Dunning-Kruger - Varför?

Hur många som har presenterat och diskuterat Dunning-Kruger-effekten går nog ej att räkna på såväl kroppens fingrar som tår och jag ämnar inte göra en lång redogörelse för vad denna är, utan istället berätta varför vissa människor tenderar att drabbas. 

Först och främst - varför skriver jag om detta? Den största anledningen är att för varje kunskap som jag bedömer mig överkomma, desto mer och mer förstår jag att jag vet, kan och förstår mindre. Detta kallas för kunskapens paradox - ju mer jag vet, desto mer inser jag att jag inte vet. 

Utöver detta har jag alltid en rädsla inom mig när (svåra) beslut skall fattas, för jag ställer mig alltid frågan om de fakta och den förståelse som jag utgår från är, av mig, korrekt uppfattad. Vågar jag tro på mig själv? Om jag inte gör det, kan jag då tro på någon annan och varför? Detta är djupa och högst intressanta filosofiska spörsmål, vilka förtjänar egna inlägg, men de tåls ändå att lyftas fram här och nu.

Med ovan ständigt närvarande inom mig brukar jag ofta visualisera Shakespeares citat för att verkligen försäkra mig om att jag aldrig låter mig luras av mig själv och mina brister:

"A fool think of himself to be wise, but a wise man know himself to be a fool"  

För dig som inte vet vad ovan Dunning-Kruger-effekt är, eller behöver fräscha upp minnet, kommer här en kortfattad redogörelse: Människor som saknar kunskap såväl rent allmänt som inom ett specifik ämne/vetenskap tror sig ofta veta och kunna mer inom detta än vad de egentligen kan. De tror alltså högre om sig själva och sina kunskaper inom ett specifikt ämne än vad som egentligen och i verkligheten är sant. 

Tvärtom gäller för de som, inom såväl generella som specifika vetenskaper, har en gedigen och djup kunskap. Dessa tenderar att tro mindre om sig själv och sin egen kunskap. Nedan bilder förklarar detta bra och som görs synligt på den nedersta har min kära vän tillika bloggkollega Phantas applicerat modellen på investerare.

Vad är det för mekanismer som ligger bakom detta? Det finns flera olika förklaringar, men den främsta och mest accepterade är den om att oerfarna och mindre bildade saknar den erfarenhet som kommer av att ha fel. Det låter "komiskt", men låt mig förklara: Det som de saknar är förmågan, vilken är beroende av insikter och kunskaper, om att förstå att de har fel/brister. 

Person A tror sig vara duktig inom källkritik, men på tester framkommer den raka motsatsen. När detta presenteras för personen tar den åt sig, men om den inte börjar att läsa, studera och arbeta för att utvecklas, är den dömd att göra samma misstag igen. Detta då denne saknar kunskaper som är essentiella för att inse den egna begränsningen.

Som framkommer är det paradoxalt. Och skrämmande. Hur kan man skydda sig mot detta? Själv försöker jag alltid att ifrågasätta mig själv, mina tankar och värderingar. Varför har jag dem? Varför kommer de nu? Et cetera. Dock kan man aldrig(?) vara säker på att när man tror sig applicera second level thinking, och med det slå undan benen på sin nemesis, att man står som vinnare. Vad är det som säger att denne demon inte kontrar med third level thinking och med det slår dig knock out?

Nedan video på cirka fem minuter presenterar det hela på ett bra, övergripande och pedagogisk sätt. Min fråga till dig: Are You a fool who thinks of himself as wise, or are You a wise man who know himself to be a fool?