Never go full retard?

Att utvecklas är något jag alltid strävar efter att göra, ja; troligtvis gör vi alla det, vilket jag verkligen hoppas. Utveckling kommer vi ej undan, vare sig vi vill det eller ej, men att vilja detta och laga att vi får något för det är det som ofta skiljer framgångsrika personer från de inte fullt så framgångsrika. Om detta kan föga tvivel råda. Jag blev uppfostrad av mina föräldrar, som både genom sätt och tal visade att jag kunde bli det jag ville om jag ansträngde mig, vågade tro och agera utifrån detta. De lärde mig att om jag vill något, kan och skall jag ta det. Till skillnad från den debatt som idag tycks förekomma i diverse medier, uppfostrade de mig aldrig till att allt skall ges till mig; att allt skall serveras på gyllene fat. Nej, kamp, en jävlar anamma, vilja, målmedvetenhet et cetera var de lärdomar de gav mig.

Exempel på detta var då jag ville börja spela golf i samband med att jag började gymnasiet. "Självklart, kära Cristofer. Visst skall du spela golf om du vill det. Emellertid får du själv bekosta mycket. Vi kan stödja med medlemskapet, men golfbag, utbildning och annan utrustning får du spara ihop till själv."

Då jag hade mycket sparat behövde jag ej anstränga mig något nämnvärt. Jag kollade på blocket och hörde mig för med nära och kära. Jag lyckades komma över ett fullt cobra-sett för 3000 kronor. Beträffande utbildningen betalade jag den under tre månader från den lön som mitt sommarjobb gav mig.

Nästa sak var att golfbanan låg cirka 1,5 mil från föräldrahemmet. Det var aldrig något tal om att jag skulle få skjuts dit var och varannan dag. Det var cykel som gällde och på golfbanan hade jag lyckats få möjlighet att hyra ett skåp att låsa in mina golfklubbor i. Således var det problemet löst.

Beträffande skjuts var det något jag sällan fick (förstå mig rätt; visst fick jag det vid vissa tillfällen, men det var aldrig något curlande e.d.) i mina sporter; fotboll, handboll, simning... det var alltid cykel, rullskridskor eller dylikt.

Hela mitt liv har präglats av denna mentalitet att jag kan göra det jag vill, men då erfordras också att jag gör allt i min makt att uppnå det. Jag ville skriva en bok; jag gjorde det. Jag ville utbilda mig till lärare; jag gjorde det. Jag vill studera en masterutbildning; jag gör det. Jag vill; jag gör.

"[...]ty, en spärr har vuxit inom mig[...]"

Mitt intresse om aktier var från början en rolig hobby, men under de senaste åren har intresset verkligen kommit att växa och jag har börjat läsa mer och mer. Tidigare, då jag började, kunde jag läsa ett blogginlägg, titta på kursen och dess historik, intala mig själv att det säkert blir bra på +10 års sikt och sedan köpa. Skäms jag för detta? Nej, jag var ny, grön, och var förblindad av dels okunskap, dels (naiv?) tro. Jag skriver naiv, för när jag tittar på de bolag som jag köpte då och hur det har gått, har dessa utvecklats väl. Visst, det rör sig om de "stor och stabila" såsom Mekonomen, Volvo, Investor, Industrivärden med flera, men ändå.

Idag, då jag är mer beläst, kan kan jag inte göra samma sak; ty, en spärr har vuxit inom mig som inte låter sin bräckas i första taget. Min fråga till mig själv är om jag blivit visare? Utveckling har skett; ja, men har jag blivit visare?

Jag har tidigare skrivit att förvärva kunskap är en sak, men att denna är föga värd om den ej appliceras. Jämför gärna med att ha 1 miljon kronor utan att använda dem - vad fyller de för funktion?

Låt mig, likt ofta, servera en liten historielektion tillika framföra min tes med en metafor. Likt den hobbyfilosof jag är, vill jag använda min kära vän Sokrates som exempel. Innan han gick bort (bildligt talat; bokstavligt drack han en bägare vin och lade sig sedan för att aldrig mer vakna), passade han på att filosofera kring det här med kunskap och att vara vis.

En vacker dag begav sig Sokrates till Delfi tillsammans med en god vän. Vännen frågade oraklet om vem som var visast i världen. Svaret som gavs denne var att den visaste var Sokrates. Eftersom Sokrates själv tyckte sig vara mycket okunnig tyckte han oraklets svar var märkligt. Det var ju fel, men det kom å andra sidan från Apollon och guden ljuger rimligtvis inte. Alltså bestämde sig Sokrates för att testa oraklet genom att försöka vederlägga vad det sagt. Han gick runt och intervjuade folk och fann, efter att ha talat med såväl skomakare som domare, att folk trodde sig veta saker som de egentligen inte visste ett dugg om (jfr. Trump). Viktigast var då rättvisa, vilket på klassisk grekiska är en samlande beteckning för sann insikt om vad som är rätt och fel i livet.

"[...]Att veta att jag inte vet är[...]"

Slutligen kom Sokrates på att oraklet haft rätt, fast det oraklet sagt som vanligt utgjort ett slags paradox. Därmed formulerar Sokrates det uttalande som kanske mer än något annat gjort honom berömd i alla tider. Sokrates inser hur litet han vet, och det är det som gör honom till den visaste, eller klokaste, eller kunnigaste, i världen. I grekiskan inringar dessa ord detsamma. Kunskap sågs lika gärna i termer av kompetens som den likställdes med funktionalitet (och skönhet, men just det kan vi utelämna i detta inlägg).

Detta är en paradox som är fullt gällande än idag. Även en gammal urkund som Tao Te Ching kommer med liknande budskap; Ju mer du vet, desto mindre förstår du. 

Idag är jag mycket mer försiktig i mina investeringar. Jag läser, reflekterar, läser lite mer, rådfrågar mina vänner och bekanta, tvivlar... tvivlar... Ju mer jag vet, desto mer inser jag att jag inte vet. Att veta att jag inte vet är ömsom en tacksam känsla, ömsom en otacksam sådan. Jag vet att jag kan ta reda på det jag inte vet, men likt fallet med Herkules och Hydran, vet jag att när jag tagit reda på X, kommer såväl Y och Z visa sig och om dessa vet jag ingeting. När jag biter ihop och läser på om dem har jag helt plötsligt hela alfabetet i mina knän.

Vart vill jag komma med detta inlägg? Skall man sluta att förkovra sig, luta huvudet bakåt och bara chansa? Skall jag nöja mig med detta? Att tro och hoppas istället för att försöka skaffa sig en begreppsbild? Tjänar det till att läsa årsrapporter, hänga med i samhällsnyheterna, läsa Gottodix mastiga och nyttiga makroinlägg, Magnus dissande av H&M et cetera? Eller skall envar verkligen förlita sig till att historien återupprepar sig samt att "det blir säkert bra på sikt. Om sisådär +10 år är oddsen till favör att det går mer plus än minus"?

"[...]Ibland kan jag undra vem som sover godast[...]"

Jag brukar  ibland skämtsamt ställa retoriska frågor till såväl vänner som kollegor och även ibland elever. Jag har klarat mig hittills i livet utan att veta X och det har gått bra. Behöver jag således veta X? Om, OM(!), jag verkligen måste veta x, kommer inte den kunskapen då komma "naturligt" och utan någon nämnvärd ansträngning från mig? 

Ibland kan jag undra vem som sover godast; den lyckligt ovetande eller den (o)lycklig vetande? Medan den förste förlitar sig på sin tro, väljer den sistnämnde förvisso tron, men detta först efter att ha läst varje stavelse. Anledningen att jag skriver "tro" även för den sistnämnda beror på att det till syvende och sist mynnar ut i tro. Oavsett hur mycket du läser, slutar all din kunskapsackumulation i en tolkning. Denna tolkning kan du sedan välja att tro, eller inte tro, på.

Att välja den förstnämndas strategi kan för mig vara lockande, men faktum är att det går emot det sätt mina föräldrar uppfostrade mig med. Detta gäller i mycket i mitt liv; det lätta lockar men innerst inne vet jag att i längden kommer jag må dåligt eller bli drabbad av det.

"[...]Don't believe me? Ask Sean Penn[...]"

Vissa läser tills de kan bolaget innan och utan och troligtvis går det också mycket bra för dem. Emellertid undrar jag om det verkligen är så positivt. Förstår mig rätt; visst skall man läsa och bilda sig en uppfattning, men ibland kan det vara bra, eller i alla fall sunt, att ej veta. Skulle människan må bra av att veta att vi idag kanske befinner oss extremt nära ett kärnvapenkrig? Tänk om "den store ledaren" just nu har fingret på knappen och Trump sitter lika beredd? Skulle vi må bra av den kunskapen? Skulle vi sova gott? Förvisso en något orättvis jämförelse, men jag hoppas poängen kommer fram.

Lazarus: Are you serious? Everyone knows you don't ever go fully retarded!

Speedman: How do you mean?

Lazarus: Check it out. Dustin Hoffman, Rain Man. Looked retarded. Acted retarded. NOT retarded. He could count toothpicks,cheat at cards. Autistic. Sure. NOT retarded. HANKS'. Forest Gump. Slow? Yes. Retarded? Maybe. Had braces on his legs, he charmed the pants bff Nixon, and won a ping-pong competition. Peter Sellers, "Being There", infantile? Yes. Retarded? No. 

You went full retard, man. You never go full retard. Don't believe me? Ask Sean Penn, 2001, I am Sam. Went full retard. Went home empty handed.

Det är en paradox; ja, kanske till och med en motsägelse, att en viss okunskap kan vara främjande 

likväl en fullständig kunskap kan vara densamma. Ta Warren Buffett som exempel; Looks retarded. Acts retarded. IS retarded. Peter Lynch. Looks retarded. Acts retarded. IS retarded. Chansar mest. 

Slow? Yes. Infantile? Yes. Retarded? No.

Frågan är om det inom la mundi ecconomica finns någon Sean Penn eller kommer såväl den mycket påläste som den icke fullt så påläste vandra hem med Oscarsstatyetten?

Le chef

Den sjunde april är ett datum som för alltid kommer associeras med sorg, frustration och hopplöshet. Hopplöshet då det blev tydligt att envar Svensson i detta avlånga janteland, som vi kallar för Sverige, är lika utsatt som en medborgare i städer såsom New York, London, Paris et cetera. Den trygghet vi, i sann godtrogen anda, tror oss leva i kom med ens att spetsas likt ett vildsvin av en hungrig Obelix.

Undertecknad hade flera nära på plats och i närheten av Åhléns. Det var ett par timmar med en jobbig klump i magen och ett sinne på spänn. Lyckligtvis slutade det väl för mina nära och kära, men detta gällde tyvärr inte alla.

Under denna hemska eftermiddag, kväll och helg, var det många stockholmare som öppnade sina hem, hjälpte utsatta, serverade mat och hjälpte till med allt som önskades. En av dem som hjälpte till var den man var svar ni nedan skall få läsa. Just hans restaurangs namn skvallrar om hur godhjärtad han och hans familj är. Undertecknad har även fått uppleva denna godhet via såväl trevliga och högt givande samtal, men också genom det faktum att han stödde mig i min Kickstarter för Marius.
Under denna jobbiga dag, fredagen den sjunde april, höll han nattöppet och hjälpte utsatta människor. Jag såg bilder från detta och blev rörd över den genuina omtänksamhet men framför allt medmänsklighet han, hans fru och personal visade.

Av vissa har jag kallats "ekonomitwitters kock", något jag känner en sorts ambivalens för då jag själv inte anser mig klara de kriterier som det epitetet kräver. En som utan tvekan gör det är denna veckas svarande. Att döma av hans tweets, recept, bilder, (breda och ej franska) vinsmak skulle han platsa i huvudrollen i Disneys Ratatouille.

Alla som hittills ställts mot väggen på denna blogg har haft en egen sådan, men inte denna man. Ty, han har valt att enbart husera på twitter, där han dagligen förgyller min och andras närvaro med såväl roliga som nyttiga tweets. Då och då brukar en bild på nuvarande portföljen visas och... ja, det får det att vattnas i munnen.

Oavsett vad han och hans familjs mål är, är jag övertygad om att de kommer att lyckas. I mina samtal med honom har mina förutfattade meningar om att han hade såväl en som två pommes på tallriken infriats gånger två, minst. Han är en man som vet precis vad han gör, men är också öppen för att att ändra sina tidigare beslut om fakta ändras.

Många har nog listat ut vem som står för svaren denna fredag, ty det är ekonomistwitters sanna mästerkock, mannen som jonglerar (sönder) en Peugot-kryddkvarn, köper 1 st (!) Topdanmark (för att känna sig för), går upp klockan tre på morgonen (eller natten?) samt firar återkomsten av sitt lukt- och smaksinne med en Chateau Belgrave 2010. Mina kära läsare; det är en ära att få presentera Anders Ölwe.

Jag måste börja med att tacka dig, Anders Ölwe, att du tar dig tid med denna intervju trots ditt hektiska schema. Du är känd på twitter men till skillnad från många av användarna har du ingen blogg. Således vet vi föga om dig. Kan du börja med att berätta vem du är, utbildning, vad du sysselsätter dig med på såväl din fritid som arbetstid.

Tre barn och fru som bor, verkar och lever i Stockholm med allt vad det innebär. Mina arbetsdagar börjar 03.00 och jag jobbar till 15.00 på plats i vår verksamhet; allt optimerat för att jag ska kunna få så mycket tid med mina barn som möjligt med bibehållen maximal arbetstid. Jag vägrar hamna i facket ”dåligt samvete för sina barn” och jag vågar vägra det i Stockholm så populära ”kvalitetstid med sina barn”, för mig är det mängden som är det viktiga och det är det som skapar tryggheten iaf i min familj. Vårt bolag har 2 affärsgrenar, en restaurangrörelse och en investeringsverksamhet, som ungefär har samma marknadsvärde men där rörelsen står för ca 70 % av resultatet och investeringar resterande 30 %. Jag och min fru träffades på gymnasiet (restaurang) 1996 och har hängt ihop sedan dess. Vi var båda mycket målmedvetna i början av våra karriärer och jobbade hårdare än de flesta; helger, kvällar inga sjukdagar (ibland var vi självklart sjuka men jobbade iaf) et cetera. En målmedvetenhet jag idag är väldigt tacksam för och som jag generellt tycker många av dagens 20-åringar saknar. Var min glöd exakt kommer ifrån är svårt att veta men min uppväxt hade stökiga inslag och präglades av ekonomisk otrygghet. Jag är en av de där som redan vid 7-8 års ålder bestämde mig för att bli rik och ekonomisk fri. På den tiden (mitten av 80-talet) kommer jag ihåg att jag räknande med att kunna leva av räntan om jag lyckades få ihop 1miljon, det var andra räntor och levnadskostnader då :) samtidigt ganska udda funderingar hos en 8-åring. Både jag och min fru jobbar väldigt hårt i rörelsen fortfarande och med 3 små barn, skola, handbollsträningar etc. räcker tiden endast till att hålla huvudet precis över vattenytan och vi har skalat bort allt annat för att få det att funka.

"[...]För utomstående kan man nog tycka vi/jag är galna[...]"

Intressant att få ta del av detta. Även om det ej är kopplat till ekonomi… börja jobba kl 03:00 och ändå ha energi till barnen OCH orka/hinna vara aktiv på kvällstid i många givande twitterkonversationer. När sover du? hur mycket sömn behöver du och var, när och hur kopplar du av?

Haha det gäller att optimera dygnet… En av de mer positiva sakerna med att driva eget företag är såklart att du kan styra över dina timmar.

Ett dygn ser, för att vara exakt, ut så här: Går upp 03.00 och beger mig till jobbet (brukar infinna mig på plats inom 10 min från uppstigning, bor nära..), jobbar fram till 15.00, då jag hämtar odjuren (läs: barnen) på dagis/skola. Middag 17.00 och och lägger mig samtidigt som barnen 19-20. Sover på golvet (skönt). Ledig från fysiskt jobb lördag/söndag och hänger då oftast i olika handbollshallar med barnen. De två  äldsta spelar i Bolton. Frun, Petra, umgås jag på jobbet. För utomstående kan man nog tycka vi/jag är galna men jag och Petra är så otroligt fokuserade på att nå våra mål så det liknar ingenting. Vi har fått en möjlighet i och med vårt lyckade bolag och vi kommer under inga som helst möjligheter att släppa det. Dessutom är vi relativt unga, då orkar och bör man jobba hårt.

Resan kan säkert liknas med ”miljonär innan 30” fast vi inriktar oss på att öka kassaflödet genom produktivitet snarare än sparsamhet. Dessutom har jag en fallenhet för dyra viner, mat och restaurangbesök, vilket gör hans väg för mig omöjlig. Jag sover ju 7 timmar per natt och det är avkoppling i min värld, något mer behöver jag inte.

Är det du som ansvarar för investeringarna, eller är din fru, Petra, delaktig i denna del av er verksamhet? Hur går diskussionerna?

Det är jag som haft ansvar för detta under alla år och jag som följer bolagen, dock börjar hon bli mer och mer intresserad, så vi börjar få många och givande diskussioner kring bolagen vid middagsbordet. Petra har varit otroligt kunnig och insiktsfull i caset H&M och är en stor anledning till vårt agerande.  Även äldsta dottern Milou är engagerad och jag har börjat undervisa henne i utdelningar och ränta på ränta. Hon får även 10% på den del av veckopengen som sparats från föregående vecka efter ha räknat ut beloppet själv, allt för att skapa en medvetenhet kring pengar, sparande och val i livet.  Givetvis väljer hon endast godis från Cloetta på lördagar, väl medveten om att det gynnar vår familj.

Då och då brukar du publicera tweets med bilder på din portfölj. Jag vågar nog påstå att vi är många som gillar innehaven och suktar över de summor du omsätter. Har du alltid fokuserat på utdelningsinvestering ”med en viss touch av tillväxt/värdeinvestering”? Eller har du, likt undertecknad, även haft en period där förhoppningsbolag var legio och där åsikten var att du inte var som alla andra och visst kunde lyckas?

Man kan verkligen ställa sig frågan varför jag är så öppen med våra investeringar överhuvudtaget. Ett skäl är att det inte är mina pengar utan det är mitt bolags och det är stor skillnad. Det andra är att jag känner en större press att skärpa mig i investeringsskedet samt att jag är tvungen att ha relevanta åsikter om mina köp.

Faktum är att det är inte bara mina följare på Twitter som tvingas läsa mina alster. Även vår kontakt på SHB översköljs av vd-ord och kommenterar kring konkurrenssituation och makrohändelser et cetera. Jag tror han kliar sig i huvudet varje gång det dimper ner ett mail i inkorgen vid bokslut.

Så länge som bolaget har funnits, vilket är sedan år 2006, har jag mer eller mindre haft samma investeringsfilosof. Emellertid är det först sedan ungefär år 2010 som bolaget var berett att på allvar generera kassaflöde som kan investeras. Det tar tid att bygga bolag!

Vi äger i princip bara stabila bolag med bra vinstmarginaler idag, där kassaflödet mer eller mindre ska kunna genereras oavsett konjunktur.

Min personliga aktieresa började när jag var i 10-årsåldern. Då ärvde jag 15 000 kronor, som det köptes fonder för och därefter spärrmedel till jag var 18. Samtidigt under denna period började bolagsintresset komma på allvar och när jag var 14 år tog jag mod till mig och med en förfalskad fullmakt tog jag år 94/95 kontrollen över fonderna och genomförde mina första affärer i egen bok. Allt skedde över desken på Föreningssparbanken Hamngatan och därefter stod jag alltid med gubbarna utanför och kollade textteve. Mina första affärer var Gunnebo och BeijerAlma. Jag hade en period kring 99-03 när jag höll på mer med kortsiktig handel ganska aktivt och relativt framgångsrikt och jag hade nog också kunnat fastna i den kategorin där och just då men den yrkessamma delen av mitt liv tog över allt mer i avseende av tid.

"[...]belånad så det liknade ingenting[...]"

Berätta för oss; När började du med att vara mer aktiv med investeringar och vad är din bästa tillika sämsta affär? Vilka lärdomar har du dragit av dessa?

Jag har gått på ordentliga minor, det ska gudarna veta och jag har tagit för mycket risk, många gånger… Vid ett tillfälle, som dryga 20-åringen, hade jag nästan 1 % av kapitalet i Pergo, belånad så det liknade ingenting. Marknaden gick emot mig och det fanns precis inga tagare i orderdjupet. Förstår än idag inte hur jag lyckades ta mig ur det och det hade kunnat sluta riktigt illa. Jag har gjort precis samma misstag som alla andra men försöker alltid vara ödmjuk, lära och gå vidare. Min nuvarande investeringsfilosofi utgår mer från ett delägarperspektiv. Jag köper helt enkelt in mig i bolag jag vill vara delägare i övertid. Tiden är din vän och ta så absolut lite risk det bara går.

Vad är ditt mål med investeringarna?

I första hand var våra investeringar ett sätt att skapa mer cashflow till bolaget, sprida risken helt enkelt. Nu är målet att så snart som möjligt kunna ägna investeringsdelen 100 % av min tid. Följa bolagen riktigt nära, delta på stämmor et cetera. Samtidigt har jag massor av andra idéer inom food business, så det kan mycket komma något nytt där också. Ändock skall jag inte sticka under stolen med att jag har stora planer för våra investeringar.

Vilka kanaler använder du för att finna fakta om dina investeringar och potentiella nya innehav?

Dels prenumerar jag på typ allt. Jag älskar att sortera i informationsflödet och se hur marknaden tänker och agerar. Jag köper självklart aldrig på råd eller tips, men jag vill veta hur andra aktörer tänker och agerar. Människor är flockdjur och ibland helt paralyserade av tvånget att tillhöra något, ett kollektiv. Få tänker fritt och går sin egen väg och det är en kraftig begränsning. Nyckeltalssidor jag använder är Morningstar, Börsdata, 4-traders och Google screener.

Bolag Ölwe med familj. Utan att ha besökt det har detta ställa prioritet nummer ett vid mitt nästa besök i Hufvudstaden.
Besök Hammarby allé 62!

Finns det en risk att läsa för mycket? Jag själv är kluven mellan devisen: ”det jag inte vet, behöver jag inte veta” och ”kunskap är makt”. Förstå mig rätt; men kan även inte du känna att ju mer du läser och därmed vet, desto mer rädd och osäker blir du?

Jag tror den stora skillnaden ligger i hur man läser och vilka intryck man tar in inte exakt vad som skrivs. Jag försöker bilda mig en uppfattning om vart konsensus i marknaden ligger och ibland utnyttja det när det passar mig. Försöka hänga med i flödet helt enkelt och snappa upp möjligheter.

H&M tex, där har ”marknaden” en tydlig uppfattning om tre saker:

Nummer 1; bolaget har ledningsproblematik.

Nummer 2; bolaget är förlorare i teknikomvandlingen.

Nummer 3; bolaget gör kläder som ingen vill ha.

Alla gör vad de kan för att övertala den sista optimisten att han har fel i sin slutsats (det verkar ligga i generna hos gemene man att vinna i polemiken). Jag har dragit en annan slutsats och försöker använda denna misstro till att köpa mer aktier billigt, aktier som högst troligtvis lämnat marknaden för gott.

Vad ser du som din största svaghet respektive styrka när det kommer till investeringar?

Min största svaghet är utan tvekan att jag är känslomänniska. Jag lever mitt liv genom mina känslor, vilket är det mest fantastiska som finns men ur investerarperspektiv finns, gällande detta, en del frågetecken… Min styrka är min uthållighet och övertygelse. Jag brukar vinna de flesta kamperna på distansen och jag ger aldrig upp.

"[...]Det är helt ok att göra fel[...]"

Hur försöker du att hantera denna svaghet? Att inse det är en sak, men att stanna där och skylla på att ”jag bara är en sådan; känslomänniska” är väl att välja den lätta vägen?

Har du insett dina svagheter har du kommit längre än de flesta skulle jag säga och jag ser ingen  anledning till att ändra mig själv, jag är nöjd  ”good enough”. Att sedan vara medveten om det när det uppstår situationer räcker gott. Jag skyller aldrig ifrån mig och tar alltid ansvar när jag gör fel. Det är helt ok att göra fel, gör bara inte om det. Det finns däremot människor (förvånansvärt många faktiskt) som gör om samma misstag om och om igen, för mig är det bara benämningen på en idiot.

Har du belånat din portfölj och hur reflekterar du kring detta? Skall man belåna sin portfölj med dagens ränteläge?

Belåning är en extra risk som kan ge mer avkastning men jag är beredd att avstå den. Jag har nog med belåning att hantera vid nästa ränteuppgång via bostaden.

Oavsett vad börsen står i tycks det alltid finnas de som säger att den är för högt värderad medan andra hävdar motsatsen. Vad anser du om dagens värdering på Stockholmsbörsen?

Att klumpa ihop alla bolag för att få ett medelvärde och därefter bedöma priset på helheten är ett trubbigt sätt att se på börsen. Jag tycker det finns en hel del case därute än.

Din portfölj är kopplad till familjens företag. Emellertid, hur ser er privatekonomi ut och då syftar jag främst på att få svar på frågan kring ”sparkvot”. Många inom bloggosfären brukar posta rapporter vid varje månadsavslut, vari de presenterar såväl köp som sälj, utveckling samt sparkvot. Vad ligger du/ni på och varför? Ser du några risker med att många, och då främst unga, jagar en alldeles för hög sparkvot?

Vår ekonomi flyter såklart ihop även om den hålls 100 % separerad men vi tar endast ut så mycket i lön vi behöver för att leva och klara vardagen. Med andra ord lever vi inget liv i sus och dus, utan medelgott svenssonliv.  Resterande behålls i bolaget, sparas, investeras på börsen eller investeras i verksamheten som har ganska hög capex. Vår målsättning i bolaget är att ha ett investerbart kassaflöde på minst 1,2milj/år över tid och jag tror vi ligger lite över det idag. Våra löners totalkostnad (inkl egenavgifter/skatt) ligger ungefär i samma härad, så säg kring 50 % i sparkvot för företag Ölwe.

Jag tycker det är fantastiskt att det etablerats en sparkultur i Sverige och ser med avsky på de som anser sig ha rätt att tycka över hur andra vill leva sina liv, inte ok. En del samlar frimärken, andra guide micheinstjärnor vissa samlar aktier andra resor. Vilken mångfald, en mångfald vi bör vara rädda om.

Ibland blir jag faktist ganska rädd för Sverige, vi har blivit ett folk som anser oss ha rätten att döma andra på ett sätt jag tex aldrig stött på i andra länder. Vi måste sluta prata olikheter och börja prata likheter.

Låt oss sluta tala om feminism och låt oss istället tala om jämställdhet. Den ena exkluderar och den andra inkluderar.

"[...]"Du kan aldrig lära känna bolaget på riktigt via nyckeltalen[...]"

Feminism i all är, men låt oss prata bolag. Du har, som tidigare nämnts, många och stora sådana i din väska. Vid en genomgång av dem är det en rejäle spridning i många branscher. Berätta; hur är tanken bakom uppbyggandet av denna? Hur många bolag vill/kan du ha och varför?

Jag tenderar nog att ha lite för många bolag för mitt eget bästa. 20 bolag skulle jag säga är optimalt för mig eller däromkring…

Tycker många överanalyserar bolag och dess nyckeltal generellt. Du kan aldrig lära känna bolaget på riktigt via nyckeltalen, tycker jag. Affärsmodell, marknad och framtid är viktigast, men också svårast då det är svårt att läsa sig till. Jag går nästan alltid på magkänsla initialt för att finna bolag. Därefter kollar jag vinstmarginal, omsättning och skuld och hur många gånger dessa nyckeltal jag är beredd att betala för bolaget. Svårare än så behöver det inte vara.

Det svåra är att fortsätta köpa när marknaden är ner 50 %. Generellt är jag svag för ocykliska kassaflöden och jag betalar gärna lite extra för detta i form av utebliven tillväxt. Vi är idag 100 % investerade i våra bolag och kommer så att förbli så länge vi har ett kassaflöde att investera löpande. Den dag vi inte kommer heläga en kassaflödesgenerande verksamhet kommer jag nog hålla en liten kassa (10-20 %) för att utnyttja nedgångar.

"[...]I Telia ser jag framför mig renodling och försäljning[...]"

Jag ser att du har Telia i din väska. Är inte telekom på väg att… ”dö ut”? Vilken framtid har denna bransch? Kan du säga mig vad du tilltalas av i detta bolag samt Tele2?

Absolut uträknat av de flesta men tvärtom, tror jag. Telekombolagen har en otroligt viktig del att spela i framtidens informationssamhälle. I Telia ser jag framför mig renodling och försäljning av alla marknader förutom Norden/Baltikum. Starka kassaflöden och kanske t.o.m. återköp samt tillväxt i nivå med BNP. Johan Dennelind kommunicerade även sin syn på kassaflödet och utdelningen vid senaste rapporten för nästa år. Det var klart över mitt eget antagande, så jag känner mig ganska säker/övertygad i min egen bedömning kring uthållig utdelning.

Tele2 samma sak fast med lite bättre tillväxt och kanske ett av börsens aktieägarvänligaste bolag. Nyemissionen i höstas (som dömdes ut av de flesta & många sålde) var en mycket bekväm ingång. Kombinationen Tele2, MTG och Comhem är också superintressant. Det kommer hända grejer där det är min fulla övertygelse.

Du tycks ha fin spridning vad gäller olika valutor. Emellertid ser jag inget norskt innehav? Finns det någon speciell anledning till detta?

Vi har haft både Statoil och Yara tidigare men tycker inte något av dom passar oss perfekt då intjäningen är lite för ojämn. Vi sålde Yara i vintras efter köpt en veva på dippen i somras, vet inte varför så kort tid.. jag var nog inte helt bekväm med positionen och sedan kunde jag inte motstå att ta hem lite vinst, så här i efterhand var det ju ganska bra i alla fall.

Kikat lite på både Storebrand och Tomra men mer av nyfikenhet.

Låt oss återgå till ditt företag och låt oss sedan koppla detta till hur du analyserar bolag. Är det din uppfattning att du har ett bättre approach till att analysera bolag pga. Att du själv äger tillika driver ett?

Nja inte generellt… men vi kan säga så här; jag förstår verkligen hur svårt det faktiskt är att leverera 10 % på nedersta raden, det är verkligen hard work work och få förunnat. Jag har också lärt mig hur svårt det är att förutse framtiden och att det helst inte görs i en exelsnurra. Vikande lönsamhet och försäljning är en naturlig del av företagsvärlden och inget att hippa upp sig för. Tiden är din vän.

Har du inspirerats av någon/några speciella personer, bloggare, fonder e.d. i skapandet av din portfölj?

Jag blir inspirerad av alla likasinnade, stora som småsparare och deras resor är fantastiska att följa. När det gäller investeringsbloggar slår hjärtat lite hårdare för Lundaluppen, en försiktig general som är väl värd att följa. Bland offentliga personer kan jag inspireras mycket av Gustaf Douglas och hans långsiktiga syn på investeringar och företagsbyggande (läs gärna hans biografi med blicken på stigen, fantastisk). Inspireras inte alls av fonder eller förvaltare. Jag tycker det är helt ointressant att lyssna på någon som inte investerat sina egna pengar och bara vill ha dina.

Ett franskt vin som levererar... perfekt att fira återkomsten av ett nedsatt smak- och luktsinne.

Diversifiering… jag kan ej undgå att nämna detta. Vissa ”experter” säger att en småsparare skall hålla sig till 10-15 bolag inom olika branscher. Du har +25. Hur skall man tänka och agera kring diversifiering?

Jag tror det är enormt viktigt att hitta sin egen väg, vad är du mest bekväm med samt i vilken portföljmiljö fattar du de rationella besluten. Dock  bör självutnämnda experter/förståsigpåare undvikas till varje pris.

Fallet Ericsson tex, vi var på och handlade bolaget redan förra sommaren, några månader för tidigt. Kursen fortsatte att falla och sedan kom en vinstvarning, vilket skapade ett handlöst fall. För oss med ungefär 2 % portföljtyngd var det inte mycket mer än ett gupp på vägen och jag kunde i lugn och ro fatta beslut om fortsättningen. Det passar mig.

Men borde jag inte bara köpa index då?

Nej jag tycker inte det. Dels vill jag inte (tråkigt), dels anser jag mig ha en högre kvalité i portföljen utifrån mina egna preferenser och krav än index.

Inte för att det är något sorts krav e.d., men många av dem som skriker och gormar på Twitter inom det ekonomiska segmentet har en blogg, men inte du - varför?

Dels så tror jag inte att jag är intressant nog. Sedan är jag ingen teoretiker och mycket dålig på att förklara alla ting här livet dessutom avskyr jag polemiken. Jag anser mig ej heller vara extremt duktig på investeringar, andra bör alltså inte följa herr Ölwe annat än på avstånd…