Glädjekalkyler

Jag brukar finna tid att läsa många bloggar, ändock långt ifrån alla (och detta var innan skaran växte med allt från utdelnings-investmentbolags-cannabis-frivid48-student-investerarnas-jagskallblirik bloggaren kom till. Ja, jag raljerar och menar ej något illa).

Det som jag ofta läser är att många av bloggosfärens skribenter kallt räknar med ca 6-7 % i årlig avkastning. Jag började aktivt med investeringar kring 2014 och har inte upplevt annat än år av guld och gröna skogar. Envar år har bringat med sig en positiv avkastning och mer ofta än sällan en som har legat över 7 %. Genomsnittlig avkastning på den svenska börsen har historiskt legat kring 6-7 % år, sett i ett långt tidsperspektiv, men även detta är mycket beroende av vilken exakta mätpunkt som väljs. Likväl, låt oss ändå utgå från detta.

Att samma kommer gälla i framtiden vet vi ej, precis som vi ej vet om Johnson & Johnson kommer fortsätta sin fina utdelningshistorik. Det enda vi kan göra är att gissa och göra detta utifrån historia. Ju längre en sådan är, desto "säkrare" tycks vi känna oss på att framtiden kommer att vara densamma. Emellertid har denna historia inte haft samma förutsättningar som nu; ty världen är än mer globaliserad och dras med minusräntor. Vi har handelskrig, en allt snabbare teknisk utveckling, populism et cetera. Ja, det finns alltid faktorer likt dessa, eller snarlika, och ja, det är alltid "annorlunda nu", men ändå inte.

Dock vågar jag aldrig räkna med att historien kommer att återspela sig. När jag använder Stefans sparkalkylator, eller tar fram mitt rutade block, linjal, penna och suddgummi, utgår jag alltid med snittet delat på hälften, dvs. om snittet på årlig avkastning har varit 7 %, räknar jag med 3,5 % och om snittet på utdelningshöjningar har varit dryga 5 %, utgår jag från 2,5 % et cetera.

Varför gör jag detta? Jo, för jag är hellre inställd på något "dåligt", även om 3,5 % i årlig avkastning inte är det i en egentlig mening, och med det bli positivt överraskad om detta slås än vice versa. Jag har tidigare nämnt min underbara fars uttalande inför en flygning till Sorrento, då jag och min bror var yngre. Ingen av oss var, eller är idag, flygrädda, men ändå ville han skoja till det; "Cristofer... ställ in dig på att planet kommer att krascha, för då blir det desto roligare om vi landar och om vi får bada i havet. Eller vad säger du?". Förvisso är detta ett raljerande men jag hoppas att poängen framgår. Mitt mindset i livet är att mer ofta än sällan räkna med det "sämre" än bättre, för då har jag redan innan skiten träffar fläkten förberett och lagat för det.

"[...]Att tänka -50 % på dina uträkningar för dina investeringar kanske är att dra det i överkant[...]"

Kanske tänker och agerar jag fel, men jag skulle inte vilja stå med svansen mellan benen, eller i havet utan badbyxor då floden inträffar. Att tänka -50 % på dina uträkningar för dina investeringar kanske är att dra det i överkant, men jag uppskattar det, då det ger ett lugn. Dessutom har det lett till att envar årsrapport sedan bloggstart har varit roligare än beräknat att författa.

Jag skrev ett inlägg under 2017, som jag sedan postade igen i början av 2018, som till mångt och mycket handlar om samma sak likt detta inlägg. Jag är av den uppfattningen att jag inte gillar att se/läsa inlägg som gång på gång behandlar samma ämne, men när jag nu upplever mig läsa alltmer av dessa glädjekalkyler (OBS! gäller såklart inte alla, långt ifrån) bland diverse skribenter samt det faktum att många börjar prata om hur de skall gå ned på halvtid för att sedan sluta helt; hur de planerar inför den dagen då det händer; då de kommer att leva på den passiva inkomsten. Inget fel med att planera, men om det inte är mindre än 1-2 år kvar bör man vara mycket allmän och inte alltför detaljrik, för life happens!