Yttrandefriheten

Jag upplever mig vara en flitig läsare av diverse bloggar. Främst brukar jag läsa de som finns på min blogglista, men även andra. Genom twitterflödet brukar de inlägg som tycks vara extra uppskattade framkomma, vilket såklart väcker en viss läslust (bortsett då det är "X bolags utdelningstillväxt, spartips á matlåda eller dylikt).

De senaste veckorna har jag via twitterflödet sett att vissa twittrare och bloggare har tagit illa vid sig då andra läsare, twitterprofiler, såväl offentliga som anonyma/"pseudonyma", bloggkommentatorer et cetera har ifrågasatt ställningstaganden, inlägg, åsikter med mera. Detta har lett till att den som upplevts sig som utsatt har valt att antigen författa ett inlägg i syfte att förklara sig, eller valt att "hota" med eller sluta twittra/skriva.

Vi lever i en värld där yttrandefrihet förespråkas; vi lever i en värld där det finns en tro och vilja att alla skall få säga vad de tycker och anser. Ja, ofta finns det människor som tar det till nästa nivå; de som kommenterar och skriver enbart för att jävlas; för att störa "bara för att". Hur skall man bemöta dessa? Jo, antigen så spelar man samma låga spel, likt Chansar Mest, som verkligen måste ses som en sorts mästare, och övervinner dem med deras egna medel. Eller så väljer man att vända andra kinden till. Ni vet, så som Jesus förespråkade.

Att skriva blogginlägg, twittra, instagramma, snappa och allt annat som Gud har skaffat, är lika med att du för fram dina åsikter publikt; offentligt. Du har gjort ett aktivt val genom att publicera och med det kommer även vissa följder, däribland att du kan råka ut för diverse påhopp. Jag är verkligen totalt emot sådana därtill kritik, påhopp eller liknande som har att göra med annat än tweetens/inläggets essens. Folk som, av någon anledning, finner det som givande och att bemöta någons åsikt, ställningstagande med personliga påhopp istället för adekvata och sakliga argument är inget annat än fascinerande.

Applicerandet av sandlådestadiet; kiss- och bajsstadiet, är inget annat än ett bevis på att motparten saknar något som helst vettigt att säga i saken. Denna kommentator är enbart ute efter att få motparten att känna sig sämre och nervärderad, då kommentatorn saknar några som helst adekvata och rimliga åsikter i saken/frågan.

I dessa fall är det bara att vända andra kinden till. Förstå mig rätt, men herregud. Skall man springa hem till mamma och gråta ut så fort man blir ifrågasatt? Ja, personliga påhopp är aldrig roligt men, tyvärr, tycks detta tillhöra spelreglerna bland pöbeln. Sprang Obama, Churchill, Martin Luther King, Rosa Parks med flera omkring och tjöt samt beklagade sig för att vissa applicerade personliga påhopp? Nej, de stod starka och vände andra kinden till (i alla fall offentligt). Ni som kan er historia vet också vem/vilka som vann.

Vad vill jag säga med detta inlägg? Jo, genom att skriva på en blogg, på twitter eller någon annan offentlig plats, kommer alltid risken/möjligheten att du blir dissad, påhoppad, anklagad eller dylikt för vad som helst att finnas. Tyvärr. Hemskt och konstigt, ja, men fullt möjligt. Sedan är det även som så att om man i vissa fall sticker ut hakan måste man räkna med att få mothugg, ty så är spelets regler. Hur många av oss twittrare/bloggare har inte ondgjort oss över Ullas höjning av ISK-skatten? Hon stack ut hakan och hon har fått ta mycket adekvat, men även sandlådekritik.

Vissa bloggare har gästinlägg, sponsrade inlägg eller dylikt och gällande detta tycks det finnas läsare som tycker det är att likställa med Armageddon... Varför vet jag inte och för mig är det en sådan icke-fråga att den får frågan om vilken pizza man skall välja att framstå som världens viktigaste sådana. Emellertid tycks det röra upp vissa onda känslor hos vissa och detta tycks leda till att ägaren av twitterkontot/bloggen måste gråta ut; be om stöd et cetera. Svara istället sakligt på mothugget (givet att det är adekvat). Gäller annat, låt det vara. Svårare är det inte, eller?

Jag vill betona att jag har full förståelse och respekt att man tar illa vid sig och att man blir ledsen vid påhopp likt ovan exemplifierade, men var större. Sjunk inte till trollens nivå, utan låt dem skrika sig hesa. Varför skall du lägga tid på att bevara dem om deras kommentarer är på ovan nämnda sandlåde- och kiss- och bajsstadier? Varför offra tid på dem, då du innerst inne vet att de alltid kommer att ge igen "bara för att". Låt dem hållas, för slutligen kommer de att ge upp. De föder sig nämligen på att se dig ta illa vid dig. Genom att göra det motsatta kommer de att svälta.