En gammal skröna, ja kanske till och med sanning(?), på börsen är att det mer ofta än sällan tenderar vara klokt att leta efter bolag och sektorer där inga andra letar. Där inga andra letar ses som resthögen; likt kläderna i garderoben som bara hänger/ligger där men aldrig tas fram för att synas och först därefter utvärderas om de skall få hänga kvar eller slängas. Med det sagt betyder inte ”tråkigt bolag ” à ”ingen investerar” à ”således torde uppsidan vara stor givet att man träffar rätt” utgås från att vara en regel, för som det sägs behövs det såväl ett som två undantag för att bekräfta nämnda.
Ett av de exempel på tråkiga bolag, där det inte gick hela vägen, är tidigare noterade RenoNorden. Det var Aktieingenjören som fick mig uppmärksammad på bolaget, som var Nordens största specialist på sophämtning med cirka 30 % av den totala marknaden. Affärsmodellen byggde på att kommuner upphandlade sophämtningen på långa kontrakt som finansierades med en obligatorisk avgift för fastighetsägare i kommunen. Grundpriset sattes via upphandlingen, men räknades under kontraktstiden upp med ett avfallsprisindex från SCB eller motsvarande myndighet i respektive land. Affärsmodellen var därigenom extremt konjunkturstabil då intäkterna i stort sett var oberoende av både världsekonomin och ekonomin inom den kommunala sektorn. Däremot fanns en stor risk med att sophanteringsföretag i upphandlingarna satte för låga priser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar