Njutningens paradox

"Fråga dig själv huruvida du är lycklig och du upphör att vara det." J.S. Mill

Jag är väldigt intresserad av historia i allmänhet och antiken, främst romarriket, i synnerhet. Under min tid som student skrev jag en c-uppsats om Julius Caesar och just nu håller jag på med den första delen i min planerade romanserie om en romersk fältherre tillika konsul. Den planeras att utkomma sommaren 2016.

Varför nämner jag detta? Jo, därför att vad jag kom fram till i min forskning om Julius Caesar var att han var en epikuré, dvs. en livsnjutare och levde enligt  epikurismen, vilket kan sägas vara en filosofi som rättfärdigar ett utsvävande liv. För dig som är intresserad kommer själva begreppet från den antika filosofen Epikuros, som menade att meningen med livet är att uppnå lycka.

Att njuta, må bra och känna ett välbehag är något vi alla eftersträvar. Vi har tidigare diskuterat kring om du är nöjd eller inte och hur man kan reflektera kring det samt även, delvis, nosat på ämnet i "Bland stress och göranden - vad hände med `nuet`och `jaget`". Detta inlägg påminner om en viss del om dessa men angriper allt från ett annat perspektiv.

Varför investerar du? Vad är ditt mål? Att få tid? Tid att göra vadå? Tid att njuta? Kommer du per automatik att bli lycklig när du får tid? Kommer lyckan och njutningen komma som ett brev på posten samma dag som din avskedsansökan anländer i samma låda? Kanske...kanske inte.

I verkligheten är lycka och njutning inte helt lätt att nå. Istället kan det vara såhär: ju mer du försöker ta fast den, desto lättare glider den igenom dina fingrar. Som författaren C.P. Snow skrev: "Att sträva efter lycka är idiotiskt, för du kommer aldrig att bli lycklig genom att sträva efter den" (jmfr. hamstern i sitt hamsterhjul).

För rätt så länge sedan läste jag en intressant artikel skriven av Gary Holden, som nu är professor på New York University. För ett par år sedan tog han och hans fru ett sabbatsår för att resa jorden runt. De lämnade sitt hem i England och tillbringade 12 månader i USA, Nya Zeeland, Australien, Singapore och Malaysia. Han beskrev det som att det var en hedonistisk dröm - ett helt år där de kunde ägna sig åt mat, kultur, nöjen och att bara vara lediga.

Dock, då hände något överraskande. Under de första månaderna av deras resa upptäckte Holden att han hela tiden retade upp sig på hur lycklig han borde vara. Han kunde se ut över Grand Canyon och tänka: "Det här är världens underverk. Njuter jag tillräckligt av det?"

Det var likadant vid Uluru (Ayers Rock) i Australien och vid de varma källorna på Nya Zeeland. Vid Niagarafallen var han så irriterad att hela dagen blev förstörd.

Till sist bestämde han sig för att sluta med att analysera sina känslor och för detta krävdes en enorm viljestyrka. Dock lärde han sig gradvis att rikta sin uppmärksamhet utåt istället för inåt. När de nådde Stora Barriärrevet hade han till sist lyckats. Han fokuserade på korallerna, hajarna och fiskarna istället på sig själv. Och till sist, efter en kamp, hade han det bra - han njöt!

Jag kan känna igen mig i mycket av det Holden beskriver. Ibland kan jag sitta på bjudningar och se mig själv från tredje-personsperspektiv och tänka: här sitter du. Du har sett fram emot denna kväll. Sett fram emot att träffa alla dina vänner. Ändå sitter du här och analyserar de känslor du trodde dig skulle uppleva men som inte ännu upplevts. Istället för att njuta ägnar jag all tankeverksamhet på att leta efter just den känslan!

Det han lärde sig av sin erfarenhet anser jag kan sammanfattas på ett bra sätt av den engelska filosofen John Stuart Mill: "Fråga dig själv huruvida du är lycklig och du upphör att vara det."
Denna kommentar är extra intressant då Mill var gudson och en gång lärjunge till filosofen Jeremy Bentham. Denne var den perfekta hedonisten. Precis som Epikuros satte han likhetstecken mellan lycka och njutning och menade att ett lyckligt liv helt enkelt består av mer njutning än plåga. Han gick till och med så långt att han hittade på en egen lyckokalkyl - ett sätt att räkna ut hur mycket lycka och smärta ett speciellt agerande skulle skapa. Detta synsätt är tilltalade - tänk om man, med rationell teknik, kunde räkna ut hur man uppnår lycka!

Få personer hade i alla fall bättre förutsättningar att förstå lycka än John Stuart Mill. Han var intelligent, hade en god utbildning och hade studerat, förstått och använt Benthams idéer. Dock hjälpte det ej. Vid 20 års ålder drabbades Mill av en djup depression, som varade i över sex månader. Under denna var allt det rationella som han lärt sig av Bentham som borta, vare sig det handlade om att söka efter lycka eller undvika smärta. Ingenting gjorde honom bättre förrän han slutligen upptäckte poesin och främst verk av William Wordsworth. Denna nådde fram till honom och blev en sorts "medicin för hans plågande själ". 

Sjukdomen gav Mill en anledning att ändra sin syn på lycka. En av de insikter han fick var denna: 

"Nu var jag emellertid av den uppfattningen att detta mål [ens lycka] endast kunde uppnås genom att inte göra det till det direkta målet. Endast de som fokuserar på andra tingän sin egen lycka, är lyckliga ... Genom att således sikta på någonting annat, finner de lyckan på vägen ... Fråga dig själv huruvida du är lycklig och du upphör att var det."

En lite rolig övning jag kom att tänka på, under veckan som gått, var följande:
Skriv upp alla saker som gör dig lycklig, som när du ägnar dig åt din favoritsport eller sysslar med din hobby eller läser Värdepappret eller är med dina barn eller umgås med dina vänner - listan kan göras hur lång som helst. Fråga dig sedan följande: Gör jag dessa saker för att de gör mig lycklig eller är jag lycklig för att jag gör dessa saker? Koppla detta sedan till dina investeringar och dina investeringsmål. Så... vad blev ditt svar? Lider du av njutningens paradox?