What's the point?

Fyrtiotvå är det allmänt kända svaret på en av de stora frågorna många människor dras med; "Vad är meningen med livet, universum och allting?". Jag har ställt denna fråga till flera profiler under intervjuserien denna vår och svaren har verkligen varit nyanserande och intressanta. Vissa ödslar ej mycket energi för denna fråga, medan andra försöker finna ett svar.

Hur är detta kopplat till ekonomi, undrar säkert du och tänker att frågor likt dessa är mer lämpade för "those philosophers and, uh, boy-lovers [e.g. Athenians]". Kanske har du rätt, men det är att förenkla och det rejält.

Jag har alltid hävdat att meningen med livet är själva meningen. Meningen kommer till oss och är inget som vi kan välja enbart utifrån vilja; ty den är inneboende; ett väsen. Alla har vi olika frön i oss. Dessa kan vi välja att bruka; ta hand om, eller låta dem förbli just frön. Vad jag anser vara meningen är unikt för mig. Om jag anser att meningen med livet är att njuta av det kulinariska, kommer jag laga för detta. Jag kommer köpa de finaste och mest exklusivaste råvarorna. Jag kommer se till att varje måltid är en helig stund och att varje tugga njuts med en koncentration och lusta så kraftig att både Bobby Fisher och Afrodite skulle bli gröna av avund.

"[...]människan är mer emotionell än vad som tidigare antagits[..]

På senare tid har jag kommit att revidera lite av mitt tankesätt. Ny forskning visar att människan är mer emotionell än vad som tidigare antagits. Lust och önskan är alltid de första orsaker hjärnan kopplar in vid beslutsfattande, vilket jag tidigare diskuterat i flera inlägg. Det krävs medvetenhet, självkännedom, fokus och distanserande för att klara av att bemästra de primära funktionerna, vilka är ett arv från vår tid som enkla primarter, jagande på savannen med blicken alltid observant på faror.

Då vi är emotionella varelser, dvs. skapade att vara och agera utifrån känslor som syftar hjälpa oss att besvara kroppens behov; näring, fortplantning samt skydd, torde det mest logiska vara att meningen med livet, det envar individ suktar efter, är ursprunget ur detta.

"[...]Kristendomen har sin treenighet. Muslimerna sina fem pelare[..]"

Jag vill betona innan jag fortsätter att jag går med övertygelsen att denna svåra fråga á la den gordiska knuten och att det ej finns ett svar, utan flera. Just detta, att svaret är i plural, tror jag många missar. Vem eller vad har sagt att vi enbart har en mening? Sett i ett perspektiv med andra universella tankar, levnadssätt och övertygelser framkommer att inget eller ingen tycks komma med ett svar på Den frågan. Kristendomen har sin treenighet. Muslimerna sina fem pelare. Hinduismen har sina tre stora gudar, likt det i Norden också fanns triader; Urd, Skuld och Verdani. Som framkommer är alla goda ting tre och jag tror det räcker att vi stannar här, eller måste de tre bockarna Bruse nämnas? Eller Guldlock och de tre björnarna?

Om meningen med livet och dess fråga grundade sig på rationalism; att tänka och agera logisk, skulle jorden inte vara som den är idag. Det logiska och rationella i denna fråga kommer först när sinnet/kroppen anser att de primära känslorna är besvarade. Med andra ord; individen bryr sig mer om miljön, fattigdom, orättvisor et cetera först när de primära "meningen med livet"-frågorna är besvarade.

För att exemplifiera. Det är många som går med en önskan att kunna leva ett liv fritt från löneslaveri. För att uppnå detta erfordras pengar. Vad de ämnar lägga tiden som fria på torde främst utgå från känslor; har man familj är nog sannolikheten stor att individen önskar ägna sin tid till denna. Emellertid, då detta specifika behov är tillfredsställt, tror jag att den andra meningen (med livet), det som envar vill ägna sig åt när det finns energi och tid över från de primära begären, blir synligt.

"[...]ty det finns ingen mening? Är det så sorgligt?[...]

Bill Gates; miljardär, har uppfyllt sina primära behov och ägnar idag sin tid och energi till att göra det han anser är viktigast för att han skall uppnå en tillfredsställelse mot ett behov. Möjligt är att han ej tänkt i banorna "meningen med livet" då han gör stora ansträngningar för att bekämpa sjukdomar, fattigdom et cetera, men nog ligger denna fråga som underlag i hans (under)medvetna.

Vart landar detta resonemang? Helt ärligt vet jag inte. Det som jag har kommit fram till är att det inte finns en mening, utan flera. Utöver detta framkommer att dessa, för envar unika, meningar ej blir fullt synliga förrän vissa primära "meningar" är uppfyllda. Således är resonemanget tillbaka på ruta ett; ty det finns ingen mening? Är det så sorgligt? Eller, för att istället se glaset som halvfullt; är det så underbart?

Låt mig lägga fram en annan aspekt. Måste det finnas en "mening med livet"? Är inte livet egentligen totalt meningslöst? Förstå mig rätt, men med handen på hjärtat - har vi någon mening? Vem har sagt detta? Utgå från tanken att livet är totalt meningslöst. Objektiv är meningen med livet ingenting. Just detta sökande är förgrenat i det faktum att vi lever i två världar; en objektiv och fysisk och en föreställningsvärld. Finns det en kristendom? Ismal? Hinduism? Kapitalism? Kommunism? Det är bara föreställningar, något någon fått några att tro på, vilka sedan fått ännu fler individer att tro på tills det slutligen blir en sanktionerad "sanning". Detsamma går att säga om pengar. Det är en föreställning om ett inneboende värde. Vi tror på värdet därför att vi tror att andra tror att det har ett värde? Blev det mycket nu? Ja, kanske det, men läs en gång till; jag gör ingen kullerbytta, utan det är logiskt. Jag tillskriver en hundralapp värdet "hundra" för att jag tror att alla andra gör just det.

"[...]Att upptäcka att aprikosglass smakar i stort sett samma som övriga (frukt)smaker[...]"

När jag tänker på att det kanske ej finns någon mening kan jag dels finna det skrämmande, dels vackert. Skrämmande för det kan störa mig att jag egentligen ej har någon uppgift. Jag har inga tvång eller måsten. Vackert för att ingen erfarenhet har mer värde än något annat; varje erfarenhet, varje nytt steg, varje doft, tugga et cetera blir på detta sätt magisk, vacker och meningsfull! Envar är konstnären för sin egen mening. Att upptäcka att aprikosglass smakar i stort sett samma som övriga (frukt)smaker vid en viss temperatur på grund av att smaklökarna kyls ned och ej kan uppfatta den annars distinkta skillnaden, kan för vissa vara en kunskap som ger en mening. Kanske inte en "meningen med livet"-mening, men för undertecknad, som finner mening i att utvecklas, är denna nya kunskap en del av meningen med livet.

Ovan har jag talat emot mig själv. Ömsom har jag utgått från att det finns en mening med livet och att denna går att uppnå först när de primära "meningarna" är uppnådda, ömsom att livet är meningslöst, vilket paradoxalt bottnar ut i att meningen är envar individ själv att bestämma.

Ja, inte blev jag klokare av detta, men kanske var det just det som var meningen, för jag anser mig ha blivit en erfarenhet (kunskap) rikare, och är det något jag finner mening i, är det att utveckla mig.

?