Att vara offentlig har sina för- men också sina nackdelar. En av sistnämnda är att jag inte känner mig bekväm med att skriva ut samt dela alla hårda siffror för min portfölj och totala ekonomi. Som läsare kan jag förstå att det blir tråkigt, för vad exakt säger en graf bestående av staplar? Visst syns en över tid stigande trend, men från vilken och till vilken summa? Lika mycket som jag förstår den läsare som upplever det som så, lika mycket hoppas jag på respekt och förståelse för min benägenhet av att inte vilja dela allt och inget.
Efter flera år av hårt sparande, ett sparande som mer är av en vana samt hobby och inte ett notoriskt ”jag ska panta burkar, gratisskita på jobbet samt äta barkbröd och havregrynsgröt såväl till frukost som lunch och middag”, har jag sedan ett par år nått en utdelnings- och därmed frihetsnivå som jag inte trodde att jag skulle nå förrän om flera, flera år.
Jag har all respekt och förståelse för de som väljer att applicera hard core-mode i sitt sparande. Målen helgar medlen och så länge ingen annan tar en emotionell/psykologisk/fysisk skada är det upp till var och en att bestämma över sina mål tillika sina sätt att nå dem. Därav imponeras jag av, bland andra, min bloggranne Miljonär Innan 30. Han hade ett tydligt mål om att kunna pensionera sig innan 40 år fyllda och var beredd att ge mer eller mindre allt i sin makt för att nå det. Såklart förstår jag att det enbart var i perioder som han körde snålmånader deluxe, kokade nudlar på hotellrummet och besökte föreningens soprum i syfte att hitta en burk eller två för att senare panta, men ständigt fanns ett mål och en klar vision av hur att nå det. Det är precis likt en elitidrottare som bestämmer sig för tävling X och pallplats Y.
Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en trevlig lillördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar