Idag publicerades likt alltid dessa höst- och vinterdagar anno 2019 en ny intervju och denna gång är det ingen mindre än Miljonär Innan 30. Nedan är ett litet utdrag och hela intervjun finner du på Trade Venue, där jag nu huserar.
Denna vecka är det dags för ytterligare en mycket, mycket känd profil att återvända med svar på min nyfikenhet. Få, om ens några(?), har nog missat att höra talas om denna profil och sedan 2017 har han hunnit med att författa två böcker, Så kan du också bli miljonär innan 30 och pensionär innan 40 samt Den enkla vägen till ekonomisk frihet: Vägen dit och vad händer sen?. Utöver detta fortsätter han att blogga på TradeVenue och är aktiv på twitter.
När jag senast intervjuade Miljonär Innan 30, den 10 mars 2017, frågade jag honom om han skulle klara av att göra en exit - vilket han tycks ha klarat av med bravur. Denna gång är det andra frågor som han har fått besvara och likt samtliga av hittills publicerade intervjuer är även denna en mycket intressant läsning. Således - håll till godo; jag ger er Miljonär Innan 30.
Sedan du exekverade FIRE har du nu fått ett par år på dig att ”känna dig för” – är det som du hade föreställt dig det?
De sista åren när jag jobbade var jag ofta stressad och tyckte jobbet var rätt betungande. Jag minns när jag en söndag med ungefär ett år kvar på jobbet tittade i kalendern för den kommande veckan och drömde mig bort till att en dag slippa alla dessa möten och surdegar. Det kändes då nästan overkligt att jag snart skulle slippa allt detta. Första veckorna efter att jag slutat jobba var det också en fantastisk frihetskänsla att alla krav och måsten och saker jag ibland haft ont i magen för var borta. Jag hade verkligen inte ett enda problem i mitt liv när jag satte mig ner och tänkte efter en av de första dagarna som fri. Denna avslappnade frihetskänsla och grundnöjdhet med livet har blivit precis som jag hoppades, även om det är svårt att komma ihåg att njuta av det varje dag när livet rullar på.
De sista åren när jag jobbade var jag ofta stressad och tyckte jobbet var rätt betungande. Jag minns när jag en söndag med ungefär ett år kvar på jobbet tittade i kalendern för den kommande veckan och drömde mig bort till att en dag slippa alla dessa möten och surdegar. Det kändes då nästan overkligt att jag snart skulle slippa allt detta. Första veckorna efter att jag slutat jobba var det också en fantastisk frihetskänsla att alla krav och måsten och saker jag ibland haft ont i magen för var borta. Jag hade verkligen inte ett enda problem i mitt liv när jag satte mig ner och tänkte efter en av de första dagarna som fri. Denna avslappnade frihetskänsla och grundnöjdhet med livet har blivit precis som jag hoppades, även om det är svårt att komma ihåg att njuta av det varje dag när livet rullar på.
Något som inte blivit som jag trodde är att jag trodde det skulle vara lättare att ta tag i bra men lite jobbiga grejer. Hade jag fått välja på alternativ 1: jobba 9 timmar på kontoret eller alternativ 2: läsa en bok 1 timme, plugga spanska 1 timme, städa 30 minuter och hänga tvätt 15 minuter så hade jag alla gånger valt alternativ 2. Så jag tänkte att jag med stor glädje kommer kunna ta mig an att läsa mer böcker, lära mig nya saker och göra sysslorna i hemmet med stort engagemang när jag bara slipper jobba. Men nu i vardagen känns det inte så mycket mer lockande att dammsuga bara för att jag slipper jobba. Alternativet att jobba eller dammsuga är inte så jag tänker nu. Nu ställs istället dammsugningen mot att gå ut i solen med en podcast i öronen eller något annat roligare. Visst tar jag större ansvar i hemmet och tränar lite mer än när jag jobbade, men skillnaden har inte blivit så stor som jag trodde att den skulle bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar