Under de senaste åren i allmänhet, men det senaste i synnerhet har varje rapportsäsong varit behäftad med rubriker och utlåtanden likt ”den viktigaste rapportsäsongen [någonsin!?]” eller dylikt. Såklart vet jag att rubriksättare och journalister gärna vill ha dramatiska utlåtanden, klickvänliga rubriker med mera, men här tror jag inte bara att de var de enda som var skyldiga, utan analytiker och andra aktörer såg det verkligen som just den ”viktigaste perioden”.
Anledningen till att de senaste två, tre, fyra årens respektive ”viktiga perioder” har mycket, eller mer korrekt; allt, med inflationen, räntorna, FED, ECB och för Sverige gällande Riksbanken, Ryssland överfall på Ukraina samt handelskriget mellan Kina i öst och väst i väst (ja, du läste rätt) att göra. Jag är likafullt ej benägen att hålla med om att de senaste fyra(?) årens respektive kvartalsrapporter varit ”de viktigaste” (med tillägget ”någonsin”, som tillkommer likt leksaken i ett Happy Meal), utan det viktiga är att de negativa utfallen inte blir fler och överordnade de positiva. Ett, två, tre kvartal, ja till och med ett år, kan och kommer ibland (faktiskt högst sannolikt) inte vara så perfekta som såväl ledning som styrelse och andra aktieägare hoppats på. Och, vet du vad, detta är normalt. Precis som livet i dess allmänhet består inte ett bolags liv enbart sol och molnfri himmel.
