Varde ljus

"Varde ljus [...]" 1 Mosebok 1:3

Ömsom med spänning, ömsom med en sorts nervositet skriver jag detta inlägg; ty jag har kommit till en punkt där min mask är nödgad att tas bort och min nunna att bli synlig för offentlighetens ljus. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är jag något nervös för att bli offentlig och, inom stora situationstecken, "känd". Förvisso är jag inte rädd att folk vet vem jag är, vad jag har skrivit, vad jag anser, tycker och tänker et cetera. Nej, det är mer vad folk kan göra med den lilla kännedom de får av min identitet. Nu tror jag inte att någon av den läsarskara jag har är av typen som har en benägenhet att göra livet jävligt för andra, men detta till trots finns alltid en fruktan med att bli offentlig.

Varför väljer jag att bli offentlig? Ja, det finns bara en anledning till detta och det är mitt livsprojekt; mitt drömprojekt; mitt allt (vilket jag b.la. skrivit om här och här). I cirka 6 år (med långa uppehåll pga. studier och jobb) har jag arbetat på min romanserie, varav den första delen nu är klar att gå till tryckeriet. Som ni ser har jag kursiverat "livsprojekt". Till vardags kan jag ofta höra folk som antingen säger eller skriver; "Jag skulle vilja ha ett livsprojekt; ett sådant som man vill lägga all sin energi på; något man drömmer om; något man alltid längtar till, något man...", ja, ni förstår nog själva. Till skillnad från de som låter detta stanna vid snacket och ej transformeras till verkstad, har jag gjort just detta. Det är som att finna ett sorts kall; ett Nirvana. Jag mår bra när jag sitter med min romanserie. Den ger mig något som inget annat i livet har gett. Jag kan inte förmå mig att klä denna känsla i ord, då dessa ej finns. Känslan när jag skriver; när jag skapar är...ja, den "är" och den är underbar.

Eftersom jag släpper en bok kan jag inte vara anonym. Förvisso skulle jag kunna skriva under pseudonym men det har aldrig varit ett alternativ för mig. Jag är stolt över den resa som jag har gjort och över allt slit tillika tid jag har lagt ned. Jag anser att mitt alster är bra och jag är inte ensam om detta. Om detta kan ni läsa mer om på en länk längre ned i inlägget.

"En högst trovärdig skildring av romerskt militärliv" Eva Queckfeldt

Boken, "Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo", som jag har skrivit är en historisk spänningsroman som utspelar sig kring 100 f.kr. Allt jag har skrivit grundar sig på faktiska händelser men är, såklart, dels förskönat med fiktionens pensel, dels godtyckligt utvalt av mig. I cirka ett år forskade jag om en av Roms främsta fältherrar tillika statsmän; Gaius Marius. Mycket finns att säga om honom men jag tänker inte uppta din dyrbara tid med att läsa om detta nu, utan väljer att kortfattat beskriva honom. Utöver detta kan du alltid läsa mer på b.la. Wikipedia eller här.

Gaius Marius var en "novus homo", vilket kan översättas till "en ny man". I det antika Rom var släktled och tidigare bedrifter viktiga om man ville förta sig en karriär. En känd släktgren - gens - var den julianska, till vilken Julius Ceasar tillhörde. Marius hade ingen sådan men trots detta lyckades han med bedriften att bli konsul (jmf. "president"), inte bara en gång, utan hela sju gånger, varav fem kom vartefter varandra. Detta trots att lagen sade att det var tvunget att gå tio år mellan varje konsulskap! Utöver detta var det han som reformerade armén till en professionell sådan; den som vi tänker på idag då vi talar om Roms legioner. Innan hans reform var det likt medeltidens armékonstelationer, att var man utrustade sig själv och efter ett fälttåg begav man sig hem för att återgå till skörden. Hade det inte varit för Marius reform hade Rom, tveklöst, inte blivit den stormakt det kom att bli. Hade det inte varit för Marius mulåsnor hade vi nog ej haft Asterix & Obelix idag...

Mer axplock om denna fantastisk därjämte fashinerade man är att han inte bara stoppade uppror i rikets utkanter, utan han kom även att spela huvudrollen i ett inbördeskrig, gifta sig med Julius Caesars faster, och därmed bli en styvpappa för denne då dennes riktiga far gick bort, slåss mot såväl numidier som kimbrer et cetera.

Marius kom att göra så mycket för staden han höll så högt att han kom att föräras med epitetet "Roms tredje grundare", jämte Romulus och Remus (läs gärna denna historia; ty den är fascinerande).

Första delen i min bok är således klar men fortfarande återstår ett hinder - finansieringen. Mitt manus har varit inskickat till flera förlag och det är är många som har hört av sig via telefon (vilket inte är vanligt, då standard är ett mail med de vänliga orden "tack, men nej tack"). Jag har fått berättat för mig att manuset är bra, välskrivet, spännande och balanserat. Emellertid är genren smal och då bokbranschen är en bransch där marginaler tycks vara ledord och fokus på "utdelningstillväxt" eller, för att förära Värdepappret och dess investeringsfilosofi, "värdeinvestering" är en sekundär punkt, har de valt att refusera mitt manus. Detta är inte ovanligt och det finns många kända författare om blivit refuserade; Agatha Christie, J.K. Rowling, Paolo Coelho, James Joyce m.fl.

Med denna fakta i handen har jag två val; att "ge upp" och hoppas på att försöka igen om X antal år, eller att istället själv försöka finansiera detta tryck och sedan, om (när!) det lyckas, kunna skicka ett syrligt ändock välmenande mail till dessa förlag med "Hate to say I told You so".

Att trycka upp böcker idag är ingen billig affär; inte om man vill ha gedigna och fina utgåvor. Jag är inte intresserad av någon sketen pocket eller dylikt. Nej, skall det vara skall det vara ordentligt. Således ämnar jag trycka upp böcker som är 135x210 mm, vars hårda och inbundna omslag (en del av detta är den skiss du ser nedan) är handmålat av en känd illustratör - Pernilla Dufwenberg.

En del av skissen till bokens omslag/framsida. 

Jag har inget intresse av att gå i vinst med detta projekt, då det är allt för svårt. Möjligtvis att en sådan kan infinna sig om det blir tal om att trycka ännu fler böcker eller om jag blir "uppköpt" av ett bolag (vilken dröm!). Följaktigen ämnar jag, att via Kickstarter, samla in en summa på 45 000 kr, vilket är kostnaden för att trycka upp min bok. Utpriset för boken är 230 kr (ink. moms). Personligen anser jag att 230 kronor är mycket för en bok, men då detta är bästa pris för att trycka ett begränsat antal böcker kan jag inte få till ett bättre sådant, då moms, skatter, banköverföroingar från USA till Sverige, kickstarters avgift et cetera gör sitt till. Om jag fick välja skulle jag gärna sätta ett pris på 180 kr, men nu är omkostnaderna som de är...tyvärr.

Alla som vill är fria att hjälpa mig nå denna summa och jag har valt därtill försökt att göra det som att du förbokar/köper min bok. På kickstarter kan du ge "rewards" (belöningar) till dem som bidrar till ett projekt. Jag har valt att göra fyra (eg. tre) stycken:

Brons: Bidra med 230-349 kr och få en bok (hämtas i Motala).

Brons 2: Bidra med 270-349 kr och få en bok (ink. frakt).

Silver: Bidra med 350-499 kr och få en bok (ink. frakt) med såväl en autograf som en personlig hälsning.

Guld: Bidra med 500 kr eller mer och få allt som ryms inom "silver" men också att få sitt namn på bokens inledande sidor under "Tack till..."

Om man bidrar med en summa under 230 kr får man tyvärr ingen bok men jag lyfter verkligen på hatten för att du vill hjälpa mig fullfölja mitt livsprojekt; min dröm; mitt allt. Skulle du vilja bidra med mer än 500 kr kan jag, trots att jag vill, inte ge mer än vad jag redan erbjuder. Jag skulle bli överlycklig men jag kan ej komma på några fler "rewards" att erbjuda... Och ett "tusen tack" känns något malplacerat.

Att bidra med pengar via kickstarster är snabbt, smidigt, enkelt och säkert. Kortfattat kan sägas att du väljer hur mycket du vill bidra med. Denna summa förblir på ditt konto och dras inte förrän när/om mitt mål, 45 000 kr eller mer nås samt då tiden på 60 dagar (min insamling pågår i 60 dagar) har löpt ut, som jag får pengarna på mitt konto. Innan dess äger jag dem inte. Skulle inte 45 000 kr nås kommer inga pengar att dras från ditt konto. 

Då jag just nu befinner mig i ett lyckorus av sällan skådat slag, skriver jag det här och nu, så att det kommer på pränt; skulle en summa på 70 000 kr uppnås, kommer jag att bege mig till vår kära studentstad Lund, klä mig i toga likt den filosof jag är, knacka på Historiska Media:s dörr och överlämna min bok därtill läsa ett utdrag ur den. Allt till tonerna av ovan nämda låt av The Hives (självklart kommer allt att dokumenteras). 

Jag kommer ej skriva mer här om mitt projekt, utan allt står att läsa på denna länk. Allt jag kan göra är att be dig hjälpa mig att slutföra mitt livsprojekt. Jag kan garantera dig en fin eskapism där såväl intriger som kärlek, värderingar, blod och spänning erbjuds!

Länk till mitt livsprojekt - 
"Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo"

När jag nu har berättat om mitt livsprojekt kanske jag också bör skriva en rad eller två om mig själv.
Jag heter Cristofer Andersson och jag bor i Motala. Till vardags är jag lärare på gymnasiet i ämnena svenska, svenska som andraspråk samt historia. Läraryrket är ett yrke jag verkligen älskar.
Jag har även studerat specialpedagogik och läser just nu (dock med uppehåll detta läsår pga. Marius) Masterprogrammet inom pedagogik.

Jag bor nära min familj och vänner, varav samtliga skall förbli anonyma, vilket jag hoppas respekteras. Förutom mitt bokprojekt förgyller jag bland annat min fritid med att begrava näsan bland nya forskningsrön, investeringar, läsa romaner, umgås med mina vänner och familj men också att experimentera i köket (vilket säkert framkommit via twitter). Utöver detta har jag en fäbless för att läsa därtill reflektera över filosofiska spörsmål. Mitt filosofiintresse började under min tid som duktig(!) gymnasieelev och har sedan dess bibehållits.

Jag är inte kräsen av mig utan förordar det enkla. Extrapriser, REA, köp vid behov och ej "bara för att", är alla begrepp som passar in på mig. Jag är inte snål, utan uppkommer situationer där jag vill spendera, gör jag det. Vad gäller min sparkvot, mitt mål med mina investeringar et cetera spelar de en roll, absolut. Emellertid låter jag dem inte styra mig. Om jag inte når mitt mål, att vid 40 års ålder kunna välja att finansiera halva mitt leverne via utdelningar/avkastning, gör det mig föga. Troligtvis hade jag roligt/nytta av dem på de poster som de spenderades på. Målet finns där, men vägen och dess längd, kan bli såväl kortare som längre och det finner jag vara en underbar känsla. Detta då den vittnar om en sorts friskhet och ej ett mödosamt tillika nitiskt tvång.

Vad gäller mitt liv som investerare finns egentligen inte mycket att säga. Förutom att jag studerade ekonomi på gymnasiet har jag ingen utbildning inom detta. Ej heller har jag jobbat med något som ens kan närmas ekonomi. Allt bottnar sig på ett genuint intresse därtill kunskapstörst och min väg, vilket framkommer i bloggens historik, har kantats av såväl mot- som framgångar.

Sådär...nu är det satt på pränt. Anonymitetens slöja har fallit och ljuset från offentligenheten får mina ögon att kisa. Jag hoppas att ni kommer fortsätta läsa och följa min resa via denna blogg, men också min resa som författare och då gärna som läsare!

Jag vill ännu en gång betona hur tacksam jag är för minsta lilla bidrag till mitt projekt men att det inte är ett tvång att bidraga. Länken till mitt livsprojekt hittar ni, ännu en gång, här. Glöm ej att läsa allt som står om projektet.

Roma Victrix,
Cristofer, aka. Sofokles