Kunskapens tveegg

I takt med min tid som investerare har jag kommit att förkovra mig i ämnet genom såväl böcker, bloggar, filmer, youtube-klipp som diskussioner via både internet och i verkliga livet. Tillsammans med denna lärdom har även åren; tiden av att bara vistas på marknaden givit mig kunskaper och även fjättrat mig. Från att ha upplevt starka obehag under Grexitkrisen sommaren 2015, har jag idag inga som helst känslor till mina innehav eller till mina investerade pengar, vilka jag upplever som "monopolpengar". Förstå mig rätt - det är inte som så att jag känner att jag lika gärna skulle kunna elda upp dem, eller ge dem till stackars Chansar Mest, som enligt rykten sågs köpa en ny Rolex och inte en Patek Philippe i veckan.

I takt med denna ackumulerade kunskap upplever jag mig ha blivit mer försiktig, men också något mer. Jag kan inte riktigt säga att begreppet "oro" är det bäst passande, ej heller "rädsla", men däremot en mellanväg dem emellan, när det kommer till den kunskap jag har skaffat mig. 

Denna "oro" för mina kunskaper därtill brist på dessa är tveeggad. Ömsom hjälper kunskapen mig att agera, enligt egen upplevelse, rationellt och förståndigt, ömsom hindrar den mig från att ta chanser då jag upplever mig se dem. Kanske är det sistnämnda en illusion och att kunskaperna, som startar min försiktighestsida, faktiskt hjälper mig(?). Det är just detta som jag upplever som kunskapens mörka sida, vilket tidigare har diskuterats på denna blogg: "ju mer jag vet, desto mer inser jag att jag inte vet".

"[...]var går gränsen mellan ett nyktert förhållningssätt och ett onyktert sådant?[...]"

Jag skulle vilja dra ovanstående mening lite längre och lägga till en fortsättning; "och denna kunskap gör att jag blir allt mer försiktig". Förvisso är försiktighet bra, men var går gränsen? När är den överdriven och när är den befogad? Vågar jag lita på denna känsla då den väl infinner sig, eller kommer jag att ha blivit allt mer påverkad av mina kunskapers betoning på min okunnighet? 

Jag skrev i ett inlägg att kunskap ≠ makt och diskuterade då kring att det är inte kunskapen i sig som ger och skapar makt, utan applicerandet av denna. Att vara försiktig är absolut ett applicerande, men var går gränsen mellan ett nyktert förhållningssätt och ett onyktert sådant? Jag upplever mig se bolag som, sett till börsen överlag, anses som köpvärda. Ändå tvekar jag. Anledningen beror inte på att jag aktivt bygger kassa eller att jag tror på en krasch eller att kursen på bolag X inom en närtid troligtvis kommer att sjunka. Nej, det handlar om något annat. Det är inte en oro, ej heller en rädsla. Det är mer en försiktighet grundad på att jag upplever mig vara mer kunnig kring mycket kring bolagen men även dess motsats; okunnig. Jag vet inte allt, allt. Däremot vet jag mycket, men, som nyss sagts; allt. Att inte veta allt är att inte ha full kunskap och ett annat ord för detta är okunskap. Om det sedan är okunskapen eller kunskapen som ger mig spärrar av försiktighet vet jag icke, men faktum kvarstår. de finns där.

"[...]Vips så var summor norr om 50 000 kronor investerade[...]"

Kunskap som inte förändrar beteenden är meningslös, medan kunskap som förändrar beteenden snabbt blir irrelevant är en definition på kunskapens paradox. Detta anser jag vara passande på den känsla jag upplever mig befinna mig. I takt med att jag analyserar bolag kommer alltid något nytt fram, något som jag tidigare aldrig har stött på. Det kan vara fotnoter till krångliga lagtexter, nyckeltal som bör/skall tolkas annorlunda beroende på det marknadssegment som bolaget verkar inom. Som exempel kan Bonava tas, som har ett lågt P/E givet börsen. Dock är detta vanligt bland bostadsutvecklare och bör således inte ses som en stor skylt med texten "Köp". Ett annat exempel kan vara när det kommer till en allmän kassaflödesanalys och/eller DFC (bra genomgång från Aktiefokus); det blir en klar skillnad. Att gå från det ena till det senare är förvisso en bra väg att vandra, men det tar ej slut därefter. Faktum är att det aldrig tar slut. Det finns alltid något nytt bakom varje dörr och likt en hydra är det mer ofta två än en ny väg som öppnar sig. Den gamla kunskapen blir ej "irrelevant" i ordets rätta bemärkelse, men den tappar i värde pga. den nya samt det som eftersöks.

Kunskapens träd och dess förbjudna frukt

Kunskap föder, men även göder, ny kunskap, förutsatt att du är beredd att göra ansträngningen. Att använda den är nästföljande aspekt. Att sedan veta om du använder den rätt, eller fel, är det svåra. I mitt fall är jag ofta lika säker som osäker på min sak. Att hantera detta tvivel, denna "oro" för sin egen kunskap är inget annat än en utmaning. Förstå mig rätt; jag älskar att lära mig nya saker och strävar alltid efter att utvecklas, men ibland önskar jag att jag inte visste. När jag började med investeringar var jag okunnig och oinsatt. Utöver detta var jag även enormt blåögd. "Investor tycks många gilla. Ahh, det är även ett investmentbolag. Som styrs av familjen Wallenberg. De har bra utdelning och utdelningstillväxt. Köp." Vips så var summor norr om 50 000 kronor investerade.

Idag är det annorlunda och ömsom älskar, ömsom hatar jag det. Frågan är om jag har ätit av den förbjudna frukten och att jag nu blir straffad...