Självkörande bilar

Världens börser rasar och har gjort det i... håll i er nu; cirka två dagar! OMX står där det befann sig i början av juni. 2019. Inte 2018, eller 2017, utan 2019. En alternativ formulering är att (den svenska) marknaden står där den befann sig för drygt två månader sedan. Ja, vissa bolag har tappat mer än andra och visst finns det "köplägen", men jag har valt att avvakta med att låta fingret trycka in avtryckaren på kassapistolen. 

När alla marknader sjönk likt vore de Svea Rikes hushållsskuldbörda under senhösten och vinter 2018 var jag snabb att köpa och kom sedan att få se hur ett bra "köp" kunde ha blivit ännu bättre. Ja, det är lätt att vara efterklok och likt alltid är förfarandet "sprid köpen över tid" det bästa, och jag kommer absolut att agera som så nu också, men mitt första av dessa många köp kommer jag att avvakta med ytterligare en liten tid. 

Således ger jag mig an självkörande fordon.

Söndagen den 7 juli gjorde Mårten Levenstam, global strategichef på Volvo Cars, ett utlåtande om att ”nya självkörande bilar inte är någon ’science-ficition’ utan skulle kunna bli verklighet om 5-10 år”.

Visst finns många fördelar med självkörande fordon, men innan vi befinner oss där, på en större skala, tror jag är mer närmare tio år (och därefter), än fem år. Jag är medveten om att det på vissa platser i världen, såsom Sillicon Valley och i Shenzhen, men även i Stockholm, testas och är mer ”vanligt” än dess antonym, men innan detta kan rullas ut i mer storskaliga projekt finns mycket att först få klarheter kring. Jag förstår att herr Levenstam dels vill skapa en hype, dels få ögon riktade mot Volvo Cars, men som insatt(?) strategichef torde han veta bättre.

För det första har studier och simuleringar visat att antalet självkörande fordon kommer leda till en än mer tätare trafik. Ja, du läste rätt – det kommer att bli fler bilar på gatorna, inte färre. Anledningarna till detta är flera, men framför allt tre är utmärkande:

1.      För det första blir det bekvämare att färdas i bil när man inte behöver ha ansvar som förare. Detta gör att vi troligen kommer att vara villiga att spendera mer tid i bilen än i dag. Det är ju till exempel inte så besvärligt att sitta fast i bilkö om man kan sova eller jobba i stället för att vara låst vid ratten.

2.    Om fordonen blir helt förarlösa, kommer även tomma fordon att köra runt på gatorna. I dag färdas i snitt cirka 1,2 personer i varje bil. Med förarlösa fordon kan den siffran hamna under 1.

3.    Med förarlösa fordon skulle det troligen bli väldigt mycket billigare att åka taxi. Simuleringsstudier visar att priset kan bli några kronor per kilometer. Då skulle fler använda taxi i stället för att till exempel gå, cykla eller ta bussen, vilket skulle leda till mer trafik.

För det andra behövs mer teknik. En orsak till att självkörande fordon testas är att sensorer, som kameror och laserradar, så kallad LIDAR, som fungerar som bilens ögon har blivit så avancerade att de kan ge en tillräckligt bra bild av omgivningen. Samtidigt har datorerna blivit så små att de får plats i en bil och så snabba att de klarar de avancerade beräkningar som behövs för att tolka den information som tas in via sensorerna, och utifrån detta styra bilen. Emellertid finns fortfarande, trots att forskare och utvecklare har arbetat i många år för att ta fram algoritmerna, mycket arbete kvar att göra innan bilar kan köra förarlöst i alla trafiksituationer. Trafikmiljöerna som fordonen behöver klara av att hantera är ofta mycket komplexa, och... de involverar människor.

Utvecklingen av självkörande fordon drivs på av de många fördelarna. Om bilarna blir helt självkörande skulle lagstiftningen kunna ändras så att man inte längre behöver körkort för att köra. Personer som i dag inte kan köra skulle kunna få tillgång till bil. Olyckorna skulle kunna minskas radikalt eftersom 9 av 10 olyckor beror på den mänskliga faktorn. Självkörande fordon är inte onyktra, trötta eller skickar sms. Vägar skulle kunna användas mer effektivt, dels med smalare körfält, dels genom att fordonen skulle kunna byta information med varandra digitalt. Därmed skulle de kunna köra närmare varandra och hålla samma hastighet för att undvika att köer bildas. Dessutom får alla fordon inbyggd ”ecodriving”, vilket skulle spara mycket energi.

Bildkälla: WSJ

I områden där kollektivtrafiken är glesare, till exempel på landsbygden, skulle självkörande fordon kunna hjälpa äldre och yngre att förflytta sig. En annan intressant aspekt är att för bussar och taxi utgör förarkostnaderna omkring 50–60 procent av driftskostnaderna. Om det blir billigare att köra buss och taxi skulle det kunna bidra till fler och tätare bussturer och större tillgång till billiga taxitjänster. Men samtidigt som det finns en stor potential med självkörande fordon finns det också många utmaningar, framför allt kopplat till lagstiftning och hållbarhet.

En fråga är vem som har ansvaret, till exempel vid olyckor. Antalet olyckor förväntas minska avsevärt jämfört med manuellt körda bilar, men olyckor kommer att ske, inte minst när fordonen delar utrymme och vägar med människor. Här måste lagstiftningen utvecklas. En annan utmaning är den ökande trafiken som många forskare spår bli en konsekvens. Med ökad trafik skulle städer och samhällen bli ännu mer dominerade av motoriserade fordon än i dag.

Bildkälla: WSJ

Fler körda mil innebär också att det går åt mer energi till transporter. Även om bilarna ställs om till eldrift är det en utveckling som går emot hållbarhetsmålen, vilket kommer leda till fler fredagsskolstrejeker runt om i världen.

Som sagt finns mycket positivt med förarlösa fordon, men att de finns på ett mer ”allmänt” plan redan om fem år är en ren och skär dröm – inte utopi!

För den som finner detta intressant och undrar hur Google, Apple, Uber, men även andra aktörer, såsom Mercedes, står sig i utvecklingen rekommenderas denna artikel av Techradar. För den som vill läsa lite mer, sju för att vara exakt, "bearish" argument mot självkörande fordon rekommenderas Atlantics genomgång.

Bostäder i framtiden

Att spåna om framtiden är, för det mesta, ett roligt nöje, speciellt med rätt sällskap. Var är vi om tio år? Tjugo? Femtio? Hundra? Även om det är intressant är jag mer för att spåna om specifika sfärer, istället för att tänka alltför brett. Något jag tänkt mycket på är... förlåt, där ljuger jag. Jag har ej tänkt mycket på det; ty jag är icke en sådan där filosof som älskar att sitta (ensam) i sitt elfenbenstorn och grotta ned blicken i en kaffesump medan alla andra röster föraktas som rena gallimatias. Således vill jag börja om; en tanke som slog mig, och som jag därefter ägnade en liten stund till att reflektera kring, var hur det kommer bli med bostäder i framtiden.

Låt mig först börja med en kortfattad historielektion. För lite mer än 10 000 år sedan levde människan som nomad. Vi förflyttade oss i takt med att vi förbrukade råvaror, såsom nötter, rötter, frukter, bär och djur, som fanns att tillgå på varje ställe. När dessa resurser var uttömda rörde vi oss vidare. Vi vare sig sparade eller lagrade stora volymer. Istället åt som allt vi kom över och frossade gärna tills magen nästa sprack, för vem kunde veta när nästa mål mat skulle serveras?

Sedan hände något. Forskarna käbblar fortfarande om exakta anledningar, men de vanligaste förklaringarna till att vi blev bofasta var dels att många djurarter var på väg att dö ut (pga. att vi jagade) och att klimatet ändrades och blev fuktigare, t.ex. i Mellanöstern. Detta gjorde att områden som tidigare varit "döda" nu blev levande med växter och andra grödor. Då djuren hissat vit flagg behövde människan ett annat sätt att överkomma föda. Människan kom att skapa sig kunskaper om odling, konstbevattning, hur grödor kunde förädlas och användas et cetera. Vi lärde oss även att domesticera djur och blev således, vilket är paradoxalt, även själva detta.

"[...]Tid att leka, självförverkliga sig själv eller se när byns shaman dansade[...]"

Hur blev vi själva domesticerade? Forskning visar att den genomsnittliga jägaren ägnade ca 5 timmar per dag med sina beting. All annan tid var fri. När människan lärde dig att domesticera växter och grödor (läs: bli jordbrukare) kom deras liv att bli allt annat än bekvämligt, vilket man annars ej skulle kunna tro. Logiskt torde ju en teknisk utveckling leda till något bra, eller hur? Ja, jordbruksrevolutionen ökade visserligen den totala mängden livsmedel som stod till mänsklighetens förfogande, men detta omsattes ej i mer och bättre fritid. Istället omsattes detta i befolkningsexplosioner och övergödda eliter. Befolkningsexplosion plus klasskillnader ledde till mer slit på de odlade markerna för att dels producera till sig själva, dels för att betala till de högra uppsatta samt bygga lager som de högre uppsatta kunde använda att dela ut vid missväxter. Tid att leka, självförverkliga sig själv eller se när byns shaman dansade... nej, den fanns ej. I alla fall ej för en "avarage joe".

Sedan denna tid har genomsnittlig arbetstid gått från ovan 5-6 timmar per dag till allt från 7,5-9 timmar per dag (OECD). Vem domesticerade egentligen vem?

Nåväl. För att återgå till inläggets essens: bostäder. Människan gick alltså från att vara nomader till att bli bofasta.

Hur ser det ut idag? Idag äger eller hyr människan sin bostad. Vi är, i allra högsta grad, ett bofast släkte. Många äger sin bostad och för många har detta även varit en lukrativ affär; ty värdet på bostäder i Sverige har de senaste åren ökat mer än antalet tweets från Trump.

"In the future we will all be homeless" (James Scott)

Sedan vi blev bofasta har jobben varit i närhet med bostaden eller det samhälle vi verkat i. Detta har gällt i alla tider; flodkulturerna, antiken, medeltiden, renässansen, upplysningen och industrialiseringen. Jobbet har varit bundet med en fast geografisk punkt. Dock är detta på väg att ändras, och det i en mycket snabb takt. Idag är det allt fler som jobbar hemifrån, reser till Indien för att sluta ett avtal för att senare bege sig till USA och inspektera murbygget. Ingen av dessa behöver "stämpla in" likt fabriksarbetaren á la 1900-talet. Ej heller jobbar de 9:00-17:00. Deras produktivitet mäts på andra variabler, främst via dataflöde eller dylikt.

I takt med att människor jobbar med/på jobb som kan vara på andra sidan jorden, kan de allt mer nödgas förflytta sig. I takt med att globaliseringen ökar, ökar även utbudet av billiga transportmedel. I samband med detta kommer frågan om det är värt att ha en fast boplats? Är det då ej bättre att man hyr eller har delat boende (delningsekonomi, som även kan/kommer gälla bilar et cetera) med andra och sedan hyra i de länder där man arbetar under en viss tid? Jag ser ej att det finns någon som helst anledning, den sentimentala och möjliga lukrativa borträknad, att i dessa fall äga en bostad i ett land.

I flera länder har bolag likt Airbnb satsat på att bygga egna lägenheter som kommer att hyras ut under kortare perioder och jag tror just bolag likt dessa kommer växa markant kommande år. Det finns ingen anledning att äga ett hem om du vet att du ej kommer vistas där en majoritet av årets alla dagar. Bättre då är att dela det eller hyra ut det. Således; från nomad till bofast. Från bofast till "nomad"?

Vad tror du om detta scenario? Hur kommer det att påverka de fastighetsbolag som huserar på Stockholmsbörsen? Hur kommer det påverka enskilda individer? Hur kommer det att påverka bostadsmarknaden, mer generellt?