Jag har läst hur många har ”corona-säkrat” sin portfölj genom att göra sig av med bolag som har presterat mindre bra sedan mars 2020 (eller har det mer varit att aktien så inte har gjort?). Om detta är bra och klokt beträffande ett mer kortsiktigt perspektiv tror jag det är få som motsäger sig, men gällande ett mer långsiktigt sådant är juryn fortfarande ute och kommer inte att komma tillbaka förrän om 2–3 år.
Jag ämnar inte dryfta vilka för- respektive nackdelar det finns med att fokusera på det som händer just nu (recency bias). Emellertid vill jag betona vikten av att sätta 2020 i relation till ett perspektiv om 5, 10, 15 och 20 år och när detta görs tror jag att många olika tankar och reflektioner kan framkomma. Det jag mer vill fokusera på är att människan ofta lurar sig själv. 2008–2009 var det många som ”finanskris-säkrade” sina portföljer (inte äga bank- och fastigheter). Från februari 2000 och fram till 2001 var det nog många som ”it-säkrade” portföljen med att slänga ut alla bolag som ens vågade stava bokstäverna ”i” och ”t” tillsammans. Innan dess var det fastigheter och innan det olja. Det jag vill komma fram till är att varje kris och oförutsedda händelser är unika och…. Ja, oförutsedda. Det hör liksom begreppet ”svart svan” till att det som ingen ser komma, eller det som ingen ens kan föreställa sig, är det som kommer att hända.
Trevlig dag och håll ut - snart är det varmare tider hos oss!
/Cristofer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar