Jag vill betona att jag är mer än väl medveten om att min "erfarenhet" är mycket liten och i mångas ögon bristfällig, men jag känner ändå att jag vill skriva av mig detta. Detta gör att den först tänkta intervjun som skulle publiceras flyttas till nästa vecka.
Det har kommit att bli många inlägg under de cirka 2,5 år som bloggen funnits och en majoritet av dessa har handlat om psykologi tillika filosofi. Antalet analyser skulle göra Brahmagupta glad, för då skulle hans uppfinning verkligen få lysa likt den ljusglimt den kom att bli. Därtill är antalet genomgångar av mina innehav inte många och på detta sätt skiljer sig min blogg från en majoritet av övriga bloggar tillhörande denna bloggosfär, förlagd strax till vänster om restaurangen vid universums slut.
I mångt och mycket vill jag hävda att börsen och att överleva på denna främst handlar om psykologi - att ha och bibehålla därtill utveckla ett starkt psyke tillika metakognitivitet. Många pratar om hur Lynch, "Warre B" m.fl. är duktiga investerare och hur framför allt den sistnämnda är duktig på att hitta undervärderade bolag. Visst stämmer detta, men jag anser att många glömmer bort en annan styrka; hans starka psyke att klara av svåra tider; tuffa nedgångar; motgångar. Likt hans kunskap (märk; ej "förmåga") att hitta bolag är hans kunskap om psyket lika viktig. Att hitta undervärdera bolag är inte en förmåga. Att ha ett starkt psyke är inte en förmåga. Precis som du kan träna dig till att bli mästare i fickpingis kan du träna såväl dina investeringskunskaper som psyke. Det handlar om engagemang; om vilja. Finns detta hittar man även tiden till denna träning.
Jag håller just nu på och läser Investment Philosophies - Successful Strategies and the Investors Who Made Them Work (Damodaran, 2012), där det redan på sida två står om vikten att vara medveten om "human frailty" och, det relativt nytillkomna ämnet inom oeconomico muni; "behavioral finance".
Det första jag vill framhäva av mina lärdomar är vikten av självkontroll, vilket kan ses som en överbyggnad av det mesta i detta inlägg. Jag diskuterade kring detta i maj 2015, efter att ha läst Mischels bok "Marshmallowtestet - Att bemästra självkontroll". Det som slog mig av denna läsning, vilket kommit bli något jag alltid bär med mig, är vikten att kunna tänka metakognitivt beträffande att överföra och använda olika förmågor i sfärer de annars inte används eller är starka. I början av min inventeringskarriär (host...) var jag mer duktig på att titta på kurser, gärna dagsaktuella sådana, och köpa därefter. Likaså hade jag en tendens att köpa efter andra bloggares analyser, tweets eller kommentarer. Kort sagt; jag lät mig påverkas trots att jag någonstans innerst inne visste att jag bör ta det lugnt, reflektera och analysera om jag verkligen har samma slutsats och övertygelse som dessa. I andra fall, t.ex. i matbutiken, hade, och fortfarande har, jag inga problem att säga "nej" till godis eller andra lockelser. Detta för att jag har en stark självkontroll. Dock fanns inte denna när det kom till investeringar. Varför? Är den inte likt min pappa använder ketchup; "all-around-krydda"? Ömsom ja, ömsom nej är svaret på den frågan. Självkontroll är en förmåga som kan tränas. Därtill fordras att du klarar av att flytta den från sfärer där den är starkt till sådana där du är mindre detta.
"[...]Det intressanta är hur hjärnan fördelar energin[...]"
Det andra, som tillhör det psykologiska planet av investeringar, är att vara metakognitiv kring sina beslut och på vilken grund de är fattade. I mitt inlägg, även det från maj år 2015, kring detta ämne diskuterar jag kring att vi har två system som ligger till grund för vårt beslutsfattande - system 1 och system 2. Det intressanta är hur hjärnan fördelar energin mellan dessa och att system 1 mer ofta än sällan tillåts regera, vilket kan leda till tråkiga utfall för vederbörande. Då vi alltid önskar att vår rationella sida, den som gillar statistik och har en fäbless för att reflektera tillika problematisera innan ett beslut fattas, har förtur i den strömning av signaler som skickas mellan hjärnans delar är tyvärr ej fallet som sådant. Istället är det system 1, det som gillar att generalisera, ta saker för mer lätta än vad de egentligen är och agera på sekunden. Att inför varje beslut veta på vilka grunder det är fattat - att verkligen veta att jag har vänt och vridit på varje sten, är viktigt att eftersträva. Skriva och diskutera är två bra verktyg att se till att denna regel efterföljs.
Emellertid har jag också lärt mig, vilket blir paradoxalt, eller ännu mer passande; motsägelsefullt, till ovan nämnda, att magkänslan ibland kan vara värd sin vikt i guld. I mitt inlägg - All disease begins in the gut(?) - från juni år 2016, lägger jag fram forskning kring huruvida magkänslan faktiskt spelar en roll i beslutsfattande och att denna mer ofta än sällan är god. Forskningen är såklart tvetydig och likt alltid finns det såväl förespråkare som belackare kring detta, vilket framkommer i inlägget. Dock är jag ändå mer benägen att hålla med förespråkarna; magkänslan; intuitionen har en viktig och central plats i vårt beslutsfattande. Ty, är icke magen glad är icke människan glad, som en känd Svensson en gång sade. Jag har verkligen kommit att ta denna i beaktande då jag gör mina investeringar. Bland annat syns detta i att jag fortfarande inte belånat min portfölj, då min magkänsla är för stark kontra det rent "logiska" tillika "rationella" i att ändå ta en belåning då dagens ränteläge välkomnar detta.
Att koppla till det som kan ses som en sort överbyggnad i detta inlägg - självkontroll - är även förankring, eller "Anchoring" som kanske är mer vedertaget. Människan har en tendens att hålla kvar vid redan känd information som legat till grund för beslutsfattande och är mycket avig till ny och motsägande sådan då detta kostar energi, och är det något hjärnan vill göra är det att hushålla på denna. Ty, den lever fortfarande kvar på den tid vi gick omkring i en utstyrsel á la Fred Flinta och jagade diverse dinosaurier med klubba. Om detta står mer att läsa i "Braintrap".
"[...]framföra sina tre argument i ett argumenterande tal enligt: 2, 3, 1,[...]"
Ovan agerande - anchoring - går även, om än lättsamt, att koppla till vår amygdala och hur denna mer ofta än sällan, främst på ett omedvetet än medvetet plan, styr vårt agerande. Hjärnan har nämligen en tendens att sträva efter generalisering och här kommer amygdalan in - generaliseringar sker ofta utifrån känslor. För att generalisera använder amygdalan främst två källor: det första du läste/såg/hörde samt det sista som du läste/såg/hörde. Av detta skapas sedan en generalisering. Det är därför alla talskrivare framhäver att man skall framföra sina tre argument i ett argumenterande tal enligt: 2, 3, 1, dvs. det näst bästa följt av det "sämsta" och sedan avsluta med det bästa (märk; alla tre är mycket bra, då talaren troligtvis har valt dem utifrån ett flertal, men det finns ändå en rangordning mellan de tre bästa). Det hjärnan gör när den hör detta tal är att den främst kommer ihåg det första och sista och generaliserar utifrån detta.
För att klara av ovan problem kan självkontroll absolut vara ett bra verktyg, men här fodras även en metakognitivitet om hur hjärnan försöker lura oss, vilket jag skrev om i Outsmart ypurself. I detta inlägg redogör jag för hur Dr. Karl Lehman anser att vi skall tacka de största hjärnfällorna och jag återkommer ofta till dessa i såväl min jobbvardag som när det kommer till investeringar. Att vara medveten om att hjärnan är din främsta allierade, men även din värsta fiende är en skrämmande tanke. Likväl är den sann och det bästa du kan göra är att acceptera detta och bli metakognitiv kring dig själv, dina beslutsrutiner och hur du tänker tillika agerar i alla situationer.
"[...]Acceptance and Commitment Theraphy[...]"
Den näst sista lärdomen jag vill framlägga, som även den hör ihop med stark självkontroll och psyket, är något jag tagit med i många inlägg, men ej skrivit ut det som ett centralt innehåll. Jag pratar om "ACT", vilket står för Acceptance and Commitment Theraphy. För de som har det svårt att se röda siffror, svängiga kurser, negativa skrivelser et cetera bör verkligen läsa in sig på denna metod. Den är det senaste tillskottet inom den kända behandlingen KBT, och kan ses som en vidareutveckling av denna. Genom att acceptera att du har problem men trots dessa förhålla dig till det commitment du åtagit dig, förslagsvis att inte sälja för att kursen enbart går ned på icke-befintlig fakta, och sedan hålla vid detta, kommer du successivt att bli mentalt starkare och starkare. För att öka dina chanser att lyckas med detta är det absolut bästa att skriva ned ditt commitment samt även rada upp dina "problem" som du skall acceptera, då du insett att de ej går att ta radera.
Önskar du fördjupa dig mer om detta med ACT kan jag varmt rekommendera Russ Harris' bok - Lyckofällan.
Slutligen, efter att ha radat upp ovan lärdomar kommer en viktig - nämligen att applicera dessa. För cirka 1,5 år sedan skrev jag om att kunskap inte är värd någonting om du inte förmår att applicera den - Kunskap ≠ makt. Om du är en investerare som gång på gång gör samma misstag trots att du läst dig till hur du kan förbättra dig, har du tillägnat dig kunskap men ej applicerat den. Istället är det idioti vi pratar om - att göra samma sak om och om igen men att förvänta sig ett annat resultat. Således, skaffa dig kunskap och använd den. Utan detta applicerande är kunskap ej makt.
Det finns fler lärdomar jag kommit att få efter dessa dryga fyra åren, men ovan nämnda anser jag vara de mest väsentliga. De har hjälpt mig att utvecklas; att bli tryggare i mig själv. Vilka ("viktigaste") lärdomar har du lärt dig?
