lördag 25 maj 2019

2 faser inför & i FIRE

I fredags, den 24 maj, läste jag Miljonär innan 30:s inlägg, vilket innehöll svar och kritik till Onkel Toms dito om fem självbedrägerier om/i FIRE (Financial Independence, Retaire Early). Jag hade ej sett denna video och då jag ej är frälst av FIRE, brukar jag inte så sällan välja bort inlägg som berör detta. Har jag tid kan jag absolut läsa, för visst finns ett litet intresse. Därtill är jag av uppfattningen att all breddning i och om vad som en människa läser enbart är av godo. Risken är annars att man snöar in sig, vilket slutligen leder till att tunnelseendet blir så snävt att begreppet periferi är ekvivalent med ett ord ur en grekisk ordbok. 

Jag beundrar de som verkligen strävar mot FIRE. Inte för just målet i sig, utan för att de har hittat "det", dvs. syftet - det som de genuint och djupt inom sig vill uppnå. Själv delar jag inte denna känsla för FIRE, utan mitt syfte och mening är ett annat.

Miljonären är, sedan två år tillbaka, "fri" och "Tompa" har testat på friheten under cirka ett års tid, om jag har förstått saken rätt, och är sedan en tid tillbaka åter i ekorrhjulet. Att höra och läsa dessas berättelser kan för de intresserade ge bra inblickar och insikter om rörelsens för- respektive nackdelar. För mig, som mer ser mig som en åskådare och som, utifrån dagens sinnebild och uppfattning, inte ämnar att bli en av spelarna på planen, finner jag diskussionen som ett bidrag av många till förståelsen för FIRE-rörelsen.

Det som jag kommer fram till är att det finns två sinnebilder, eller mer korrekt: visioner, om hur livet som "fri" är - den naiva och den realistiska.
Den naiva är den som tror att så fort FIRE är uppnått kommer livet att förändras x2. Från att tidigare inte ha haft det minsta intresse av böcker, kulturella evenemang, idrott, socialt umgänge, gröna fingrar et cetera, kommer allt detta komma likt tandfen den natten en mjölktand läggs under kudden. Samma gäller även lusten på livet och "allt och inget" - allt som människor idag ser och får höra i allt mellan "Se & Hör" via Aftonbladet och Instagram till alla influencers på valfri social plattform - allt detta på det "perfekt livet", med långa frukostar med hembakat bröd, hembakad granola, egenodlade tomater et cetera, till långa, härliga och energigivande promenader med vänner, som avlutas med en härlig lunch på ett café. Därefter väntas en härlig fika med ett par andra bekanta och därefter väntar ett givande och inspirerande spinningpass, som såklart följs av ett lika givande och energigivande yogapass. Detta följs av en fantastisk och naturnära cykeltur till affären, där ekologiska och närodlade råvaror inhandlas för den härliga och fantastiska middagen som skall tillagas på kvällen, då även ett par bekanta kommer över. 

"[...]Låt oss kalla det en "Maria Montazami-värld"[...]"

"Härlig", "underbar", "inspirerande"... dessa begrepp är ständigt förekommande och finns tillika appliceras på allt som en "soon to be FIRE-medlem" föreställer sig. Precis som att de har fått ett piller av Morpheus väljer de det som omvandlar livet, intressena, uppfattningarna, känslorna et cetera över en natt. Ja, intressen, känslor och så vidare kan, och kommer högst sannolikt, förändras, men inte över en natt. Människan är ett vanedjur och som alla vet(?) ändras inte vanor i en handvändning. 

Den naiva tror detta. Dock är det ej en medveten handling, utan dess antonym. Den naiva har liksom föreställt sig sitt liv som "fri" likt alla bilder, filmer och historier från personer som lever livet likt gudar. Låt oss kalla det en "Maria Montazami-värld". När FIRE sedan blir en realitet är risken stor att den naiva blir besviken och börjar fråga sig vad som hände och vad som gick fel. Detta kan, men måste inte, leda till att tiden som "fri" mer blir synonymt med osäkerhet. Osäkerhet på såväl sig själv och sina värderingar som på om denne agerade korrekt.


"[...]Således passar sig uttrycket "Freedom is a state of mind"[...]"

Den realistiska är mer den som är inställd på att livet som "fri" inte kommer att ändra personligheten i en handvändning. Ej heller att allt och inget kommer att blir som man vill, önskar och hoppas. Istället vet den realistiska att livet som "fri" inte enbart kommer med guld, rökelse och myrra, utan med utmaningar på såväl de sociala, teoretiska, praktiska och psykologiska sidorna av livet. Saker kommer att ställas på sin spets, frågor kommer att ställas och svar krävas, och gamla sanningar kommer att förkastas medan nya tillkommer. 

Med ovan inställning kommer livet som nybliven FIRE-medlem, för den realistiska, att bli mer givande och risken för att drabbas av det som den naiva riskerar är betydligt mindre, dock ej försumbar. Således passar sig uttrycket "Freedom is a state of mind". Om ditt "state of mind" inte har realistiska förväntningar riskerar "freedom" att bli drabbad. 

FIRE är och kommer fortsätta vara en rörelse som väcker känslor, men att tro att livet kommer att vara likt vore den utopi Thomas Moore beskrev anno 1516 är att riskera sin tid som (blivande) fri. 

12 kommentarer:

  1. Att pensionera sig utan nån sorts plan för vad man ska göra av all sin tid, kan efter ett tag kännas tämligen meningslöst. Jag tror att för många är strävan dit viktigare än själva målet. Tänk igenom, planera, resonera så att det faktiskt ger något den dagen ni har uppnått de där 20" i månaden eller vad det nu kan vara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Snålgrisen och tack för såväl besök som kommentar.

      Visst har du rätt. Ty Karin Boye sade det bäst: "[...]Nog finns det mål och mening i vår färd -
      men det är vägen, som är mödan värd.".

      Önskar dig allt gott!

      /Sofokles

      Radera
  2. Fint uttryckt. Jag är nog mer av åsikten att "alla vägar leder till Rom" och att man kan byta väg under vägens gång. Jag tror jag att själv, för flera år sedan, började nära min dröm från en ganska naiv plats - något jag tror krävdes för att jag skulle sätta igång min resa överhuvudtaget.

    Nu när det går snabbare än någonsin på resan har jag faktiskt börjat sätta mig in i hur livet hade tett sig på riktigt när (inte om) jag når fram. Det gör att man snabbt blir mer realistisk och angelägen om att inte skjuta upp hela belöningen till om fem år, du måste odla dina intressen/karaktär här och nu för att ha något gediget att bygga vidare på senare. Annars är nog risken att tomheten lamslår en, det är min tanke om det.

    Men att det är en underbar resa som fler borde överväga, det är jag helt övertygad om! :)

    mvh,
    10årsplanen
    https://10arsplanen.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. God lördag herr 10årsplanen och tack för såväl besök som kommentar.

      Kloka tankar och tack att du delar lite om din "resa". Att alla vägar bär till Rom håller jag med om, men att börja bygga dessa EFTER resan är, enligt mig, det absolut sämsta förfarandet(?).

      Önskar dig en slapp lördag med god mat och dryck!

      /Sofokles

      Radera
  3. Bra inlägg och mycket bra kommentarer!

    Se gärna videon, det är inte farligt :)

    Jag tycker din beskrivning är relevant och korrekt. Jag tycker också det skett en förskjutning från de som "hade ett stort behov av friheten" till de som köpt livsstilen utan något egentligt bakomliggande behov. De är nästan alltid mer Maria Montazami. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Onkel Tom och tack att du tar dig tid att såväl besöka som kommentera!

      Jag har sett videon och tänk - jag överlevde;)

      Håller med dig: FIRE har gått mainstream och likt alltid(?) skall folk följa utan att reflektera om varför och deras egen roll. Tur att Kate Winslet hade sin DiCaprio i "Titanic", som visste bättre än att följa den ökända flocken.

      Önskar dig en härlig familjevänlig lördag.

      /Sofokles

      Radera
  4. Som alltid måste man uppleva resan på väg mot den ekonomisk friheten som lustfylld annars tycker jag inte man skall ge sig på detta projekt. Vi kan ta Buffett som exempel han gör det som är det roligaste han vet. Att hålla på med aktier och affärer trots han inte behöver pengarna. Det har faktiskt ingen betydelse om du har 100 miljoner dollar eller 500 miljoner. Man kan bara ligga i en säng och äta sig mätt. Blir lite som att börja med kroppsbyggande. Man blir hela tiden större med mer muskler. Till slut blir det destruktivt. Buffett gör det för han tycker det är roligt.

    Läste om en finsk hockeyspelare som kom till NHL efter avslutad karriär så återvänder han till Finland och bosätter sig i den by han växte upp i. Är det någon som tror han säger till sig själv. Jag har missat att läsa en massa böcker nu skall jag äntligen ge mig tid att läsa Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Givetvis inte. Han gör det han tycker är det roligaste som finns detta att spela hockey. Han åker nu runt och spelar i någon lingonserie helt enkelt för det är det roligaste han vet. Det var därför han kom till NHL.

    När slutade jobba fick jag möjlighet att göra det roligaste jag vet. Detta att syssla med aktier på heltid. Sedan är den ekonomiska friheten mycket än känsla. Jag vet att jag kan åka till Timbuktu men jag gör det inte. Jag gör samma saker som tidigare. Det är dock en stor fördel att inte behöva träffa folk man inte gillar. Att kunna be folk dra dit pepparn växer. Fast det gjorde jag inte innan och det gör jag inte nu. Den ekonomiska friheten är mycket en känsla.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. God lördag bästa herr Lars,

      Likt ofta är det enkom visdomsord som kommer ur dina fingrar! Du skriver att du ä "fri" och jag blir nyfiken om du har lust att dela hur länge du haft denna förmånen?

      Tack för dina ständiga besök och kommentarer - de uppskattas enormt!

      /Sofokles

      Radera
  5. Har nu kollat på videon. Är det som sägs inte bara självklarheter? Ingen blir väl en äventyrare för han blir ekonomisk fri. Ingen börjar väl att finna ett stort nöje i att gå på teater eller läsa böcker om man inte gjort det tidigare.Det brukar heta att man inte kan resa ifrån sig själv. Detta är väl självklarheter. Som jag skrev är det en skön känsla att veta att jag kan göra en massa saker även ifall jag inte gör det. Att jag äger min tid. Har en möjlighet att forma mina dagar. Sedan är det givetvis upp till en själv att ta ansvar för sitt liv.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att det där har med FIRE i sig att göra utan som du är inne på är det allmänmänskligt. Skulle istället vilja dela in FIRE i två andra delar:

      Låt oss för enkelhets skull kalla dem de unga drömmarna och de slitna förtidspensionärerna.

      De unga drömmarna är unga människor som ganska nyligen fått jobb och upptäckt det trevliga i att pengar tickar in liksom att man kan börja spara. Samtidigt har de relativt nyligen gått från en tillvaro där man kunde backpacka i Sydostasien, säsongsarbeta i fjällen eller ha best days of my life längs barerna och playan i Sydeuropa. Nu får de pengar men betalar med sin tid. Därför är det naturligt att de börjar drömma om allt de vill hinna med att uppleva i livet men det är inte självklart att FIRE är lösningen.

      De slitna förtidspensionärerna däremot är människor som redan har arbetat i drygt 25 år, inte sällan passerat peak karriär och inser att de snart har ekonomi nog för att klara sig utan att jobba. Visst har de också drömmar men dessa är ofta lättare att realisera eftersom de är av typen sälja fastighet i stortstadsregion för att köpa hus på landet eller solkusten och därefter leva gott och lugnt på avkastning. Den största risken där är kulturchock som jag tror att många är naiva inför. Det är t.ex. en helt annan sak att vara året runt-boende på en semesterort jämfört med att vara där ett par veckor på högsäsongen.

      Sedan det där om äventyrlighet förstår jag inte. Har en bekant som reser jorden runt med sin gubbe som pensionär. Det är i praktiken inte konstigare än att hon hyr ut sin lägenhet i Stockholm just eftersom hon har tid. Om man tänker sig äventyrlighet som bergsbestigning eller dykning är det redan från början en dyr hoppy av elitkaraktär, eller i praktiken ett jobb som onkeln säger.

      För att ta ett par egna erfarenheter:

      Jag arbetade en tid på en plats där man inte kunde ha en normal fritid. Jag planerade böcker jag skulle läsa och filmer jag skulle se men det blev ändå inte så. Däremot läser jag mycket när jag har som mest att göra, helst då t.ex. historia eftersom det inte har med jobbet att göra och är avkopplande. Jag hade också förmånen att få oregelbunden semester random veckor utanför semestersäsong. Har därför själv på sätt och vis upplevt det där FIRE-livet i miniatyr. Kan säga att jag verkligen uppskattade att flanera runt i Göteborg i all enkelhet och visst är det sant att jag hade mer tid än vänner och bekanta men ärligt talat är det inte svårare än att man styr en lunch eller fika nära deras jobb. Jag träffade fler personer under den perioden än annars just för att jag hade tid.

      Det här är ju som sagt ett högst allmänmänskligt tema, jag tänker t.ex. på Ferlins kulörta lyktor. När man är ung drömmer man, när man blir äldre sätter man mer värde på det enkla. Funderar på att själv haka på i ett blogginlägg och lägga ut texten lite mer då det här redan är en lång kommentar.

      Radera
    2. Hej och tack för återkommande besök tillika kommentarer!

      Mycket insiktsfullt och jag är dig enig! Klokt och, enligt mig, logiska reflektioner!

      Önskar dig allt gott!

      /Sofokles

      Radera