D-day

Få, om ens någon, är nog medveten om att det är Sveriges nationaldag om exakt en vecka, den 6 juni. Många av dessa, men långt ifrån alla, vet att det också är dagen, benämnd "Dagen D" (eng: "D-Day"), då allierade styrkor landsteg vid Normandie i syfte att sätta in nådastöten på Hitler och hans "tredje rike". 

Jag ämnar inte bli långrandig om detta, ty jag känner mig själv och vet (vilket även mina elever vet) att när jag väl börjar, krävs det en armé likt den allierade vid Normandies stränder för att stoppa mig. Lika komiskt som det är tragiskt brukar jag utse en elev som under en lektion är ansvarig för att säga till när lektionens tid börja närma sig slutet. Emellertid är min uppfattning att eleverna sällan finner det jobbigt, eller krävande, att lyssna på min östgötastämma, utan... okej, förlåt. Visst finner de det "jobbigt" i den betydelse att de både vill hinna med att ta anteckningar och att aktivt lyssna tillika ta in det sagda, men aldrig "jobbigt" i den betydelsen att det blir "to much". 

Den 6 juni är något som vi, det vill säga du, jag och alla omkring oss, aldrig skall och får glömma. Genom att ständigt prata om det, diskutera orsakerna till denna landstigning, dvs. nazismen, kriget, judeutrotningen, nationalismen, fascismen et cetera, minskar risken att samma hemskheter händer igen. En fråga som vissa säkert frågar sig är "varför skall det alltid diskuteras om judeförföljelsen, utrotningen, nazismen, Hitler och allt det där?", vilket jag har svårt att förstå, för om vi inte gör just detta, är risken stor att historien återupprepar sig. Det bästa sättet att undvika hemskheter likt dessa igen är just att undervisa om det. Elefanten kommer alltid att finnas i det rum vi kallar "jorden" och även om vissa, turligt nog få till antalet, vill undvika att diskutera dennes närvaro, kommer den ej att försvinna. 

Om du har ett intresse av att ta kommande vecka/veckor att fördjupa dig i det Andra Världskriget i allmänhet, men D-dagen i synnerhet, finns mycket bra fakta att tillgå. Beträffande sistnämnda har tidskriften Populär Historia intressanta artiklar i sitt senaste nummer, vari det berättas om verklighetens Captain Miller, protagonisten i Steven Spielbergs film "Saving Private Ryan". Faktum är att denne var svensk och hette Ralph Goransson.

Såklart finns ovan nämnda film "Saving Private Ryan", men det finns även en kanadensisk film - Storming Juno -, där stormningen av stranden benämnd "Juno" skildras. 

Om en film ej är tillräckligt, finns såklart den omtalade och mycket bra serien "Band of Brothers", vari allas vår Bobby Axelrodd på Axe Capital, vars riktiga namn är Damian Lewis, tar sig an protagonistens roll. Även om Dagen-D ej skildras, är "uppföljaren", med namnet "The Pacific" väl värd sina nio timmar.

På SVT visas nu flera dokumentärer och dessa finns, såklart, tillgängliga på SVT Play. 

Nyligen släpptes serien "Catch-22", som är baserad på boken med samma namn. På svenska betyder detta "Moment 22" och detta är något som vi investerare mer ofta än sällan känner igen oss i. Har du ej läst boken är det en stark rekommendation och vill du se serien börjar den nu att streams på C-More. 

Det finns en oändlig uppsjö med böcker, filmer, serier, artiklar et cetera och om jag skulle räkna upp dem alla, skulle jag nog kunna sitta fram till 100-årsjubileumet. 

Vad vill jag säga med detta inlägg? Bara en sak: Glöm inte! Glöm inte och se till att andra aldrig heller gör det. Glöm inte att människor offrade sitt liv för att du, jag och våra nära tillika kära idag har det så bra som vi faktiskt har. Glöm inte att det, den 6 juni i år, är 75 år sedan som tiotusentals soldater stred, sårades, tillfångatogs, försvann men även dog för att mänskligheten inte skulle bli styrd av en tyrann.