa bolag är enkla att förstå och enbart ett par nyckelpunkter behöver granskas på djupet. Andra bolag, ofta större bolag, är komplicerade och tar lång tid. Dessutom behöver en bra idé mogna; det brukar gå minst 1-2 veckor innan jag köper in mig i ett nytt kvalitetsbolag. Saker ska funderas igenom och mina egna känslor måste motarbetas – gör min positiva inställning till ledningen/affärsmodellen/historiken att jag ignorerar värderingen/potentiella framtida problem/konjunkturcykeln? Eller vad det nu kan vara. När jag har absorberat en massa information om ett bolag är det bra att klura på saken, till exempel när man är ute och springer eller när man sitter på bussen eller tåget.

Ibland diskuterar jag case med folk jag känner om det är deras tips; men oftast försöker jag tänka självständigt utan att påverkas av andra innan jag pratar om ett case ”offentligt”. När man väl har gjort det slår en massa psykologiska effekter in; Guy Spier brukar prata om detta. Bland annat blir det svårare att ändra sig och sälja bolaget om något inte går som planerat, eller om man inser att man har underskattat en viss risk eller så (ifall man har uttalat sig positivt om innehavet på, säg, twitter). Så själva analysprocessen föredrar jag att göra isolerat från andra.

"[...]Protector är utan tvivel min bästa investering hittills[...]"

Vilket är ditt livs bästa därtill sämsta investering? Vilka lärdomar har du tagit av dessa?

Protector är utan tvivel min bästa investering hittills. Procentuellt har jag haft någon enstaka på samma nivå men då har det handlat om struntbelopp. Idag är Protector fortfarande ett mycket bra case; men man ska inte räkna med en lika snabb multipeluppvärdering som man kunde få för några år sedan. Man ska akta sig med att lära sig för mycket från bra investeringar; det leder fort till övertro på egen förmåga och dylikt. Men om man ska efterkonstruera någon lärdom är det väl att köpa bolag med owner-operators (”pilotskolan”), där vd:n gärna är grundare och tänker som en aktieägare – samt att köpa bolag med en strukturell konkurrensfördel som gör att de kan fortsätta växa över långa tidsperioder och till hög inkrementell lönsamhet. Just Protector är extra attraktiva eftersom de kan göra det ganska oberoende av konjunkturer, och börskrascher är bara positivt eftersom deras portfölj växer med 1/5 varje år och en börskrasch låter dem köpa fler aktier till lägre värderingar, och de verkar i en gammal, stabil bransch där förändringar tar tid och konkurrensen är relativt låg.

Min sämsta investering är också ett norskt försäkringsbolag, Vardia. Jag tycker andra bloggare har sammanfattat många bra lärdomar man eventuellt kan dra ifrån fadäsen i Vardia – köp lönsamma bolag. Köp ej bolag utan historik, köp ej bolag där ledningen lovar för mycket et cetera.

Emellertid tycker jag samtidigt att sådana insikter är drabbade av en rejäl dos ”hindsight bias” – det är lätt att beskriva vägen om man enbart kollar i backspegeln. Jag har en koncentrerad strategi där jag tar ganska hög risk i enskilda bolag och ibland inträffar ”svarta svanar”, som är ytterst svåra att förutse – betyder det att ursprungsbeslutet (att köpa Vardia för en stor del av portföljen) var fel? Inte nödvändigtvis. Ingen kunde förutsäga det som hände i Vardia och jag skulle argumentera att utifrån förutsättningarna var det som hände ytterst osannolikt. Bolaget hade en ledning med lång erfarenhet av branschen och stort delägarskap därtill en av Norges mest kända affärsmän som storägare och i styrelsen. Således ångrar jag inte att ha köpt Vardia, men håller extra utkik efter ledningsgrupper med integritet (lovar inte mer än vad som är realistiskt) och försöker fundera en extra gång på hur ändrade redovisningsprinciper kan slå mot ett bolags räkenskaper.

Vilka är dina främsta tillika svagaste egenskaper som investerare?

De svagaste egenskaperna är lättast. Jag har lätt för att bli exalterad när jag hittar ett nytt bolag som jag gillar; jag måste stoppa mig själv från att ta för hastiga beslut. Jag har lätt för att retroaktivt ändra min investeringstes för att förutsättningarna har ändrats fast det i själva verket innebär att min ursprungliga analys var fel. Som de flesta av oss har jag svårt för att sälja när caset har visat sig sämre än väntat. Jag har svårt för att inte ”göra något” när det finns likvider på depån, då har jag lätt för att kasta mig på köpknappen för fort. Jag kan fortsätta hela dagen…

De starka egenskaperna. Tja, kanske att jag är hyfsat medveten om mina svagheter och försöker motverka dem. Att jag (enligt mig själv åtminstone) har en ovanligt stark förmåga att kunna stå ut med perioder av dålig avkastning. När jag väl är övertygad om ett case (tar gärna något år av ägande) ska det mycket till för att jag ska sälja.

"[...]”om jag inte köper nu, missar jag kanske tillfället”[...]"

Hur försöker du att överkomma dina svagheter? Det är ju, när allt kommer omkring, en sak att vara medveten om dem, en helt annan att faktiskt göra något för att råda bot på dem.

Bra fråga. En av de viktigaste sakerna är när man har ett nytt bolag på radarn. Då är det som sagt lätt att bli exalterad och vilja köpa in sig rejält, fort. Men jag ser alltid till att tänka på saken ganska länge, jag försöker att aldrig köpa i affekt. Det händer att jag kommer på mig själv med tankar som ”om jag inte köper nu, missar jag kanske tillfället”. Då tvingar jag mig själv att vänta och fundera en vecka till, eller åtminstone sova på saken. När jag har ett nytt innehav tänker jag ofta på bolaget, oftast tänker jag mycket på dess framtid och personerna bakom det under flera veckor eller månader. ”Djävulens advokat” är en teknik som är otroligt viktig. Buffett har Munger, vem har du? Jag gillar att ha en liten krets duktiga investerare att bolla case med; ju mer kritiska, kloka och selektiva de är, desto bättre. Då får man snabbt upp ögonen för de negativa sidorna i ett bolag. Man kan även vara sin egen djävulens advokat, såklart. Att sätta sig ned och bestämma sig för att fokusera på nedsida, risker och ”worst case scenarios” är väldigt nyttigt för att motverka en alltför positiv bild.

När det kommer till att sälja ett innehav för att man har köpt under fel antaganden, så har jag nog långt kvar att gå. Det viktigaste sättet att motarbeta det är såklart att försöka låta bli att köpa bolag under sådana omständigheter.. När man ändå gör det, måste man vara ärlig mot sig själv.

Vilka personer inom investeringsvärlden ser du upp till? Varför?

Tja, närmast runt mig så finns det till exempel mina kollegor på Värdepappret, Erik och Kenny. Walter Schloss är en häftig person: ödmjuk, flitig och satt 20-30 år på samma slitna kontor och köpte tråkiga bolag samtidigt som han fullkomligt krossade marknaden. Sedan har vi personer som Howard Marks, Guy Spier, Christian Ryther, Buffett & Munger (såklart), Mohnish Pabrai, Seth Klarman, och så vidare.

En majoritet av dem jag hittills har intervjuat tycks snitta cirka en timma om dagen på börsen. Detta är långt efter Buffett, som snittar sex sådana. Hur mycket tid per dag lägger du ned?

Aktier är för mig en långsiktig hobby; ibland kan det gå månader utan att jag tänker på börsen. Så ”per dag” blir kanske lite missvisande. Men i min vardag just nu blir nog genomsnittet 1-2 timmar per dag, men standardavvikelsen är hög och det går i vågor.

Vad är det som driver dig med dina investeringar? Har du som mål att kunna välja att ”stämpla ut” från slaveriet inom X antal år, eller finns något annat mål?

Jag tvivlar på att jag skulle vilja eller skulle trivas med att helt sluta med någon form av arbete, men det handlar om friheten att kunna ta sina egna val, att kunna göra gott för dem runt sig, att kunna köpa upplevelser för livet och så vidare. Dessutom tycker jag de har ett värde i sig; det är fruktansvärt roligt att hålla på med aktier och jag tvivlar på att jag skulle kunna sluta helt ens om jag ville.

Har du svårt att slita dig? Finns det ett sorts beroende om att du "måste" kolla dina/några bolag, kurser, bloggar et cetera dagligen? 

Både ja och nej. Jag har mycket energi och tycker detta är väldigt roligt; därför har jag svårt att slita mig. Men det bli sällan ett negativt beteende och jag loggar inte in på depån dagligen (även om jag har haft perioder då jag gjorde det tidigare år). Jag är mycket mer intresserad av att fundera och läsa om ”mina” bolags framtid, än av att se vad Mr Market tycker om verksamheten just den här sekunden. Det kan också gå dagar, ibland veckor utan att jag tänker på portföljen alls. Jag orkar inte vara lika aktiv som en trader eller som vissa duktiga, mer kortsiktiga investerare. För mig passar det bättre att vara en passiv, långsiktig partner till duktiga entreprenörer. Det betyder inte att man inte behöver omvärdera sina investeringsantaganden; men man måste kunna leva utan att behöva tänka på portföljen periodvis.

Vad är tillika betyder pengar för dig?

Frihet, tid, flexibilitet, valmöjlighet. Det är klart att man kan köpa en massa häftiga prylar; jag är en människa och lockas såklart av det som alla andra. Men på lång sikt är det tid och upplevelser och möjligtvis valmöjligheterna som ger pengarna ett inneboende värde.

Varför har det kommit att bli värdeinvestering och ingen annan strategi? Vilka för- respektive nackdelar ser du med ditt val av strategi?

För mig så finns det ingen annan strategi. Ingen annan strategi har övertygat mig. Jag kan inspireras av entreprenörer som har 100 % av sitt kapital i ett bolag; det skulle väl vara den enda alternativa strategin.

Inom den ramen finns det såklart många strategier och min har utan tvivel sina brister, precis som alla andra.

"[...]jag har haft månader med 20-40 % sparkvot[...]

Jag har aldrig sett dig nämna något om det väldiskuterade begreppet ”sparkvot”. Har du någon uttalad sådan? Är du en snålbloggare?

Nej, jag har haft månader med 20-40 % sparkvot men genomsnittet var nog snarare 10-15 % när jag arbetade. Jag är något av en livsnjutare och har en balanserad syn på det där, jag är född som en ganska sparsam smålänning men tycker inte att man ska vara rädd för att skörda frukterna av sitt arbete och njuta av tid med vänner och familj bara för att bygga en så stor aktieportfölj som möjligt.

Du är ung men sitter redan inne på en stor kunskapsrikedom. Vad har du för tips att ge till de relativt oerfarna men även de mer erfarna? Vad tror du har gett dig mest utveckling?

Jag läser mycket, både böcker men också på nätet. Allt från Buffetts & Howards Marks skriverier till bloggar, böcker och annat. Se till att få en nyanserad och multidisciplinär inställning till saker och ting – läs inte enbart finans utan även psykologi (mycket viktigt!), ekonomisk teori, bokföring, strategi och så vidare. I början av min ”karriär” hade jag helt klart störst utbyte av att studera stora, framgångsrika investerare och deras skriverier, misstag och framgångar.

Vi har haft minusränta i drygt två år och runt om i världen, USA undantaget, tycks denna politik gått från undantag till regel. Hur har och hur påverkar detta dig och dina investeringar?

Inte alls nästan. Börserna stiger och avkastningskraven minskar, och till viss del påverkar det såklart mig. När jag började investera var P/E 10 ingen ovanlig multipel för mindre bolag, idag motsvarar det mellandagsrea. Även min mentala inställning till olika värderingsnivåer har såklart påverkats, något jag försöker vara medveten om. Annars ser jag mest makroekonomi som brus, det är inte något jag tar hänsyn till – om jag inte kikar på mer instabilare länder med högre inflation eller en volatil valuta, men det gör jag sällan.

Har du belånat din portfölj och hur reflekterar du kring detta? Skall man belåna sin portfölj med dagens ränteläge?

Nej, det har jag aldrig gjort. Hade jag haft en lågt belånad fastighet hade jag nog gjort det i dagsläget, men inga stora belopp så länge börsen inte kraschar – det är då man ska låna, om man ska låna. Generellt anser jag att belåning är galenskap – man ska vara mycket, mycket försiktig med det redskapet.

"[...]Det största misstaget på lång sikt är att inte vara på börsen.[...]"

Oavsett vad börsen står i tycks det alltid finnas de som säger att den är för högt värderad medan andra hävdar motsatsen. Vad anser du om dagens värdering på Stockholmsbörsen?

För mig är det irrelevant om Stockholmsbörsen är dyr eller inte, för jag köper inte Stockholmsbörsen. Jag köper enskilda bolag. Det finns många bolag på börsen som jag inte förstår överhuvudtaget, hur ska jag då kunna värdera dem inom ett rimligt intervall?

Men visst kan det vara nyttigt att ha en bild över hur saker står på en generell basis. Vi är inte i någon bubbla och även om vissa värderingar runtom i världen ser väldigt ansträngda ut, så tror jag börserna är ganska rimligt värderade – om man tar hänsyn till ränteläget etc. Men det är inget som jag tar någon stor hänsyn till i mina investeringsbeslut. Jag hade inte haft något emot att hålla uppemot 20 % kassa i dagens läge, men då hade det varit i brist på bra investeringskandidater och inte som något slags makrobet. Det största misstaget på lång sikt är att inte vara på börsen.

Slutligen, likt en majoritet av de hittills intervjuade...

Vad är tid?

Jag vet inte.. jag såg nyligen filmen Mr Nobody, så jag är något förvirrad runt begreppet just nu. Tid är en företeelse som är svår att förstå! Men generellt är det väl fenomenet som gör att allt inte händer samtidigt.

Vad är meningen med livet?

Vems liv? Ditt? Mitt? Vårt? Jag tror man får hitta sin egen mening, men generellt är människorna runt omkring oss det viktigaste.