Utdelningarna täcker...allt(?!)

I helgen satt jag och studerade hur de kommande utdelningarna såg ut och hur detta år preliminärt skulle sluta. Resultatet kom att slå mig likt Zeus’ blixtrar spöade titanerna likt vore de Frankrike – ämnar ej dryga mig med fransoser, men när det kommer till krig talar statistiken emot dem. Visst hjälpte de USA att bli självständiga, men sedan? Napoleon… förlorade. WW1? WW2? Ludvix XIV och Ludvig XVI? Förvisso finns inga vinnare i krig, men det finns de som är större förlorare än andra… Således är mitt tips att, i ett eventuellt krig, inte satsa franskt.

Nåja, nu skulle inte detta inlägg handla om fransmän, men gå med vetskap om att jag kommer bli hånad, anfallen och utsatt för påhopp av diverse frankofiler på twitter (ingen nämnd, ingen glömd).

Det som blixtarna förmedlade var att jag detta år har uppnått en utdelningsnivå som täcker  alla de omkostnader som jag har. Att tillägga är att dessa ej är höga och att jag inte kan se mig själv i ett längre perspektiv leva på denna nivå. Just nu är det extra mycket jobb, studier samt bokskriverier. Detta gör att mycket annat ej hinns med och när tiden finns fokuserar jag istället på att vila.

Även om det inte är den nivå som jag kan tänka mig att leva gott på ändrar det ej faktum; nuvarande utdelningar täcker alla fasta tillika rörliga kostnader. Kanske vore det på plats med lite skumpa denna lillördag? Ja, kanske…

Ytterligare att addera är att jag inte siktar på någon FIRE e.d., utan just nu mår jag fantastiskt bra och stortrivs med mitt jobb och på min arbetsplats. Även om läraryrket ofta är tufft och krävande, är det extremt energigivande och belöande. Att få vara en del av ungdomars utveckling; att se hur de intellektuellt utvecklas och lär sig att 1+1 inte nödvändigtvis är ekvivalent med 2 är något som jag önskar att fler borde få se tillika uppleva. Så länge denna känsla finns inom mig kan jag inte se mig på någon annan plats än i just skolan!

Tack till alla som följer, stöttar och kommenterar – det betyder enormt mycket och jag lovar att försöka fortsätta att förpesta er tillvaro. 

2 faser inför & i FIRE

I fredags, den 24 maj, läste jag Miljonär innan 30:s inlägg, vilket innehöll svar och kritik till Onkel Toms dito om fem självbedrägerier om/i FIRE (Financial Independence, Retaire Early). Jag hade ej sett denna video och då jag ej är frälst av FIRE, brukar jag inte så sällan välja bort inlägg som berör detta. Har jag tid kan jag absolut läsa, för visst finns ett litet intresse. Därtill är jag av uppfattningen att all breddning i och om vad som en människa läser enbart är av godo. Risken är annars att man snöar in sig, vilket slutligen leder till att tunnelseendet blir så snävt att begreppet periferi är ekvivalent med ett ord ur en grekisk ordbok. 

Jag beundrar de som verkligen strävar mot FIRE. Inte för just målet i sig, utan för att de har hittat "det", dvs. syftet - det som de genuint och djupt inom sig vill uppnå. Själv delar jag inte denna känsla för FIRE, utan mitt syfte och mening är ett annat.

Miljonären är, sedan två år tillbaka, "fri" och "Tompa" har testat på friheten under cirka ett års tid, om jag har förstått saken rätt, och är sedan en tid tillbaka åter i ekorrhjulet. Att höra och läsa dessas berättelser kan för de intresserade ge bra inblickar och insikter om rörelsens för- respektive nackdelar. För mig, som mer ser mig som en åskådare och som, utifrån dagens sinnebild och uppfattning, inte ämnar att bli en av spelarna på planen, finner jag diskussionen som ett bidrag av många till förståelsen för FIRE-rörelsen.

Det som jag kommer fram till är att det finns två sinnebilder, eller mer korrekt: visioner, om hur livet som "fri" är - den naiva och den realistiska.

Den naiva är den som tror att så fort FIRE är uppnått kommer livet att förändras x2. Från att tidigare inte ha haft det minsta intresse av böcker, kulturella evenemang, idrott, socialt umgänge, gröna fingrar et cetera, kommer allt detta komma likt tandfen den natten en mjölktand läggs under kudden. Samma gäller även lusten på livet och "allt och inget" - allt som människor idag ser och får höra i allt mellan "Se & Hör" via Aftonbladet och Instagram till alla influencers på valfri social plattform - allt detta på det "perfekt livet", med långa frukostar med hembakat bröd, hembakad granola, egenodlade tomater et cetera, till långa, härliga och energigivande promenader med vänner, som avlutas med en härlig lunch på ett café. Därefter väntas en härlig fika med ett par andra bekanta och därefter väntar ett givande och inspirerande spinningpass, som såklart följs av ett lika givande och energigivande yogapass. Detta följs av en fantastisk och naturnära cykeltur till affären, där ekologiska och närodlade råvaror inhandlas för den härliga och fantastiska middagen som skall tillagas på kvällen, då även ett par bekanta kommer över. 

"[...]Låt oss kalla det en "Maria Montazami-värld"[...]"

"Härlig", "underbar", "inspirerande"... dessa begrepp är ständigt förekommande och finns tillika appliceras på allt som en "soon to be FIRE-medlem" föreställer sig. Precis som att de har fått ett piller av Morpheus väljer de det som omvandlar livet, intressena, uppfattningarna, känslorna et cetera över en natt. Ja, intressen, känslor och så vidare kan, och kommer högst sannolikt, förändras, men inte över en natt. Människan är ett vanedjur och som alla vet(?) ändras inte vanor i en handvändning. 

Den naiva tror detta. Dock är det ej en medveten handling, utan dess antonym. Den naiva har liksom föreställt sig sitt liv som "fri" likt alla bilder, filmer och historier från personer som lever livet likt gudar. Låt oss kalla det en "Maria Montazami-värld". När FIRE sedan blir en realitet är risken stor att den naiva blir besviken och börjar fråga sig vad som hände och vad som gick fel. Detta kan, men måste inte, leda till att tiden som "fri" mer blir synonymt med osäkerhet. Osäkerhet på såväl sig själv och sina värderingar som på om denne agerade korrekt.

"[...]Således passar sig uttrycket "Freedom is a state of mind"[...]"

Den realistiska är mer den som är inställd på att livet som "fri" inte kommer att ändra personligheten i en handvändning. Ej heller att allt och inget kommer att blir som man vill, önskar och hoppas. Istället vet den realistiska att livet som "fri" inte enbart kommer med guld, rökelse och myrra, utan med utmaningar på såväl de sociala, teoretiska, praktiska och psykologiska sidorna av livet. Saker kommer att ställas på sin spets, frågor kommer att ställas och svar krävas, och gamla sanningar kommer att förkastas medan nya tillkommer. 

Med ovan inställning kommer livet som nybliven FIRE-medlem, för den realistiska, att bli mer givande och risken för att drabbas av det som den naiva riskerar är betydligt mindre, dock ej försumbar. Således passar sig uttrycket "Freedom is a state of mind". Om ditt "state of mind" inte har realistiska förväntningar riskerar "freedom" att bli drabbad. 

FIRE är och kommer fortsätta vara en rörelse som väcker känslor, men att tro att livet kommer att vara likt vore den utopi Thomas Moore beskrev anno 1516 är att riskera sin tid som (blivande) fri.