Identitet & värderingar ger självkontroll(?)

Det inre slaget om att falla för frestelsen eller att stoiskt låta den passera, känner vi alla igen oss i: du släpar dig motvilligt ur sängen, du öppnar telefonen för hundrade gången trots att du bestämt att du ska behålla fokus, och så den där sista lilla chokladpralinen… Ja, vem har inte upplevt de motstridiga krafterna mellan frestelse och viljestyrka, mellan omedelbar och långsiktig behovstillfredsställelse?
Ämnet har behandlats förr på denna blogg, bland annat diskuterade jag kring detta i "När smarta människor agerar dumt" och diskuterade kring hur självkontroll är en förmåga. Som. Kan. Tränas. Likt mycket i livet är det "bara" en sak som erfodras för att lyckas med denna bedrift, och denna ingrediens stavas "motivation".

Uppfattningen att det råder en dikotomi mellan frestelse och viljestyrka hr länge varit legio, men nu utmanas uppfattningen om att det skulle vara två olika delar av hjärnan som strider. Teorin om det duellerande intellektet är fel, menar Elliot Berkman, psykolog och neuroforskare vid University of Orgeon. Metaforen om det inre kriget är lockande eftersom det är så vi verkligen upplever situationen. Men i grund och botten handlar det om val av värderingar. Frestelsens värde ligger i stundens njutning. Självkontrollen och viljestyrkan får sitt värde genom mer abstrakta belöningar av självet när man erfar att man faktiskt närmar sig, istället för avlägsnar sig från, sitt hägrande mål.

En av de viktigaste händelserna om beslutsfattande är upptäckten av att det finns ett område i hjärnan som hanterar värderingar. Området är primärt lokaliserat till det som kallas "ventromediala prefrontala kortex", vmPFC. En fantastisk forskargrupp vid CalTech, ledd av Antonio Rangel, har upprepade gånger kunnat visa att aktivitet i vmPFC avslöjar det subjektiva värdet av olika typer av belöningar. Detta värde avgör våra beslut.

Värdet av pengar syns exempelvis som ökad aktivitet i vmPFC och aktiviteten i området är faktiskt större om vi ger bortpengar än om vi får samma summa föregen del. Allt tyder på att vmPFC är den sista instansen innan beslut avgörs. Det alternativ som ger starkast signal här, oavsett vad det handlar om – det väljer vi. Beträffande beslutsfattande och människans förmåga att tillägna sig denna och var gränsen mellan lagom och för mycket, aka. "overload", information för ett beslutsfattande går kan jag varmt rekommendera denna artikel.

"[...]Hur ökar vi värdet av självkontroll så vågen tippar över mot långsiktighet?[...]"

Betydelsen av en gemensam neuronal värdesignal är omvälvande för vår förståelse av våra val och därmed vår självkontroll. Istället för att vara en kamp mellan ögonblickets njutning och ett diffust framtida mål, blir självkontroll till sist en fråga om vilket alternativ vi värderar högst. I en artikel, publicerad i Science, lägger CalTechforskarna fram starka bevis för idén om hur vi kan förstå självkontroll i termer av värderingar. De menar att förmågan att motstå frestelser handlar om att öka värdet, dvs. öka aktiviteten i vmPFC, av en långsiktig belöning till den grad att den blir större/starkare än värdet av frestelsen.

Hur ska vi då göra för att undvika att falla för frestelser längs vägen mot vårt framtida mål? Frågan kan också uttryckas som: Hur ökar vi värdet av självkontroll så vågen tippar över mot långsiktighet? Svaret finns i ett enda ord - identiteten! Det mest värdefulla mål en person kan ha är målet att erövra och bevara sin önskade identitet, enligt Carver och Scheiers klassiska målteori, vilken diskuteras i deras rapport, Self-consciousnes and aspects of identity. Identitetsrelaterade mål betingar högst värde därför att de är grundläggande och relevanta för oss själva.

Ovan nämnda Berkman blev nyfiken på om identiteten och värderingarna var representerade i samma område i hjärnan. Forskaren gjorde därför en så kallad meta-analys av en mängd studier, så kallade funktionell magnetresonanstomografi -  fMRI-studier -, som hade registrerat vad som händer i hjärnan, dels medan människor funderar över sin identitet, dels när människor funderar över sina värderingar. Det visade sig att det fanns mycket gemensamt mellan de två funderingarna. Det fascinerande var att vmPFC, ”värderings-centrum”, var det område med störst överlappning mellan identitet och värderingar. På en neurologisk nivå ser det fascinerande lika ut när vi tänker på identiteten och när vi värderar något.

"[...]Fynden leder till en lika enkel som kraftfull tillämpning för ökad självkontroll och måluppfyllelse[...]"

Att identitet och värde hittas på samma plats i hjärnan är inte en evolutionär slump. Tvärtom är syftet att ge abstrakta långsiktiga mål ett starkt subjektivt värde, så att de ibland kan vinna över det oproportionerligt stora värde som stundens ingivelse har - ni vet; "bara en chokladpralin till" eller "bara ett köp av Fingerprint till". Faktum är att det finns redan en del indirekta bevis för att detta är sant; ett exempel är att när en människa tänker på sina grundläggande värderingar så motverkas det tillstånd som kallas ”ego depletion”, ”uttömning av jaget”. Ego depletion inträffar vid stress, för långvarigt fokus eller sömnbrist och leder till att självkontrollen sviktar – vi börjar falla för frestelser (bara. en. chokladpralin. till).

Dessa beteendevetenskapliga resultat har varit förbryllande men får nu sin neurologiska förklaring. Fram växer en ny hypotes som säger att när vi tänker på våra kärnvärden, så tränar vi vårt värderingscentrum, vmPFC, den plats varigenom alla beslut filtreras. Den ström av beslut som passerar denna sista utpost i hjärnan ”knuffas” då mot de långsiktiga självrelaterande målen, istället för mot kortsiktiga njutningar. Fynden leder till en lika enkel som kraftfull tillämpning för ökad självkontroll och måluppfyllelse: öka värdet av dina viktigaste mål genom att koppla dem till din identitet, därmed ökar din motivation och självkontroll!

"[...]Jag är miljövän som tar klimatsmarta beslut. Jag är en morgonpigg optimist et cetera[...]"

Hur går det till? Men hur gör man då? Ett sätt att hitta sin identitet är att inför varje beslut eller nyårslöfte fråga sig själv: Varför vill jag detta? När frågan upprepats tillräckligt många gånger blir svaret så småningom: Därför att detta är min identitet, detta är jag! Ta reda på dina kärnvärderingar. Utveckla dem i form av självaffirmationer. En affirmation fungerar som visualisering, men den är formulerad i en enda mening och inte i bild. Affirmationen ”tränar upp” vmPFC för alla beslut som rör detta värde: Jag är en person som värderar hälsa och äter bra mat. Jag är miljövän som tar klimatsmarta beslut. Jag är en morgonpigg optimist et cetera.

När vi kopplar det vi vill uppnå till vår identitet, för att därmed aktivera vmPFC, fungerar det allra bäst när vi gör verb till substantiv. Så här ska det låta: Jag är en måluppfyllare. Jag är en kreatör. Jag är en team-människa. Jag är en glädjespridare. Jag är en genomförare. Jag är en säker bilförare. Jag är en joggare. Jag är cyklist! Jag är en Fingerprintköpare...(!).