Min, din, vår & övrigas världsbild

När vi gör analyser och försöker att bedöma hur bolag kan komma att utvecklas, gör vi det ofta med vår egen världsbild - vårt eget perspektiv - som fundament. Detta är ett vanligt förfarande för vi står alltid oss själva närmast. Vad som har betydelse för mig har alltid högsta prioritet, vilket är en del av människans primitiva instinkter - vi vill överleva!

Emellertid finns det mycket problem med att vi alltid, såväl medvetet som omedvetet, först och främst utgår från oss själva. Vi missar att ta in andra perspektiv och förhållningssätt. Jag kan ofta komma på mig själv med detta då jag sitter och mer allmänt reflekterar kring ett bolag och dess potentiella framtid.

Förra veckan postade jag ett inlägg om Disney och jämförde dem med Netflix. När jag tänker på vilket av dessa bolag som kan komma att bli det starkaste och mest framgångsrika, utgår jag från min livsvärld och mina perspektiv. Jag ser, hör och läser hur mina närmaste använder/inte använder Netflix och vilka serier som de ser. Jag tänker sedan på hur jag gör detta. Om en majoritet av mina närmaste inte är några större Netflixtittare och jag själv inte är någon storkonsument av deras tjänster, kommer jag att tänka: "Nej, bolaget kommer inte att växa lika snabbt som de gör och Disney kommer att bli en bättre investering, för jag gillar deras filmer, parker och allt annat kring bolaget. Om jag har förstått det hela rätt gäller det även mina vänner. Vi var ju t.ex. och såg Lejonkungen, Herkules och Toy Story på bio när vi var små. Alla älskar Disney!"

Jag grundar dessa tankar på alla trevliga och positiva minnen som jag har av Disney; deras filmer, serier och den gamla hederliga Disneyklubben med Johan Petersson, Eva Röse och Alice Bah Kunkhe. Jag gör sedan antaganden, grundade på såväl mitt förflutna som nutida upplevelser.

"[...]Även om jag inte är en koffeinnarkoman[...]"

Detta är mina tankar, mina åsikter. Dessa är speglade av min livsvärld och trots att vi lever i en globaliserad sådan, där twitter, Facebook, Instagram och fan och hans moster alltid finns tillgängliga, tenderar jag, och du, att bli speglade av dem som vi oftast och dagligen umgås med. Till denna skara kan Twitter och övriga sociala medier räknas, men oavsett är "gruppen" tämligen liten sett i det globala perspektivet.

Ytterligare ett exempel är kaffe. Starbucks. Kommer kaffe och Starbucks att vara framtiden? Kommer folk att gå på fik och kaffebarer? Jag tittar mig omkring. Hur ofta går jag på fik? Hur ofta går mina vänner och släktingar på fik och/eller köper take-awaykaffe från en kaffekedja? Mina kollegor? Hur ser det ut på de sociala plattformarna? Ser jag ofta poster där detta förekommer?

Jag uppskattar kaffe och dricker det varje dag. Även om jag inte är en koffeinnarkoman likt många av mina kära kollegor, är jag inte i mina bästa dagar om jag inte får min java på eftermiddagen. Detta är något invant sedan den första koppen i mitt liv, som jag förvisso tvingade i mig, och då detta sitter i ryggmärgen utgår jag från (då jag inte aktiverar hjärnan och aktivt reflekterar) att samma gäller övriga av världens medborgare. På ett sätt, och förstå mig rätt nu, skulle detta kunna sägas vara en form av home bias - vi håller oss till det som står oss närmast och utgår ofta från dem och deras potential, dvs. oss själva, våra värderingar, tankar och värderingar samt desamma för våra vänner och bekanta.

"[...]Gång på gång upptäcker jag hur jag färgas och begränsas av min snäva världsbild[...]"

När jag sedan lutar huvudet tillbaka och försöker tänka mig in i hur det är i andra länder och städer, har jag nog ofta en förskönande bild. Denna har nog tillkommit pga. alla serier och filmer som jag har utsatt mig själv för sedan små barnsben, men även reklam och berättelser från andra. Jag ser karriärsdrivna människor, såväl unga som lite äldre, rusar i trafiken mot sina jobb och alltid med en kopp från Starbucks i handen likt det vore livets elixir. När de skall på ett möte över gatan måste de stanna på Starbucks och handla en dubbel-latte-no-caffeine-with-thich-foam-but-with-no-fat. Samma procedur gäller när de skall ha eftermiddagskaffet...

Förvisso är den svenska "fika-kulturen" en särart av sällan skådat slag och jag vet att det inte är "fika" som gäller i resten av världen, likväl...

Stämmer denna bild? Troligtvis inte, men den finns ändå där och dels stör mig, dels påverkar mig. 

Gång på gång upptäcker jag hur jag färgas och begränsas av min snäva världsbild, som är uppbyggd på gener, miljö, erfarenheter och kultur. Då jag upplever mig som beläst gällande hjärnan och hur vårt psyke fungerar, vet jag att hjärnan mer ofta än sällan lurar oss. Det är inte dess vilja, men dess system är uppbyggt att alltid hushålla på energi, vilket gör att den bara aktiverar geniknölarna när den måste, dvs. när vår överlevnad är i fara. Önskvärt vore om detta system gick att ha igång 24/7, men tyvärr skulle detta kräva alldeles för mycket energi. Således tar vi ofta, men långt i från alltid, beslut som vi sedan, i efterhand och när vi verkligen tänker igenom saken, ångrar. Den snabbtänkande, och av system 1 styrda, hjärnan hushållar hellre på energi än tillåter oss/sig att alltid vara i Defcon 1.

Det krävs alltså energi och ett medvetet mindset när man skall reflektera kring bolag och att aldrig tillåta sig att bara utgå från sig själv, sin närmaste omgivning och sina egna erfarenheter. Då jag själv bor i en håla till stad blir min möjlighet att se kommande trender eller hur "folk" diskuterar/är till en viss produkt, milt och snällt sagt, ytterst begränsad. Jag tror nog att detsamma gäller om man är bosatt i någon av Sveriges största städer. För att verkligen kunna se därtill ge sig på att tyda eventuella trender och hur människor är, brukar och förhåller sig till ett visst bolags produkt, erfordas nog att man besöker flera städer i olika länder. Mer lättare kan nog vara att söka via kanaler som man annars aldrig brukar - allt för att se hur andra tycker, tänker och agerar.

Det som jag gång på gång upptäcker när jag breddar mitt synfält är hur olik jag tycks vara "majoriteten". Jag är en av de som inte tycker att alla superhjälteserier är bra, eller filmerna. Ja, det finns vissa som lyckas med en viss form av underhållning, men... men när jag tittar på Imdb, olika forum et cetera, ser jag att det finns en enorm skara av beundrare och påhejare. Hur skall man som investerare resonera här? Alla andra tycks uppskatta bolaget och dess produkter, medan jag inte gör det. Skall man i dessa fall investera i bolaget och acceptera att man har "fel", och att "alla" andra har rätt? Eller skall man hålla sig till sin åsikt baserat på sina egna erfarenheter, upplevelser och tolkningar? Jag vågar inte ens gå in på den mer djupa diskussionen om verklighet och förvrängd verklighet á la Platons spegelvärld, utan den sparar jag till ett annat tillfälle. Emellertid. Hur skall man förhålla sig till de fakta, erfarenheter och tolkningar som man gör och skall man acceptera att "min åsikt" tycks vara fel, eller skall man stå på sig?