Månadsköp - Svolder?

Ännu en 25:e har nåtts, ännu en löning på kontot och ännu en summa för nysparande. Att använda denna summa på, för mig, bästa tillika möjliga sätt är en uppgift som jag ej tar lätt på. Tidigare var jag mer benägen att vara lite mer lättsam med ett tänk á ”det blir nog bra i slutändan”, men så är ej längre fallet. Jag skulle ljuga om jag sa att samma mentalitet är borta, men mindre har den definitivt blivit.

När man tänker efter är det egentligen konstigt att jag, men säkert många andra, som lyckas avsätta en relativt stor del för nysparande ser det hela som ett sorts ”spel med pengar” (vilket det iof är, men jag hoppas ni förstår hur jag reflekterar). Sedan cirka 18 månader tillbaka har jag blivit mycket mer noggrann kring hur jag investerar, dvs. jag är numera mycket mer strikt till de regler samt riktlinjer som jag har skapat. Visst blir det lite ”tråkigare”, men hellre det och att jag upplever mig mer trygg tillika nöjd, än vice versa.

Redan förra året nådde jag ett (utdelnings)mål vilket var hela 2 år före de prognoser som jag skapat och detta utan att bara köpa och inneha högutdelande bolag. Detta har gjort att jag har försökt att ta in mer lågutdelande men snabbare och kraftigt växande bolag. Jag har även fortsatt att se till att viktningen mot investmentbolag är fortsatt hög. Tidigare i år tog jag in Groep Brussel Lambert och förra veckan togs även Wendel in.

Det finns fler internationella investmentbolag som jag gärna ser i min portfölj, såsom Brookfield Asset Management, Eurazeo, men även lyxjätten Essilnor Luxottica och dessa finns just nu på bevakningslistan. Då jag redan äger Brookfield Renewable Partners samt Brookfield Infrastructure Partners kan det te sig mindre klokt att ta in Brookfield Asset Management, men iom. ett ägande av denna ”huvuddel” får jag även med alla andra ben som bär upp detta extremt fina investmentbolag.

Utöver ovan belgiska chokladpralin och franska croissant äger jag även följande investmentbolag:

• Bure
• Investor
• Industrivärden
• Creades
• Öresund
• Kinnevik
• Latour
• Decisive Dividend

Öresund, som för övrigt har varit en surdeg detta år, äger cirka 15 % i Svolder, ett investmentbolag som jag gärna ser i min portfölj men där jag är kluven till om jag skall vara nöjd med den exponering som Öresund erbjuder, eller om jag skall direktäga dem. Anledningen att jag vill ha Svolder är att jag har väldigt lite småbolag i min portfölj och här vill jag gärna ha en exponering. Fonder finns, men jag anser att Svolder går före vilken småbolagsfond som helst. Historiskt har småbolag växt kraftigare en det breda indexet och jag tror att så kommer fortsätta vara gällande. Emellertid skall det betonas att historik aldrig är en garant för framtiden, men min uppfattning är att historiken tenderar att om inte återupprepa sig, så åtminstone rimma. 

Källa. Svolder.se 

Just nu, på en kurs kring 107-108 kr, handlas Svolder till en rabatt om cirka 10 %. Denna rabatt finner jag acceptabel och sett till nuvarande pris finns inget som hindrar mig får att köpa en första, av många kommande, post(er). Jag tänker inte ge mig på att spå konjunktur e.d., då det ej tjänar något till, men jag bör ha i åtanke att småbolag alltid straffas hårdare än de större vid nedgångar (emellertid gäller vice versa, vilket är minst lika viktigt att komma ihåg). Just nu är det många som skriker ”varg”, vilket gör det mindre klokt att ta in Svolder. Dock har ”varg” skrikits av många sedan 2009. Därtill har Svolder en fin nettokassa, en mycket erfaren och betryggande ledning med Ulf Hedlundh som, såväl bildligt som bokstavligt talat, pilot, bra och imponerande historik. Det förtroende som jag har för honom kom att stiga än mer då jag hörde honom i Fondpodden, för cirka ett år sedan.

Under alla år som jag kommer att vara nettoköpare kommer det nog hinnas med såväl en som två större och kraftiga nedgångar och att invänta dessa är ekvivalent med ”tajming the market”, vilket jag inte har lust att ge mig an, utan applicerar hellre ”time in the market”.

Min ambition är att äga under en mycket, mycket lång tid och givet hur min livssituation ser ut idag finns inga som helst planer på några försäljningar eller minskningar. Jag hade t.ex. Bure uppe på +75 %, men har ej agerat. Idag ligger jag +49 %, men går med tron utifrån de fakta som jag läser om detta investmentbolags innehav att det kommer att fortsätta att växa. Även en sköldpadda måste ibland stanna upp och inhämta nya krafter.

Jag ämnar reflektera vidare kring OM Svolder skall tas in. Vad anser du utifrån ovan? Blir det ett "onödigt" innehav iom. mitt ägande i Öresund? Tror jag för mycket om Svolder? Har de mer haft "tur" de senaste åren sedan finanskraschen, eller är det ett bevis på bra arbete?

Avant-garde

Många har på såväl Twitter som på diverse bloggar ondgjort sig över att Kinnevik, ett av stockholmsbörsens investmentbolag, har hamnat i en situation som inte känns bekväm i och med Zalandos stora tapp under räkenskapsåret 2018. Många är rädda för att detta kan vara ett första steg på en potentiell nedförsbacke á la Ratos för bolaget och jag har läst hur många väljer att sälja av, eller t.o.m. sälja hela sina innehav, då de inte är säkra på att bolaget vet vad de gör. Jag skulle vilja hävda att det den senaste tiden har framkommit bevis på det motsatta; att de vet exakt vad de gör och vad som kännetecknar Kinnevik; vad som är dess ande; dess essens.

Kinnevik har alltid varit avantgardister - av det franska begreppet "avant-garde", dvs. de lättutrustade män som agerade förtrupp när arméer förflyttade sig och var utsatta för den största risken. Det var deras uppgift att se till att fienden ej lurade på vägen, eller att fällor var utsatta. Begreppet har sedan mynnat ut i "avantgardist", som även betyder "experimenterande", "nytänkande", "de som vågar gå i täten; de som vågar att testa något nytt; experimentera" et cetera.

"[...]Jag menar, vem i h****e ville läsa om hur arbetarna hade det?[...]"

Avantgardister kan ses inom alla sfärer och visst går det ett miljontal med mindre lyckade resultat på de få som lyckas, men gällande dessa få är belöningen enorm: Hur många var inte emot att arbetare och proletärer skulle skriva nonsensord under tidigt 1900-tal? Jag menar, vem i h****e ville läsa om hur arbetarna hade det? Ja, i efterhand kan vi säga att arbetarförfattare, såsom Moa Martinsson, Willhelm Moberg, Harry Martinsson med flera var mer uppskattade än vad borgerligheten - eliten - trodde och idag är denna litteratur enormt framgångsrik. Popen, med Elvis "The King" Presley inom musiken - vem vid sina sinnes fulla bruk skulle kunna uppskatta denna "pop", eller vad f*n det nu kallades? Ja, ganska många, för att inte räkna miljarder (men vem räknar...). 

Elvis, Moberg, Picasso ... alla var på sin tid avantgardister; de vågade gå i täten med sin experimenterande konst och de lyckades. Idag är de kult- och, mer eller mindre, helgonförklarade av de likar som verkar inom nämnda verksamhetsområden. 

Stenbecksfären, med Jan Stenbäck i täten, var de som gick i täten och krossade det monopol som statlig tv hade i Sverige genom att b.la. etablera TV3 med Robert Aschberg som affischnamn (att det fungerade med denne som dragplåster säger nog både ett och ett annat om det utbud som staten hade hade erbjuda... men låt oss hålla oss till ämnet). Utöver detta har de ofta sökt sig till bolag som ämnar att förändra spelplanen och skapa en disruption (jmfr. med hur H&M slogs på sängen av att fysiska butiker helt plötsligt inte tycktes fungera...). MTG, Comviq, Tele2, Millicom, Zalando et cetera. Alla dessa bolag har lyckats med att inte bara växa och inbringa stora vinster, utan även med att bidra till att verksamheters och marknaders kartor har fått ritas om - de har varit ett sorts avant-garde. Kinnevik tog en stor risk med att våga investera i dessa, då R/R ofta var mer på förstnämnda än sistnämnda. Hur har det gått? Ja, det sägs att en bild säger mer än tusen ord.

När bolaget nu har börjat att visa tecken på att ändra riktning; marknaden fick veta att Millicom är till försäljning, MTG delades upp och delades ut, tele2 och comhem blev som Gyllene Tider sjunger en/ett et cetera. Istället riktar nu Kinnevik sitt fokus på andra marknader, där mat/kost och e-hälsa tycks vara det mest framträdande, och självklart får detta, såklart, många att ropa "varg", men kan man sin historia borde man veta att detta är Kinnevik; detta är vad de gör. Deras investeringar i b.la. mathem och Babylon Health kan av många idag ses som "bortkastade pengar", men sades inte samma då Kinnevik investerade i ovan nämnda e-handelsbolag, telekombolag et cetera? 

Med den kunskap och erfarenhet som Kinnevik har kring e-handel kan de bli den pusselbit som krävs för att få mathem, men även sektorn som helhet, att bli de närmaste tio årens mest utvecklade bransch. 

"[...]Livsmedel på nätet är en bransch med marginaler tunna som rostbrödsskivor. Men kunddatan kan bli guld värd för Mathem. Våra matvanor säger mycket om oss[...]" (Leijonhufvud)

"Mat är en sektor med enorm potential givet att den står för en så stor del av hushållens utgifter. Köpmönsterna [SIC!] är attraktiva där konsumenter handlar ofta och med ett högt genomsnittligt ordervärde”, säger Kinneviks VD, Georgi Ganev, i samband med investeringen och i fredagens pappersutgåva av Dagens Industri kunde mer intressanta fakta läsas. Jonas Leijonhufvud skriver kloka ord om hur data är det nya svarta och de data som Kinnevik sitter på via sina e-handelsbolag och nu även de data som de kommer att komma åt via mathem, kan vara det som får bolaget att nå nya höjder. 

Likt alltid är det vinnarna som skriver historia och det absolut viktigaste frågan är såklart om Kinnevik kommer att få fortsätta med detta? Det vet vi inte, men det som vi vet är att för att vara bland de främsta erfordras något; ansträngning, vilja och "guts", för utan guts no glory. Utan pain, no gain. 

Aurelius

Sedan årskiftet 2017-2018 har jag alltmer fokuserat på investmentbolag, vilket har gjort att jämte tidigare Industrivärden och Investor har Öresund, Kinnevik, Bure, Latour tillkommit. Samtliga av dessa köptes in under februaridippen och bäst hittills har Bure gått. Dock har ju resan knappt börjat...

Jag tog även in Ratos och detta främst då jag tror att Jonas Wiström kommer att göra gott. Det kommer ej att ske på en natt, ej heller två, men får han den tid som han behöver är jag övertygad om att ljuset i tunneln inte är ett skeenden tåg, utan faktiskt är ett ljus. Det som hittills har hänt inom bolaget under hans tid är jag mycket nöjd med och jag hoppas att han får stanna samt ges samtliga befogenheter som han önskar. Hittills har Söderbergarna mer förstört än dess antonym, så kanske bäst att de testar att göra som vanligt, men tvärtom.

Jag har även försökt att finna investmentbolag i andra länder och har utöver ovan nämnda tagit in Decisive Dividends (läs gärna Gustavs intervju med bolaget). Återkommande läsare kanske kommer ihåg att jag tog in dem under september anno 2016, men kände att jag var för snabb på detta bolag, som knappt hunnit noteras. Nu, då det har gått ett par år därtill att ledningen har visat sig vara mer än några collegegrabbar som fick för sig något under en festlig natt, är jag mer trygg i att ha dem i min portfölj. Jag köpte min första position under slutet av april och ökade kort därpå, dvs. under maj månad.

Två bolag har fångat mitt intresse, vilka mer är private equitybolag än rena investmentbolag, då de investerar i syfte att göra en lyckad och lönsam exit (jämför med Ratos, men med betoning på lönsamhet...). I detta inlägg tänkte jag presentera och kortfattat redovisa ett av dessa.

Aurelius Equity Opportunities SE & Co. KGaA, eller kort och gott; ”Aurelius", grundades 2006 av tidigare McKinsey-anställda Dirk Markus och Gert Purkert. Det har sitt huvudkontor i staden Grünwald nära München. Företaget har filialer i London, Stockholm och Madrid. Från november anno 2018 har Aurelius genomfört mer än 100 transaktioner.

Aurelius grundades som ett Aktiengesellschaft ("AG", ett aktiebolag enligt tysk lag). Emellertid omvandlades bolaget till ett SE & Co. KGaA år 2015, vilket är ett partnerskap som är begränsat av aktier där den allmänna partnern är ett SE ("Societas Europaea", ett aktiebolag enligt EU-lagstiftningen). Dr. Markus är VD för den allmänna partnern, vilken leder företaget.

Ibland beskrivs Aurelius som det tyska Berkshire Hathaway. Dock är detta, enligt undertecknad, en grovt missvisande beskrivning. Detta då Berkshire Hathaway köper företag för att hålla dem under en mycket lång tid, har Aurelius som syfte att ta in ett skadat bolag, plåstra och ta hand om det och när patienten är frisk, sälja med en fin positiv avkastning. Följaktligen söker Warren Buffett och hans team utmärkta företag till rimliga priser, medan Aurelius är specialiserat på skadeskjutna därtill bolag i en svår situation men som bedöms ha uppåtriktade potential.

Aurelius är inte som Berkshire Hathaway. Aurelius är ett private equity-företag. Vad som ställer Aurelius ifrån "klassiska" private equityaktörer är att de inte samlar in pengar via fonder e.d., utan investerar sin egen kapital.

Strategi

Aurelius investerar i företag med en under-genomsnittlig lönsamhet och/eller kräver omstrukturering där en stor tillväxtpotentialen står att finna. Aurelius erbjuder operativt stöd till sina portföljbolag för att låsa upp dessa möjligheter. För att identifiera sådana företag är det beroende av ett brett nätverk.

Här finner du mer utförliga kriterier  för deras mål/regler vid förvärv.

- Revenues between €50m and €1bn

- EBITDA margin of up to 15 percent (in exceptional cases also negative)

- Majority interest acquired; 100 percent holdings targeted

- Transaction volume of up to €250m

- Equity investment between €5m and €80m per deal

På sin hemsida ger företaget tillgång till några korta fallstudier av tidigare investeringar.

På grund av de förvärvade företagens relativt lilla storlek vid förvärvstidpunkten är Aurelius verksam i något av en s.k. "nischmarknad", eftersom ovan nämnda kriterier mål ofta inte är särskilt intressanta för de stora aktörerna på private equity-marknaden. 

Portfölj

Aurelius fokuserar inte på en speciell bransch eller sektor. Portföljen för närvarande (per 14 november 2018) består av 25 företag från ett brett utbud av olika branscher. Ett dotterbolag, HanseYachts AG, är offentligt noterat (Aurelius har en andel på 75,28 procent i bolaget).

Följande bilder understryker bred diversifiering av portföljen. Observera att dessa endast är några exempel för demonstrationens syfte. Du kan hitta en översikt över den aktuella portföljen.

Geografiskt är portföljen för närvarande (per 14 november 2018) inriktad på Tyskland och Storbritannien, som tillsammans står för mer än 70 procent av portföljen (mätt genom placeringen av portföljbolagens respektive huvudkontor). 

Nyare exits inkluderar Studienkreis GmbH, som såldes för 71,7 miljoner euro i december 2017 efter en innehavstid på strax under fem år (en fallstudie på utgången finns här), liksom Getronics Group, som såldes för 220 miljoner euro i juli 2017 efter lite över fem år (en fallstudie på utgången finns här).

Portföljen kommer snart att få sällskap av VAG, en tysk tillverkare av vatten- och avloppsventiler, som Aurelius har kommit överens om att köpa från Rexnord Corporation. Transaktionen ska slutföras under fjärde kvartalet 2018.

Intressant utdrag från den senaste halvårsrapporten

"The valuation was carried out using a discounted cash flow model taking into account the budgets of the Group companies approved by the Supervisory Board for the next three years (2018 to 2020).

The budgets were prepared at the level of the Group's portfolio companies in the period from August to October 2017 (bottom-up planning) and coordinated with Controlling at headquarters. The budgets each include plans for income and expenses as well as balance sheet planning. When assessing the corporate planning, it must be taken into account that some of the group companies are still undergoing major transitions and the financial forecasts of these subsidiaries are, as a rule, fraught with greater uncertainty.

The growth rates assumed for the period following this detailed planning period have been set uniformly at a conservative 0.5 percent. The underlying discount rates ranging from 5.38 to 10.01 percent were calculated using the weighted average cost of capital (OTC:WACC) as of June 30, 2018, on the basis of individual peer groups. The peer groups were determined as part of a corporate group's initial consolidation and supported by data from Capital IQ, an IT platform of the rating agency Standard & Poor's and audited in connection with the initial consolidation. The inputs (for example, beta or the debt ratio) of the individual peer groups as well as the additional data (e. g. government bonds) for determination of the WACCs are likewise queried via Capital IQ. As a rule, the peer groups remain unchanged during the period in which the entity belongs to AURELIUS. [...]

The stock exchange-listed subsidiary HanseYachts AG was valued based on its proportional market capitalization as of the reporting date June 30, 2018. [...]

If a group company of AURELIUS is newly acquired and therefore has belonged to the group for less than six months, only the respective purchase prices are included in the NAV calculation[...]."

Finanser och värdering

På grund av verksamhetens karaktär är siffror som EBIT, EBITDA eller vinst per aktie inte är lämpade för att bestämma företagets värde, eftersom dessa siffror naturligtvis är mycket volatila. Naturligtvis rapporterar Aurelius dem ändå och intresserade investerare hittar dessa siffror för varje period i respektive års rapporter.

Aurelius har betalat en kontant utdelning varje år sedan 2008, och betalningen har aldrig minskats eller annullerats. För 2017 betalade bolaget en utdelning på 1,5 euro per aktie (upp 50 %). Tidigare har företaget också fördelat bonusutdelningar till sina aktieägare (senast 3,5 euro per aktie för räkenskapsåret 2017).

Aurelius distribuerar även regelbundet pengar till aktieägarna via återköpsprogram. Just nu har de ett program där de återköper aktier för 20 miljoner euro.

Aurelius NAV (inklusive portfölj) uppgick till 1 337,5 miljoner euro per 30 juni 2018 Den nuvarande marknadsvärderingen per den X november är ca 1 1205,6 miljoner euro. Det innebär att bolaget för närvarande handlas med ca 9,5-10 % rabatt till dess NAV.

Risker

Företag i nöd har i sig en stor risk. Naturligtvis måste samma sak gälla för alla företag vars affärsmodell är att investera i sådana företag. Ändå vill jag lägga tonvikten på några faktorer som jag anser vara viktiga.

Medan utdelningshistoriken verkligen talar till förmån för företaget, bör man inte glömma att det inte har funnits någon recession under denna tidsram. Medan försämrade allmänna ekonomiska förutsättningar kan skapa möjligheter att förvärva företag som uppfyller målen, skulle det troligen avsevärt försämra Aurelius förmåga att stänga avtal för avgångar och därigenom begränsa potentialen för framtida utdelningar. Jag tror också att det är mycket troligt att det skulle leda till problem för portföljbolag som naturligtvis skulle få negativ inverkan på Aurelius NAV.

Man bör dessutom komma ihåg att NAV är svårt att beräkna när det gäller icke-offentliga företag. Därför måste investerare i stor utsträckning förlita sig på Aurelius beräkningar (jämför gärna med Ratos…). 

Eftersom Aurelius inte längre är ett aktiebolag (AG), men ett aktieägarandel (KGaA), skall möjliga investerare komma ihåg det blir ett betydligt lägre inflytande som aktieägarna har på bolagets beslut. Detta kan bara vara en juridisk detalj för vissa investerare, men jag kan vara ganska motsatta sådana arrangemang.

Slutligen kan den nuvarande övergripande prisnivån för förvärv ha en negativ inverkan på Aurelius, eftersom det gör det svårare att förvärva lämpliga företag till attraktiva värderingar. 

Som framkommer är detta ett bolag som gärna ser en nedgång, då de kan förvärva billigt, men lika mycket som det gynnar dem, lika mycket kan det bli ett hinder då de vill sälja. Vi har haft en bullmarknad sedan 2008 och således har bolaget aldrig satts på prov, vilket är det som jag mest tar med mig. Detta till trots lockar detta bolag, då jag är mycket långsiktig i min strategi; jag är och kommer att vara nettoköpare under många, många år framöver och här är min övertygelse att private Equity kan ge en meravkatsning relativt många andra bolag. 

Är detta ett bolag att ha i portföljen? Om ja, är det då läge att börja köpa nu?

Digitalskatt?

Läsare av Dagens Industri, aka. "di.se", aka. Bråses blaska, har under veckan publicerat en extra läsvärd debattext från Frankrikes finansminster La Maire. Nämnda har, tillsammans med många länder inom EU, arbetat med ett lagförslag som kommer att kräva att alla bolag som verkar inom mjukvaror och elektroniska tjänster, såsom Facebook, Amazon, Twitter et cetera, skall betala en skatt om 3 %. Detta är exklusive bolagsskatten (!). De som kräver detta anser att dessa bolag inte bidrar tillräckligt till det "allmänna" och att det inte är mer än "rätt" att de skall pynta ut lite extra än vad de redan nu gör.

Det dröjde en dag och sedan gav di:s ledarskribent, Tobias Wikström, svar på tal. Hans argument är sakliga och, enligt min uppfattning, träffande, och som han själv skriver är La MAires text mer känslomässigt, än sakligt, argumenterande. Bara det att IMF håller på med ett lagförslag vars syfte är att vara gällande på en global basis räcker gott och väl... Dock skall, såklart och föga förvånande, EU se till att göra något förhastat lagförslag som kan leda till att det även blir ett sorts skattekrig mellan länder såsom USA, europeiska länder och Kina.

Det som är intressant i denna debatt och sakfråga är att detta kommer att vara en stor sak och händelse kommande år. I takt med digitaliseringen och att allt mer förflyttas till den virtuella världen kommer de bolag som existerat och verkat sedan urminnes tider, dvs. de fysiska, att tappa allt mer. De kommer inte att försvinna, men i takt med att deras bolagsvinster stagnerar, eller faller, kommer det omsatta att gälla för bolag som "ligger rätt i tiden/för framtiden". Bolag som går dåligt, eller i alla fall inte ökar sin omsättning och vinst, kommer inte att kunna anställa fler arbetare. Bolag som Twitter, Amazon och Facebook har och behöver arbetskraft, men inte i lika stor grad som de "vanliga" bolagen. Lägg därtill att dessa bolag behöver specialutbildad personal, vilket industrin aldrig, förrän de senaste 10 åren, har behövt. Arbetare som kommer att bli uppsagda kommer att behöva nya jobb, men vem tror att femtioettåriga Åke orkar gå en fyraårig utbildning? Läs gärna min tidigare post om detta problem och att medborgarlön kommer att bli allt mer omdebatterat.

Som om detta inte vore nog måste fler variabler läggas till i denna svåra ekvation. Människan blir såväl fler till antalet som äldre. Fler människor men mindre jobb. Mindre människor som arbetar betyder mindre skatteinkomster. Mindre skatteinkomster betyder mindre pengar att fördela på sektorer såsom vård och omsorg, för att inte nämna andra mycket samhällsnyttiga institutioner och sektorer (Arbetsförmedlingen undantaget). 

Det är såklart en självklarhet att många regeringar nu börjar se sig om efter möjligheter att dryga ut statskassan i syfte att kunna uppfylla sitt åtagande mot/till det offentliga och "allmänna". Dock väcks här en fråga - vad räknas till det "allmänna"? Är det "allmänna" någon nationellt, eller internationellt och globalt? Är det allmänna i Sverige exakt likt det allmänna på Kuba? Taiwan? Nigeria? En tanke hos mig är att denna fråga kommer att bli alltmer belyst i takt med att världens regeringar kommer att få problem att täcka alla utgifter. Det kommer inte att ske på fem eller tio år, men absolut inom femton till tjugo. Under denna tid har människan även att ta hänsyn till ökade klimatproblem och vill vi klara av dem krävs rejäla åtaganden. Glöm ej heller alla flyktingströmmar med mera.

Jag kan förstå att många (återkommande) läsare undrar om jag lider en någon sorts dystopisjuka. Jag kan dock betona att så är ej fallet, ty jag har läst Candide eller optimisten för femtioelfte gången denna vecka och.. förlåt, lördag och lördagskänslan sätter käppar i hjulet för att vara seriös. Kort svar: nej, jag lider ej av någon dystopisjuka, men jag är inte komfortabel med nuvarande situation.

Börsen då? Hur har jag agerat? Jag har ökat i Kinnevik, Nilörnsgruppen och Skanska. Jag hoppas att nuvarande nedgång fortsätter, då jag är nettoköpare i fler, flera år till framöver. Jag kommer att fokusera på investmentbolagen kommande månader om börsen fortsätter ned, då jag vill ha dem som bas och kan jag få dem till billigare värderingar är jag icke den som tackar "nej". Jag är dock mycket noga att se över så att den lägre värderingen inte beror på bolagsspecifika faktorer, men om nedgången i såväl aktiekurs, och därmed värdering, enbart beror på en allmän nedgång så...

Just det; jag har lovat en twitterprofil tillika mycket nära vän att redovisa min backtrade i NetEnt. För de som undrar köpte jag på 31 kr för cirka 2-3 veckor sedan och sålde denna post igår, fredag, på 42 kr. Så, nu var det sagt. 

Wig Wam BAM

Förlåt, men... det var öppet mål.

Jag har tidigare diskuterat Brookfield Renewable Partners och nu är det dags för Brookfield Asset Management (BAM). Efter att ha läst flera artiklar är min samlade uppfattning att bolaget erbjuder investerare, främst långsiktiga med ett stort "L", stabila tillika ökande intäkter och utdelningstillväxt samt potentialen att generera avkastning på marknaden under en lång sikt. Likt i alla bolag finns en nedsida, men bolaget är starkt och har en minst lika stark vallgrav i form av både ett kraftigt kassaflöde och en stor kassa. Sedan vill jag även hävda att bolagets VD, Bruce Flatt, kan adderas till denna, vilket kommer att framkomma längre ned i texten.

Att använda detta bolag istället för en kanadensiskt eller, för den delen, (värld)indexfond är något som investerare bör överväga, eftersom bolaget historiskt har visat att de inte bara spöar skiten ur index och inflationen, utan även korrektioner och lågkonjunkturer. Jisses, med ovan framläggning bör jag kunna sälja ostkrokar till envar vänsterpartist likt smör i solsken. Finns det en sanning bakom orden?


Vilka är Brookfield Asset Management?
Brookfield Asset Management är en ledande global alternativförvaltare och en av de största investerarna i fasta tillgångar i världen. Bolagets investeringsfokus är på fastigheter, förnyelsebar energi, infrastruktur och kapitalandelar. Deras mål är att skapa attraktiva långsiktiga riskjusterade avkastningar till fördel för deras kunder och aktieägare.

BAM hanterar en rad offentliga och privata investeringsprodukter och tjänster för institutionella och detaljhandelskunder. De tjänar/får kapitalförvaltningsinkomster för att göra det och anpassa bolagets intressen till sina kunders dito genom att investera tillsammans med dem. BAM har en exceptionellt stark balansräkning, med över 30 miljarder dollar investerat kapital, främst i deras fyra noterade partnerskap: Brookfield Property Partners, Brookfield Infrastructure Partners, Brookfield Renewable Partners och Brookfield Business Partners. Denna tillgång till storskaligt kapital gör att bolaget kan göra investeringar i stora, och de "främsta", tillgångar över geografiska områden och tillgångsklasser som få andra managementbolag kan göra. För en mer övergripande samt kort genomgång om dessa olika delar rekommenderas Dividendearner.com. 

Lägg till bildtext

Varför investera i BAM?

En stor orsak till att investera i BAM är bolagets A-kreditbetyg och de stabila utsikter från b.la. Standard & Poor's som spås i den erkända kaffesumpen (s. 23 i BAM:s Annual Information Form). Denna elitklassificering återspeglar BAM:s konservativa investeringsstrategi när det gäller att förvärva och driva sina underliggande företag, vilket marknaden gång på gång har kommit att prisa dem för. Det är inte för inte som jag anser att de bör klassas som Kanadas (världens?) svar på Berkshire. De må kanske ej ha en Buffett, men de har beridna poliser, hälften av alla världens isbjörnar med mera. Dessutom har de Bruce Flatt, 2017 års VD enligt The Globe och Mail. Ytterligare ett "bevis" för deras likhet, men främst förträfflighet, är att de finns i Spiltan Globalfond Investmentbolag med en andel om cirka 6,1 procent, vilket enbart överträffas av Berkshire (Markel Corp. och Fairfax Financial Holding har även de 6,1 procent och intar således andraplatsen tillsammans med nämnda BAM).

BAM investerar normalt endast i högkvalitativa motparter i nationer vilka har en visad historik som visar respekt för utländska aktörer med privat kapital. Vidare fokuserar bolaget på förvärvande av fasta tillgångar som köper/säljer med en stor säkerhetsmarginal. Som en slutgiltig säkring mot nedsidan finansierar BAM projekten med icke-utnyttjande tillgångsskulder och likviderar likvida investeringar när risken för en nedsida blir betydande. Detta gör de oavsett om värderingar blir för höga eller en ökad geopolitisk risk förekommer. 

Bruce Flatt - CEO på Brookfield Asset Management

I intervjuer samt i deras strategi som skisseras i  årsredovisningarna betonar ledningen, med VD Bruce Flatt i spetsen, upprepade gånger sitt fokus på att begränsa nedsidan i stället för att ta hög risk för att jaga uppåt. Detta är något som jag uppskattar och det märks att de kan sin Marks, vars "The Most Important Thing" bör ses som en bibel för investerare som anser sig ha problem med att fokusera på risker och nedsida kontra dess antonym. Ännu en gång vill jag lyfta fram podden Market Makers, som denna sommar har fyra specialavsnitt om kända investerare, varav ett handlar om nämnda Marks. Det är cirka 30 minuter långt och här får du en mycket bra presentation om personen samt hans filosofi.

Utöver sin defensiva affärsmodell har BAM också en Karl-Alfred-stark balansräkning. Först och främst ger den enorma omfattningen på cirka 250 miljarder dollar tillgång till en enorm mängd kapital till mycket attraktiva kostnader. Dessutom är bolagets skulder och dess löptider noggrant kontrollerade. Den genomsnittliga löptiden är 11 år och mindre än 0,75 miljarder kronor senast anno 2021. Dessa faktorer kombinerar för att ge bolaget en betydande likviditet; 4,7 miljarder bolagslikviditet och 27,2 miljarder i dotterbolagens likviditet per 1 januari 2018. Detta gör det mycket lätt för bolaget att ta sig an de ekonomiska skyldigheter som kommer med att äga/styra samtidigt som man fortsätter att opportunistiskt driva tillväxtmöjligheter. Denna likviditet torde förbättras då bolaget just nu saktar ned förvärvstillväxten för att istället bygga upp torrt krut för en mer attraktiv förvärvsmiljö, eftersom värderingar på världens mer utvecklade marknader har nått ganska höga nivåer. Samma tankesätt kan ses hos de svenska investmentbolagen, varav en majoritet nämnde detta i sina årsredovisningar för räkenskapsåret 2017. Värt att notera för sig själv är att själv kanske ta detta i beaktande(?).

Källa: 4 traders

Brookfield Asset Management har också en mycket bred och djup vallgrav från sin väldiga operationella position samt tillgång till kapital, växande global närvaro och överlägsna drifts- och värdeförbättringsmöjligheter, vilka ger bolaget mycket hållbara kassaflöden från sina kärninnehav i fastigheter, energi och infrastruktur. Som en av de få stora aktörerna inom internationell infrastruktur  har BAM betydande inflytningsbarriärer, som bara växer i takt med att storleken ökar. Vidare bidrar företaget till att isolera sina kassaflöden från lågkonjunkturrisken genom att fokusera på att förvärva framträdande investeringsobjekt, som för tillfället är icke önskvärda av mr. market samtidigt som de lönsamma kapitalförvaltningsavgifterna på över 125 miljarder dollar av det avgiftsbärande kapitalet fortsätter att rulla in oavsett underliggande affärsvolatilitet. Jag skriver det igen: 125 miljarder! 

Slutligen, som om ovan inte var nog, använder BAM och dess underordnade affärssamarbeten betydande valutasäkringar för att minimera geopolitiska och makroekonomiska risker för sina kassaflöden. Detta är att se både som en nack- som fördel, men min åsikt är att hellre veta och räkna på detta (dvs. ha en sorts "kontroll") än att gå ovetandes.

Med en sådan stark balansräkning och stor, högkvalitativ, moderniserad och diversifierad tillgångsbas med starka värdetillägg därtill operativa möjligheter, framstår BAM nästan lika "säkert" som Berkshire Hathaway, om inte en indexfond. Emellertid bör nog diskuterade bolag ha mer robusta tillväxtutsikter.

Utdelningsjägare kanske ryggar undan då de ser att bolaget "bara" har en direktavkastning på ca 1,5 %, men jag är av uppfattningen att bolagets stabila kassa, dess förhållandevis låga utdelningsandel (ca 50 %) samt dess historik att själva skapa mervärde till sina delägare väger över. Sedan har de en fin utdelningshistorik, som över tid, om än i modest takt, är i stigande trend. Utöver detta bör det tas i beaktande att bolaget har genomfört 7 splittar, vilket är en förklaring till att deras aktiekurs ibland ser ut att ha underpresterat jämfört med S&P 500 eller/och DJ World index.

Källa: Avanza
BAM tillkom anno 2007 på Avanzas sida, därav det "startdatumet"

Beträffande utdelning och utdelningstillväxt har den, som ovan kommunicerats, varit i en stigande trend, sett i ett längre perspektiv. Det skall tilläggas att den vid ett flertal år varit densamma, men de senaste fem åren har den höjts och om detta är ett mönster som är här för att stanna låter jag vara osagt, men jag tror att detta är en sanning, då bolaget har en enorm kassa och starka kassaflöden. Sedan skall det tilläggas att utdelning ej är "allt", utan kan ledningen förränta pengarna bättre än jag, även om jag uppskattar att själv få bestämma, klagar jag inte. På ett, tre och fem års historik är utdelningstillväxten 9,9 %, 9,8 % och 8,4 %.

Tillväxt
BAM har upplevt en robust och vad som verkar vara nästan exponentiell tillväxt sedan Bruce Flatt, som VD, fattade tag kring ratten på denna sköldpadda strax efter tusenårsskiftet:

Källa: Ycharts

Året efter Flatts tillträdande ökade det avgiftsbärande kapitalet med 12 %, det avgiftsrelaterade resultatet med 56 %, årsavgifterna och målsökningen med 20 % och fondens verksamhet med 34 %. Som om detta inte var nog ökade tillgängliga kontanter för distribution med hela 53 %. Av det operativa kassaflödet från den operativa verksamheten (släpande tolv månader) om cirka  4,3 miljarder dollar kom nästan 30 % av kapitalförvaltningsavgifterna. Med den nuvarande tillväxttakten för dessa intäkter på över 50 % och ledningens förmåga att förränta sina tillgångar, växer sig bolaget bara starkare och starkare med sin storlek och ökande globala skala. 

Förutom de 4,3 miljarder dollar från det operativa kassaflödet har BAM också tjänat 1 miljard dollar i orealiserade nettobärande räntor i prestationsavgifter för privata investeringsfonder. Även om dessa bör fortsätta växa, och så småningom vara tillgängliga som fria kassaflöden, när fonderna väl är mogna, är de utsatta för mer oförutsägbara marknadskrafter som fluktuerar över tiden. Ledningen är övertygad om att de kan fördubbla sin verksamhet på 5 år (15 % CAGR), även med sitt mer konservativa tillvägagångssätt för förvärv och något svalare marknadsutsikter. Om marknaden fortsätter att vara i den nuvarande "hause" som vi har, kan BAM mycket troligt uppnå +20 % CAGR under denna tidsperiod.

På lång sikt har BAM ett utgångsläge som är lika svårt att föreställa sig som att Ulla Andersson skulle välja att lämna tillbaka alla ostkrokar som hon har norpat (i sig). Med stora investeringar i Brasiliens utvecklingsekonomi och etablering av fotfäste för framtida tillväxt i de stora asiatiska jättarna, såsom Indien och Kina, är BAM väl positionerad för att dra nytta av de allvarliga infrastrukturbristerna på dessa marknader såväl i industriländer som Förenta staterna, som, med Mr Donald Duck... förlåt, Trump, har börjat placera ett förnyat politiskt fokus på återställande av åldrande infrastruktur. 

Med tanke på BAM:s operativa kapacitet, tillsammans med global skala och relationer, kommer bolaget att vara vid eller nära fronten för de största och bästa infrastrukturavtalen som är tillgängliga i den närmaste framtiden. En extra edge som BAM åtnjuter är dess uppdelning i partnerskap, var och en med sin speciella fokus och ledning (se presentation tidigare i detta inlägg). Vart och ett av dessa partnerskapshuvudmän kan, genom och via regelbunden kommunikation med varandra och CEO, Bruce Flatt, utnyttja omfattningen och kollektiva kunskaper och anslutningar för hela Brookfield-organisationen samtidigt som de använder en effektiv arbetsfördelning genom sin specialiserade och fokuserade uppmärksamhet på de egna områdena. Detta gör det möjligt för BAM att njuta av det bästa av båda världar som kommer från att kombinera storlek och skala med specialiserad operativ excellens.

Medan stora konglomerat, som Berkshire, finner det alltmer utmanande att distribuera sina stora kassakistor på ett alfa-genererande sätt inom sin kompetenskrets, har BAM potentialen att betydligt överträffa utan att lämna sin kompetenskrets, då denna täcker allt och inget!

Värdering
BAM har, väsentligt skall tilläggas, överträffat både Berkshire och S&P 500 under Bruce Flatt-eran. Att tillägga till detta är att bolaget inte hade samma fina och stabila ställning som idag då Flatt tog över rodret, vilket syns i aktiekursen under 2000-talets inledande år. Emellertid var deras position inte så dålig att de inte hade en stark balansräkning, vilken de kom att utnyttja under krisen våld.

Källa: Ycharts

Idag är, som tidigare nämnts vid ett flertalet gånger, balansräkningen och vallgraven ännu starkare och ledningen tar, att döma av de senaste årens årsrapporter, konkreta åtgärder för att stärka sin position i väntan på att börja återköpa aktier och/eller en lågkonjunktur på marknaden. De låga räntorna gör att pengar fortsätter att söka sig till mer reella tillgångar, såsom infrastruktur, något som Flatt tror kommer fortsätta de närmaste 6-12 månaderna pga. sin konkurrenskraftiga avkastning.

Även om stigande kostnader för kapital och byggmaterial kan tyckas vara negativa för tillgångsverksamheten, tjänar det faktiskt som en betydande medvind för en organisation som BAM. För det första, som en konsekvens av kapitalökningar, kommer bolagets låga kapitalkostnad i förhållande till mindre konkurrenter att vara en enda konkurrensfördel för ett hinder för införsel, vilket stärker bolagets vallgrav. Med tanke på att BAM fokuserar på att köpa befintliga kassaflödeaktiva tillgångar, i stället för utvecklingsprojekt, och finansiera dem med en långfristig och fast räntesskuld, samtidigt som man lånar ut till kreditvärdiga hyresgäster med långa löpetider, kommer stigande räntor att få minimal inverkan på deras rörelseresultat under överskådlig framtid. Under tiden kommer de primära negativa effekterna att ses i utvecklingsbranschen, eftersom stigande räntor och materialkostnader kommer att driva upp ersättningskostnaden för befintlig infrastruktur, vilket ytterligare ökar BAMs tillgångsbarriärer för inträde.

En extra sak att komma ihåg är att BAM sysselsätter sina operativa och värdeskapande plattformar för att generera betydande alfa ovanpå sin säkerhetsmarginal, vilket gör att 8-12 % avkastning, som är typisk för dessa fasta tillgångar, till 12-15 % avkastning. När det samlas på lång sikt kan detta leda till ett betydande gap i totalavkastningen (vilket framgår av det faktum att BAM överträffar b.la. S & P 500).

Trots sin starka prestanda handlar BAM fortfarande till en attraktiv värdering: ~ 10x TTM FFO. Medan delar av FFO härrör från engångsvinster, ingår inte vinsten från prestationsavgifterna i bolagets privata investeringsfonder och ledningen kommer fortsättningsvis att generera stark avkastning på sina dispositioner. Vidare finns det enorma upp- och tillväxtmoment i företagets kapitalförvaltning, medan dess investerade kapitalvinster även fortsättningsvis ska ge god tillväxt. Återigen är det viktigt att komma ihåg att mycket av bolagets FFO är fritt kassaflöde, vilket gör det möjligt att ytterligare öka aktieägarens avkastning genom återköp och utdelningstillväx, beroende på vad ledningen bedömer bäst. Dessutom behöver investerare inte frukta en feljustering, eftersom Bruce Flatt också har en stor andel i bolagets aktier och faktiskt är humoristiskt ryktad att överväga att "börja samla på BAM-aktier som en sorts hobby" Och till skillnad från Berkshires vd är Bruce Flatt relativt ung (53 år), vilket bör ses som en enorm fördel för en fortsatt långsiktighet. Jag tror att det som BAM historiskt har presterat är här här för att stanna och fortsätta. Här finns en VD med ett, relativt sätt, stort eget innehav och erkänd kompetens, ett starkt kassaflöde, hög kompetens, stor kassa och en långsiktighet hos ledning. 

Reflektioner
Jag tycker att BAM, med bred marginal, uppfyller de krav som jag har för att klassa dem som defensiva och, med tillägget att allt kan hända men givet nuvarande fakta, "säkra". Jag vill äga bolaget men likt ofta står jag i valet och kvalet om jag bör börja ett månadssparande i bolaget, eller invänta Domedagen, då det handlas till kurser som är i närheten med ATH. Emellertid är det ju det här med pris och värde... och att den där Domedagen, som många har förutspått sedan 2011 års nedgång bröts, mycket väl kan dröja ytterligare en tid. 

Jag tror att BAM, tidigare omskriva Tencent och diverse andra stora bolag, såsom Fairfax och Lg Corporation, kan ge fin avkastning till ren relativt låg risk på en mycket lång sikt. Förvisso kan man göra det enkelt för sig och köpa Spiltan Globalfond Investmentbolag, men jag vill dels ha mer från den asiatiska och afrikanska kontinenten, dels tror jag att BAM kan prestera bättre än nämnda fond.

Har du BAM? Är det ett bolag att äga? Varför/varför inte?